Vänner,
på Seglora smedjas hemsida fann jag följande mycket tänkvärda citat från den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu:
”If you are neutral in situations of injustice, you have chosen the side of the oppressor.”
En smula fritt översatt blir det:
Om du ställer dig neutral inför orättvisor har du vald förtryckarens sida.
Många katoliker, uppfattar jag, ser orättvisorna i kyrkan, diskrimineringen av kvinnor, förtrycket av homosexuella, men väljer att förhålla sig neutrala för att slippa bråk. Men det är en problematisk ståndpunkt eftersom den medför att diskrimineringen och förtrycket kan fortsätta relativt ostört.
Vad tycker ni, kan man förhålla sig neutral inför diskriminering och förtryck?
Gert Gelotte
Självklart inte!
Gert och alla,
Jag tycker att det är trist när människor som har en klart uttalad åsikt inte vill framföra den med hänvisning till att de inte vill orsaka osämja och bråk. De ger ju på det sättet fritt spelrum för den, inte så stora men högljudda, grupp som inte är ett dugg rädda för att orsaka konflikter.
Sedan är det en annan sak om man tycker att t.ex. frågan om kvinnliga präster är svår att ta ställning till. Det måste man också få tycka.
Ytterligare en aspekt är ju den Desmund Tutu tar upp, hur neutral eller tolerant får man vara mot diskriminering och förtryck? Det är lättare att identifiera detta om man tittar bakåt, än när man ser på det man har runt sig och är van vid.
Kan man titta på samtiden i en backspegel? Det skulle underlätta för fler att fatta bra beslut.
Anneli
Bengt
”Självklart inte!”
Vad innebär i klartext detta minimalistiska svar ?
// Irène
Bra Irene. Det svaret är jag intresserad av! // Agneta
Gert
”Många katoliker, uppfattar jag, ser orättvisorna i kyrkan, diskrimineringen av kvinnor, förtrycket av homosexuella, men väljer att förhålla sig neutrala för att slippa bråk.”
Ja till denna kategori kan tyvärr många katoliker räknas in.
Men jag uppfattar att det också finns en annan kategori katoliker som inte alls uppfattar att det försiggår diskriminering när kvinnor inte tillåts bli ämbetsbärare eller när homosexuella anbefalls att leva i livslångt celibat. Det är bara som det ska vara och alltid har varit då man anser sig veta att detta är Guds vilja.
// Irène
Irène,
ja det är vanligt att definiera bort diskriminering och förtryck. I katolska kyrkan är kvinnor underordnade män, men det förklaras som olika av Gud givna roller och därför inte diskriminering.
Jag vet att det är en provocerande jämförelse, men jag menar att vi har ett apartheidsystem i kyrkan – byggt på kön i stället för hudfärg.
Apartheid utgår från principen ”lika men åtskilda”, som är ett självbedrägeri. De som har makten i ett apartheidsystem lurar sig själva för att försvara det förtryck de är en del av och drar nytta av.
Självbedrägeriet går mycket långt. Slavägarna i de amerikanska sydstaterna och boerna i Sydafrika ansåg att de gjorde den färgade befolkningen en kristen tjänst när de exploaterade den.
Exploateringen av kvinnor i katolska kyrkan är annorlunda, men den finns. Män bestämmer över en kyrka som bärs upp av kvinnors arbete.
Gert
Gert
”Män bestämmer över en kyrka som bärs upp av kvinnors arbete.”
Dina katolska manliga trosfränder är sällsynt diskreta när det gäller att påtala de orättvisor mellan män ock kvinnor som öppet accepteras i deras kyrka.
Därför särskilt glädjande att ovanstående kommentar kommer från en katolsk MAN i ett Stift som tycks bestå av antingen extremt tystlåtna och blyga katolska män vad beträffar att plädera för inomkyrklig jämställdhet mellan män ock kvinnor eller så består vårt stift av katolska män som tycker att allt är i den ordning som de håller med Gud om att det ska vara dvs över-och underordning mellan män och kvinnor, dvs en tydlig könshieraki.
Anmärkningsvärt oavsett orsak då Sverige är ett land där ”civil” jämställdhet mellan könen hunnit längst i världen.
// Irène