Vänner,
Gun Holmertz skriver på SVT Debatt om sin glädje över Benedikts avgång och sin längtan efter att nästa påve skall se kyrkans reformbehov:
http://debatt.svt.se/2013/02/13/radikal-pave-ett-maste-om-inte-katolska-kyrkan-ska-bli-en-sekt/
Gert
Vänner,
Gun Holmertz skriver på SVT Debatt om sin glädje över Benedikts avgång och sin längtan efter att nästa påve skall se kyrkans reformbehov:
http://debatt.svt.se/2013/02/13/radikal-pave-ett-maste-om-inte-katolska-kyrkan-ska-bli-en-sekt/
Gert
Gun,
Heja vad bra du skriver! Ditt inlägg glöder av ett stort HOPP och förhoppningar på näste påve!
Jag uppskattar mycket Anders Piltz inlägg också, i sina beskrivningar. Som jag läser er båda är det egentligen den enda stora skillnade att du vågar hoppas – och säger att det behövs. Medan Anders är ”realisten” utifrån sammansättningen och åsikterna i Kardinalskollegiet, som skall välja påve. Och jag tycker om din optimism och tilltro! Och varför skulle inte den Helige Ande kunna se till att en ny Johannes 23 väljs; den som många trodde bara skulle bli en övergångspåve…
Krister
Gun, Krister, vänner,
jag fäster mig särskilt vid följande formulering i Anders Piltz debattinlägg:
”Den verkliga utmaningen för Benedictus XVI efterträdare blir dock att framställa kristen tro som ett plausibelt alternativ i den trötta västvärlden. Det är i vad man förr kallade tredje världen som kristendomen växer och är smittsam.”
Jag uppfattar inte västvälden som ”trött”. Snarare är det kyrkan som tycks oförmögen att tilltala sin egen samtid i utvecklade demokratier. Så sett är det alltså snarare kyrkan som är trött.
Framgångarna i tredje världen kan man glädjas åt, men också bekymras över. Varför lockar kyrkan i länder som ofta präglas av auktoritära regimer och kvinnoförtryck och där utbildningen generellt är låg?
Gert
Gert,
Jag instämmer gärna delvist i vad du skriver: Kyrkan ledning ser trött ut, och har svårt att tilltala
sin samtid (till skillnad från Johannes 23 och Vat II, som kunde det). Men jag tycker att stor del av västvärlden är trött i meningen bristande solidaritet, bristande demokrat, för stor konsumism, missriktad sekularisering, mm.
Och lockar kyrkan verkligen i länder som är präglade av…? Vi har dryftat det förut på bloggen;
det är en fråga där olika små tecken visar åt olika håll; jag är inte människan att på en blogg skapa mig en fullständig bild av detta frågekomplex. Svartvitt kan det synas enkelt, men missar troligen frågans komplexitet, fruktar
Krister
Gert
”Varför lockar kyrkan i länder som ofta präglas av auktoritära regimer och kvinnoförtryck och där utbildningen generellt är låg?”
Svaret är gentlemen’s agreement mellan kyrkans och världens män. Vatikanmännen står för en renodlad patriakal syn på relationen mellan män och kvinnor som inte längre får gensvar i Europas demokratier men som fortfarande är gångbar i tredje världens patriarkala samhällsstrukturer.
Ta tex B16 rådgivare i teologiska frågor Wojciech Giertych OP och hans svammel om varför inte kvinnor skulle kunna bli präster. I Europa blir Giertych utskrattad av såväl män som kvinnor men i tex Nigeria som är oerhört patriarkalt till sin struktur kan en sån som Giertych bli applåderad av landets kardinal Arinze som ofta nämns som papabile.
Lyssna på Arinze hur han tänker om kvinnliga ministranter och hur han hyllar pojkar ……
Man kan ju bli mörkrädd för mindre.
http://www.youtube.com/watch?v=KWByiwHE4MY
Jag tycker att Arinze antyder att om han fick bestämma ……… ja då skulle det bli andra bullar inom katolska kyrkan …….
Idag säger Werner Jeanrond i Kyrkans Tidning att kyrkan har blivit ”mer romersk och mindre katolsk.”
Kanske inte så konstigt. Ämbetsutbildningar inom katolska kyrkan går ju till lite som leksakstillverkningen i julfilmen i Walt Disney där leksaker tillverkas och stämplas på löpande band innan de marcherar in i jultomtens säck.
I Rom där all världens blivande katolska ämbetsbärare ”tillverkas” – de får också en ROMERSK VDN stämpel i baken innan de åker tillbaka till sina hemländer runt om i världen.
Så det här med nästa påve från tredje världen för den som hoppas på reformer för tex kvinnliga präster och homosexuella är vanskligt.
Den som har mest erfarenhet på eget skinn av bråkiga jämställdshetsivrande katoliker i världen är kanske Schönborn i Österrike.
Kardinaler är ett konservativt släkte men det finns nyanser. Och Schönborn hör kanske till de mindre konservativa. Ja han anses av somliga till och med för ”oortodox” för att vara kardinal och kunna bli påve och just därför ligger han nog dåligt till i den kommande konklaven.
Men Anden blåser vart den vill ……..
// Irène
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Gun,
Heja vad bra du skriver! Ditt inlägg glöder av ett stort HOPP och förhoppningar på näste påve!
Jag uppskattar mycket Anders Piltz inlägg också, i sina beskrivningar. Som jag läser er båda är det egentligen den enda stora skillnade att du vågar hoppas – och säger att det behövs. Medan Anders är ”realisten” utifrån sammansättningen och åsikterna i Kardinalskollegiet, som skall välja påve. Och jag tycker om din optimism och tilltro! Och varför skulle inte den Helige Ande kunna se till att en ny Johannes 23 väljs; den som många trodde bara skulle bli en övergångspåve…
Krister
Gun, Krister, vänner,
jag fäster mig särskilt vid följande formulering i Anders Piltz debattinlägg:
”Den verkliga utmaningen för Benedictus XVI efterträdare blir dock att framställa kristen tro som ett plausibelt alternativ i den trötta västvärlden. Det är i vad man förr kallade tredje världen som kristendomen växer och är smittsam.”
Jag uppfattar inte västvälden som ”trött”. Snarare är det kyrkan som tycks oförmögen att tilltala sin egen samtid i utvecklade demokratier. Så sett är det alltså snarare kyrkan som är trött.
Framgångarna i tredje världen kan man glädjas åt, men också bekymras över. Varför lockar kyrkan i länder som ofta präglas av auktoritära regimer och kvinnoförtryck och där utbildningen generellt är låg?
Gert
Gert,
Jag instämmer gärna delvist i vad du skriver: Kyrkan ledning ser trött ut, och har svårt att tilltala
sin samtid (till skillnad från Johannes 23 och Vat II, som kunde det). Men jag tycker att stor del av västvärlden är trött i meningen bristande solidaritet, bristande demokrat, för stor konsumism, missriktad sekularisering, mm.
Och lockar kyrkan verkligen i länder som är präglade av…? Vi har dryftat det förut på bloggen;
det är en fråga där olika små tecken visar åt olika håll; jag är inte människan att på en blogg skapa mig en fullständig bild av detta frågekomplex. Svartvitt kan det synas enkelt, men missar troligen frågans komplexitet, fruktar
Krister
Gert
”Varför lockar kyrkan i länder som ofta präglas av auktoritära regimer och kvinnoförtryck och där utbildningen generellt är låg?”
Svaret är gentlemen’s agreement mellan kyrkans och världens män. Vatikanmännen står för en renodlad patriakal syn på relationen mellan män och kvinnor som inte längre får gensvar i Europas demokratier men som fortfarande är gångbar i tredje världens patriarkala samhällsstrukturer.
Ta tex B16 rådgivare i teologiska frågor Wojciech Giertych OP och hans svammel om varför inte kvinnor skulle kunna bli präster. I Europa blir Giertych utskrattad av såväl män som kvinnor men i tex Nigeria som är oerhört patriarkalt till sin struktur kan en sån som Giertych bli applåderad av landets kardinal Arinze som ofta nämns som papabile.
Lyssna på Arinze hur han tänker om kvinnliga ministranter och hur han hyllar pojkar ……
Man kan ju bli mörkrädd för mindre.
http://www.youtube.com/watch?v=KWByiwHE4MY
Jag tycker att Arinze antyder att om han fick bestämma ……… ja då skulle det bli andra bullar inom katolska kyrkan …….
Idag säger Werner Jeanrond i Kyrkans Tidning att kyrkan har blivit ”mer romersk och mindre katolsk.”
Kanske inte så konstigt. Ämbetsutbildningar inom katolska kyrkan går ju till lite som leksakstillverkningen i julfilmen i Walt Disney där leksaker tillverkas och stämplas på löpande band innan de marcherar in i jultomtens säck.
I Rom där all världens blivande katolska ämbetsbärare ”tillverkas” – de får också en ROMERSK VDN stämpel i baken innan de åker tillbaka till sina hemländer runt om i världen.
Så det här med nästa påve från tredje världen för den som hoppas på reformer för tex kvinnliga präster och homosexuella är vanskligt.
Den som har mest erfarenhet på eget skinn av bråkiga jämställdshetsivrande katoliker i världen är kanske Schönborn i Österrike.
Kardinaler är ett konservativt släkte men det finns nyanser. Och Schönborn hör kanske till de mindre konservativa. Ja han anses av somliga till och med för ”oortodox” för att vara kardinal och kunna bli påve och just därför ligger han nog dåligt till i den kommande konklaven.
Men Anden blåser vart den vill ……..
// Irène