Gert
Jag delar din beskrivning av påven som ”en gammal from man som inte förstår sin samtid och därför bekämpar den”
Och samtidigt när jag läser NCR nedanstående artikel ”Bishops investigating US nuns have poor records on sex abuse cases” undrar jag vad som menas med ”fromhet ”och vad den ska tjäna till då ”fromhet” helt uppenbart inte är någon garanti mot farliga beslut med ödesdigra konsekvenser för miljoner människor.
Ty påven Bendedikt anser sig också som en suverän Guds företrädare genom att vara 3 maktpersoner i en. I Vatikanen har aldrig maktdelningsprincipen vunnit någon större popularitet. B16 utnämningprivilegium av biskopar, hans fria händer att ”skapa” kardinaler och sedan se till att besätta alla nyckelposter inom Vatikanen med ”rätt” man på ”rätt” plats ger B16 en makt utöver det vanliga samtidigt som B16 har immunitet mot att ställas till svars för maktmissbruk.
Godtycke får fritt spelrum i Vatikanen.
Jag saxar ur ledarredaktionen på Catholic National Reporter och Global Posts artikel
”Kardinal Law sägs ytterst vara den som kläckte idén till den dokrtrinära undersökningen av LCWR.
Law som inte talat med pressen på 10 år har också sagt nej till att nu kommentera NCR artikel.
Law avgick som ärkebiskop i Boston 2002 efter anklagelser att ha mörkat sexuella övergrepp av präster inom sitt stift. Law tillbringade 18 mån i ett nunnekloster i Maryland innan Vatikanen belönade honom .”
”the Vatican rewarded him with a position as prefect of Santa Maria Maggiore, a historic basilica; he took an active role in several Roman Curia boards, and became a fixture on the social circuit of embassies in Rome.”
Konsekvenser
”Boston was a staggering mess. Settlements and other expenditures related to abuse cases there have cost about $170 million. Mass attendance since 2002 has dropped to 16 percent. Declining financial support has caused a storm of church closings, from nearly 400 parishes in 2002 to 288 today (soon to be organized into 135 ”parish collaboratives”).”
”Ni har lidit svårt och jag är uppriktigt sorgsen. Er tillit har svikits och er värdighet har kränkts. Ni har svårt att förlåta och försonas med kyrkan. I hennes namn bekänner jag den skam och skuld vi alla känner.Samtidigt ber jag er att inte förlora hoppet. ” skrev påven Benedikt i ett brev till katoliker på Irland 2010 efter avslöjanden om att biskopar även där mörkat sexuella övergrepp av präster.
Trots påvens ovanliga ruelse erbjöds varken ett sätt att avskeda skyldiga biskopar eller en grundläggande reform.
”On April 6, 2010, as cases of clergy abuse in other countries shook the European heartland, the German newsmagazine Der Spiegel criticized Benedict for ”reluctance to take a firm stance” on the abuse a crisis, which ”is now descending upon the Vatican with a vengeance and hitting its spiritual leader hard.”
Kärnproblemet kvarstår.
Biskop Robert Finn Kansas City finns kvar som biskop trots att han till och med fällts i domstol för att ha underlåtit att att anmäla misstänkta fall av sexuella övergrepp av barn.
Benedikt har inte straffat någon i hiearkin som har ”återanvänt” så många sexuella lagbrytare genom att omplacera dem i andra församlingar.
Utifrån den apostoliska succesionens logik som betraktar varje biskop som en i raden i nedstigande led från Jesu apostlar så ger maktstrukturen immunitet till kardinaler och biskopar mot alla missdåd som inte har fängelse som straffsats. Kyrkans dubbelmoral i sitt sätt att styra iögonfallande.
Kort tid efter att kardinal Ratzinger blivit påve utnämnde han ärkebiskop William Levada i San Francisco till sin efterträdare som prefekt för Troskongregationen. Levada blev kardinal kort därefter.
”Levada was caught in a swamp in 2002 amid news reports on abuse cases under his watch in San Francisco. He formed an Independent Review Board of primarily laypeople to advise him and review personnel files on questionable priests. Psychologist James Jenkins chaired the board. Fr. Greg Ingels, a canon lawyer, helped set it up. Jenkins grew suspicious when Levada would not release the names of priests under scrutiny.
In May 2003, board members were stunned to read news reports that Ingels had been indicted for allegedly having oral sex with a 15-year-old boy at a local high school in the 1970s. Levada, the board learned, had known about the allegations since 1996, yet kept Ingels in ministry and as an adviser. Ingels helped fashion the church’s 2002 zero-tolerance policy and wrote a bishops’ guidebook on how to handle abuse cases. Ingels stepped down.
Jenkins quit his post, denouncing Levada for ”an elaborate public relations scheme.”
Artikeln i sin helhet
// Irène
Jag håller med om att fromhet är ingen garanti mot dåliga beslut.
Att initiativet till granskningen av LCWR kom från USA och inte från ett allvetande och allseende vatikanskt öga som granskar världen och vet exakt var man skall sätta in sina insatser hade vi väl länge anat.
Bra journalistiskt arbete av Catholic National Reporter och Global Posts att granska detta i en serie artiklar.
Bengt
”Bra journalistiskt arbete av Catholic National Reporter och Global Posts att granska detta i en serie artiklar.”
Gläder mig att du tycker samma som jag.
Men desto märkligare att du då inte kommenterar den iögonfallande sorgliga sanningen dvs RESULTATET dvs att påven inte straffat en enda av ”mörkande” biskopar världen över utan TVÄRTOM belönat dessa ”mörkande” biskopar genom olika MANÖVRAR.
Ser du inte de parallella processerna ?
Biskopar ”ÅTERANVÄNDER” präster som är lagbrytare och påven i sin tur ”ÅTERANVÄNDER” biskopar som är lagbrytare (skyddande av brottsling är brottsligt).
Istället för att reflektera över detta skriver du glatt
”Att initiativet till granskningen av LCWR kom från USA och inte från ett allvetande och allseende vatikanskt öga som granskar världen och vet exakt var man skall sätta in sina insatser hade vi väl länge anat. ”
Nu ligger det till så här. Det är mycket som kommer till Vatikanens kännedom och det är många initiativ och förslag som Vatikanen ska ta ställning till.
Påven väljer när han ska AGERA och när han underlåter att agera.
Om en lokal biskop eller biskopskonferens vill något som har med centrala beslut att göra så måste detta ske VIA Vatikanen.
Förslaget från det klerikalt befläckade USA till Vatikanen att ge sig på ordenssystrar som avledande manöver föll i god jord i Vatikanen.
Jfr med hur INITIATIVET från Helmut Schüller att få tala med påven tagis emot av påven.
Där har påven valt att underlåta att ta beslut. Påven helt negligerar ett sådant initiativ.
Detsamma gör B16 med initiativ från Wir sind Kirche.
RIS till ordenssystrar som lever i Jesu efterföljd och ROS till biskopar som mörkat sexuella lagbrytare.
Mot denna bakgrund har ”Trons år ” och sk nyevangelisering av världen svårt att gå hem hos mig som katolik men tydligen inte alls hos dig Bengt.
Vi är och förblir olika i vårt sätt att se på tingens ordning.
// Irène