Catholic Church Reforms – A global community supporting decentralization of the church
http://www.catholicchurchreform.com/index.html
Jag har precis undertecknat ett globalt upprop / brev till påve Franciskus och hans 8 mannaråd av kardinaler .
Den som vill underteckna brevet – gå in på
http://www.catholicchurchreform.com/letter.html
// Irène
**************************************************************************************************
Dear Pope Francis:
Many around the world – Catholics and non-Catholics alike – hope that your election will mark a turning point in the history of the Church. We are encouraged by your decision to create an advisory commission of mainly residential bishops from around the world to reexamine how the Church governs itself. We are especially pleased by your new style of leadership, less a monarch, more a simple servant-bishop who listens to the people of God. We, the undersigned, people of all walks of life from all over the world, would like you to hear us.
Church governance was defined fifty years ago at the Second Vatican Council: ”The order of bishops… together with their head, the supreme pontiff, and never apart from him…have supreme and full authority over the universal church.” This says very clearly that the world’s bishops, together with the pope, should be governing the Church. Since the Council ended, however, the Roman Curia, an institution far removed from the people, has edged the bishops aside and often made bishops feel they are working for the Curia. Now is the time to return to the spirit of Vatican II by putting more emphasis on two of its principles: collegiality, placing responsibility in the hands of many rather than in the hands of one, and subsidiarity, that no decision be made on a higher level that can be made more effectively on a lower level.
We are well aware that, over the centuries, the governance of the Church has changed in many ways. The early Church members elected their own bishops. Going back to our roots and returning to the earliest tradition in the Church, we’d like to join with many church leaders worldwide in urging you to encourage the people of God throughout the world, led by the local clergy, to elect the bishops of their diocese. Over time, as current bishops retire and new elected bishops take their place, such a move would give the people a voice, a vote and citizenship and lead to a more accountable Church. Then local churches, with the guidance of the Holy Spirit, could collegially address the many issues facing them today and serve as a resource to their bishop in addressing them. Listening bishops, in turn, will be more prepared to help the pope deal with issues facing the universal Church.
You know that, for decades, numerous scholars, theologians and church leaders (including Joseph Ratzinger when he was still a cardinal) have been talking about the Church’s need to decentralize because, as many say, the Church has become ”unmanageable.”
We submit this proposal in a spirit of love for our Church and a deep concern for its future. If the Church is to “be the place of God’s mercy and love, where everyone can feel themselves welcomed, loved, forgiven, and encouraged to live according to the good life of the Gospel,” as you have said, there should be a system of governance that allows for more input from the people who make up the Church. And if the Church is to “have open doors so that all might enter,” even the input of those outside the Church must be welcomed. We close with the urgent request that you decentralize the Church and put the election of bishops by the people on your October meeting agenda.
Tack, Irène,
för upplysningen om det här uppropet. I och med undertecknandet känner man sig delaktig i den globala reformrörelsen på ett mera konkret sätt. Med påven som bundsförvant.
Samuel.
Irène,
gott syfte, men jag känner ett djupt obehag inför det underdåniga språkbruket.
Gert
Gert
”underdåniga språkbruket” håller jag med om men jag föll för den globala ansatsen och för att påven visat sidor av underdånighet……….
// Irène
Irène,
om vi använder ett underdånigt språkbruk blir vi en del av det auktoritära systemet. Vi blir dess möjliggörare.
Beträffande nuvarande påven blir jag inte så väldigt imponerad av att han på det personliga planet uppför sig någorlunda enligt evangeliet. Lika lite som jag kunde förstå uppståndelsen när förre påven skrev en encyklika på temat Gud är kärlek. Jaha! Någon däremot?
Gert
Gert
”om vi använder ett underdånigt språkbruk blir vi en del av det auktoritära systemet. Vi blir dess möjliggörare.”
Håller med
MEN
Då kommer vi till det här med koinonia och tillhörighet.
Om det är några katoliker därute i den vida världen jag absolut känner koinonia med så är det Hans Küng och sr Joan Chittister – mina absoluta FAVISSAR. Om dessa 2 personer -bland många andra- står bland ”Board of Consultors” då vill jag vara med dem ……….
Det blir föööööör ensamt annars ………
// Irène
Gert,
Så olika vi uppfattar! Jag tyckte inte jag fann och stördes av något underdånigt språkbruk i brevet.
Tvärtom rättframt i innehåll och ton och utan ofta förekommande brevsnirklingar. Och att det koncentrerade sig på EN fråga, hur biskopar skall utses. Jag läste brevet i går och sedan idag igen, och bestämde mig för att skriva under.
Krister
PS Och visst håller jag med dig om att vi inte skall använda ett underdånigt språkande!
Jag håller gärna med Samuel, brevet är tydligt och personligen störs jag inte av tonen. Reformer kommer sällan uppifrån och ”ned”. En, kanske två biskopskonferenser som sätter Guds folks tillträde till eukaristin före könet och homosociala utbildningsvägar för präster kan nog komma under min livstid. Namnunderskrifter som kurian läser, har dock tror jag en mer begränsad räckvidd. Därmed inte sagt att de är helt betydelselösa.
Tack för din dedikation, Irène
Jag tror att en viktigt att inte falla in i det slingriga och otydliga språk kyrkans ledning använder. De flesta katolska ledare är nog kapabla att läsa en helt vanlig välskriven text.
I stället bör vi sätta en ära i att klart och tydligt formulera det vi vill och på det sättet göra budskapet tillgängligt för så många som möjligt.
Anneli
Vänner,
det underdåniga språket är en del av ett hovceremoniel som inte försvinner förrän vi slutar använda det. Lusten till underordning och beroende är lika problematisk som lusten till överordning och makt.
Gert
Då är det tydligt att detta upprop inte är skrivet av kyrkans ledning; det var länge sedan jag läste en klarare och med enkla medel så retoriskt skicklig text. Rättframt säger vad den önskar av påve Frans.
Krister
Gert
”det underdåniga språket är en del av ett hovceremoniel som inte försvinner förrän vi slutar använda det.”
Jag håller med dig men vilka är ”vi” i det HÄR sammanhanget menar du ?
Förutom idel teologiprofessorer så finns namnen på de katolska företrädare som INTERNATIONELLT är de språkligt (och innehållsmässsigt) MEST OUTSPOKEN i vår samtid.
Jag tänker på
Hans Küng,
sr Joan Chittister,
Paul Collins (lämnade prästämbetet 2001 efter öppen konflikt med Vatikanen pga sin bok Papal Power)
James Coriden ( teolog och kanon specialist som tillsammans med Kenneth Himes 2004 pläderade för en förändrad syn på äktenskap och skilsmässa i Theological Studies, jesuiternas tidskrift i USA med påföljd att de båda fick på moppen.)
Och sist men inte minst vår egen Christian Weisner från Wir Sind Kirche som inte precis mest är känd för varken sin underdånighet eller underdåniga språk.
// Irène
Irène,
Vi betyder vi. Vi sitter alla fast i ett i ett manér där vi talar nedifrån och upp respektive uppifrån och ner i kyrkan när vi i stället borde tala och umgås i ögonhöjd.
Jag tycker illa om citat som detta: ”The order of bishops… together with their head, the supreme pontiff, and never apart from him…have supreme and full authority over the universal church.” Att det kommer fran andra vatikankonciliet gör inte saken bättre.
Jag är inte övertygad om att kyrkans problem kan definieras som den onda kurian mot den gode påven (ursäkta förenklingen).
Jag inser att brevet föreslår ett halvt steg framåt i insikten om att ett helt steg skulle kunna leda två steg bakåt. Brevskrivarna använder samma argumentationsteknik som syns i flera dokument från andra vatikankonciliet. Samma fråga beskrivs samtidigt med ett konservativt och ett progressivt språkbruk. Sedan kan var och en välja läsart.
Jag efterlyser konsekvent klarspråk. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, som Tegnér så träffande skrev.
Gert
Vänner,
Jag trodde det här inlägget och kommentarer skulle gälla det Globala uppropet; olika åsikter om dettas innehåll och ev. tonfall. Jag har skrivit minst två ggr vad jag tycker i fråga om båda aspekterna.
Den i och för sig mycket viktiga frågan om underdånighet i beteende och språk vore snarare
värd ett eget inlägg. Nu tar den fokus från Uppropets sakfråga tycker jag.
Krister
PS För att undvika missförstånd: min senaste två kommentar skriver jag innan Gerts kommentarer publicerades. Tidslinjen i vår blogg följer publicerandet, inte när något börjar
skrivas.
Gert,
Tack för att du nu tydligt exemplifierar vad du tycker är underdånigt skrivet i Uppropet.
Vi är inte överens där, Uppropet är ju som du själv skriver så retoriskt skickligt utformat
att olika läsarter är möjliga. Och jag läser inte in din förenkling att påven och kurian sätts i motsättning som den gode och de onda.
Krister
Gert
”Jag efterlyser konsekvent klarspråk”
Det gör jag också. Frågan är dock hur du gör mest nytta i det här konkreta fallet med det här konkreta brevet som du inte varit med och utformat språkmässigt men som du ju håller med om rent sakligt vad decentralisering beträffar ………..
Gör du mer nytta för att påverka en decentralisering genom att INTE skriva under ?
Den frågan ställde jag till mig själv och kom fram till att jag genom mitt namn visade att det till och med här uppe vid Norra Ishavet finns katoliker som inte vill att en polsk – eller vilken utländsk nuntie det än må vara – ska ha ensamrätt att bestämma vilka biskopskandidater som ska komma i fråga nästa gång det blir aktuellt ……….
Principfrågan blev vägledande för mig och jag vek mig för språkbruket som du vet inte tillhör mitt gängse……
// Irène
Irène,
ja frågan är vad som gör mest nytta. Kanske gör det mest nytta att underteckna, men jag vet inte. Det handlar ju inte bara om ordval utan också om innebörden av citatet:
”The order of bishops… together with their head, the supreme pontiff, and never apart from him…have supreme and full authority over the universal church.”
Jag håller inte med. Även om det är hämtat från andra vatikankonciliet är ursprunget i första mer än tydligt.
Så frågan för mig är om jag av taktiska skäl skall skriva under på något jag på en väsentlig punkt inte instämmer i?
Gert
Gert,
Tänkvärt,
till vad vill du ändra satsen: ””The order of bishops… together with their head, the supreme pontiff, and never apart from him…have supreme and full authority over the universal church.” ? för att hålla med? Frågan är som du säger väsentlig.
Krister
Krister
Jag skulle ta bort den. Ingen som vill följa Jesus bör göra anspråk på makt, särskillt inte absolut makt.
Gert
Gert,
Du tolkar nog ”supreme and full authority ” mycket starkare än jag gör.
Jag ser det som en formulering av biskoparnas och påvens ledarskap inom den kyrka
som vi alla har ledarskap i. Mycket annat finns i den totala bilden.
Krister
Gert
Meningen från Vat 2 som brevskrivarna citerar och du lyfter fram har 50 år på nacken.
Jag uppfattar att avantgardister som Küng, sr Chittister och Christian Weisner accepterar att hänga upp sina önskemål för 2000-talets katolska kyrka på språkkrokar från Vat 2 för KONTINUITETENS skull men att de själva år 2013 avsäger sig det språkbruk som avantgardisterna använde anno dazumal då det här med underdånighet fortfarande satt i ryggmärgen på ett sätt det inte gör ett halvt sekel senare.
I varje fall tycks KV blogg vara enda svensk -katolska informationsplatsen för detta upprop om önskan om decentralisering vilket jag anade och just därför motiverade mig att lägga ut brevet på vår blogg.
Signum och Katolsk Magasin tiger som muren. Minns nyheten Memorandum som det tog jättelång tid för katolska media att uppmärksamma.
Att medvetet avstå från VALET att underteckna är en sak jag absolut respekterar hos var och en.
Jag ville fullgöra en inre uppmaning att i första hand göra brevet känt för att på så vis möjliggöra just ett VAL även för katoliker här uppe i ankdammen vid Norra Ishavet som av Signum och KM UNDANHÅLLS allt som kan medföra ifrågasättande av status quo.
// Irène
Irene,
Inga invändningar.
Gert
Irène, Gert
Vad är det som är ”underdånigheten” i den sats var uppe mellan Gert och mig?
Jag tror att man kan använda den formuleringen i dag, utan att den är underdånig.
Krister
Irène o andra reformsinnade.
Du skriver:
”Förutom idel teologiprofessorer så finns namnen på de katolska företrädare som INTERNATIONELLT är de språkligt (och innehållsmässsigt) MEST OUTSPOKEN i vår samtid.”
”Jag uppfattar att avantgardister som Küng, sr Chittister och Christian Weisner accepterar att hänga upp sina önskemål för 2000-talets katolska kyrka på språkkrokar från Vat 2 för KONTINUITETENS skull men att de själva år 2013 avsäger sig det språkbruk som avantgardisterna använde anno dazumal då det här med underdånighet fortfarande satt i ryggmärgen på ett sätt det inte gör ett halvt sekel senare.”
Du har rätt, anser jag, både vad gäller språk och innehåll i uppropet. Ofelbarhetsdogmen är förbigången i tystnad, förpassad till historiens skräphög. Språket i uppropet är allt annat än fotskrapande; det utstrålar klarsynthet, frimodighet, målmedvetenhet. Och respekt. Framgångsrik diplomati äger bäst rum i en anda av ömsesidig respekt vilket den nye påven tog initiativ till från första stund. Det är något annat än underdånighet.
Jag tycker mig se en tredelad strategi i diplomatin ägnad att ”reenergize” allt Guds folk i tron på en genomgripande reformation av Kyrkan.
Påven agerar avskjutningsramp för trestegsraketen.
Med valet av Bergoglio till påve har en ny tid för Kyrkan börjat – istället för klerikal självupptagenhet, fariseisk självrättfärdighet, religiös supremacism, har Franciskus öppnat Kyrkans kapillärer till de djupaste andliga rötterna och vänt hierarkins blick utåt mot folket, mot världen och uppåt mot himlen i bön om hjälp.
Steg ett: Med det globala uppropet lanserat av Catholic Church Reform med Hans Küng och Joan Chittister i spetsen har en ny situation inträtt för alla reformvänner. Vi kan nu tala med en röst i frågan om en nödvändig reform i demokratisk riktning: biskopsvalen.
Steg två: Med hjälp av den samtidigt lanserade enkäten i sju av de viktigaste reformfrågorna öppnas möjligheten till en global debatt med syftet att tala med en stark röst för en djupgående reformation av så gott som allt som rör Kyrkans sociala och politiska liv.
Slutsteget i strategin blir att förverkliga den frihetliga och kärleksfulla vision som formuleras i de tyska teologernas memorandum som Hans Küng satt sitt namn under. Dess ” theological foundational standards” sammanfattas i följande stycke:
”The Church does not exist for its own sake. The church has the mission to announce the liberating and loving God of Jesus Christ to all people. The Church can do this only when it is itself a locus and a credible witness for the liberative good news of the Gospel. […] Unconditional respect for each person, respect for freedom of conscience, commitment to the law and justice, solidarity with the poor and oppressed: these are the theological foundational standards which arise from the Church’s obligation to the Gospel. Through these, love of God and neighbour are made concrete.”
Detta är ett språk, ett befrielseteologins språk, som envar kristen – klassisk, liberal eller idiosynkratisk – helhjärtat kan ställa sig bakom. Den religiösa högern undantagen.
Det går nu att ana början till slutet för det religio-politiska förtryckets tid i såväl Egypten som Rom.
Samuel.
Samuel,
Sic!
Krister
Gert,
Du fråga lite längre upp vad du kan göra och jag väljer att förstå det på ett annat sätt än du avser, tror jag i alla fall.
Vad du, bättre än någon annan, skulle kunna göra är att skriva om en text på ”vatikanska” till god och begriplig svenska så att budskapen blir tydliga. Då får vi två texter att jämföra och analysera, vilket jag är övertygad om skulle ge en mer konstruktiv diskussion.
Anneli