Jag väljer denna tillspetsade rubrik som ingång för SvD’s understreckare på Påskdagen.
Artikeln behandlar centrala frågor i kristen teologi. Olika syner på försoningen mellan människan och Gud (Anselm och Abelard). Losskys ortodoxa syn på mysteriet att människan blir gudomliggjord genom Kristi inkarnation, död på korset och framför allt
Uppståndelsen till vårt (och Guds nya liv).
Artikeln innehåller än mer, läs och genmäl!
Krister Janzon
PS En sentida komplettering 2 april:
Håkan Sunnliden ger i sin blogg en god sammanfattning av understreckarens sex modeller,
samt flera kloka och personliga kommentarer om Påskens mysterium.
Gå till http://hakansunnliden.blogspot.no/2013/03/det-blodiga-offret.html
Krister,
Personligen föredrar jag Abelard (och därmed PP Waldenström). Gud blev människa för att visa oss vad kärlek är, vad sant mänskligt är. Men jag tar bort ordet måste ur ekvationen, om nu Abelard och Waldenström använde ordet måste, jag vet inte.
Jesus dog inte på korset för att det var nödvändigt, varken för att blidka Gud eller för att rädda mänskligheten. Döden på korset var en konsekvens av Jesu radikalitet. Den var kanske oundviklig, men inte nödvändig. Alla de som medverkade till justitiemordet på Jesus var, precis som vi är, utrustade med fri vilja och samvete. De kunde ha valt att inte medverka till det onda som skedde.
Gud visar genom Jesus vad det innebär att fullt ut vara människa. Han går före oss och visar genom sin uppståndelse att döden inte har sista ordet. ”Livet vann, dess namn är Jesus”, som det står i en av psalmbokens psalmer.
Krister, så ser min arbetshypotes ut. Därmed inte sagt att jag förstår påskens mysterium.
Gert
Gert,
Jag har i vuxen ålder starkt föredragit Abelard (dvs på svensk botten Waldenström) före Anselms så stela juridiska modell. Men jag saknade att understreckaren inte gjorde en jämförelse mellan dessa två utan alltför raskt gick vidare
till sentida modeller (platsbrist? ovilja?), som dock är mycket spännande. Där tycker jag att Losskys modell är vackrast med det starka betonandet av hur Människan genom Jesus Uppståndelse blir Gudomliggjord (Upphöjd). Girards syndabocksmodell, – hypotes är för svår för mig; den korta genomgång av Girard som en ung filosof gjorde på ett möte i St Josefsföreningen i höstas var inte nog för att mitt medelmåttiga filosofhuvud skulle fatta nog.
Gert, Och jag förstår inte heller påskens mysterium.
Skall bli spännande att se om någon mer läsare vill ge några synpunkter?
Jag tycker att Anselms modell är så förskräcklig att den borde ha avvisats, men åtminstone katolska kyrkan lär inte ha gjort några dogmatiska uttalanden åt endera hållet.
Krister
Håkan Sunnliden ger i sin blogg en god sammanfattning av understreckarens sex modeller,
samt flera kloka och personliga kommentarer om Påskens mysterium.
Gå till http://hakansunnliden.blogspot.no/2013/03/det-blodiga-offret.html
Krister
Jag är också mkt sympatiskt inställd till Abélards försoningslära (överhuvudtaget mycket intresserad av denne filosof, inkl hans relation till den lärda och kapabla Héloise, som enligt vissa uttolkare kan ha inspirerat Abélard i hans teologiska arbete – flera av hans viktigaste verk verkar ha tillkommit efter deras relation och liknande tankar skymtar i hennes brev t honom – vad som är höna och ägg är förstås svårt att veta).
Men SvD-streckaren utvecklade tankarna om påskens mysterium på ett spännande sätt, historien slutade ju inte med Abélard.
Dock, Bertrand Russell skriver i ”Västerlandets filosofi” att ingen senare filosof bättre än Abélard har hanterat frågan om nominalism kontra realism (när jag läser Russells redogöresle f As position får jag en känsla av att den senare föregriper 1900-talets franska och tyska fenomenologiska filosofi…..men vänta er inte några lärda utläggningar om den från min sida).