Med anledning av att det igår var Maria Magdalenas festdag läste jag en text om Maria Magdalena av Tord Fornberg, katolik och docent i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet.
”Men hon lyftes också fram av gnosticerande kristna, som tog avstånd från kyrkans framväxande hierarki med dess apostoliska succession. Ett tydligt belägg för detta möter i det så kallade Marias evangelium, antagligen från slutet av 100-talet. Vi finner där en dialog mellan Maria och flera av apostlarna. Andreas och än tydligare Petrus ifrågasätter där att Herren kan ha talat till Maria på ett sådant sätt att de har anledning att lyssna på henne. Levi ingriper på hennes sida och säger, att Jesus älskade henne mer än de andra. Ett annat exempel på denna kamp om auktoriteten i den tidiga kyrkan möter i det välkända Thomasevangeliet, också det från 100-talet. I dess sista utsaga (nr 114) är konflikten om auktoritet än skarpare, och utsagan att Maria skall gå bort ifrån dem ”ty kvinnor är inte värda livet” läggs här i Petrus mun.”
http://www.mariamagdalenas.se/index.php?option=com_content&view=article&id=473&Itemid=160
Termen gnosticism får ofta en negativ klang i manligt teologiska sammanhang. Något åt det heretiska hållet.
Karen King prof i kyrkohistoria vid Harvard University (som skrivit boken The Gospel of Mary of Magdala) skriver i sin också kända bok What is gnosticism ?
”Why is it so hard to define Gnosticism? The problem, I argue, is that a rhetorical term has been confused with a historical entity. There was and is no such thing as gnosticism, if we mean by that some kind of ancient religious entity with a single origin and a distinct set of characteristics. Gnosticism is rather, a term invented in the early modern period to aid in defining the boundaries of normative Christianity. ”
”Orthodoxy” and ”heresy” are terms of evaluation that aim to articulate the meaning of self while simultanously silencing and excluding others within the group. The power relations implied in the discourse of orthodoxy and heresy are firmly embedded in struggles over who gets to say what the truth is: the orthodox are the winners; the heretics, the losers.”
”The language, themes and strategies of orthodoxy and heresy proved to be a powerful discourse, persising in vaious forms up to our own day. My purpose in this book is to show how twentieth-century scholarship on Gnosticism has simultaneously reinscribed, elaborated, and deviated from this discourse. ”
// Irène
PS Intressant att ha Karen Kings synpunkter i bakhuvudet vid läsningen av dialogen mellan Maria Magdalena och den förste ”påven” Petrus och de andra apostlarna i
The Gospel of Mary of Magdala. Ett fragment av denna text finns bevarad och härrör från Nag Hammadi ”biblioteket ” som hittades 1945 i en lerkruka av några bönder i en by nära staden Nag Hammadi i övre Egypten.
http://www.maryofmagdala.com/GMary_Text/gmary_text.html
Också bra att alltid ha i bakhuvudet vid studiet av kyrkans historia och bibelforskning är att fram till våra dagar har män haft absolut tolkningsföreträde att definiera vad som ska räknas som KANONISKT.
I och med detta blev allt som de manliga kyrkofäderna inte fann kanoniskt PER AUTOMATIK ICKE-KANONISKT.
Svårare än så behövde man ! inte göra det för sig.
Gnosticism må vara en tidigmodern term, men den står för en reell synkretistisk strömning under senantiken. Dess demonisering av skapelsen och anspråk på en exklusiv frälsningsväg via gnosis för ett fåtal som tillåts bli invigda i mystika riter, gör den omöjlig att integrera i en kristen tradition öppen för alla. De så kallade gnostiska evangelierna är falsarier, minst hundra år distanserade av de ursprungliga evangelierna (som ju bygger på memorerade ögonvittnesskildringar av vad Jesus gjorde och sade).
Samuel
”De så kallade gnostiska evangelierna är falsarier”
Nu hänger jag inte med riktigt.
Talar vi om samma saker ?
Jag talar om Nag Hammadiskrifterna som hittades 1945.
Det finns ju hur många superentusiastiska författare som helst som kommenterat dessa skrifter.
Men jag bjuder dig på en garanterat nykter och aldrig särskilt entusiastisk röst. Religions- och kyrkohistorikern Per Beskow som i dec 2002 i Svd skriver om ”Det gåtfulla Thomasevangeliet ”
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/det-gatfulla-thomasevengeliet_75816.svd
”Skrifterna, som tycks ha kopierats på 300-talet, härrör nästan alla från den dualistiska riktning som vi kallar gnosticism. Kanske har de rensats ut som kätterska från ett klosterbibliotek i trakten. För första gången fick forskningen nu tillgång till en stor mängd gnostiska originaltexter. Nag Hammadi-texterna, som de kallas efter fyndorten, har gett många nya perspektiv på religiösa förhållanden och trosföreställningar under de första kristna århundradena.”
”Redan 1960 kom Bertil Gärtner ut med en bok om fyndet ”(Ett nytt evangelium?)”, och där tog han för givet att Thomasevangeliets tendens var gnostisk som i de flesta av Nag Hammadi-texterna. Sedan dess har mycket vatten runnit, och det finns ännu ingen enhetlig uppfattning bland forskarna om var skriften hör hemma. Att den ändå tas på allvar av exegeterna framgår av att den numera alltid finns med i så kallade synopser, där evangelierna står uppställda i spalter för inbördes jämförelse. När man diskuterar Jesu ord i den äldsta kristna traditionen kan inte Thomasevangeliet förbigås.”
// Irène
Irène.
Tack för svar och länken till Beskows artikel.
Med falsarier (eller med ett snällare ord: pseudografier) menar jag att texterna är skrivna långt efter den påstådda författerns död och utan direktkontakt med den första kristna generationen till skillnad mot de apostoliska evangelierna. Pseudografi var inte ovanligt under antiken; Johannes lade många ord i Jesu mun, dock utan att svika Jesu lära. Så gjorde Thukydides med Perikles utan att förlora sin trovärdiget ens bland moderna forskare.
Men kanske var jag lite för svepande i min kritik av de gnostiska skrifterna, i synnerhet Thomasevangeliet. Här finns synoptiskt material, och kanske helheten är mer pietistisk, eller rentav asketisk än gnostisk. Inom asketismen är våra värdsliga identiteter som man och kvinna ointressanta – en sympatisk tanke. Dock avkunnar Beskow själv domen om detta ”evangelium”: ”ingenting i Thomasevangeliet bär historiens prägel.”
Vänligen,
Samuel.
Samuel
”texterna är skrivna långt efter den påstådda författerns död och utan direktkontakt med den första kristna generationen till skillnad mot de apostoliska evangelierna.”
Jag vet inte.
Men om docenten i Nya Testamentets exegetik Tord Fornbergs uppgift ovan stämmer
”det välkända Thomasevangeliet, också det från 100-talet”
så innebär väl det att Thomas och Johannes evangelierna ÅLDERSMÄSSIGT är ung jämngamla även om Nag Hammadi kopian av Thomasevangeliet dateras till någon gång in på 300-talet.
// Irène
Irène.
Avståndet mellan Johannes och Thomas evangelier är kanske inte så långt, Johannes skrift anses vara färdigställt på 90-talet, men de skiljer sig åt på ett par avgörande punkter. Johannes levde med Jesus och bearbetade erfarenheterna under ett helt liv innan han skrev sitt egensinniga evangelium. Egensinnigheten till trots överensstämmer teologin i allt väsentligt med synoptikernas. Passionshistorien, Messiasteologin och den universella kärleken är centrala i alla fyra.
Thomasevangeliet är inte skrivet medan Thomas levde, utan namnet är taget av någon som vill ge sina utsagor apostolisk auktoritet. Men denna auktoritet faller på teologin. Det urkristna budskapet var varken synkretistiskt eller gnostiskt. Asketismen, föraktet för det kroppsliga/materiella är främmande för urkyrkan: ”Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas” 1Tim.4:4. Och hemlighetsmakeriet runt ”gnosis” är raka motsatsen till hur evangeliet förkunnades så öppet som möjligt. Jesus var ingen vishetslärare. Han är Messias, hela världens frälsare. Thomas skulle inte känt igen sig i skriften som bär hans namn.
Samuel.
Samuel
Vågar man sig på att säga något ytterligare ?
Man må ha vilken uppfattning man vill om Nag Hammadi texterna.
Men det kan vara värt att påpeka att även kring kanoniska texter råder ingen 100 % enighet bland bibelforskare att påstådd författare skrivit påstådd text.
Detta gäller tex såväl Johannes som Paulus texter.
Också kring datering av kanoniska texter finns olika uppfattningar bland ”auktoriserade” bibelforskare.
Sammantaget innebär det att du som lekman kan välja vilken auktoritet du själv finner mest trovärdig när det gäller tex värderingar, jämförelser och påverkan sinsemellan av olika såväl kanoniska som icke-kanoniska texter.
// Irène
Den historiska teologiska källforskningen i all ära men även den Heliga Birgittas stundtals nippriga och nedskrivna uppenbarelser är ansedda som ”sanna” av RKK. De tillkom efter de fyra evangelisternas tid. Antingen ger man Gud rätten att tala, skriva, måla, sjunga efter år 100 e.Kr… eller inte. I vilket fall så finns det folk som känner sig styrda av vad kyrkor och teologer och historiker menar… andra känner in och lyssnar inåt. Vi kan inrada oss i ledet som kyrkoherde Schneider vill och buga och bocka på rätt ställe eller så kan vi ta oss rätten till ett fritt inre liv i en gudsgemenskap. I det inre kan ingen annan än vi själva och Herren undervisa oss om rätt och fel. Och vi lär inte exkommunicera oss själva så länge vi igenkänner Guds röst i vårt inre.
Att Nag Hammaditexterna kom till världens kännedom år 1945 är tycker jag fascinerande och markerande. Det gäller som sagt att lyssna på Gud i allt. I datum, i förlopp, i naturen likaväl som intellektuellt. Dundret eller ”the perfect mind” är en av dess texter i Nag Hammadi som har fått många att intressera sig för mystiken och Gud och den har inspirerat många konstnärer, poeter och teatermänniskor. Alla vägar som leder till ett intresse för en kärleksfull och INSIKTSFULL tro är av stort värde, anser jag.
Beskow’s olika redogörelser för religioner och framförallt den kristna kyrkohistorien är förvisso saklig och nykter men man får aldrig glömma att den är vad den är: Guds synliga
gestaltning genom världens religioner och dess gestaltningar. De s.k. kristna tog död på judar och romer och homosexuella i miljoner … miljoner… vilket folk 1945 kunde skåda i pressens bilder samtidigt som år 1945 några fattiga i Egypten grävde fram nya texter om Herrens tid på jorden. Judar gavs tillbaka ett land Israel och muslimer tvingades åter som Hagar och Ismael ( IS- MA- EL) ut i öknen för stt dö. Förintas. Det var i muslimers och i Hagars land texterna grävdes fram.
Läser man texten ”the perfect mind” ur Nag Hammaditexterna och har tankarna riktade mot muslimernas Hagar och judarnas Sarai samt Abrahams möte med Guds änglar under Terebinthträdet … så har man kommit ett bra stycke på väg att förstå att Gud lever men är totalt Annorlunda.
Agneta
Agneta
Du illustrerar på ett tyligt sätt det som var mitt budskap när jag skrev denna blogg med anledning av Maria Magdalens festdag vilket ledde mig till att vilja problematisera detta med kanoniska och icke kanoniska texter. Tillåt mig säga kanonska i betydelsen ”sanna ”och tillåt mig säga texter i betydelsen ”budskap.”
Samuel
det skrämde mig en smula att du så snabbt och självsäkert skåpade ut såväl sk gnosticsm som de OTROLIGT VÄRDEFULLA Nag Hammaditexterna från 300 -talet utifrån att de var ”falsarier”.
Människorna som skrivit texterna som hittades i Nag Hammadi utgör ju den KONTEXT i vilken kristendomen föddes. Bara det är ju URSPÄNNANDE i sig och sätter fantasin igång.
Jag är medveten om att genom att hylla fantasi och associationsförmåga så stämplar jag mig som osaklig och överspänd.
Jag har en känsla av att det ingår att man som saklig och pålitlig katolik ska FNYSA åt allt som luktar sk ”gnostisicm” och underförstått därmed visa att man har URSKILLNINGSFÖRMÅGA. Man vet vad som är SANT och INTE sant i förväg.
Det klarar jag inte av. Oavsett konsekvens.
Det märkliga är dock att SANNINGEN som hyllas och framhålls sååååååå mycket inom katolska kyrkan inte OFFENTLIGT får skärskådas.
Nu talar jag generellt.
Sanningen tål ALLTID att vridas och vändas på i DAGSLJUS. Det är osanningen som är LJUSSKYGG.
Sk sanning tål alla TÄNKBARA argument. Men i takt med att tiden i sig tillhandahåller nya argument (via forskning och upptäckter mm) så förändras den sk sanningen.
// Irène
Irène.
”vågar”?
Jag vågar skriva som jag gör eftersom jag uppskattar din hänsynslösa uppriktighet och sanningslidelse i praktiskt taget alla frågor du tar upp. Min bästa vän och jag praktiserar den sortens gemenskap sedan många år. Sanningen förenar oss. Så jag är van. Och jag anser att vi har vår förebild i den mest sanningsälskande person som vandrat på jorden, JK, Sanningen personifierad.
Dessutom drivs du av en helig vrede som jag känner igen från Mästaren själv. Den sortens vrede gör mig trygg. Dessutom delar jag dina mål för Kyrkan, även om jag också anser att KV borde vidga sin vision till ”en radikal ekumenisk reformation”. Dock kan en sådan bara bygga på en av alla erkänd auktoritet: Jesus och hans lärjungars förkunnelse som den är framställd i NT.
Eftersom vi till skillnad mot påven är felbara (ironi) träffar vi inte alltid rätt i vår kritik. Och i den här kanonfrågan är det lätt att hamna fel. I synnerhet när patriarkalismen sticker en i ögonen. Har verkligen ingen kvinna skrivit om sin tid med Jesus? Man glömmer då att knappast någon judinna kunde läsa och skriva under Jesu tid, men indirekt har ju rätt många kvinnor kommit till tals i evangelierna, i synnerhet Moder Maria genom Lukas penna.
Efter att ha undersökt den här frågan lite närmare (för många år sedan) har jag fastnat för den rabbinska teorin. Den som säger att kända rabbiner omgav sig med ett gäng unga lärjungar som memorerade varje ord mästaren yttrade. Jesus lär ha haft en auktoritet som överträffade alla andras så hans ord och handlingar måste ha gjort djupa intryck på dessa gudstroende, messiasväntande israeliter. När han uppstod från de döda och Anden fyllde dem återuppväcktes dessa djupt inpräglade minnen. Och som Petrus visar på pingstdagen förstod de nu innebörden i vad de varit med om. En radikalt annorlunda Messiasväckelse tog då form i kontrast mot den av alla troende judar förväntade befrielsen från Romarriket. Just därför har NT en så hög trovärdighet. Den är en kontextuell anomali.
Efter några decenniers förkunnelse och självständig bearbetning av Jesus-materialet såg tre apostlar till att deras minnen nedtecknades. Och Lukas intervjuade ännu levande vittnen. Redan under apostlarnas livstid cirkulerade deras skrifter bland församlingarna. Just dessa av apostlar grundade församlingar, fick en nyckelroll när kanon skulle fastställas; de var personligen bekanta med författarna och hade hört breven läsas upp offentligt. De skrifter dessa församlingar var ense om att äga status som apostoliska original kom så småningom att utgöra kanon. Denna process tog alltså sin början långt innan gnosticismen gjorde sig bred och innan kristendomen blivit en populär religion som försigkomna gnostiker försökte åka snålskjuts på.
Samuel.
Samuel
En fråga och några ”vågade” kommentarer.
Hur menar du när du säger “en radikal ekumenisk reformation” ?
”indirekt har ju rätt många kvinnor kommit till tals i evangelierna, i synnerhet Moder Maria genom Lukas penna. ”
Objection.
Du är lurig när du smyger in ordet ”indirekt”.
Håller du med om att i evangelierna finns inte en enda – jag uppepar- inte en enda kvinna som kommit till tals D I R E K T ?
Dvs det finns inte en enda rad som direkt SKRIVITS ned av någon kvinna ?
Därför VÅGAR jag problematisera när du skriver ”Moder Maria genom Lukas penna. ”
Vad är det som säger att det inte är Lukas (= det manligt judisk-kristna samhället) som lika mycket kommer till tals genom Maria.
Om inte ens Jesu egen mor från START fattat vem hon fick till son hur skulle då omgivningen ha kunnat fattat det hela?
Förklara en sak för mig Samuel.
Varför gjorde aldrig Jesus själv ett JÄTTENUMMER av sin mammas JUNGFRUDOM ?
Han om någon måste ju ha förstått vilket rabalder det kommer att bli årtusenden framöver.
Jag tänker så här. Om Jesus hade ansett att tron på hans mammas jungfrudom är förutsättning för ett evigt liv (ursäkta överdrift) så hade han åtminstone gett en hint därom.
Allt det Jesus ansåg vara av yttersta värde tror jag att han förmedlade under sin vandring bland människorna på jorden.
// Irène
Whaooo… Irene å Samuel….
Jag väntar med spänning…
Sådan dialog får man bara njuta av… kram båda.
Irène.
Tack för svar som gör mig upprymd!
Med radikal ekumenisk reformation menar jag att Romarkyrkan måste skrota sitt exklusiva anspråk på att tillhandahålla frälsning och ge sitt erkännande till alla som genom tron tillhör Kristus. Inte bara dem som är organiserade i samfund. Även alla sk privatreligiösa:”Där två eller tre är samlade i mitt namn där är jag mitt ibland dem”. Jesus diskrimenerar inte:”Den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut”.
Relationen mellan Gud och människa är direkt, utan mellanhänder. Samma sak gäller kommunionen; män som kvinnor kan unisont läsa välsignelsen/tacksägelsen över bröd och vin och så helga måltiden till en eukaristi. Ingen är heligare än någon annan. Alla vi som tror utgör en enda kropp, Kristi kropp. Låt oss manifestera den! Åk till Taizé och få en försmak av hur det känns att uppleva Guds villkorslösa kärlek där alla beteckningar utöver människa är ointressanta.
Så du tycker jag är lurig? Det har ingen kallat mig förut;-)
Med indirekt menar jag bara att det är män som citerar och nedtecknar vad kvinnor sagt eller berättat. Jag tror greken Lukas berättat ganska rakt av vad Maria berättat för honom. Och jag tänker inte minst på kvinnan vid Sykars brunn när Jesus bryter mot alla konventioner i sitt umgänge med en ”dålig” kvinna. Hon är antagligen ordagrant citerad eftersom hela scenen är så osannolik, omöjlig, för den tidens fromma män. Det är så direkt det kan bli i nytestamentlig tid när bara pojkarna fick lära sig läsa och skriva Torahn från ca sju års ålder. Inom den hellenistiskt influerade aristokratin kan det ha funnits kvinnliga undantag, dock okända för eftervärlden.
Men din fråga om Moder Marias jungfrudom är en luring… blev lite ställd först eftersom jag tror precis som du:”Allt det Jesus ansåg vara av yttersta värde tror jag att han förmedlade under sin vandring bland människorna på jorden.” Tills det någon sekund senare slog mig: han kallar sig ju konsekvent för Människosonen som vore det ett egennamn. Med det namnet gör han åtminstone två referenser; dels till Eva om att hennes avkomma skall krossa ormens huvud; dels till människosonen i Dan.7:13:”… en som liknade en människoson kom med himmelens skyar…”. Sammanhanget ger vid handen att detta är bildspråk för inkarnationen. Jesus hamrar alltså in budskapet att han kommer från himlen, att han är Guds son, men född av kvinna för försoningens skull – ”blev gjord till synd på korset” – och att hans kommande rike är ett himmelrike. En ande kan inte bli korsfäst, därför ”Människosonen” som är människa men också Gud.
Till sist vill jag bara påminna om att jag är universalist i ordets mest radikala betydelse; pga Kristi gärning på korset och uppståndelsen kommer alla människor få ”möta sin förlossare” i evigheten, dock blir en del räddade såsom genom eld. Guds kärlek i Kristus är oövervinnelig. Kanske kommer du ihåg mitt credo från Korinter.15:22 Så som alla dör genom Adam, så kommer alla att få nytt liv genom Kristus. Kanske Bibelns mest kategoriska sentens.
Nu måste jag gå nånstans och ta mig ett glas vin och njuta av solen.
Samuel
Låt mig börja med detta
”Med indirekt menar jag bara att det är män som citerar och nedtecknar vad kvinnor sagt eller berättat. ”
”B A R A”
Samuel, Samuel
Ibland vill man inte tro sina ögon.
Så vill jag gärna kommentera detta
”Med radikal ekumenisk reformation menar jag att Romarkyrkan måste skrota sitt exklusiva anspråk på att tillhandahålla frälsning och ge sitt erkännande till alla som genom tron tillhör Kristus.”
Det är för mig en helt odiskutabel självklarhet.
Personligen är jag utöver detta anhängare av katolska teologer som visat modet och styrkan att ödmjukt buga sig inför den ANDRE också inom andra religioner.
Vill man lära känna spännande gränsöverskridare och viktiga budbärare så kan man kolla vilka Troskongregationen förärat Notifikationer.
Jag brukar säga att generalkriteriet för att få en sådan är självständigt NYTÄNKANDE.
Jacques Dupuis SJ och Anthony De Mello SJ är 2 exempel på detta.
Om Jacques Dupuis SJ kan man läsa bla följande
“The issue of Christian identity and religious pluralism is an emerging area of theological debate. The time is not so long past when Christian apologetics simply rejected the ordinary possibility of salvation for ”pagans and infidels.” For Catholics, the second Vatican Council marked a significant change of approach to other religions by declaring that they may indeed contain ”divine rays of truth.” Nearly half a century later, there has been an explosion of opinions and writings on the subject of religious pluralism not least from a Christian perspective. At this point, it is helpful to note that some approaches are more sociological or ideological than theological. Jacques Dupuis’ own contribution is both theological and, one may safely say, Catholic. He says at the beginning of his book that he intends ”an introduction to a theology of religions, at once historical and synthetic, genetic and up-to-date.” His concern is to show that a theology of religious pluralism is possible not just in a general Christian sense, but especially within the heritage and with the resources of the Roman Catholic tradition.”
http://dlibrary.acu.edu.au/research/theology/ejournal/Issue2/Gerard_Hall.htm
Katolska kyrkan bränner inte längre sina definerade kättare på bål men det är omvittnat hur den känslige Jacques Dupuis hälsa for illa av sina mellanhavanden med kardinal Ratzinger som i jan 2002 utfärdar sin
NOTIFICATION on the book Toward a Christian Theology of Religious Pluralism
(Orbis Books: Maryknoll, New York 1997) by Father JACQUES DUPUIS, S.J.
http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_20010124_dupuis_en.html
Ratzinger älskade Notifikationer och var som prefekt fullständigt LIVRÄDD att på ett djupare plan ÖPPNA sig för andra religioner. Därför kände han sig också hotad av ANTHONY DE MELLO SJ och Juni 1998 gav han sig på även denne.
NOTIFICATION CONCERNING THE WRITINGS OF FATHER ANTHONY DE MELLO, SJ
http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_19980624_demello_en.html
Nytänkande när det gäller Maria var och är bland det mest hotande som fanns och finns för Vatikanen.
Detta illustrerade redan den förre påven och hans prefekt.
Den sentimentala bild som odlas i Vatikanen av Maria och kvinnor går inte ihop med Tissa Balasuryas OMI oerhört spännande och tilltalande MARIOLOGI.
Därför exkommunicerades han 1997 under skandalösa förhållanden. Men världen protesterade och exkommunikationen upphävdes 1998.
NOTIFICATION CONCERNING THE TEXT ’MARY AND HUMAN LIBERATION’ by Tissa Balasuriya, O.M.I.
http://www.ourladyswarriors.org/dissent/cdftissa.htm
// Irène
PS I Taizé har jag aldrig varit. Men i somras var jag i Bose EKUMENISKA kloster och blev oerhört imponerad vad priorn Enzo Bianci och subpriorn Guido Dotti åstadkommit.
Katolska kyrkan skulle inte ha något att vara rädd för om dess HIERARKI släppte på sitt INFERNALISKA KONTROLLBEHOV över människors tänkande.
Irène.
”BARA.” Du är lite kryptisk i din kommentar, men vad gäller kvinnliga författare i Bibeln finns ingen tillkännagiven. Eller har jag missat något? Om du inte syftar på Marias lovsång eller Mirjams och Deboras dito. Rut och Ester är huvudrollsinnehavare i varsin bok men det är inte känt om de också skrivit sina historier. Samma för Höga visan. Joint venture? Lesbos ligger en bra bit utanför Bibelns ramar.
Vad gäller interfaith relations är vi helt ense. Dock har jag problem med vissa versioner av islam. Talibaner och wahaabiter bland andra är ju rättshaveristiska till den grad att de inte drar sig för att döda konvertiter. Ingen respekt för den fria viljan. Liksom Vatikanen verkar dessa sekter vara vaccinerade mot allt nytänkande. Teokrati och demokrati är oförenliga storheter.
Tack för tipsen om notifikationerna. Förhoppningsvis bäddar Ratzingers reaktionära agenda och Kyrkans allmänna kris för en motreaktion vid nästa påveval. Kanske kan kardinaler överraska!
Samuel.
Samuel
”Bara”.
Det roar mig att du inte hör vad du säger.
Du skriver
”Med indirekt menar jag bara att det är män som citerar och nedtecknar vad kvinnor sagt eller berättat.”
Jag skulle flytta på ordet ”bara ”
”Med indirekt menar jag att det BARA är män som citerar och nedtecknar vad kvinnor sagt eller berättat.”
Och det är ju inte så bara. Det är ju hela grejen i ett nötkal.
(Jag håller mig till NT.)
Det pinsamma är att den TRADITIONEN hållt i sig.
Ännu idag anser Vatikanmännen att de är dom som ENSAMMA ska ”citera och nedteckna vad kvinnor sagt eller berättat.”
Alla Vatikandokument som ju vänder sig till män OCH kvinnor är alltid undertecknade av ENBART män.
How come?
Och priset tar fd observatören i FN celibatären Celestino Migliore från världens största mansreservat Vatikanen som på internationella kvinnodagen ställer sig upp i FN och gör sig till språkrör för KVINNOR.
Hallå !
Det här samtalet började utifrån att du själv erkände att du hade lite för ”svepande kritik” när det gäller ”gnositicism”.
Karen L King – prof i kyrkohistoria vid Harvard – hör kanske till de mest kända som skrivit om gnosticism och som ochså skrivit The gospel of Mary.
Hon betonar faran i att tala i termer av ANTINGEN ortodox kristendom ELLER heresi.
Det vore att förenkla verkligheten menar hon.
King skriver så här i The gospel of Mary.
”Jewish Christianity and Gnostiscm are modern inventions that have allowed scholars to categorize the diversity of early Christianities ( obs pluralformen min anm) into a simple and indeed simplistic scheme, dividing the tremendous diversity of early Christanity into two basic types : orthodox and heretical. This scheme emphasizes the differences between orthodox and heretical theologies, overlooking the many similarities that existed. The real situation was much more convoluted and complex than this binary divison suggests.”
Bra att ha i minnet tänker jag.
// Irène
Irène.
”Det pinsamma är att den TRADITIONEN hållt i sig.”
Just det, nu är jag med dig. Skrivande kvinnor måste ha funnits i minst tusen år. Vem är den först kända kvinnliga författaren i det kristna Europa? Du vet säkert. Hildegard av Bingen och Klara av Assisi är de äldsta jag känner till. I likhet med Heliga Birgitta måste de ha utövat ett starkt informellt inflytande. Eftersom Klara och Birgitta helgonförklarades måste de ju sägas ha blivit maximalt erkända, dock utan att hota patriarkatet.
Patriarkalismen har funnits i många tusen år och självklart är Bibeln djupt präglad av den, men inte desto mindre är det NT:s främste författare som har lanserat tanken att i Kristus är könstillhörighet irrelevant. Personen är allt. Varför har inte katolska kvinnorörelsen kunnat utnyttja personalismen som en språngbräda in i maktens palats? Svaret må vara självklart för dig, men för en relativ nykomling som jag är detta mindboggling.
Samuel.
PS. Det må vara sant att det funnits många ”kristendomar”, men det är ett historiskt faktum att den segrande kristendomen bygger på apostoliskt godkända original, medan de övriga bara har pseudografier att tillgå. Som Karen King själv skriver om The Gospel of Mary:” it rejects his suffering and death as the path to eternal life”. ”Maria” slänger ut hela Passionshistorien! Hon som var den första att möta den uppståndne Kristus! Tror du någon patriarkal apostel skulle kunnat hittat på det sistnämnda. Självklart inte. Maria är den första av Kristi apostlar/sändebud. Någon annan gnosis går hon inte på.