Som katolik förväntar jag mig att näste påve refomerar hela den kyrkliga maktapparaten där kurian sätts på plats och får nöja sig med administrativa uppgifter till förmån för utökad bestämmanderätt för biskopssynoder utifrån världsvid biskopskollegialitet där den nye påven inser att han är den främste biskopen, men varken mer eller mindre.
Vidare förväntar jag mig en reformering av den kanoniska lagen och främst med tanke på
§1024 ”Only a baptized male validly receives sacred ordination.”
De gängse argumenten mot kvinnliga ämbetsbärare biter inte längre på Gudsfolket på 2000-talet.
Tex ”Jesus valde bara män till apostlar och det var till sina 12 manliga apostlar han vid sista nattvarden sade : ” Gör detta till min åminnelse.”
John Wijngaards påpekar att eftersom det hela rör sig om en påskmåltid så vet vi att även kvinnor och barn måste ha varit närvarande. Wijngaards påpekar också att i det gamla förbundet blev man ! (bokstavligt talat) upptagen genom omskärelse men i det nya förbundet blir både män och kvinnor upptagna genom dopet.
http://www.womenpriests.org/wijngaards/geneva.asp
Vår uppfattning om sista nattvarden har alltför starkt präglats av Leonardo da Vinci .
Men den bilden stämmer inte och därför går det inte heller att fortsätta med ständigt samma motargument till att kvinnor inte skulle få samma rätt till ämbetsvigning som män.
Vidare förväntar jag mig en reformering av katolsk katekes inom särskilt området sex-och samlevnad.
Jag tänker närmast på följande paragrafer som jag finner obsoleta
2366 Fruktsamhet är en gåva, ett mål för äktenskapet, ty den äktenskapliga kärleken strävar enligt sin natur efter att bära frukt. Barnet kommer inte utifrån som ett tillägg till makarnas kärlek till varandra; det stiger fram mitt i hjärtat av den ömsesidiga hängivelsen, vars frukt och fulländning det är. Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet” att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”. ”Denna lära som flera gånger har lagts fram av läroämbetet, har sin grund i den oupplösliga förbindelse – som Gud har avsett och som människan inte på eget initiativ kan bryta sönder – mellan de båda betydelserna av den äktenskapliga akten: förening och framkallande av nytt liv.”
2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda[23] har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.
// Irène
PS Det är fullkomligt absurt och strider mot allt förnuft att påstå att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”.
Det är likaledes helt absurt och strider mot allt förnuft och dessutom mot moderna vetenskapliga forskningsrön att påstå att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”.
Att förorda ” respekt, medlidande och finkänslighet” gentemot homosexuella personer är kränkande och illustrerar en heterosexuell översittarattityd som går stick i stäv med kristen människosyn.
Katolsk förkastelse av homosexuell kärlek med påbud om obligatoriskt celibat för homosexuella personer är mycket av roten till det onda i många av de sexskandaler vi har inom katolska kyrkan inklusive den senaste kring ett ev gay-nätverk inom Vatikanen.
Katolska homosexuella män ska inte lockas att välja prästyrket som en flykt. Det ska inte heller heterosexuella män och därför borde gifta präster som finns i alla andra kyrkor och samfund vara något naturligt även inom katolska kyrkan.
Katolsk morallära är något som ska formuleras av inte enbart celibatära män utan tillsammans med såväl hetero- som homosexuella katolska lekmän där vissa är gifta, andra ogifta och vissa ensamstående föräldrar.
Många förväntningar där!