I veckans nr av Kyrkans Tidning skriver Annika Borg och ytterligare 6 personer ett öppet brev till svenska kyrkans biskopar under rubrik ”Biskopar: Hur vill ni ha det? ”
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskopar-hur-vill-ni-ha-det
Vad har hänt med Annika Borg frågade jag mig själv.
Som katolik minns jag den oerhört pinsamma incidenten 2010 när biskop Anders dåvarande pressekreterare Maria Hasselgren ondgjorde sig över en krönika Annika Borg skrivit i Kyrkans Tidning angående sexskandalerna inom katolska kyrkan. Vad händer ? Jo Maria Hasselgren vänder sig skriftligt till biskop Eva Brunne och ber henne att ingripa.
Red Barbro Matzols redogör själv för incidenten i Kyrkans Tidning
Jag saxar ur Kyrkans Tidning 5/5 2010
”Samma dag skriver hon (dvs Maria Hasselgren) till Eva Brunne, biskop i Stockholms stift ”eftersom jag finner det högst olämpligt att en präst i Svenska kyrkan angriper katolska kyrkan på det sätt som Annika Borg gör i sin krönika i dagens Kyrkans Tidning. Det är skrämmande att hon kan skriva på ett så onyanserat sätt, utan minsta antydning om att detta också förekommer i hennes eget samfund”, står det bland annat i brevet.
Hon skriver även att hon vill göra Brunne upppmärksam på att en officiell företrädare för Svenska kyrkan ”tillåts att återkommande agera på detta oekumeniska och förfärligt pinsamma sätt”.
Hasselgren uppger också i brevet till biskop Brunne att hon skrivit till Borg om detta, en brevkontakt som enligt Borg överhuvudtaget inte förekommit.
Biskop Eva Brunne svarar Hasselgren en vecka senare, den 22 april. Då har hon läst såväl brev som Borgs krönika och konstaterar att Annika Borg skrivit en krönika där hon analyserar fakta och historia. ”Det är hon fri att göra som präst och jag har ingen avsikt att lägga munkavle på henne”, skriver Brunne.”
”Krönikören och prästen Annika Borg menar att brevet från Maria Hasselgren till biskop Eva Brunne är ett försök till censur.
– Maria Hasselgren skriver ett mejl, oklart på vems uppdrag, till min biskop Eva Brunne för att tala om för henne vad jag får skriva, vad jag inte får skriva och hur jag får skriva det, säger Annika Borg.”
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ville-tysta-kyrkans-tidnings-kronikor
Vad hade Annika Borg tyckt om biskop Eva Brunne fallit till föga för katolska biskopsämbetet och tagit henne i örat ? Ur katolska biskopsämbetets synvinkel anförde nämligen Annika Borg helt fel ton om katolska kyrkan.
”Samtalsklimatet” blev helt fel enligt katolska biskopsämbetet.
Döm om min förvåning när jag 3 år senare i Kyrkans Tidning läser att samma Annika Borg nu själv vänder sig inte bara till biskop Eva Brunne utan till hela biskopskollegiet med underförstådd uppmaning att ingripa i mediedebatten och be biskop Brunne och övriga biskopar att ge direktiv om ”vad som får och inte får skrivas och hur saker ska skrivas.”
// Irène
PS Jag noterar också att i DAGEN skriver min trosfrände Marcus Birro igår 11 april en artikel ”Kyrkans stöd till Seglora smedja ett problem” där han gör sig till språkrör för ”flera upprörda, sorgsna och uppgivna mejl från människor som känner sig väldigt förolämpade av Dagens Seglora”
http://www.dagen.se/opinion/debatt/kyrkans-seglorastod-ett-problem/
Undrar om Marcus Birro är medveten om hur det firas i antisemitiska kretsar ? Jag hann i alla fall i kommentatorsfältet till Birros artikel läsa en mycket antisemitisk kommentar från den antisemitiska hyllningskören innan DAGEN modererade bort den. Men kören finns därute och fröjdar sig omåttligt över Marcus Birro liksom rösterna från bloggosfärens mest mörkblå domäner.
Irène,
med särskilt förvåning läser jag följande i Borgs med fleras debattartikel:
”I det debattläge som nu råder kommer Kristus ständigt i skymundan. Vi kan möta utsagor som att ”Jesus var inte kristen”. Det är förvisso korrekt historiskt sett, Jesus var jude. Men i tron och för troende är Jesus just Kristus, den sanning vi vill tjäna. Att föra ut budskapet om att Jesus inte var kristen – och därmed till synes fjärma Jesus från kristendomen – tror vi förvirrar. Det gagnar inte heller Svenska kyrkans framtid.”
Om ”den sanning vi vill tjäna” bygger på att det som är ”korrekt historiskt sett” förtigs för att inte förvirra är det då sanningen vi tjänar?
Gert
Är inte debattinlägget ytterligare ett uttryck för behovet av enkla svar? Det är jobbigt att tänka på sådant som att Jesus och hans lärjungar var judar, att de första församlingarna var judiska, att kyrkan sedan blev influerad av romarriket osv? För att inte tala om att stort sett inget är unikt kristet?!
Det är jobbigt att förstå och acceptera och alla vill inte göra det utan väljer helt sonika att bortse från det som inte passar in i deras version av kristendomen. Jag uppfattar det som att det är vad undertecknarna vill och att tysta dem som tycker annorlunda.
Frågan är hur man hanterar det här behovet av trygghet kontra komplexiteten och motsägelsefullheten hos kristendomen?
Hur skapar man en större öppenhet för att det finns andra uppfattningar och tolkningar än den egna och att de kan ha ett lika stort värde?
Jag är glad att jag inte är biskop i Svenska kyrkan 🙂
Anneli
Gert,
Tyvärr förstår jag inte riktigt vad du menar. Mer än att vi inte skall förtiga något som är korrekt historikst sett. Däri instämmer jag gärna.
Däremot är det rimligen inte alltid relevant – dvs för frågan framåt – att alltid dra upp hela historien. I frågan ””Vad har hänt med Annika Borg” så tycker jag det är föga framgånsrikt att idag dra upp vad som då hände mellan Annika, Eva och Maria. Att minst två präster nu vänder sig till sina biskopar är inte symmetriskt med att då en annan kyrkas pressanvarig olyckligtvis försöker intervenera hos biskop Eva.
Jag vill inte på vår blogg uttala mig mellan ”Annika Borg och Seglora smeja”, det får bli någon annan stans. Men jag håller nästan totalt med Markus Birro i vad han skriver i sitt brev i Dagen.
Krister
Anneli,
Brevet i KT är inte lätt att förstå, jag anar bakgrunder som jag inte tror har att göra med
om man tycker olika om vad som är kristen tro. Utan snarare om hur partipolitiskt som kristen tro
skall bjuda en att arbeta. Därav de olika beteendena hos Frimodig kyrka, resp de klassisk partipolistika hos S och C. Många präster i SvK har reagerat mot att deras kyrkomöte så starkt
har lierarat för palestinierna och mot staten Israel. Man vill inte som präst så att säga bli ”kollektivansluten” till S via sin kyrkas kyrkomöte. SvK har säkert barnsjukdomar i detta,
vilka ju RKK har varit tvungen att erkänna och hantera tidigare, även här i Sverige.
Krister
Krister,
vad jag menar är att om vår tro inte tål den historiske Jesus så är det något allvarligt fel med vår tro.
En tro som bygger på endast valda delar av historien är ett självbedrägeri.
Gert
Gert,
Alltså var det inte mer än så; då bör det rimligen vara så att du menar att en eller flera av brevskrivarna inte verkar hålla med om detta i det du citerar av deras brev?
Krister
Mattias Irving har på Dagens Seglora kommenterat Marcus Birros DAGEN artikel
http://dagensseglora.se/2013/04/12/absurd-rundgang-nar-dagen-tar-ton/
Jag skäms för min naive trosbroder Marcus Birro som inte verkar förstå vilken fest-och jubelkväll han utlöst i höger-och antisemitkretsar.
Jag hann läsa den bortmodererade oförblommerat antisemitiska kommentaren i anslutning till Birros artikel.
Även om kommentaren tagits bort från ytan så kvarstår den kusliga känslan att skribenten och hans likasinnade finns där strax under ytan och inväntar nästa tillfälle att sticka upp sitt fula tryne när deras omedvetne välgörare Marcus Birro högtidligt och fint tar till orda.
// Irène
Att Jesus var jude är sanningen. Då kommer frågan: var han jude under historiens gång, jude i de kristnas historia ? När slutade Jesus vara jude för att bli kristen? Ge mig tidpunkt o fakta o inga teologiska tolkningar typ ”Kyrkan som Kristi brud”!
Om man för ett ögonblick vågar tänka den tanken — andligen — så ställs många saker på sin spets. Rullgardinen kan gå upp! Ljus bli till!
Israel o Palestinakonflikten är en politisk o moralisk fråga, tycker jag.
Det hebreiska folket översätter Mose g-ds namn med ett aktivt verb ”jag är i blivande” och den kristna översättningen är en passiv ”jag är den jag är”. Det är ett universum emellan dessa översättningar. De kristna kan konstatera o dogmatisera emedan judar omöjliggör ett konstaterande. Har man via denna översättningsmodell lockats att konstatera Jesus som kyrklig kristendom? Vågar vi ifrågasätta o om vi vågar vad kan det bereda väg för?
Vem i hela världen vet om den judiske religionsgrundaren Jesus med kyrkohistorien som facit o i vetskapen om massmorden på hans folk …skulle vilja kalla sig kristen?
Är G-d katolik, frågade jag mig i St Thomas församlingsblad när det begav sig för många år sedan… idag kan jag fråga ut i rymden: är juden Jesus katolik? Är juden Jesus lutheran?
Är juden Jesus pingstvän?
Rädsla utholkar G-d.
// Agneta
Krister,
ja.
Gert
Vänner,
jag har väldigt svårt att ta Marcus Birro på allvar efter formuleringar som den här:
”Jag är dessutom något så fördärvligt som vit, medelålders, kristen och heterosexuell. Framför allt är jag man. Allt detta kombinerat diskvalificerar mig från i stort sett alla diskussioner som vänstern, både inom och utanför kristenheten, startat eller gjort till sina.”
Det är ju självömkande trams.
Gert
Gert,
Jag har inga problem med att ta på allvar och reflektera över vad Marcus Birro säger i
sin långa Dagen-artikel. Hans ironi är snarast retoriskt skicklig, inte särskilt arrogant.
Att läsa det som självömkande trams lyckas jag inte med. Men vi får ha olika smak.
Krister
Nej inte går det att ta Marcus Birro på allvar. Inte när han först beklagar sig över att själv ha blivit illa behandlad för att sedan omedelbart börja baktala dem som driver Seglora smedjan.
Anneli
Anneli
Jag har förstått Marcus Birro som så att det här med den Gyllene regeln är en klädsam regel att hålla fram för ANDRA vilket dock inte med automatik måste betyda att man godkänner den för eget bruk.
Att vara slav under ett konsekvent tänkande – som jag märker att du och jag har en benägenhet för – gör livet svårare för oss än för dem – typ Marcus Birro – som befriat sig från detta ok.
// Irène
Iréne,
Ja livet vore lättare om man inte vore fullt så medveten om vikten av att försöka vara konsekvent 🙂
Anneli
Jag förstår inte ett smack av dessa påståenden/antydningar att Borg och Birro inte skulle vara
konsekventa i sitt tänkande eller handlande!
Om inläggets rubrik ”Vad har hänt med Annika Borg?”:
På vad sätt är den frågan av vikt för Katolsk Vision?
Irène ställer frågan, men besvarar den inte själv.
Krister
PS Skulle Saulus varit ”konsekvent” så skulle inte Paulus blivit till.