Förra veckan fick jag definitivt nog av klagandet på att media bara är negativa till Katolska kyrkan och aldrig skriver om det goda kyrkan gör. I vanlig ordning åtföljdes kritiken inte av några exempel på vare sig det ena eller det andra. Erfarenheten har lärt mig att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att diskutera med personer som har den här negativa inställningen till media. Så vad göra? Efter lite funderande kom jag på det egentligen självklara, att se efter vad Katolska kyrkan har för pressmaterial. Vilka budskap är det man förmedlar till intresserade journalister och andra?
Jag började med Vatikanens hemsida och Vatican Press Office som verkade vara det rimliga stället att söka på. Problemet var, förutom att hela Vatikanens webbplats kräver mycket god syn och ser ganska tråkig ut, att det inte direkt fanns någon information. Genom att googla kom jag i stället till Vatican Information Service som haft en betydligt bättre formgivare och där det fanns pressmeddelanden.
Informationen är en blandning, där berättas om vilka audienser påven gett, vilket påminner om att påven för inte så länge sedan var minst lika mycket en världslig härskare som en andlig ledare. Men där finns också andra meddelanden, de senaste huvudsakligen om nyevangelisationen. Titta särskilt på budskapet från påven inför Världsungdomsdagarna 2013 Där står bl.a.
”This missionary vocation comes to you for another reason as well, and that is because it is necessary for our personal journey in faith. … When you proclaim the Gospel, you yourselves grow as you become more deeply rooted in Christ and mature as Christians. Missionary commitment is an essential dimension of faith. We cannot be true believers if we do not evangelise”.
Synnerligen intressant, kan man inte vara en verkligt troende kristen om man inte vill evangelisera/missionera?! För många människor, i synnerhet icke-kristna framstår nog påvens ord till ungdomarna som en fältherres till sin armé. Hur skulle du som läser detta känna om det var en ledare för en annan religion som uttalade dem?
Med den här typen av pressmaterial ska nog inte vi katoliker vara så förvånade över att kyrkan får negativ publicitet. Det är ingen slump att religioner ofta används som slagträ av främlingsfientliga krafter. Tro är känsligt, knappast någon människa vill riskera att bli påtvingad någon annans övertygelse.
Stockholms Katolska stift har för övrigt inget pressmaterial alls på sin hemsida och kan ha nytta av att besöka Svenska kyrkans välstrukturerade pressrum.
Anneli
Gert,
Har man ingen pressansvarig har man prioriterat bort det mediala genomslaget. Och bör heller inte klaga.
Att ”vara” evangeliets budskap är förstås det bästa, men jag uppfattade inte påvens brev till ungdomarna så. Misstolkade jag budskapet tycker du?
Anneli
Anneli,
Som jag har uppfattat situationen på Biskopsämbetet sedan förra pressekreteraren slutat,
sä är Fredrik Emanuelson pressansvarig, i sin roll som koordinator på informationsavdelningen.
Man kan säkert hävda att funktionen pressansvarig är underbemannad. Men jag har å andra sidan inte hört Biskopsämbetet klaga på dålig press i övriga kristna eller sekulära media.
Krister
Anneli,
jag har ingen aning om hur man skall tolka påvens budskap – annat än som standardfraser gränsande till floskler.
Han vill nog väl men förefaller helt hjälplös.
Gert
Krister,
Det är nog så att det rör sig om två olika frågor.
Dels den jag ställer i mitt inlägg, vilka budskap vill Katolska kyrkan föra ut till media? Ser man på situationen i Sverige visar det sig att frågan inte bara vad, utan även vem som gör det och hur?
Har man råd är naturligtvis en person med lämplig utbildning det allra bästa för vilken organisation som helst och vederbörande kan då också sköta kommunikationen internt.
Biskopsämbetet har lagt sina resurser på något annat och det är som sagt deras val.
Sedan är frågan hur man förmedlar information och jag gissar att Biskopsämbetet där förlitar sig på Katolskt Magasin och Signum även om båda dessa formellt är fristående.
Men det är bara en gissning.
Anneli
Nu hänger jag inte med? Vad är problemet?
Stället som citerades var riktig bra och sann. Den som uppfattar sitt identitet som kristen och ställer den på prov i mötet med världen , växer sannerligen både som person och som kristen.
Att komma med en sådan uppmaning för troende är och skall vara provocerande. Tron växer från tro till tro och inte för pressmeddelande till pressmeddelande.
I syvende och sist ansvaret för världen gäller alla kristna med goda viljan och inte bara kyrkans ledning.
Markku H
Markku,
Det jag ville undersöka var vilken information som Katolska kyrkan kommunicerar till media, inte tron som utmaning för kristna. Vilket i och för sig är ett spännande ämne, dock för ett annat inlägg.
Det vanligaste ämnet i de pressmeddelanden jag fann var evangelisation/mission. Vilket jag inte tror intresserar sekulära media eller media i icke-kristna länder, alternativt ses som ett hot.
Med den typen av budskap tycker jag inte att katoliker bör klaga över att media är ointresserade eller negativa till Katolska kyrkan.
Blev det tydligare nu?
Anneli
Gert,
Jag lyckas inte följa länken till påvens brev, webbplatsen kan vara överbelastad eller något sådant.
Det är möjligt att min tolkning är färgad av att jag läst om de krigiska och maktlystna påvarna under medeltiden och renässansen nyligen. Men jag tolkar nog inte innehållet som så standardiserat som du gör.
Men det viktiga här är som sagt hur denna och liknande texter tolkas av icke-katolska media. Och jag tror inte att de leder till positiv uppmärksamhet.
Blandade jag in för många olika frågeställningar i det här inlägget, eftersom alla verka följa helt andra spår än det jag tycker är viktigast? Eller var jag otydlig på något annat sätt??
Anneli
OK!
Anneli,
nej jag tycker inte du blandar in för mycket. Kyrkans problem är en total oförmåga att hantera den egna samtiden.
Alla skandaler, frånvaron av självkritik samt oviljan till omprövning väger så tungt att det goda kyrkan gör inte märks. Mycket få i media tar katolska kyrkan på allvar – annat än i negativ bemärkelse.
Det går helt enkelt inte att bli tagen på allvar, annat än negativt, om väsentliga ståndpunkter är oreflekterat abortförbud samt att kvinnor och homosexuella inte skall behandlas på lika villkor med män och heterosexuella.
Gert
Gert,
Ok, det som behövs är alltså en större insikt bland katoliker, främst då hos ledningen om vad den omgivande världen kan tänkas uppfatta som goda sidor hos Katolska kyrkan. Dessa ”goda sidor” måste sedan presenteras på ett bra sätt och vara lättillgängliga för journalister och andra. Man kan inte vänta sig att journalister ska leta rätt på något positivt att skriva om Katolska kyrkan.
Mission/nyevangelisation är av lättbegripliga skäl inte något man ska vänta sig att få positiv respons på av andra än katolska media (möjligen).
Motstånd mot preventivmedel, totalt förbud för legala aborter, förbud mot skilsmässor särbehandling av kvinnor och homosexuella är det många katoliker som tar avstånd från. Att då förvänta sig att få bra press på det från resten av världen är inte särskilt begåvat.
De skandaler i kyrkan som lyfts fram i ljuset de senaste åren har blivit kända mycket tack vare modiga journalisters insatser. Jag tror inte att katolska ledare gjort något annat än att försöka dölja vad som hänt om de haft en chans. Inte bara de som drabbats utan även vi andra ska vara tacksamma för att några tog tag i eländet.
Min slutsats blir densamma som din Katolska kyrkan måste uppdateras till 2010-talet för att bli tagen på allvar i positiv bemärkelse.
Anneli