Norbert Lammert- talman i Tysklands förbundsdag- har kallat till ett upprop för att lösa kyrkosplittringen. De kvarvarande skillnaderna och de olika traditionerna rättfärdigar inte längre splittringen sade den katolske politikern och betonade att ”som kristna i reformationens land har vi ett särskilt ansvar att medverka till att den gemensamma tron också levs i en gemensam kyrka.”
Lammert kungjorde uppropet ”Ekumenik nu En Gud, en Tro, en Kyrka.” Uppropet ha undertecknats av prominenta katoliker och protestanter inom politik, kultur och sport.
http://www.explizit.net/Aktuelles/Lammert-Kirchenspaltung-ueberwinden
Detta med anledning av 2 stora händelser i kyrkohistorien
50-år sedan Vatikankonciliet och 500 år sedan reformationen.
”Genom att Gud i dopet har skänkt oss gemenskap med Jesus Kristus är de döpta förbundna med varandra som syskon. De bildar som Guds folk och Kristi kropp den kyrka som vi bekänner i vårt Credo. Därför är det nödvändigt att låta denna andliga enhet också ta synlig gestalt.
Martin Luther ville förnya kyrkan, inte dela den. Han ville kyrkans enhet på det att världen skulle komma till tro. ”
” Trots detta splittrades kyrkan. Det fanns allvarliga skillnader och missförstånd, men splittringen berodde inte bara på teologiska utan även på direkta politiska orsaker. Det var inte trosövertygelse som avgjorde huruvida man blev evangelisk eller romersk-katolsk utan hemvisten. Det var makthavarna i regionen som bestämde vilket kyrkosamfund deras invånare skulle tillhöra. Maktfrågor blev viktigare än trosfrågor i den bestående splittringen.”
”Strävan efter kyrkans enhet präglade Andra Vatikankonciliet 1962-1965 som inte bara hade sammankallats för pastoral utan även för ekumenisk förnyelse. Ett centralt konciliedokument Unitatis Redintegratio ålägger kristna plikten att arbeta för återställandet av kyrkans enhet. ”
”Herren Kristus har grundat en enda kyrka men trots detta gör olika kristna gemenskaper inför människor anspråk på att representera Jesu Kristi sanna arvtagare; de bekänner sig alla vara Jesu lärjungar, men de avviker i sitt tänkande från varandra och går olika vägar, som om Kristus själv vore delad. En sådan splittring är klart och tydligt mot Kristi vilja och en förargelse för världen och till skada för den heliga saken av evangeliets förkunnelse för alla människor.” (Vatikanum II, Unitatis Redintegratio Nr. 1) (Min övers)
http://www.explizit.net/Aktuelles/Oekumene-jetzt-ein-Gott-ein-Glaube-eine-Kirche
// Irène
PS Inte alls positivt reagerade kardinal Meisner i Köln- tyska biskopskonferensens värsta bromskloss till allt vad reformer och förnyelse heter. En sur typ av Guds nåde som avvisar Lammerts appell med orden
”Att bedriva ekumenik kan bara den som tar motparten på allvar.”
” Jag upprepar – de som står bakom appellen för ekumenik ger intryck av som om det bara behövdes ett hjärtligt beslut för att skapa enhet i tron. ”
http://www.kath.net/detail.php?id=38004
Meisner förstår inte själv hur han träffar huvet på spiken !
På tyska biskopskonferensens hemsida finns ett pressmeddelande med anledning av det ekumeniska uppropet som inte heller är precis översvallande.
”Att lösa kyrkosplittringen är inte möjligt utan en solid teologisk förståelse ”
”Ekumenik är inte en politisk fråga utan främst och framför allt en fråga i sökandet efter Gud”
http://www.dbk.de/presse/details/?presseid=2154&cHash=a9a617edbeaa63fd0b434c23e20f2228
Det räcker att läsa de ovanstående 2 meningarna – där särskilt ordet ”solid” signalerar att någon ”teologisk förståelse” inte är att tänka på före nästa istid.
Och jag börjar luta åt att det kanske inte bara finns en Gud -utan flera Gudar.
Den Gud som kardinal Meisner tror på – tror i alla fall inte jag på. Och den Gud jag tror på -tror nog inte kardinal Meisner på………
Mycket bra initiativ av Lammert! Egentligen ganska naturligt att just Tyskland, som ju har upplevt reformationen och har ungefär lika stor andel katoliker som protestanter samt själv som nation genomlidit delning och upplevt återförening/enande, kan vara en motor för kristen enhet. Sedan var det också rolig att inör valet av ny Bundespräsident i våras flera av kandidaterna, därbland Lammert och Gauck, är profilerade kristna och en av dem, Gauck, blev sedan president.
Thorsten
”Mycket bra initiativ av Lammert!”
Inte sant !
Som du märker när du läser hela den tyska texten nämns inte begreppet ”klasssik kristen tro” -kodnamnet för att att värna om och ge sig själv alibi för fortsatt diskriminering av kvinnor och homosexuella.
Därför kan ju appellen om kristen enhet inte ”tas på allvar” av Meisner och co.
”Solid teologisk förståelse” innebär i klartext att ALLA inom ALLA kristna kyrkor ska vara överens om huruvida vi ska ha kvinnliga ämbetsbärare eller inte och om hetero- och homosexuella ska ha likaberättigande dvs i klartext om kristna homosexuella ska ha samma möjlighet att oavsett vilken kyrka eller samfund de tillhör få ingå äktenskap.
Vem tror att att det någonsin går att uppnå en ”solid förståelse” i dessa frågor?
Det kommer alltid i evigheters evigheter att råda delade meningar i dessa frågor !
// Irène
PS Typiskt att Signum väljer en negativ rubrik för nyheten om uppropet.
”Tyska kyrkor skeptiska till ekumeniskt upprop”
Det gäller ju att sprida nyheten om appellen UTAN att samtidigt väcka ENTUSIASM hos svenska katoliker. Det är en konstart där Signum är VÄRLDSLEDANDE.
http://signum.se/tyska-kyrkor-skeptiska-till-ekumeniskt-upprop/
Irène!
Din stilkonst att säga skarpa saker kryddat med ironi är imponerande.
Det är bra att det finns ett tryck i rörelsen mot ekumenik, det bör man inte vara skeptisk till.
Däremot är det klart att det finns olika fallgropar.
Att kräva total enighet i allt låser upp allting.
Att snabbt genomföra ett projekt utifrån indignation över trögheten och entusiastiskt känslorus är ett annat dike.
Men vi behöver glöden entusiasmen som tar bort letargin och tröttheten som ligger som en våt filt över allting just nu.
Låt Martini bli vår inspiratör!
Bengt, Irene, Thorsten
Ja, man kanske t.o.m. kan bilda en ny gemensam blogg resp rörelse.
Till minne av Martini. Där namnet Martini ger riktlinjer o är dragplåstret.
Agneta
Vänner,
jag fastnade för det här citatet:
”Weil uns Gott in der Taufe Gemeinschaft mit Jesus Christus geschenkt hat, sind Getaufte als Geschwister miteinander verbunden. Sie bilden als Volk Gottes und Leib Christi die eine Kirche, die wir in unserem Credo bekennen. Deshalb ist es geboten, diese geistliche Einheit auch sichtbar Gestalt gewinnen zu lassen”.
Min (något fria) översättning:
Eftersom Gud i dopet skänkt oss gemenskap med Jesus Kristus står vi döpta i gemenskap med varandra som syskon. De döpta bildar Guds folk och Kristi lekamen, den enda kyrka vi bekänner i trosbekännelsen. Därför är det en plikt att göra denna andliga enhet synlig.
Jag menar att denna enhet redan är synlig – om vi vill det. Den kan bli ännu synligare. Men den är tillräckligt synlig för att vi skall kunna leva i den. Genom att vädja till kyrkoledningarna kommer vi ingen vart. De skyddar sina revir och kommer aldrig att sakna skäl för fortsatt splittring.
Enhetens främsta medel är interkommunion/delat nattvardsbord. Det är bara att börja. Vem kan hindra oss?
Gert
Jag tar nattvarden där det erbjuds o där jag känner Guds närhet.
Struntar fullständigt om jag skulle bli exkommunicerad för det.
Agneta
Det tyska citatet är helt och hållet vad redan påve Johannes Paulus II sagt i Ut unum sint och helt och hållet vår kyrkas tro.
Problemet är, trots en klockren teoretisk lära som vi alla är överens om så:
-Finns en letargi, handlingsförlamning som gör att det som lärs i teorin inte får några konsekvenser i praktiken. Som kardinal Martini sade: Kyrkan är trött och handlingsförlamad.
– Rädda kardinaler och biskopar som inte vågar släppa fram livet i kyrkan utan tror att man främjar evangeliet genom att kräva universalistisk lydnad i minsta detalj.
– Lekmän som tror att man blir heligare av att passivt underordna sig denna räddhågade hierarki.
—
Trots detta uppmuntrar jag inte till olydnad mot våra biskopar i kyrkorättsliga frågor på det sätt som Gert och Agneta gör ovan, det tror jag söndrar och destruerar mer än det bygger upp.
Däremot är mina råd, som jag själv försöker tillämpa så gott det går följande:
– Lyssna inte bara till de härsklystna och räddhågade kardinalerna och biskoparna. Lyssna också till de andra kardinalerna, biskoparna och prästerna, så hör ni hur de verkligen försöker uppmuntra oss lekmän att komma fram ur vår passiva lydnad och ta ett ansvar.
– Se dig om och upptäck alla de grupper och celler inom och utanför Katolska kyrkan där livet sjuder och spirar och som inte låter sig stoppas av en trög hierarki: Rörelserna i kyrkan som t.ex. Focolare, Karismatiska förnyelsen. Taizé, Bose och mycket mycket mer som du upptäcker om du bara ser dig om.
– Läs Bibeln varje dag, lev i sakramenten, och öppna dig för den helige Ande. Bed att den helige Ande leder dig, blås liv i nådegåvan och låt inte lättja eller rädsla eller vad det kan vara släcka elden.
– Lev fullt ut i den enhet som redan nu går att tillämpa och som är fullt godkänd och legal inom kyrkan, vilket innebär:
1. Acceptera medkristna som bröder och systrar.
Genom dopet hör vi grundläggande samman. Därför kan jag som katolik inte säga att en protestantisk bror eller syster inte hör till mig, lika lite som jag kan förneka en köttslig bror eller syster.
2. Bejaka att det finns viktiga skillnader.
Vi kan inte låtsas som om det inte existerar några skillnader, eller att de inte spelar någon roll. Vi måste vara ärliga och hålla oss till sanningen. Det finns också många skillnader in-bördes inom den protestantiska kristenheten och inom pingst-kyrkorna.
3. Var trogen mot det vi är.
Vi måste veta varför vi är katoliker, vad vi tror och vara trogna mot det. Medan vi erkän-ner att alla som blivit rättfärdiggjorda av tro och genom dopet är inlemmade i Kristus måste betraktas som våra äkta bröder och systrar i Kristus, så tror vi också att Kyrkan, den enda, heliga, katolska (=allmänna) och apostoliska i sin fullhet finns i just Katolska kyrkan.
4. Kom ihåg att det är mera som förenar än som skiljer oss åt.
Vi borde börja med att fokusera på det vi är överens om, det är ganska mycket. Ibland har vi bara olika sätt att uttrycka samma sak, det är inte oenighet. Låt oss titta på vad vi menar istället för att haka upp oss på uttryckssättet.
5. Älska varandra – tecknet på sann kristen anda.
Utan kärlek kommer vi inte att kunna göra några ekumeniska framsteg. I kärleken kan vi tillsammans söka sanningen.
6. Lyssna till varandra.
Ingen relation kan utvecklas om inte båda parter är villiga att lyssna. Lyssnandt är tecken på respekt, och det hjälper oss att förstå varför andra tror på annat sätt. Vi behöver inte hålla med motparten, men det är viktigt att vi förstår honom.
7. Gör bot för splittringens skandal.
Vi måste rannsaka våra hjärtan och erkänna våra egna fel. Att söka förlåtelse från Herren och be de från oss skilda bröderna och systrarna om förlåtelse för vår del i splittringen är en stor utmaning för oss alla (jfr Ut Unum Sint nr 82).
8. Inse att enhet också kostar.
Det kommer att vara många svårigheter och missförstånd på vägen, många smärtfyllda erfarenheter som gör att vi vill vända tillbaka. Vi måste inse att enheten har ett pris som måste betalas.
9. Gör så mycket vi kan tillsammans.
Vi är uppmanade att samverka med andra kristna på alla upptänkliga sätt på alla nivåer: pastoralt, kulturellt och socialt såväl som i gemen-samt vittnesbörd och evangelisation (jfr Ut Unum Sint nr 40).
10. Glöm aldrig att Jesus och Fadern vill se enhet bland de sina, och att enheten är ett verk av den helige Ande.
Så: Vi måste be som om allt berodde på Gud, samtidigt arbeta praktiskt tillsammans som om allt berodde på oss. Det är vår sak att göra vad vi kan genom att vara överlåtna åt ekumeniken, men det är inte vår sak att säga hur den strukturella enheten slutligen skall se ut, det får vi överlåta åt den helige Ande.
Ref: Charles Whitehead: The Challenges of Christian Unity
http://www.stucom.nl/document/0168uk.pdf
”Trots detta uppmuntrar jag inte till olydnad mot våra biskopar i kyrkorättsliga frågor på det sätt som Gert och Agneta gör ovan, det tror jag söndrar och destruerar mer än det bygger upp”
Vem är jag olydig mot?
Egentligen…
Agneta
Bengt
”Lekmän som tror att man blir heligare av att passivt underordna sig denna räddhågade hierarki.”
Varje gång du talar klartext blir det MVG !
Men sedan är vi tyvärr inte ense om biskop Anders ENSIDIGA GYNNANDE av ”klassiskt kristna” i Sverige och hans deltagande vid invigningen av den sk Enhetens Kyrka där inte en enda tjänstgörande biskop inom svenska kyrkan deltog. Ett OBSERVANDUM !
KM har en artikel om denna invigning i sitt senaste nr under den positiva rubriken ”Enhetens kyrka – ett profetiskt tecken.” Inte ett ljud om att det råder kritik kring den sk enheten i Östanbäck som bla sponsras av Livets Ords Ulf Ekman. Hans namn nämns överhuvudtaget inte i artikeln.
Tala om att Signum och KM manipulerar svenska katoliker bla genom sin rubriksättning.
Tyvärr måste jag därför här och nu åter upprepa att Enhetens kyrka är Sveriges sista naturreservat för alla utrotningshotade motståndare till kvinnliga ämbetsbärare och till homosexuellas likaberättigande.
Jag vet att du Bengt här inte delar min uppfattning men ordet är fritt och må var och en av oss i god sämja i bloggosfären argumentera för vår sak.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=7037
// Irène
Agneta!
Du bryter mot kanoniska lagen 844.1 ”Catholic ministers may lawfully administer the sacraments only to Catholic members of Christ’s faithful, who equally may lawfully receive them only from Catholic ministers.”
http://www.vatican.va/archive/ENG1104/__P2T.HTM
Gert och alla,
Jag undrar om det inte skulle gå bättre om kyrkorna koncentrerade sig på vad de alla ÄR, delar i gemenskapen runt Jesus, snarare än vad de TYCKER i form av läror etc.
Anneli
Om katoliker och protestanter tar korsvis nattvard hos varandra må det bryta mot kanoniska lagen, men jag är av den fasta uppfattning att det inte bryter mot bibeln och Guds vilja. Att jag ändå inte längre tar nattvarden i en katolsk kyrka (har gjort det ovetande om reglarna för länge sedan) är av respekt, men det skaver i min själ att lite skamsen behöver lägga handen på min bröst!
Bengt,
Jag vill inte vara olydig Herren. Han inbjuder mig med andra o jag kollar inte vilka han vill inbjuda.
Herren bröt mot mången lag under sin tid på jorden.
Har Gud skrivit den kanoniska lagen?
I såna fall hur då?
Agneta
Thorsten
”Om katoliker och protestanter tar korsvis nattvard hos varandra må det bryta mot kanoniska lagen, men jag är av den fasta uppfattning att det inte bryter mot bibeln och Guds vilja. ”
Jag delar din ”fasta övertygelse” till 100% och jag skäms å min kyrkas vägnar varje gång jag möter vittnesmål som ditt.
Det är också min ”fasta övertygelse” att om Paulus idag skulle bege sig ut på en ny inspektionsresa och komma till Rom så skulle han ta B16 i örat.
Att du har min fulla sympati kanske framgår av den artikel Gert och jag skrev i Kyrkans Tidning 2008.
”Varför inte nattvard med alla kristna ?”
http://www.dagen.se/opinion/debatt/varfor-inte-nattvard-med-alla-kristna-/
Shalom
// Irène
Bengt
”kanoniska lagen 844.1 ”Catholic ministers may lawfully administer the sacraments only to Catholic members of Christ’s faithful, who equally may lawfully receive them only from Catholic ministers.”
Wikipedia
”Inom juridiken sägs en lag vara obsolet om den inte längre anses tillämpbar, trots att den inte är formellt upphävd. En regel kan vara obsolet om den trots att den aldrig formellt har upphävts, inte längre anses vara giltig på grund av att den är förlegad. ”
// Irène
Torsten!
Min inställning liknar din. Det är mig en smärta att vi i en del ekumeniska sammanhang inte kan delta gemensamt i kommunionen. Men jag finner mig i mina herdars anvisning av respekt och att jag inte tycker jag skall bryta ordningen i kyrkan.
Agneta!
Gud har inte skrivit den kanoniska lagen. Det är människor som tolkat hur det skall vara. Kanoniska lagen har inte samma diginitet som Guds ord, utan är för kyrkan ungefär vad den sekulära lagstiftningen är för medborgarna i ett land.
Anser man att en lag är orättfärdig och bryter mot den av etiska skäl kallas det civil olydnad.
Irène!
Intressanta synpunkter. Vore intressant att veta hur experter på kanonisk rätt ser på detta. Men jag är inte för juridiskt hårklyveri och att hitta ”kryphål” i lagen, utan jag tillerkänner mina herdar tolkningsrätt och rättar mig efter dem. Anser jag mig ändå nödsagad att bryta lagen av etiska skäl så tycker jag detta med civil olydnad är mera rejält och rätt fram. Men jag är alltså inte där att jag förordar civil olydnad.
Bengt
”hitta ”kryphål” i lagen”
Låt mig förtydliga. Det var inte så jag menade – att hitta ”kryphål i lagen.”
Tänk efter Bengt. Vilken biskop i Europa tror du skulle vilja börja TILLÄMPA den lag du åsyftar och börja EXKOMMUNICERA katoliker som setts gå till nattvard i protestantiska sammanhang ?
Tror du inte biskopar är oroade nog av sviktande ”besöksantal” i sina kyrkor ?
Och en lag utan straff – hur betraktar du den ?
”Civil olydnad ”? Detta har inget med ”civil” att göra. Detta har med katolsk kanon att göra.
En kanon som inte har FÖRANKRING i Sensus Fidelium är INGET ATT HA.
Jag backar bandet och repeterar vad jag översatte från den tyska appellen
”Genom att Gud i dopet har skänkt oss gemenskap med Jesus Kristus är de döpta förbundna med varandra som syskon. De bildar som Guds folk och Kristi kropp den kyrka som vi bekänner i vårt Credo. Därför är det nödvändigt att låta denna andliga enhet också ta synlig gestalt.”
Du replikerade
”Det tyska citatet är helt och hållet vad redan påve Johannes Paulus II sagt i Ut unum sint och helt och hållet vår kyrkas tro.
Problemet är, trots en klockren teoretisk lära som vi alla är överens om så:
-Finns en letargi, handlingsförlamning som gör att det som lärs i teorin inte får några konsekvenser i praktiken. Som kardinal Martini sade: Kyrkan är trött och handlingsförlamad.
– Rädda kardinaler och biskopar som inte vågar släppa fram livet i kyrkan utan tror att man främjar evangeliet genom att kräva universalistisk lydnad i minsta detalj.
– Lekmän som tror att man blir heligare av att passivt underordna sig denna räddhågade hierarki.”
Varför vill du ”underordna” dig om du själv anser att ”TEORIN ÄR KLOCKREN ?”
Varför vill du underordna dig om du anser att det just är ”HANDLINGSFÖRLAMNING” som i praktiken gör att klockren teori ”inte får konsekvenser i praktiken” ?????
// Irène
Bengt
Ett intressant experiment vore att en söndag 2 församlingar ”bytte plats.”
En protestantisk församling tog plats i en katolsk söndagsmässa i en katolsk kyrka medan den katolska församlingen tog plats i den protestantiska kyrkan och deltog i mässan där.
Vad skulle hända i de respektive kyrkorna när det blev dags för nattvard och båda församlingarna gick fram till nattvardsbordet ………..??
Jag stödjer experimentet på att du anser ”läran vara klockren och som vi alla är överens om”.
// Irène
Irène!
Nej, jag förstår att du inte menade att hitta kryphål i lagen.
Att civil olydnad främst gäller samhällets, statens civila lagar är klart. Men jag menar att den kanoniska lagen har en motsvarande ställning inom Katolska kyrkans korporation. Alla katoliker är underställda den kanoniska lagen, precis som alla medborgare i en stat är underställda den civila lagen. Därför talade jag om ”civil olydnad” i överförd bemärkelse gällande också Katolska kyrkans korporation.
(Jag talar om kyrkan som kommunio och menar då dess andliga gemenskap med Kristus som huvud, och kyrkan som korporation och menar då dess materiella existens på jorden).
En kanon som inte är förankrad i det allmänna trosmedvetandet är inget att ha säger du. Jag tycker fortfarande att det vore intressant att höra vad experter på kanonisk rätt säger om detta.
Varför jag vill underordna mig, trots de goda argumenten däremot: Jag har respekt för kyrkoordningen och tycker man skall agera inom dess ramar istället för att bryta ordningen. Jag tror inte det blir konstruktivt i längden. Detta har inget att göra med huruvida de som upprätthåller kyrkoordningen och har ledarpositioner i kyrkan är goda och värda att sätta sin tillit till eller inte. Bryter vi ordningen blir det lätt kaos. Av samma skäl underordnar jag mig min chef på jobbet och de ordningar som finns i samhället, oberoende av om jag tycker min chef eller de politiker och tjänstemän som styr är bra eller inte.
Irène! Den position jag tagit är tidsbunden, i det läge som nu är. Men frågan har en dynamisk öppenhet. Vart är vi på väg? Själv tror jag på stora genombrott inom ekumeniken under de närmaste tio åren.
Bengt
”Av samma skäl underordnar jag mig min chef på jobbet ”
Du kan byta jobb och chef om du tycker chefen alltför mycket kräver att du ska arbeta mot din inre övertygelse.
Det går inte att ”byta påve” på samma sätt.
Och vad beträffar att lyda ”ordningar som finns i samhället” (underförstått i det demokratiska samhället) gäller att du som medborgare alltid kan arbeta politiskt för förändringar.
Det är just denna möjlighet som möjliggör respekt för lagar och förordningar.
”Alla katoliker är underställda den kanoniska lagen, precis som alla medborgare i en stat är underställda den civila lagen.”
I en demokrati har VAR OCH EN AV OSS OAVSETT KÖN etc i princip samma möjlighet att bli politiker och bli vald till en MAKTPOSITION.
Detta är FÖRUTSÄTTNING för underordnande av lagar och förordningar.
Det är BEFÄNGT att tro att påven med sitt UTNÄMNINGSPRIVILEGIUM av enbart män som tänker som han själv kan kräva respekt och underordnande 2012 år efter Kristi födelse på samma sätt som en demokratiskt vald civil ledare.
Det är befängt att tro att påvens utnämning av en rysare som Raymond Burke till högste chef för Vatikanens högsta domstol ska mötas med respekt och underordning.
Jag skulle vilja kalla den utnämningen som MENTALT ÖVERGREPP på de katoliker som Burke utövar sin maktposition på.
Vatikanen har blivit en AUKTORITÄR maktapparat utan AUKTORITET som är ljusår från den ECCLESIA som Jesus önskade skulle utbreda sig på jorden.
// Irène
I dag, på söndagen med temat ”enhet i Kristus” hade vi Gudstjänst tillsammans med Svenska Kyrkans Församling i vår stadsdel, den här gången i vår kyrka. Det var med Nattvard och de sades uttryckligt att alla var välkomna vid Herrens bord. Tänk om man en dag skulle få uppleva en liknande gemensam Högmässa med stadens Katolska Församling…