Håller Signum på att så små frön till demokratisering av katolska kyrkan ?

Som Signumläsare  drar rubriken på nyaste  numrets ledare till sig mitt intresse

”Medinflytande i kyrkan – Kyrkans organisation måste återspegla den egna självsynen”  av prof em Sten Hidal.

Börjar Signum så små frön till demokratisering  av katolska kyrkans organisationsstruktur  månntro?

I augustinumret var det en annan katolsk professor – Klaus Misgeld- som under rubrik ”Slutenhet en fara för kyrkan” fick mig att hoppa högt av entusiasm.

http://www.katolskvision.se/blog/?p=7216

Fortsatt hoppingivande med  nedanstående uttalanden som nu Sten Hidal  skriver på ledarplats

”Transparens betyder ordagrant ”genomskinlighet”. Naturligtvis finns det sådant som av säkerhetsskäl och liknande inte behöver eller skall göras offentligt. En helt transparent diplomati har väl aldrig funnits. Men att så mycket som möjligt skall offentliggöras, får anses vara en god målsättning. Här har den katolska kyrkoledningen fortfarande en del att lära sig.”

”Det är inte i sig lekmän som till varje pris måste ha inflytande i kyrkan, utan det är hela Guds folk. Detta inflytande kan nu inte längre kanaliseras genom den civila makten, eftersom den blivit helt sekulariserad. Men i någon form måste det rimligen finnas, och det är en stor och angelägen uppgift att finna nya former för det. Den kanoniska lagen har många vackra ord att säga om Guds folk i anslutning till det senaste konciliet, men när det kommer till konkreta stadganden finns det inte så mycket att hämta.”

” Det räcker inte med att anställa lekmän i olika kyrkliga organ, ty de blir där tjänstemän och fattar inga beslut av större räckvidd. Att sitta i ”råd” som är diskussionsfora är inget reellt inflytande. Varför inte återupprätta domkapitlen som redan finns i några europeiska stift? Där finns en outnyttjad resurs i den kanoniska lagen. I domkapitlen skulle även lekmän med teologisk och juridisk kompetens kunna sitta. De skulle få ett inflytande vid biskopstillsättningar och de skulle tillföra kyrkan sina kunskaper och erfarenheter med den auktoritet som härrör både ur historien och ur aktuell kyrkorätt.”

http://signum.se/medinflytande-i-kyrkan-kyrkans-organisation-maste-aterspegla-den-egna-sjalvsynen/

// Irène

PS  Hur biskopstillsätttningar går till är av avgörande betydelse.

Bara detta att i inomkatolsk svensk kontext börja ifrågasätta den bristande transparens  som förekommer kring  dagens tillsättning  av biskopar – då  en nuntie  smyger omkring  i buskarna  och försöker göra sig så osynlig som möjligt för vanliga lekmän,  för att sedan vidarebefordra 3 hemliga namn till påven att välja mellan – är ett  hoppingivande fall framåt  utan att jag kan egentligen kan överblicka  vilken effekt  Hidals förslag att just återinföra domkapitel  skulle få.

Värt att åter citera Klaus Misgelds   ord.

Sanningen i ett nötskal.

”Att lämna ifrån sig makt kan vara smärtsamt. Att inse att andlig och teologisk kompetens inte meriterar för rätten att ta ”världsliga” beslut, likaså. Men sker inte sådana förändringar i både professionell och demokratisk riktning, så blir avståndet mellan ledarna och ”folket” större, likgiltigheten ”där nere” för vad som avhandlas ”där uppe” växer, ansvarstagandet avtar. Och inte minst: det blir allt färre som följer dem ”där uppe”. Kyrkorummen blir ödsligare – kanske inte synligt i Sverige (än), men på många andra håll särskilt i Europa.”