Vänner,
nedanstående annons stoppades i tidningen Dagen. Chefredaktör Elisabeth Sandlund påstår att det skedde av hänsyn till tidningens läsare:
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2010/06/darfor-sager-dagen-nej
Det tycker jag är ryggradslöst. Låt oss alltså sprida annonsen – till Dagens förtret och många unga kristnas glädje och nytta.
Gert Gelotte
Jag tillhör inte någon av dessa grupper men jag känner smärta inför det faktum att kristna inte vill hjälpa andra att ”hitta en plats där de kan växa”.
Det är så mycket av exkluderande-kan man tro att det på kort och lång sikt ökar kyrkornas trovärdighet för några andra än de som redan finns innanför murarna.
Är detta vad hjärtat bjuder?
För en tid sedan var det ”världens fest” i Växjö och en speciell mässa på spanska-misa inclusiva.
Det stod i presentationen att det var en mässa för dom som var berörda av HIV/Aids-det är jag inte heller-men jag undrar varför den mässan heter så.
Borde inte alla mässor och hela kyrkan vara inclusiva-beröra!
Gert
Det var sorgligt att läsa. Det trodde jag faktiskt inte om Elisabeth Sandlund.
Jag citerar
”Hon skriver i Ledarbloggen att ”en annons för en organisation som bejakar och uppmuntrar utlevd homosexualitet skulle vara stötande för stora delar av Dagens läsekrets”.
”Utlevd homosexualitet” i detta sammanhang låter ungefär som ett läger som gör reklam för promiskuitet.
Så skulle ju säkert inte Elisabeth Sandlund resonera om en seriös organisation skulle vilja göra reklam för ett ”vanligt” läger.
– Nej det går inte. Dagen vill inte uppmuntra och bejaka ”utlevd heterosexualitet”.
Märkligt att ”klassiskt kristna” heterosexuella människor vill få det att låta som om deras homosexuella systrar och bröder inte har något annat för sig än sex så fort de ska träffas.
**********************************************************************
”Därför säger Dagen nej ” Elisabeth Sandlund förklarar
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2010/06/darfor-sager-dagen-nej
Låt oss lyssna till ytterligare förklaringar i P1 morgon.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=215640
// Irène
John Stenugn
Du frågar
”Borde inte alla mässor och hela kyrkan vara inclusiva-beröra.”
Det kan man tycka.
Men låt oss skicka frågan vidare till Tidkunne.
Han inte bara tycker. Han VET. ALLT.
// Irène
Jag heter John Stenung
och en person som vet allt är ju inte särskilt intressant att samtala med jag brukar kalla dom ”taltrattar”.
Dom går antagligen ärende att en större pojke eller så är dom rigida på nåt sätt.
Trött brukar ja bli.
John Stenung,
jag tycker du har alldeles rätt. Kyrkans uppdrag är att vara inkluderande, inte exkluderande. Kristna som av alla krafter söker skäl för att hålla människor utanför kyrkporten upphör aldrig att förvåna mig.
Gert Gelotte
Sorgligt att lyssna på Elisabeth Sandlund på P1 i morse.
Sorgligt hur hon jämställer den avvisade annonsen med annonsering om alkohol.
Dagens läsare verkar vara lika ”sköra” som Katolskt Magasins.
Och både Elisabeth Sandlund och chefred på KM verkar också ha utökat sitt chefredaktörsskap med ett självpåtaget FÖRMYNDARSKAP för sina tidningsläsare som de följaktligen måste betrakta som OMYNDIGA.
KM har ju tex vägrat Katolsk Vision att få sätta in en betald annons samtidigt som pressekreteraren på biskopsämbetet stolt ofta förkunnar hur få anhängare Katolsk Vision har i Stiftet.
// Irène
PS Ursäkta John Stenung att jag stavade ditt namn fel.
Vänner,
Elisabeth Sandlund motiverar sitt censuringripande med att många av Dagens läsare motsätter sig utlevd homosexualitet. Samma läsare torde motsätta sig utlevd heterosexualitet – om det sker på ett ungdomsläger.
Men när stoppade Dagen senast en annons för ett helt vanligt kristet ungdomsläger?
Det står ingenting i den stoppade annonsen om att syftet är att ha gruppsex. Så vad är det Sandlund förutsätter om homosexuella?
Gert Gelotte
Gert och Irène,
Jag tror helt enkelt att hon har bedömt att det ”kostar” för många prenumeranter att ta in annonsen.
Men det är trist att krassa materiella hänsynstaganden ska hindra Dagen från att hjälpa en så pass utsatt grupp som HBTQ ungdomar i religiösa samfund är. Det gäller ju inte bara de kristna kyrkorna.
John,
Visst borde kyrkan var inkluderande, men om man tittar efter så är det i Katolska kyrkan mässor för alla möjliga olika grupper. Vit, medelålders man verkar betraktas som normen, allt annat är avvikelser.
Det bästa vore förstås om HBTQ ungdomarna kunde delta på lika villkor i sina respektive ungdomsförbunds aktiviteter, men det här är näst bäst och borde stödjas.
/Anneli
Jag lyssnade inte på programmet på radio men allt som liknar förmynderi är svårt att acceptera.
Därför är det ju svårt att tillhöra RKK.
Jag skall väl inte förneka att jag har haft ett behov av snäva gränser för att känna trygghet eftresom min uppväxt emellanåt varit trasig.
Men idag behöver jag det inte och då ser jag runt omkring mig att det finns människor som inte behöver det jag behövt.
Det som består och som jag fick är en familj-den heliga familjen-där mamman Guds moder inte har varit obetydlig och så inte heller hennes Son.
Alltså är det friska att människor söker platser där man kan växa.
Oberoende av kön eller sån identitet eller ras eller religion eller funktionhinder eller…
Vilka är vi som människor som sätter gränser och säger att så får det vara men inte så?
John Stenung
Om du missade programmet, men vill höra det i efterhand så har du länken här.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650
– Det finns gränser för annonsering. Vi tar heller inte emot alkoholannonser, säger Elisabeth Sandlund.
– Läsarna skulle bli ledsna och upprörda.
– Det finns andra möjligheter att få hjälp i sin brottningskamp än att åka på läger som ekho arrangerar. Tex att få själavård av en erfaren själasörjare eller att leva i celibat.
Ekho hemsida
// Irène
PS Återigen blir det tydligt att frågan om homosexuellas likaberättigande och kvinnliga präster är de 2 kyrkliga frågorna som är avgörande för samfunds- och kyrkogemenskap idag och som skär tvärs igenom samfunden.
Hellre lydnad under påven än att behöva ta i kvinnoprästfrågan och homosexuellas krav, resonerar delar av olika kyrkor och samfund. Delar av anglikanska kyrkan redan tagit steget. Även Ortodoxa kyrkor närmar sig påven. Och påven som tappar katoliker kan fylla på från annat håll. Det är hugget som stucket vilka som är med.
Vaddå katolska dogmer ?
Nu står större värden på spel än katolska dogmer. Nu gäller det att vara flexibel och visa att katolska kyrkan minsann kan avstå från sina rigida dogmanspråk om det verkligen kniper. Och det gör det nu.
Huvudsaken är den oerhört FINA GEMENSKAPEN som just ligger i att hålla kvinnor borta från altaret och att slippa diskutera homosexfrågan stup i kvarten.
Till denna FINA GEMENSKAP är andra likasinnade varmt välkomna.
Tänk om RKK istället kunde gå iland med att ta samtalet med den omgivande världen och tillåta mångfald ifråga om prästernas livsstil gifta eller ogifta eller öppna upp för kvinnliga präster och ge de troende mandat ifråga om familjeliv och barn och preventivmedel och homosexuellas livsbetingelser och frånskildas möjligheter att gifta sig en gång till istället för att folk ska dra sig undan så fort dom blir förälskade och alla andra frågor som kan vara brännande.
Tänk om kyrkan kunde inbjuda till festen och säga nåt sånt som-kom ty allt är redo!
Bravo John Stenung
Har inget att tillägga förutom att dina ord och förhoppningar må spridas till och delas av allt fler.
// Irène
John,
Jag håller med om att det är ett gigantiskt problem för Katolska kyrkans ledning att människor som av olika skäl väljer att inte följa kyrkans regler känner att de måste hålla tyst om det eller rent av dra sig undan.
Det är någonstans en fråga om vad som är väsentligt tycker jag. Är det viktiga att detaljstyra katolikernas tillvaro in i sängkammaren ( i synnerhet där verkar det som) eller finns det något annat som är kärnan i tron?
Om fler kyrkoledare inriktade sig på Gud, kärleken till honom och till nästan tror jag att allt skulle bli bättre.
Iréne,
Om Elisabeth Sandlund verkligen jämfört en annons för ett läger för kristna HBTQ ungdomar med reklam för alkohol, så bör hon verkligen tänka över sina värderingar. Vilken själavård är det hon menar? Någon som ”vänligt och pedagogiskt” förklarar för ungdomarna i fråga att deras sexuella läggning är syndig och fel?? Det är ju direkt skadligt för en ung människa att höras sådant. Finns det ingen myndighet som kontrollerar de religiösa samfundens barn- ungdomsverksamhet? Jag tycker att behovet av det blir allt mer uppenbart.
/Anneli
Jag gick in på ekhos sajt och hittade nedanstående rapport från en undersökning av HBT ungdomars situation i församlingarna i Göteborg.
Av de 14 katolska och ortodoxa församlingar som fått en enkät svarade på en, så tyvärr säger inte rapporten något om läget där. Vilket var rätt nedslående att se.
/Anneli
Anneli
Jag tyckte förordet till rapporten ”Tystnaden blir människa – En församling för alla ” var så exeptionellt bra formulerat så jag lägger ut det här.
Orden som skrivits av Bengt Inghammar kontraktsprost G-borg redan 2002 berör oss alla lika mycket i dag som då.
Förord
Det finns processer som behöver tid för att mogna. Tradition och religiösa
mönster, känsla och upplevelser kan väva samman attityder, som blir så
cementerade att de blir svåra att förändra.
Detta märks tydligt när vi närmar oss frågor som handlar om vår sexualitet.
Sexualiteten berör oss på djupet och är förknippad med starka reaktioner och
känsloupplevelser – för många av både positiv och negativ art. Sexualiteten
handlar också om identitet och självbild. Och sexualitet kommer nära de
gränser, där vår kroppsliga och psykiska integritet och trygghet kan hotas.
Kanske inte så märkligt då, att de mönster som känns främmande för oss i
sexuella sammanhang ofta blir så tabubelagda, att vi har svårt att bearbeta
dem på ett adekvat sätt. Reaktioner som vi upplever som ”naturliga” och
upplevelser vi haft eller som vi övertagit från andra, kan styra oss förbi
intellekt och känslor och hindra från det ifrågasättande och den omprövning
av åsikter, som vi i vanliga fall ständigt är beredda att göra.
Av rädsla för obehaget att närma mig det jag tabubelagt, skjuter jag det
ifrån mig och nöjer mig med de åsikter jag på kanske på obestämda grunder
bär med mig.
Jag har nu i ganska många år fått arbeta med frågor omkring homosexualitet.
Under denna tid tycker jag mig ha sett att samtal, information och
forskning, möten med homosexuella och kanske inte minst samtal med
heterosexuella som redogör för hur de förstår och accepterar homosexualitet
och homosexuell samlevnad, har hjälpt människor att ta spjärn mot dessa
frågor med färre spärrar.
Det är alltså viktigt med samtal. Frågorna om homosexualitet måste ”föras på
tal”. Den undersökning om attityden till homosexualitet som genomförts i
Göteborg av EKHO är ur denna synvinkel oerhört viktig. I många församlingar
där man av tradition haft svårt att formulera sina tankar om homosexualitet,
har enkätfrågorna tvingat till det nödvändiga samtalet.
Så kan denna rapport bli ytterligare en milstolpe i den – tyvärr alltför –
långa väg som personer med homosexuell läggning har (haft?) att gå till
acceptans och erkännande i de kristna församlingarna.
Bengt Inghammar
Kontraktsprost
Göteborgs Annedal
// Irène
Anneli
PS Just mot bakgrund av de tankar som Bengt Inghammar förde fram redan 2002 känns det särskilt sorgligt att ett så viktigt kristet organ som Dagen år 2010 DIREKT och AKTIVT MOTARBETAR viktiga tillfällen till samtal och dialog för och mellan kristna unga människor i vårt land.
// Irène
Iréne,
Visst är förordet klokt och insiktsfullt och absolut värt att lägga ut.
Det som bekymrar mig mest är att det är ungdomar som drabbas av den negativa attityden till HBTQ frågor som finns i en del församlingar och samfund.
Det är en sak om vuxna människor bestämmer sig för att de ska leva i celibat för att de är homosexuella eller låter någon försöka att ”bota” dem. Jag kan tycka att det är tragiskt att de inte kan acceptera sig själva, men som sagt de är vuxna.
Men att säga till tonåringar som är mitt i processen att förstå sig själva, att det är fel på dem för att de t.ex. är homosexuella är direkt skadligt.
Nekandet att ta in annonsen i Dagen för lägret som alltså stöds av bl.a. Svenska kyrkan måste ses som en del av den destruktiva kulturen.
Katolska kyrkan ville uppenbarligen då 2002 inte alls vara med och jag antar att man fortfarande inte har en aning om hur katolska HBTQ-ungdomar upplever sin situation i kyrkan.
/Anneli
Jag har mött många katoliker som är underbara människor, engagerade i frågor om mänskliga rättigheter, mot misshandel av kvinnor och barn osv. Men det är ”utanför” Katolska kyrkans sammanhang.
Samma personer förvandlas i det ögonblick de diskuterar katolska frågor. Då har de inget emot att kvinnor dör av för många och täta graviditeter, eller illegala aborter, ser inget fel i att homosexuella diskrimineras, tycker visserligen att de sexuella övergreppen är hemska, men att media är värst osv.
Vad är det hos Katolska kyrkan och andra samfund som minskar människors medkänsla med andra?
/Anneli
Jag tillhör inte någon av dessa grupper men jag känner smärta inför det faktum att kristna inte vill hjälpa andra att ”hitta en plats där de kan växa”.
Det är så mycket av exkluderande-kan man tro att det på kort och lång sikt ökar kyrkornas trovärdighet för några andra än de som redan finns innanför murarna.
Är detta vad hjärtat bjuder?
För en tid sedan var det ”världens fest” i Växjö och en speciell mässa på spanska-misa inclusiva.
Det stod i presentationen att det var en mässa för dom som var berörda av HIV/Aids-det är jag inte heller-men jag undrar varför den mässan heter så.
Borde inte alla mässor och hela kyrkan vara inclusiva-beröra!
Gert
Det var sorgligt att läsa. Det trodde jag faktiskt inte om Elisabeth Sandlund.
Jag citerar
”Hon skriver i Ledarbloggen att ”en annons för en organisation som bejakar och uppmuntrar utlevd homosexualitet skulle vara stötande för stora delar av Dagens läsekrets”.
”Utlevd homosexualitet” i detta sammanhang låter ungefär som ett läger som gör reklam för promiskuitet.
Så skulle ju säkert inte Elisabeth Sandlund resonera om en seriös organisation skulle vilja göra reklam för ett ”vanligt” läger.
– Nej det går inte. Dagen vill inte uppmuntra och bejaka ”utlevd heterosexualitet”.
Märkligt att ”klassiskt kristna” heterosexuella människor vill få det att låta som om deras homosexuella systrar och bröder inte har något annat för sig än sex så fort de ska träffas.
**********************************************************************
”Därför säger Dagen nej ” Elisabeth Sandlund förklarar
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2010/06/darfor-sager-dagen-nej
Låt oss lyssna till ytterligare förklaringar i P1 morgon.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=215640
// Irène
John Stenugn
Du frågar
”Borde inte alla mässor och hela kyrkan vara inclusiva-beröra.”
Det kan man tycka.
Men låt oss skicka frågan vidare till Tidkunne.
Han inte bara tycker. Han VET. ALLT.
// Irène
Jag heter John Stenung
och en person som vet allt är ju inte särskilt intressant att samtala med jag brukar kalla dom ”taltrattar”.
Dom går antagligen ärende att en större pojke eller så är dom rigida på nåt sätt.
Trött brukar ja bli.
John Stenung,
jag tycker du har alldeles rätt. Kyrkans uppdrag är att vara inkluderande, inte exkluderande. Kristna som av alla krafter söker skäl för att hålla människor utanför kyrkporten upphör aldrig att förvåna mig.
Gert Gelotte
Sorgligt att lyssna på Elisabeth Sandlund på P1 i morse.
Sorgligt hur hon jämställer den avvisade annonsen med annonsering om alkohol.
Dagens läsare verkar vara lika ”sköra” som Katolskt Magasins.
Och både Elisabeth Sandlund och chefred på KM verkar också ha utökat sitt chefredaktörsskap med ett självpåtaget FÖRMYNDARSKAP för sina tidningsläsare som de följaktligen måste betrakta som OMYNDIGA.
KM har ju tex vägrat Katolsk Vision att få sätta in en betald annons samtidigt som pressekreteraren på biskopsämbetet stolt ofta förkunnar hur få anhängare Katolsk Vision har i Stiftet.
// Irène
PS Ursäkta John Stenung att jag stavade ditt namn fel.
Vänner,
Elisabeth Sandlund motiverar sitt censuringripande med att många av Dagens läsare motsätter sig utlevd homosexualitet. Samma läsare torde motsätta sig utlevd heterosexualitet – om det sker på ett ungdomsläger.
Men när stoppade Dagen senast en annons för ett helt vanligt kristet ungdomsläger?
Det står ingenting i den stoppade annonsen om att syftet är att ha gruppsex. Så vad är det Sandlund förutsätter om homosexuella?
Gert Gelotte
Gert och Irène,
Jag tror helt enkelt att hon har bedömt att det ”kostar” för många prenumeranter att ta in annonsen.
Men det är trist att krassa materiella hänsynstaganden ska hindra Dagen från att hjälpa en så pass utsatt grupp som HBTQ ungdomar i religiösa samfund är. Det gäller ju inte bara de kristna kyrkorna.
John,
Visst borde kyrkan var inkluderande, men om man tittar efter så är det i Katolska kyrkan mässor för alla möjliga olika grupper. Vit, medelålders man verkar betraktas som normen, allt annat är avvikelser.
Det bästa vore förstås om HBTQ ungdomarna kunde delta på lika villkor i sina respektive ungdomsförbunds aktiviteter, men det här är näst bäst och borde stödjas.
/Anneli
Jag lyssnade inte på programmet på radio men allt som liknar förmynderi är svårt att acceptera.
Därför är det ju svårt att tillhöra RKK.
Jag skall väl inte förneka att jag har haft ett behov av snäva gränser för att känna trygghet eftresom min uppväxt emellanåt varit trasig.
Men idag behöver jag det inte och då ser jag runt omkring mig att det finns människor som inte behöver det jag behövt.
Det som består och som jag fick är en familj-den heliga familjen-där mamman Guds moder inte har varit obetydlig och så inte heller hennes Son.
Alltså är det friska att människor söker platser där man kan växa.
Oberoende av kön eller sån identitet eller ras eller religion eller funktionhinder eller…
Vilka är vi som människor som sätter gränser och säger att så får det vara men inte så?
John Stenung
Om du missade programmet, men vill höra det i efterhand så har du länken här.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650
– Det finns gränser för annonsering. Vi tar heller inte emot alkoholannonser, säger Elisabeth Sandlund.
– Läsarna skulle bli ledsna och upprörda.
– Det finns andra möjligheter att få hjälp i sin brottningskamp än att åka på läger som ekho arrangerar. Tex att få själavård av en erfaren själasörjare eller att leva i celibat.
Ekho hemsida
http://ekho.se/mal.html
// Irène
PS Återigen blir det tydligt att frågan om homosexuellas likaberättigande och kvinnliga präster är de 2 kyrkliga frågorna som är avgörande för samfunds- och kyrkogemenskap idag och som skär tvärs igenom samfunden.
Hellre lydnad under påven än att behöva ta i kvinnoprästfrågan och homosexuellas krav, resonerar delar av olika kyrkor och samfund. Delar av anglikanska kyrkan redan tagit steget. Även Ortodoxa kyrkor närmar sig påven. Och påven som tappar katoliker kan fylla på från annat håll. Det är hugget som stucket vilka som är med.
Vaddå katolska dogmer ?
Nu står större värden på spel än katolska dogmer. Nu gäller det att vara flexibel och visa att katolska kyrkan minsann kan avstå från sina rigida dogmanspråk om det verkligen kniper. Och det gör det nu.
Huvudsaken är den oerhört FINA GEMENSKAPEN som just ligger i att hålla kvinnor borta från altaret och att slippa diskutera homosexfrågan stup i kvarten.
Till denna FINA GEMENSKAP är andra likasinnade varmt välkomna.
Tänk om RKK istället kunde gå iland med att ta samtalet med den omgivande världen och tillåta mångfald ifråga om prästernas livsstil gifta eller ogifta eller öppna upp för kvinnliga präster och ge de troende mandat ifråga om familjeliv och barn och preventivmedel och homosexuellas livsbetingelser och frånskildas möjligheter att gifta sig en gång till istället för att folk ska dra sig undan så fort dom blir förälskade och alla andra frågor som kan vara brännande.
Tänk om kyrkan kunde inbjuda till festen och säga nåt sånt som-kom ty allt är redo!
Bravo John Stenung
Har inget att tillägga förutom att dina ord och förhoppningar må spridas till och delas av allt fler.
// Irène
John,
Jag håller med om att det är ett gigantiskt problem för Katolska kyrkans ledning att människor som av olika skäl väljer att inte följa kyrkans regler känner att de måste hålla tyst om det eller rent av dra sig undan.
Det är någonstans en fråga om vad som är väsentligt tycker jag. Är det viktiga att detaljstyra katolikernas tillvaro in i sängkammaren ( i synnerhet där verkar det som) eller finns det något annat som är kärnan i tron?
Om fler kyrkoledare inriktade sig på Gud, kärleken till honom och till nästan tror jag att allt skulle bli bättre.
Iréne,
Om Elisabeth Sandlund verkligen jämfört en annons för ett läger för kristna HBTQ ungdomar med reklam för alkohol, så bör hon verkligen tänka över sina värderingar. Vilken själavård är det hon menar? Någon som ”vänligt och pedagogiskt” förklarar för ungdomarna i fråga att deras sexuella läggning är syndig och fel?? Det är ju direkt skadligt för en ung människa att höras sådant. Finns det ingen myndighet som kontrollerar de religiösa samfundens barn- ungdomsverksamhet? Jag tycker att behovet av det blir allt mer uppenbart.
/Anneli
Jag gick in på ekhos sajt och hittade nedanstående rapport från en undersökning av HBT ungdomars situation i församlingarna i Göteborg.
Av de 14 katolska och ortodoxa församlingar som fått en enkät svarade på en, så tyvärr säger inte rapporten något om läget där. Vilket var rätt nedslående att se.
/Anneli
http://www.ekho.nu/gbg/download/tystnad.pdf
Anneli
Jag tyckte förordet till rapporten ”Tystnaden blir människa – En församling för alla ” var så exeptionellt bra formulerat så jag lägger ut det här.
Orden som skrivits av Bengt Inghammar kontraktsprost G-borg redan 2002 berör oss alla lika mycket i dag som då.
Förord
Det finns processer som behöver tid för att mogna. Tradition och religiösa
mönster, känsla och upplevelser kan väva samman attityder, som blir så
cementerade att de blir svåra att förändra.
Detta märks tydligt när vi närmar oss frågor som handlar om vår sexualitet.
Sexualiteten berör oss på djupet och är förknippad med starka reaktioner och
känsloupplevelser – för många av både positiv och negativ art. Sexualiteten
handlar också om identitet och självbild. Och sexualitet kommer nära de
gränser, där vår kroppsliga och psykiska integritet och trygghet kan hotas.
Kanske inte så märkligt då, att de mönster som känns främmande för oss i
sexuella sammanhang ofta blir så tabubelagda, att vi har svårt att bearbeta
dem på ett adekvat sätt. Reaktioner som vi upplever som ”naturliga” och
upplevelser vi haft eller som vi övertagit från andra, kan styra oss förbi
intellekt och känslor och hindra från det ifrågasättande och den omprövning
av åsikter, som vi i vanliga fall ständigt är beredda att göra.
Av rädsla för obehaget att närma mig det jag tabubelagt, skjuter jag det
ifrån mig och nöjer mig med de åsikter jag på kanske på obestämda grunder
bär med mig.
Jag har nu i ganska många år fått arbeta med frågor omkring homosexualitet.
Under denna tid tycker jag mig ha sett att samtal, information och
forskning, möten med homosexuella och kanske inte minst samtal med
heterosexuella som redogör för hur de förstår och accepterar homosexualitet
och homosexuell samlevnad, har hjälpt människor att ta spjärn mot dessa
frågor med färre spärrar.
Det är alltså viktigt med samtal. Frågorna om homosexualitet måste ”föras på
tal”. Den undersökning om attityden till homosexualitet som genomförts i
Göteborg av EKHO är ur denna synvinkel oerhört viktig. I många församlingar
där man av tradition haft svårt att formulera sina tankar om homosexualitet,
har enkätfrågorna tvingat till det nödvändiga samtalet.
Så kan denna rapport bli ytterligare en milstolpe i den – tyvärr alltför –
långa väg som personer med homosexuell läggning har (haft?) att gå till
acceptans och erkännande i de kristna församlingarna.
Bengt Inghammar
Kontraktsprost
Göteborgs Annedal
// Irène
Anneli
PS Just mot bakgrund av de tankar som Bengt Inghammar förde fram redan 2002 känns det särskilt sorgligt att ett så viktigt kristet organ som Dagen år 2010 DIREKT och AKTIVT MOTARBETAR viktiga tillfällen till samtal och dialog för och mellan kristna unga människor i vårt land.
// Irène
Iréne,
Visst är förordet klokt och insiktsfullt och absolut värt att lägga ut.
Det som bekymrar mig mest är att det är ungdomar som drabbas av den negativa attityden till HBTQ frågor som finns i en del församlingar och samfund.
Det är en sak om vuxna människor bestämmer sig för att de ska leva i celibat för att de är homosexuella eller låter någon försöka att ”bota” dem. Jag kan tycka att det är tragiskt att de inte kan acceptera sig själva, men som sagt de är vuxna.
Men att säga till tonåringar som är mitt i processen att förstå sig själva, att det är fel på dem för att de t.ex. är homosexuella är direkt skadligt.
Nekandet att ta in annonsen i Dagen för lägret som alltså stöds av bl.a. Svenska kyrkan måste ses som en del av den destruktiva kulturen.
Katolska kyrkan ville uppenbarligen då 2002 inte alls vara med och jag antar att man fortfarande inte har en aning om hur katolska HBTQ-ungdomar upplever sin situation i kyrkan.
/Anneli
Jag har mött många katoliker som är underbara människor, engagerade i frågor om mänskliga rättigheter, mot misshandel av kvinnor och barn osv. Men det är ”utanför” Katolska kyrkans sammanhang.
Samma personer förvandlas i det ögonblick de diskuterar katolska frågor. Då har de inget emot att kvinnor dör av för många och täta graviditeter, eller illegala aborter, ser inget fel i att homosexuella diskrimineras, tycker visserligen att de sexuella övergreppen är hemska, men att media är värst osv.
Vad är det hos Katolska kyrkan och andra samfund som minskar människors medkänsla med andra?
/Anneli