Jag vill tipsa om en blogg, som funnits något år: kristen opinion. Nu är det närmast ett inlägg, Tillbaka till texten, som jag tycker på att bra sätt beskriver hermeneutikens problem, speciellt inom teologin och de religiösa utsagornas domäner. Det är Annika Borg som håller i pennan. Hon är min favorit på denna blogg; de två andra (som syns i ingressen) går inte heller av för hackor, tycker
Krister
Krister,
Jag har inte läst så väldigt mycket av det Kristen opinion skrivit, men det jag sett inklusive bloggen av Annika Borg du länkar till har i mitt tycker varit ganska dåligt.
Den märkliga styckeindelningen gör texten mer svårläst än den skulle behöva vara. Budskapet som jag uppfattar det är att man inte kan tolka en text hur som helst, måltavlan är den personliga tolkningen.
Annika Borg framhåller att författarens intentioner måste vägas in i tolkningen.
Jaha blir min reaktion, var det allt? Måste man inte väga in sammanhanget den är skriven i, författarens roll där, olika möjliga översättningar osv.
Bibelns texter har många bottnar och konsten är att förhålla sig till dem samtidigt. Det vill säga man måste ha så mycket kunskap som möjligt om dem och inte ha förutfattade meningar det håller jag med Annika Borg om.
Men på ett annat plan talar varje text direkt till oss och på olika sätt i olika faser av livet och den personliga erfarenheten måste man också värna.
Anneli
PS Jag stör mig också på bilden med den ende mannen i förgrunden och kvinnorna som flankerar honom lite i bakgrunden. Frågan är om de tänkt igenom budskapet den förmedlar? DS
Anneli,
Tack för dina synpunkter. Vi tycker så ofta så olika, så även här. Sedan vill jag inte recensera en blogg, jag valde att rekommendera ett inlägg, som jag tyckte fick med många aspekter på ett visst ämne, även de som du saknar.
Angående bilden av de tre, så tycker jag den är roligt ironisk, utan att signalera någon form av patrikalism, snarare då #vi skickar fram Honom som murbräcka, kanonmat, slagpåse#. F ö
förmedlar väl en bild aldrig ett budskap.
Krister
Jag visste att jag t.o.m. skrivit något om Kristen opinion vid något tillfälle. Det var Christer Hugo, mannen längst fram på bilden, som också skrivit om hermeneutik och blivit ifrågasatt av Hans Leander på Religionsvetenskapliga kommentarer. Hugo fick bli det negativa exemplet på svenskkyrkliga präster i min blogg nedan.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-och-schvung.html
Anneli
Krister,
intressant text. Jag uppfattar att följande citat är textens kärna:
”Uppfattningen att det egna jagets tolkning av en text aldrig kan vara fel är en ganska vanlig uppfattning. Individen själv blir på så sätt högsta norm och auktoritet.”
Jag menar att detta är sant – i betydelsen att det egna jagets tolkning aldrig kan vara fel som det egna jagets tolkning. Och ytterst står vi alla med det egna jagets tolkning – oavsett vilken auktoritet vi använder oss av vid tolkningen. Och auktoriteter måste vi använda annars kan vi inte tolka någonting alls.
Alltså menar jag att citat ovan även kan leda fel. Vi kan aldrig veta om det egna jagets tolkning är sann i högre mening, alltså SANN.
Men, att det bara finns sanningar betyder inte att det inte finns en SANNING – bara att ingen av oss har direkt tillgång till den – varken som person eller som tillhörig en viss tolkningsgemenskap. För allt och alla gäller att språket är både brygga och barriär till verkligheten och sanningen om den.
Varje sanning är någons sanning i ett specifikt sammanhang. Alltså behöver inte den enes sanning var mer sann än någon annans sanning. Men den kan naturligtvis vara det.
Protestanter söker sig till skriften i hopp om att finna den riktiga läsarten och tolkningen. Katoliken letar efter kyrkomötesbeslut och ex cathedra-uttalanden. Båda faller i samma grop. Ingen av oss kommer undan det egna jagets tolkning. Väljer vi någon annans tolkning är det ändå vårt val – och därmed vårt eget jags tolkning.
I detta ovissa umgänge med sanningen tvingas vi leva, anser jag med mitt egna jags tolkning.
Gert
Gert,
Det var mycket diplomatiskt formulerat! Ja, varje samfund har nog sina egna fallgropar och Annika Borgs blogg illustrerar texttolkningsditon. Katolska kyrkan har förstås många exempel på traditions- och lärofallgropen.
Anneli
Nu har jag tänkt lite mer på Gerts kommentar, som kräver en hel del av läsaren!
Jag funderade på att göra ett nytt inlägg, men det får bli så här i stället, i alla fall till att börja med.
Jag har tidigare skrivit om problemen som uppstår när människor inte tänker på att hålla isär Gud, religion och tro. Religion kan t.ex. ha med tro att göra men lika gärna med vana eller socialt tvång. Den behöver heller inte vara med beroende av Gud än som en staffagefigur i bakgrunden som tas fram då och då för att rättfärdiga den egna läran.
Samma typ av problem kan uppstå när man inte inser att en auktoritet inte är lika med den som har den enda sanningen, utan i bästa fall kan hjälpa en på vägen mot den enda sanning som vi tror på, men inte kan bevisa finns.
Om vi ser de fragment av sanningen som vi fått tag i som bitar av ett pussel i stället för hela pusslet skulle mycket vara vunnet.
Det skulle vara spännande att se hur helheten blev om troende och icke-troende av alla slag lade ihop sina bitar, i stället för att använda dem som vapen mot varandra.
Anneli
Krister,
Jag har inte läst så väldigt mycket av det Kristen opinion skrivit, men det jag sett inklusive bloggen av Annika Borg du länkar till har i mitt tycker varit ganska dåligt.
Den märkliga styckeindelningen gör texten mer svårläst än den skulle behöva vara. Budskapet som jag uppfattar det är att man inte kan tolka en text hur som helst, måltavlan är den personliga tolkningen.
Annika Borg framhåller att författarens intentioner måste vägas in i tolkningen.
Jaha blir min reaktion, var det allt? Måste man inte väga in sammanhanget den är skriven i, författarens roll där, olika möjliga översättningar osv.
Bibelns texter har många bottnar och konsten är att förhålla sig till dem samtidigt. Det vill säga man måste ha så mycket kunskap som möjligt om dem och inte ha förutfattade meningar det håller jag med Annika Borg om.
Men på ett annat plan talar varje text direkt till oss och på olika sätt i olika faser av livet och den personliga erfarenheten måste man också värna.
Anneli
PS Jag stör mig också på bilden med den ende mannen i förgrunden och kvinnorna som flankerar honom lite i bakgrunden. Frågan är om de tänkt igenom budskapet den förmedlar? DS
Anneli,
Tack för dina synpunkter. Vi tycker så ofta så olika, så även här. Sedan vill jag inte recensera en blogg, jag valde att rekommendera ett inlägg, som jag tyckte fick med många aspekter på ett visst ämne, även de som du saknar.
Angående bilden av de tre, så tycker jag den är roligt ironisk, utan att signalera någon form av patrikalism, snarare då #vi skickar fram Honom som murbräcka, kanonmat, slagpåse#. F ö
förmedlar väl en bild aldrig ett budskap.
Krister
Jag visste att jag t.o.m. skrivit något om Kristen opinion vid något tillfälle. Det var Christer Hugo, mannen längst fram på bilden, som också skrivit om hermeneutik och blivit ifrågasatt av Hans Leander på Religionsvetenskapliga kommentarer. Hugo fick bli det negativa exemplet på svenskkyrkliga präster i min blogg nedan.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-och-schvung.html
Anneli
Krister,
intressant text. Jag uppfattar att följande citat är textens kärna:
”Uppfattningen att det egna jagets tolkning av en text aldrig kan vara fel är en ganska vanlig uppfattning. Individen själv blir på så sätt högsta norm och auktoritet.”
Jag menar att detta är sant – i betydelsen att det egna jagets tolkning aldrig kan vara fel som det egna jagets tolkning. Och ytterst står vi alla med det egna jagets tolkning – oavsett vilken auktoritet vi använder oss av vid tolkningen. Och auktoriteter måste vi använda annars kan vi inte tolka någonting alls.
Alltså menar jag att citat ovan även kan leda fel. Vi kan aldrig veta om det egna jagets tolkning är sann i högre mening, alltså SANN.
Men, att det bara finns sanningar betyder inte att det inte finns en SANNING – bara att ingen av oss har direkt tillgång till den – varken som person eller som tillhörig en viss tolkningsgemenskap. För allt och alla gäller att språket är både brygga och barriär till verkligheten och sanningen om den.
Varje sanning är någons sanning i ett specifikt sammanhang. Alltså behöver inte den enes sanning var mer sann än någon annans sanning. Men den kan naturligtvis vara det.
Protestanter söker sig till skriften i hopp om att finna den riktiga läsarten och tolkningen. Katoliken letar efter kyrkomötesbeslut och ex cathedra-uttalanden. Båda faller i samma grop. Ingen av oss kommer undan det egna jagets tolkning. Väljer vi någon annans tolkning är det ändå vårt val – och därmed vårt eget jags tolkning.
I detta ovissa umgänge med sanningen tvingas vi leva, anser jag med mitt egna jags tolkning.
Gert
Gert,
Det var mycket diplomatiskt formulerat! Ja, varje samfund har nog sina egna fallgropar och Annika Borgs blogg illustrerar texttolkningsditon. Katolska kyrkan har förstås många exempel på traditions- och lärofallgropen.
Anneli
Nu har jag tänkt lite mer på Gerts kommentar, som kräver en hel del av läsaren!
Jag funderade på att göra ett nytt inlägg, men det får bli så här i stället, i alla fall till att börja med.
Jag har tidigare skrivit om problemen som uppstår när människor inte tänker på att hålla isär Gud, religion och tro. Religion kan t.ex. ha med tro att göra men lika gärna med vana eller socialt tvång. Den behöver heller inte vara med beroende av Gud än som en staffagefigur i bakgrunden som tas fram då och då för att rättfärdiga den egna läran.
Samma typ av problem kan uppstå när man inte inser att en auktoritet inte är lika med den som har den enda sanningen, utan i bästa fall kan hjälpa en på vägen mot den enda sanning som vi tror på, men inte kan bevisa finns.
Om vi ser de fragment av sanningen som vi fått tag i som bitar av ett pussel i stället för hela pusslet skulle mycket vara vunnet.
Det skulle vara spännande att se hur helheten blev om troende och icke-troende av alla slag lade ihop sina bitar, i stället för att använda dem som vapen mot varandra.
Anneli