På SVT Webbexklusiv debatt om påvevalet från domkyrkoförsamlingen med sr Madeleine Fredell, Fredrik Emanuelsson, Nasif Kasarji -ordförande Unga Katoliker och Bo- Inge Andersson.
Även inklippt reportage från Vatikanen och inklippt intervju med Ulla Gudmundson.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/svart-rok-fran-vatikanen
Skrolla ned till höger under rubrik ”Påven avgår ”
// Irène
PS Sr Madeleine strålande bra och tydlig. Jag tror vi är många katoliker i Stiftet som känner oss representerade i kyrkan genom henne. Sr Madeleine ett LYFT för stiftet i det offentliga rummet.
Ur katolsk synvinkel en föredömlig debatt där katolska kyrkans OLIKA uppfattningar i tidens brännande frågor fick komma till tals.
Här intervju med Mary Hunt
I dag, onsdag, finns en intressant Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet som också kan vara en tankeställare för Gert Gelotte och Iréne Nordgren. Den är skriven av professorn och jesuitpatern Ulf Jonsson. Jag citerar några rader:
”Förhoppningar om att en ny påve ska anpassa kyrkan till ett mer sekulariserat tänkande träffar snett…den nye påven kommer att försvara katolska uppfattningar…varken kan eller bör anpassa kyrkan till synsätt som är oförenliga med traditionell kristen tro.”
Varpå Jonsson fastslår följande:
”En påve som bejakar abort och eutanasi och som varken tror på Jesu uppståndelse eller jungfrufödelsen FINNS INTE PÅ SKÄRMEN” (min markering).
Nu undrar jag stillsamt, om Jonsson – och den nye påven – med dessa åsikter och avståndstagandet från anpassningen skulle platsa i de svenska reformkatolikernas skara?
Bengt Olov Dike,
vad har det med saken att göra? Det finns olika uppfattningar om det mesta i katolska kyrkan. Vem som platsar i det ena eller andra lägret är ointressant jämfört med att vi alla platsar i kyrkan.
Du är ju själv gammal kyrkopolitiker i Svenska kyrkan och måste alltså ha erfarenhet av att människor och grupper med olika åsikter kan vara oense men ändå samexistera.
Gert Gelotte
Gert Gelotte,
var frågan så känslig, att den framkallade en irriterad känsloreaktion? Nåväl, den ställdes givetvis mot bakgrund av Din och de övriga reformkatolikernas inställning, som inrymmer – åtminstone delvis – den anpassning, som enligt Jonsson ”inte finns på skärmen”. Ordet ”reformkatolik” tycks ej heller finnas på den katolska skärmen, vad jag vet. Biskop Arborelius synes också ta den verbala och semantiska aktiviteten hos sina reformerta katolska vänner i Göteborg och Stockholm med både upphöjt lugn och avhållande sig från kommentarer.
Sensmoralen är alltså, som jag tidigare på denna bloggspalt har konstaterat, att den existerande promillegruppen (av Sveriges samtliga katoliker) reformkatoliker lever sitt eget liv i katolska kyrkan och åsiktsmässigt inte är representativa för kyrkan.
Gå nu inte i taket för denna slutsats, bäste Gert, ty den är ju riktig. Oavsett om det blir en kardinal från Italien eller från Brasilien eller från Afrika som väljs till påve lär det inte hos vederbörande finnas något gehör för svenska reformkatolikers ståndpunkter.
Detta innebär förstås inte att jag ett ögonblick ifrågasätter deras kristna tro, övertygelse eller rätt att hysa aktuella åsikter. Fattas bara annat! I Guds hus är alla välkomna.
Är det bara jag som tycker det är konstigt att Mgr Lefebvre blir bannlyst men inte sr Fredell, fanns ju inte en rad som stämde överens med katolsk tro – blev helt chockerad!
Benkt Olof Dike,
Förnyelsekatoliker över hela världen uppvisar ett mycket brett spektrum och stor bredd,
i sin vilja att förverkliga det som igångssattes före, under och efter det Andra Vatikankonciliet.
Jag tycker du läser Ulf Jonssons artikel ganska tendensiöst; orkar inte mer utveckla detta mitt
intryck just här och nu.
Jack,
Biskopen Mgr Lefebvre gjorde sig schismatisk genom att illegalt biskopsviga.
Sr Madeleiine Fredell OP är en ordensperson som är en mycket kunnig katolsk teolog, vilket bl a
bejakats av en biskopsvikarie i Stockholms katolska stift, se gårdagens debattprogran i SvT-Play.
Notera skillnaden mellan teologer och biskopar. De bör samverka, men har skilda kompetenser och ansvarsområden.
Krister Janzon
Irène, Gert, Krister, Bengt Olof, Jack
Teologen Mary E Hunt utvecklar sitt resonemang i en artikel.
MH konstaterar att rådande monarkiska kyrkomodell är föråldrad och påvevalet irrelevant:
“No matter who is elected, the process is mortally flawed because it represents a model of church that is long out of date. Until and unless structural changes take place to develop a well integrated, representative governing model in which all members of the Catholic community—including women, married/partnered people, young people—are involved there will be no change.”
Samvetsfrihet gäller tydligen inte alla. MH noterar att männen i hierarkin har rätt att följa sina samveten och ändra regler, när lekfolket gör detsamma betraktas de som syndare:
“Those in power reserve to themselves such conscience-bound decisions as resigning from the papacy, while women who make choices about their own bodies are labeled sinners. The gentlemen change the conclave rules with the wave of a Motu Proprio (‘on his own impulse’) as they call it, but when we lay people decide on our own impulses to use birth control or to love in a same-sex way we are considered sinful.”
MH kritiserar apoteosen av männen som upprätthåller den förment eviga kyrkomodellen, hon kallar den blasfemisk:
”The worst part, in my view, is the instrumentalization of religion, of people’s faith, to reinscribe and reinforce ways of being and acting as if they were the will of the divine. This is blasphemy. I make no such counter claim that my approach is what God wants. Rather, I assume that human beings can and should organize themselves in ways that reflect their most deeply held values. To see 115 men hold the power in a worldwide community is frightening because of what it means about their sense of the divine. Obviously they think God favors men over women, the few over the many, their privileged information over the sensus fidelium. Where they read this in Christian scripture is not clear.”
Som Vatikanens kontrast ser MH det kontemplativa livet i mindre gemenskaper, ett verklighetsnära levande engagemang frodas där kyrkan är till för människor, inte tvärtom:
“Contemplative Catholic spirituality invites ‘a long loving look at the real.’ By contrast, small base communities, some parishes, and many religious communities are robust places where sacraments and solidarity are the norm. Groups across the globe work on social justice, education, and health care based on Catholic commitments without institutional connections. The disconnect is profound between hierarchy and laity.”
Det finns säkert olika genomförbara modeller för sensus fidelium i framtiden, MH skissar sin variant:
“One new model of church would include a team of people from around the world who represent various and sundry national/regional groups, different styles of worship and ministry, various lifestyles and families, religious and secular people. It would be a democratic assembly of equals, a global network of the people of God, who delegate the fruits of their decisions to ministers who carry out the will of the body in teaching and preaching, sacraments and social justice, finances and public witness.”
http://www.waterwomensalliance.org/2013/03/march-4-catholic-patriarchy-what-the-papal-transition-means-and-what-feminists-can-do-about-it-by-mary-e-hunt/
Att söka det som är till allas fördel är möjligt.
Inez
Tack Inez
Mary E Hunt kan inte nog många gånger rekommenderas.
// Irène
”Notera skillnaden mellan teologer och biskopar”
VA?!
Notera skillnaden mellan en katolik och en människa?
Om vi lämnar konstiga utspel åt sidan, kan jag som katolik tro på mitt eget evangelium eller inte? Om Du tittade på inslaget var det inte mycket av katolsk lära sr Fredell (om hon nu är en syster – såg mer ut som en rapp-artist) berättade om, utan beskriv sin egen tro och sin egen tolkning eller känsla om katolsk tro.
Lex orandi, lex credendi gäller tydligen inte längre….
Vänner,
citaten från Mary E Hunt är mycket träffande. Jag stannade upp när jag läste följande:
”The worst part, in my view, is the instrumentalization of religion, of people’s faith, to reinscribe and reinforce ways of being and acting as if they were the will of the divine.
Vi bekänner oss till Jesus, men förväntas tro på kyrkan. Även om vi ser kyrkan som kristi mystiska kropp kan man inte sätta likhetstecken.
Gert