Vänner,
2010 gjordes en fransk film om morden på trappistmunkarna i Thibirine i Atlasbergen i Algeriet ”Des Hommes et des Dieux”. Häromkvällen såg jag den igen. Filmen är ett mästerverk, särskilt scenen som jag läkar till nedan. Har ni sett filmen förstår ni laddningen i scenen. Om inte , tycker jag ni skall se filmen. Den finns utgiven på DVD med svensk text och titeln ”Gudar och människor”.
De katolska perspektiven i Sverige har blivit så erbarmligt torftiga. Den här filmen påminner mig om varför det är meningsfullt att förbli katolik.
Gert
Gert
Jag såg filmen 2 gånger samma vecka filmen kom upp på svenska biografer. En av de bästa filmer jag sett. Det bästa betyg jag kan ge är att den kändes som en dokumentärfilm.
”De katolska perspektiven i Sverige har blivit så erbarmligt torftiga.”
Vet inte om jag förstår hur du menar.
// Irène
Irène,
Det stift som omger oss. Jag uppfattar det som auktoritärt och antiintellektuellt, kvävande och med en total brist på andlig stimulans. Jo, jag vet att det finns enstaka vattenhål i Stockholm. Men kom ner till Göteborg, här finns inget vatten hur djupt du än gräver.
Gert
Gert
”Jag uppfattar det som auktoritärt och antiintellektuellt, kvävande och med en total brist på andlig stimulans.”
Håller med till 100 %.
Svensk katolicism är något så urbota genomtrist, syrefattigt och torftigt så jag saknar ord.
Jag har varit 2 gånger i ekumeniska klostergemenskapen i Bose och fått en näringsdepå jag fortfarande livnär mig på. Dess prior Enzo Bianchi betyder oerhört mycket för katoliker i Italien och runt om i världen.
Och i Taizé lever br Roger vidare. De hundra tusen ungdomar som varje år där får upplevelser för livet är kristenhetens framtidshopp.
I Taizé och Bose bjuds det bästa kristenheten i Europa har att ge idag. Och märk väl det är det ekumeniska man värnar om.
Och inte ett ljud om vare sig ”klassisk kristendom” eller ”etiska principer” så långt örat når på dessa ställen.
Broder Rogers efterträdare br Alois i ”Upprop för försoning mellan kristna” skriver: ”Hur kan vi svara upp mot vårt samhälles nya utmaningar, speciellt sekulariseringen och den ömsesidiga förståelsen mellan kulturer, om vi inte samlar ihop de gåvor som den heliga Anden placerat i alla kristna familjer?”
Jag gillar särsklilt nedanstånde av br Roger
http://vimeo.com/10621715
Den enda ansats till ekumenik vi sett att vår egen biskop varit kapabel till är att delta runt Enhetens Kyrka.
Inre exil är vad som återstår som svensk katolik.
// Irène
Irène,
Br Rogers kommentar påminner mig om något jag tror Bernhard av Clairvaux har sagt:
”Den verkligt ödmjuke vill inte bli känd för sin ödmjukhet utan för sin obetydlighet.”
Gert
Gert
Jag känner mig alltid EXTRA mycket som EXILKATOLIK när jag läser vad som försiggår nere på kontinenten som tex nu firandet av andra Vatikankonciliet med Hans Küng och så många andra inspirerande och spännande KATOLIKER och hur långt borta jag själv är från all KATOLSK STIMULANS häruppe vid norra Ishavet.
// Irène
Gert
Broder Rogers nyfikenhet på livet – att det ständigt finns ny kunskap som utvidgar vårt medvetande och som vi ska undersöka – denna livshållning är också viktig att lyfta fram i en kyrka som velat undanhålla vanligt folk kunskap om världen så länge det gick.
Jag har också fäst mig vid att Paul Ricoeur – denne heremeneutikens läromästare var en vän till br Roger och gärna gäst i Taizé.
Som katolik är det sååååå tröttsamt att vara tvingad att tolka verkligheten på exakt samma sätt som påven och hans handgångne män.
// Irène
Irène,
ändå måste det ju finna någon mer i stiftet än sr Madeleine OP som förmår tänka utanför boxen. Men i så fall tillämpar de med stor framgång den gamla vatikanmetoden för att undgå troskongregationens sniffande näsor:
”Tänk mycket, säg lite, skriv ingenting.”
Gert
Gert
”troskongregationens sniffande näsor”
När jag tänker på Troskongregationen associerar jag till en jättestor SAX som dess prefekt håller i och som han använder till att VINGKLIPPA alla katoliker som på TANKENS VINGAR flyger för långt och för högt.
// Irène
Irène,
Du är inte tvingad att tolka verkligheten på samma sätt som vare sig påven eller några handgångne män.
Att orka leva i en kristen församling är inte lätt, vare sig den ligger i Stockholm eller Göteborg.
Man behöver viss tillgång till ”tankställen” som Taizé och Bose och Marielund etc. Men jag tror att det ligger en inbjudan till ”ödmjuk obetydlighet” att sin vardagsförsamling stå ut med ”allt möjligt”, dvs vitt, grått och svart. Jag associerar till onkel Malörts tankar och råd till sin unge djävulskollega,
om hur de skall understödja att vi människor bringar varandra på fall, och upprättelse.
Krister
Gert
Om nu Gud uppenbarligen tyckte det var kul att skapa människan med tankar som har vingar dvs FANTASI, vad tror du Gud tycker om att det sitter en person härnere på jorden och klipper av människan hennes tankes vingar ?
// Irène
Gert,
Jag tror inte de sniffande näsorna är så många och så alerta, det torde idag vara poänglöst
att skriva sådana anmälningar till Rom, Vatikanen märker allt oftare att de skjuter sig i foten – som nu senast med de amerikanska nunnorna. Det finns unga djärvt tänkande personer både i Lund och Göteborg, men inte min sak att nämna dem vid namn på bloggen. Madeleine Fredell är utomordenlig, och hon har kollegor som är det också.
Krister
Krister
Du jämför Marielund med Bose och Taizé – OK – inte så konstigt att vi inte förstår oss på varandra.
Troskongregationen har små filiarer runt om i världen. I vårt Stift är det Opus Dei mannen Jorge de Salas som sitter med SAXEN i beredskap.
// Irène
Irène.
”I Taizé och Bose bjuds det bästa kristenheten i Europa har att ge idag. Och märk väl det är det ekumeniska man värnar om. Och inte ett ljud om vare sig ”klassisk kristendom” eller ”etiska principer” så långt örat når på dessa ställen.”
Jag vet vad begreppen klassisk kristendom och etiska principer kommit att betyda inom RKK och därmed för dig, men för mig och de flesta andra teologiskt medvetna kristna är dessa begrepp beteckningar för trons ”absoluta kärna” för att citera Gert. Och de har ingenting med de reaktionära prelaternas förvanskningar att göra. En ekumenik utan den klassiska kärnan är dödfödd.
Om KV och IMWAC är kända för något så är det etiska principer om än helt andra än de könbesattas.
Om man dagligen lever med Taizés spiritualitet vet man att en mer klassisk och samtidigt öppen kristendom inte finns inom synhåll. De förenar trons försanthållande med tillit till Gud och trohet mot Kristus på ett sätt som inte exkluderar någon oavsett gästens religion eller brist på religion.
Man har lyckats skilja barnet från badvattnet och överöser det – och varje barn – med hjärtats kyssar.
Samuel.
Ja ”Gudar och Människor” och i synnerhet den här scenen är gripande. Den är trovärdig eftersom alla känslor finns hos de här munkarna, hopp, förtvivlan och inte minst galghumor. De är i allra högsta grad levande och närvarande människor som delar bybornas hopp och förtvivlan.
Visst saknas intellektuell stimulans i Katolska kyrkan i Sverige, jag tror säkert att det utarmat så snart man lämnar Stockholm. Men vad kan man vänta sig av präster som kanske inte alls är kallade av Gud, utan av en kyrka i kris?
Det jag personligen lider mest av är den andliga torftigheten. Utspel om moralfrågor har inte mycket att ge den som söker Gud.
Anneli
Samuel
Om du avsiktligt vill missförstå begrepp jag sätter inom citationstecken – så var så god.
// Irène
Krister,
Jag tror du tänker på den gamla goda tiden när du var ung i lund.
Idag är Lund mycket mycket konservativt.
Och det fjäskas stort för ”överheten”.
Fjäsk är mkt farligt att odla o mycket farligt att inte få bukt med.
Det förblindar.
När det blir förblindat kan ytterligt konservativa krafter få möjlighet att verka.
En hel del unga som vistades i tridentinska mässan för två år sedan (jag vet inte idag) var verksamma i SSPX.
Ingen reagerade.
Mer vill jag inte säga men det säger väl en hel del att jag är den enda från Lund som skriver här.
Agneta
Irène,
”Du jämför Marielund med Bose och Taizé – OK – inte så konstigt att vi inte förstår oss på varandra.”
Jag jämför inte, jag nämner några orter.
Men du tar det som anledning att göra ett osakligt och personligt påhopp; ”Gratulerar!”
Krister
Krister
Vi har inte ens samma uppfattning / definition om ”personligt påhopp.”
Jag kan med bästa vilja enligt min uppfattning / definition inte se att jag gjort personligt påhopp.
Jag vidhåller – inte konstigt att vi inte förstår oss på varandra.
Låt oss undvika varandra i den mån det går.
// Irène
Irène,
Du får ha dina definitioner som du vill; jag vidhåller att genom att skriva som du gjorde,
så underlät du att upp det sakliga innehållet i vad jag skrivit, och gör det hela personligt
genom att uttala dig om vad jag resp du begriper och inte begriper.
Men om jag också skall tolka så ogillade du starkt att jag kom in i ditt och Gerts ganska privata
samtal. ”Bäst att snäsa lite!”
Krister
Agneta,
Jo, jag har förstått att min mer radikala Lundatid är ett minne blott; Francois Réfoule t ex,
och dennes samtal med Per-Erik Persson. Dock tror jag mig ha anat en ljuspunkt även i nutida Lund; vår målande broder.
Annars så skriver Sven Heilo i senaste numret av ”Katolsk historisk förening” många läsvärda och roliga minnesbilder från sin och vår studenttid i Lund. Jag namnges inte men beskrivs
akkurat som ”en bullrig matematiker på vinden på Råbygatan”. Francois Réfoule beskrivs härligt, bl a hans reaktioner inför att huset skall få en ny prior, Jean Mouton.
Men den nuvarande förkärleken för tridentinska mässor har jag noterat på nätplatser;
då var den egna dominikanska liturgin vackrare!
Krister
Krister
Jag har inget ”privat” samtal med Gert. Du måste skilja på ”privat” och ”personligt.”
Jag tillät mig bli personlig vilket jag ser att du nu också tillåter dig med Agneta.
Det är väl inget fel på det. Har du tolkat mig som att jag ”snäser” så har du rätt att göra så men min avsikt var inte det.
Och just därför att du ständigt tolkar mig så fel så blir det så mycket tjafs mellan oss.
Du och jag tänker, tycker, känner så olika. Det är väl ingen hemlighet för någon vid det här laget.
Det som är rätt och sant för dig är det inte för mig.
Låt oss acceptera att människor är olika även om det rör sig om katoliker som har reformer som gemensamt projekt.
Jag och Gert tänker lika vilket alltid har underlättat vår kontakt.
Jag och Bengt tänker olika men ändå talar jag jättegärna med honom då jag upplever vår kontakt som ett ärligt försök att vilja förstå den andre och att han aldrig säger emot mig bara för att säga emot vilket jag ofta upplever från din sida.
// Irène
Irène,
Absolut inget fel på att vara personlig, men jag tyckte att inledande dialogen
mellan Gert och dig blev lite för privat på en blogg.
Sluta att dra in ”alla människor” om dig och mig. Jag tror att det är skönt för de flesta
att slippa det. Du blir så mångordig och antydande om det som borde förbli privat mellan
mig och dig. Håll dig hellre till sakfrågan i min första kommentar; den har du inte kommenterat.
Krister
Irène.
Det var inget avsiktligt missförstånd utan en följd av att jag aldrig sett dig fylla de två begreppen med ett positivt innehåll. Att ersätta en saklig diskussion med personangrepp är destruktivt.
Samuel.
Samuel
”jag aldrig sett dig fylla de två begreppen med ett positivt innehåll”.
Ok – jag har inget att tillägga.
// Irène
Vänner,
kanske kan vi återgå till ämnet? Jag tycker den teologiska torftigheten och bristen på intellektuell spänst i vårt stift är ett allvarligt problem. Det har inte alltid varit så, eller minns jag fel?
Om jag har rätt, vad beror den på?
Om jag har fel, varför ser jag det jag tror mig se?
Gert
Gert
Dina minnesbilder överensstämmer med mina.
”Jag tycker den teologiska torftigheten och bristen på intellektuell spänst i vårt stift är ett allvarligt problem”
Vad det beror på ? Olika saker. Jag spånar lite. Avståndet till Vat 2 är ju lika långt i alla länder men det har fått mer förödande verkningar i Sverige pga att konservativa krafter styr så starkt här UTAN MOTKRAFTER.
På kontinenten är balansen större.
Jag saknar att det inte här finns en enda katolsk präst eller katolsk yrkesteolog som ger sig ut i det offentliga rummet och talar med kollegor från andra kyrkor och samfund.
Vår svenskfödde biskop har konsenusandan i generna.
Jag saknar röster som Gunnel Vallqvist och Werner Jeanrond som vågade tala och skriva här i landet. De var MOTKRAFTER till inkskränktheten som nu kan breda ut sig helt fritt.
Inomkatolska samtalskvällar med ”rättrogna föredragshållare” och ”rättrogen publik” är ju så sövande så man bara dör.
Föredragshållarna har ju svaren på publikens frågor redan innan frågorna ställs.
// Irène
Gert
Medan vårt samtal här pågår fick jag infomail från Zenith om någon konferens om ”Maria och den nya feminismen” som tydligen hålls i Rom fn.
Det är ju sånt här snömos som sedan fångas upp av tex Katolsk Observatör och andra konservativa krafter i Stiftet utan att någon säger flasklock.
Utom jag.
http://www.zenit.org/article-35471?l=english
// Irène
Gert och alla,
Jag håller med dig. När jag konverterade fanns ett andligt djup i Katolska kyrkan i landet och även den intellektuella nivån var hög, i alla fall här i Stockholm.
Det berodde säkert på att det var en annan anda i kyrkan som helhet då, men vi hade också en helt annan kvalitet på de präster som verkade i stiftet. Det finns intelligenta präster nu också och med universitetsstudier bakom sig. Men få åstadkommer något annat än intellektuella och teoretiska (och konservativa) reflektioner om teologi och filosofi och det blir fattigt och utarmat.
Anneli
Och just när vi diskuterar det urtrista katolska läget i Sverige har DN en helsida med kardinal Ravasi utifrån projektet ”Hedningarnas förgård” som kommer till Stockholm -inte tack vare att vi har så alerta katolska företrädare i stiftet utan tack vare att Sverige har en i sanning ALERT ambassadör i Vatikanen- Ulla Gudmundson.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=7560
// Irène
Jag ser tyvärr små förutsättningar att på nu denna blogg samtala om det katolska läget förr och idag.
Annars tycker jag Gerts initialt två ställda frågor skulle förtjäna ett ordentligt undersökande samtal,
då hade jag kunnat bidraga. Some other time&place.
Krister
Krister, jag kommer svara dig under mitt ämne ”om den omänskliga bloggen”då det handlar om inbördeskrig o det är ju inte Gerts ämne förtjänt av.
Agneta
Agneta,
Du får gärna svara mig var och hur du vill.
Och, för mig handlar det inte om inbördeskrig;
det handlar om att i ömsesidig respekt och öppehet samtala om det svåra ämne som Gert har tagit upp.
Att vi kan ge och ta emot information sakligt mellan oss, även när det gäller olika fakta och våra eventuellt olika värderingar av dessa.
Krister
Javisst. Men inbördeskrig dyker upp då o då.
Agneta
Krister,
vi kan väl försöka. Du har mycket lång erfarenhet. Vad anser du om kyrkans förändring i Sverige?
Gert
Men vad är det här för trams!
Grunden till det som väldigt överdrivet kallas inbördeskrig är så vitt jag förstår att Krister jämför den helt ordinära stiftsgården Marielund med världsberömda andliga center som Taizé och Bosé.
Det bästa då borde väl vara att förklara vad som är tokigt och sedan är den saken ur världen.
Anneli
Tack Anneli
// Irène
Vänner,
Marielund spelar en central roll för kyrkan i Sverige. Alla som varit någorlunda aktiva i stiftet har varit där. Jag var där som student, så det är länge sedan.
Ni som följt verksamheten kontinuerligt, har Marielunds roll förändrats över tiden?
Gert
Gert,
Visst har Marielunds roll absolut förändrats över tiden! Bara under dess senaste 50 år: från dess mångåriga stora betydelse som monastiskt och ekumeniskt andligt centrum med excellenta dominikansystrar till en välarbetande stiftets kursgård under vanliga men duktiga lekmän i andliga traditioner och med reträtter, mässor och tideböner. Olika typer av resurser. Dominikansystrarna fokuserade sedan under några år på Johannesgården i Göteborg, men är sedan några år tillbaka i mycket god verksamhet i Stockholm på två platser, har svårigheten med att vara färre och äldre (som vi alla).
Men, den kommentar från mig som inte var ett ”inbördeskrig” handlade inte om Marielunds roll. Jag nämnde Marielunds namn bland Taizés och Bosés. Och Irène läste mig som och menade att jag jämförde Marielund med Taizé och Bosé. Så var inte fallet. Iréne gjorde sedan uttalanden om vår förståelse av varandra, eller brist på.
Min kommentar i övrigt sade hon inget om. Den var:
”Att orka leva i en kristen församling är inte lätt, vare sig den ligger i Stockholm eller Göteborg.
Man behöver viss tillgång till ”tankställen” som Taizé och Bose och Marielund etc. Men jag tror att det ligger en inbjudan till ”ödmjuk obetydlighet” att i sin vardagsförsamling stå ut med ”allt möjligt”, dvs vitt, grått och svart. Jag associerar till onkel Malörts tankar och råd till sin unge djävulskollega, om hur de skall understödja att vi människor bringar varandra på fall, och upprättelse.”
Irène valde att skriva:
”Du jämför Marielund med Bose och Taizé – OK – inte så konstigt att vi inte förstår oss på varandra.
Troskongregationen har små filiarer runt om i världen. I vårt Stift är det Opus Dei mannen Jorge de Salas som sitter med SAXEN i beredskap.”
Det är utifrån dessa dialogerfarenheter som jag sist skrev:
”Jag ser tyvärr små förutsättningar att nu på denna blogg(inlägg) samtala om det katolska läget förr och idag.
Annars tycker jag Gerts initialt två ställda frågor skulle förtjäna ett ordentligt undersökande samtal, då hade jag kunnat bidraga. Some other time&place.”
Krister
Krister,
Då får du vara lite tydligare med hur du uttrycker dig, för även jag uppfattade det som att du jämförde Marielund med Taizé och Bose. Något som helt enkelt inte låter sig göras utan en förklaring, det låter bara fånigt.
Gert,
Jag håller med om att Marielund var en stimulerande plats när Dominikansystrarna drev det. Men de spelade i en annan division än Taizé eller Bose och det tror jag att vi är överens om eller hur?
Efter att systrarna lämnat Marielund har jag bara varit där vid ett par tillfällen och upplevde atmosfären som andefattig, men det är min helt personliga upplevelse.
Men vi kanske kan få ut något bra ur den här diskussionen trots allt. För behovet av en andligt fördjupande och utvecklande plats i Sverige tror jag finns. Varför inte sikta på en ekumenisk mötesplats som Bose och så får man se hur långt man når? De värdekonservativa kristna har lyckats, så då borde andra kunna göra det också.
Anneli
Anneli,
”jämförde”, Du får väl lära dig läsa innantill, innan du tolkar vad någon menar. Märkte du att jag dessutom skrivit ”Marielund etc” ?
Eftersom jag inte vill tolka ut i luften: vad menar du med ditt ofta återkommande ”värdekonservativa kristna” ? Jag har länge undrat.
Krister
Krister,
Etcetra använder i alla fall jag i betydelsen mer av samma sak. Hur använder du ordet?!
Inte ska du behöva undra över vad värdekonservativa kristna betyder. Det är i och för sig en deskriptiv benämning men det är klart att även en sådan kan missförstås.
Med värdekonservativ kristen menar man kristna som har konservativa värderingar. Främst gäller det kvinnliga präster som man är emot, samkönade äktenskap som man också är emot. Värdekonservativa kristna är också emot sex utanför äktenskapet, preventivmedel och kvinnors rätt till legala aborter.
Har jag glömt något?
Värdekonservativa kristna bygger sin gemenskap snarare på ovanstående än på mer existentiella och andliga frågor.
Anneli
Anneli
Bäst du läser detta:
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rdekonservatism
Jag har alltid kallat mig värdekonservativ men radikal i många politiska frågor ex. när det gäller ekonomisk resurshantering o könsneutralitet när det gäller tjänstetillsättning med mera. Jag avskyr avskyr klasstänkande o elitism.
Men visst:
jag är emot aborter (utom i vissa fall då moderns liv står på spel)
jag är för att värna om familjen även om nya former för familjebildningar är helt ok.
jag avskyr exploateringen av sexualitet
jag tycker äktenskapet är heligt men det kan gå åt helvete till o då ska personer kunna skiljas av den enkla anledningen att jag sätter Kärlekens Väsen skyhögt. Sann kärlek förgår aldrig o alltså var det brister när äktenskapet ingicks.
Jag anser att den viktigaste uppgiften som finns är att bära fram o fostra barn … jag tycker att barn ska kunna vara hemma till skoldax o staten ska betala detta hellre än att betala vårdare av olika slag. Mor e far kan vara hemma. Jag är emor dagis för 1,2,3,4 åringar.
Det är dösnack att det är bra att lämna bort sina barn.
Jag gillar kyskhet innan äktenskapet men tycker inte det är en no big deal.
och alltså:
jag är för kvinnliga präster etc.
Och sedan Anneli, är jag sårad äver din stil att drämma till med ”trams” när jag uttryckte vad jag känner. Det om något skapar misstänksamhet gentemot dig o jag anser att du genom detta mockar till krig. Vad jag kallar inbördeskrig.
Agneta
Hej Agneta! Jag håller med Dig att ”värdekonservativt” inte ska användas som ett nedsättande invektiv och likställas med bakåtsträvare i största allmänhet. En del av Dina punkter sympatiserar jag med. Och det är i brytpunkten mellan konservatism, att hålla fast vid vissa uppfattningar man uppfattar som centrala, och framstegstänkandet, det moderna, som de mest intressanta och djupa diskussioner förs!
Agneta,
Håller helt med dig!
Så bra skrivet att jag trots tidigare löfte om att inte skriva mer såg mig tvungen att hurra! 🙂
Anneli,
Menar du att värdekonservativa inte ägnar sig åt existentiella frågor eller reflexion över andliga ting? Underförstått- om de gjorde det , då skulle de kommit till samma slutsatser som du.
Är inte det den svåra frågan, att trots att vi kan vara djupt rotade i vår tro och ha ett rikt andligt inre liv kommer vi till så olika slutsatser. När vi med full respekt för varandras olikheter och erfarenheter- också av vad det är att vara kyrka- samtalar och öppnar oss för den Helige Anden, kommer förändringen att vara möjlig. Och anden blåser vart HAN vill!
Apropos levande andliga miljöer så finns de; ibland är perspektivet kanske bara för närsynt eller Stockholmscentrerat. Anden verkar, anden gör levande, mitt ibland oss men kanske utan spektakulära former.
Karin
Anneli,
Du har verkligen en pricksäker förmåga att låsa fast betydelser och begrepp, nu senast
etcetera och värdekonservativ.
Så levande med det samtal Agneta, Thorsten och Karn g har inlett! Jag instämmer, om det tillåts mig! Tack för era öppningar.
Krister
Jag visste att det var något viktigt jag glömde och det är att en del värdekonservativa kristna som inte accepterar andra tolkningar av tron än sina egna.
Dessa värdekonservativa har jag väldigt mycket emot, annars är jag som ni säkert vet för åsikts- och yttrandefrihet.
Anneli
Men du, Anneli accepterar andra tolkningar eller? Det får mig osökt att tänka på Hasse Alfredssons Lindeman : ” näst fördomar är negrer det värsta jag vet”.
Karin g,
Om vi tar det konkreta exemplet här så tycker jag inte att det är bra att bunta ihop alla kristna som värdekonservativa, eftersom det inte alls stämmer. Då argumenterar jag emot med just det skälet.
Däremot tycker jag att det är praktiskt att kalla kristna med konservativa värderingar för värdekonservativa.Det är något jag tänker fortsätta med, men jag respekterar att andra inte tycker som jag.
Anneli
Vänner,
är det så svårt? Värdekonservativ är en vanlig beteckning för människor, partier, kyrkor och så vidare som hävdar att det finns eviga värden även på det praktiska planet. Det är således värdekonservativt att hävda:
att män och kvinnor har olika roller på ett komplementärt vis. Roller som inte får sammanblandas.
att abort under alla omständigheter är otillåtet.
att äktenskapet är exklusivt för en man och en kvinna.
att kyrkan inte kan vara demokratisk.
För att ta några för oss centrala exempel. Självklart finns det fler, inte minst politiskt.
Det är svårare att finna en motsatt term till värdekonservativ. I politiken fungerar ”liberal” någorlunda. I fromma sammanhang är det dock inte alla som gillar att bli kallade liberaler. Ordet associerar ju även till marknadsekonomi och politisk liberalism.
Motsatsen till värdekonservativa kristna kan beskrivas som progressiva, radikala, fast man kan vara radikalt värdekonservativ. I katolska sammanhang kan man eventuellt använda beteckningen reformkatolik.
Centralt för reformkatolicism, som jag ser det, är åsikten att det förvisso finns bestående etiska värden, som: Du skall behandla andra som du vill bli behandlad själv. Men att den praktiska tillämpningen varierar och måste variera med hur samhället utvecklas. Det innebär inte att varje tolkning och tillämpning är möjlig. Men det innebär att etiken alltid måste fungera i ett konkret mänskligt sammanhang.
Gert
Agneta
2 frågor. Du skriver
”Idag är Lund mycket mycket konservativt ” underförstått inte som på ”den gamla goda tiden”
Hur definierar du här ”konservativt” ?
Hur var Lund ”på den gamla goda tiden ?”
// Irène