”Jag tror att man kan säga att det egentliga och inre ursprunget till universitetet ligger i människans medfödda längtan efter kunskap. Hon vill lära känna allt det som omger henne. Hon vill veta sanningen.”
Så uttalar sig påven i det tal han förberett men inte fick hålla på Sapienza universitetet 17 jan, då en protestaktion från universitets sida föranledde att påven inställde sitt besök. (Talet lästes dock upp vid senare tillfälle av en professor.) Citatet extra intressant då det kommer från före detta prefekten för Troskongregationen som ofta med ljus och lykta förföljde människor som just ”i enlighet med sin medfödda längtan efter kunskap” var på jakt efter sanningen.
Påven erinrar i inledningen i sitt tal att Sapienzaunversitetet grundades av en av hans företrädare påven Bonifatius VIII. Om denne påve finns också en del annat smått och gott att säga som dock inte vore passande att dra upp i festtalet. Det var denne påve som 1302 utfärdade en bulla, Unam Sanctam i vilken han hävdar ”påvens makt och myndighet över jordens furstar. Ett anspråk, som kulminerade i förklaringen, att människans lydnad under påven är ett nödvändigt villkor för hennes salighet. ” Dante som var samtida med påven Bonifatius VIII ansåg honom ha särskilt stort maktbegär och satte honom i ”helvetet” i sin gudomliga komedi.
Det påven inte nämnde i sitt lärda tal angående jakten på sanningen är att det är en sak att söka och kanske hitta sanningen och en helt annan sak att ha rätt att öppet tala om en ”nufunnen sanning”. Att det kan stå sanningens upphittare dyrt att ”i förväg” sprida ny sanning kan kyrkohistorien vittna om. Galilei och Giordano Bruno de kanske mest kända exemplen.
Nedanstående länk till Katolsk Observatör som översatt påvens hela tal
http://katobs.se/pope__tal_sapienzia.htm
// Irène Nordgren
DN har idag 29/1 en artikel om turer i Vatikanen om denna affär, liksom andra kontroverser.
I väntan på att denna högeligen läsvärda artikel – men förmodligen ändå ganska tendensiösa; vilken debatt det kan bli – skall komma ut på nätet, så tipsar jag om DN-artikel av Ingrid Hedström från 17/1 om Sapienzaaffären. Där påpekas att påven ånyo (jfr Regensburgfallet) hade valt att citera någon annan; vad är syftet och nyttan med det?
I detta fall den spännande filosofen Paul Feuerabend om rättegången mot Gallilei.
Påven kan ju inte ta ansvar för vad PF sagt, men han får ju ta ansvar för att han citerar PF.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=733560
Krister Janzon
Ett förtydligande till mig själv ovan:
Ursäkta, det var inte påven som citerade Feuerabend, det var dåvarande kardinal Ratzinger, som DN skriver ”Det provokativa uttalandet om Galileiprocessen hade dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger lånat av den österrikiske filosofen Paul Feyerabend.”
Så en viss skillnad mot Regensburgaffären; nu menar flera katolska röster att påven idag inte skall lida för vad kardinalen i går sade!?
Krister
Bortsett från vem och vad påven citerat som anledning till Sapienzauniversitetets protest. så är påvens lovsång till vetenskap och sanningssökande i hans tal intressant utifrån att han representerar en kyrka som under ca 400 år hållt sig med ett Index för förbjudna böcker där namn figurerar som Francis Bacon, René Descartes, Immanuel Kant, John Locke, Machiavelli, Rousseau, Spinoza och Emmanuel Swedenborg för att nämna några. Ryktet säger att just vetenskapsmän sinsemellan under århundradenas lopp alltid läst just böcker från Index om de ville lära sig nya sanningar och inte bara tugga om de gamla sanningar som fanns att läsa i godkända böcker som ”må tryckas” (Imprimatur).
Apropå Gallileifallet så har jag med egna öron i en österrikisk TV dokumentär hört dåvarande kardinal Ratzinger säga (året innan han blev påve) att ”Rättsmetoderna här (dvs Inkvisitionen min anm) var bättre än i den övriga världen på den tiden”. Utifrån detta för han ett resonemang som ändå blir till ett försvar för det ”justitiemord ” som han kallar Gallileifallet.
Kyrkans män har ofta stått för stora upptäkter inom olika vetenskapliga fält men inte pågrund av utan trots Vatikanen.
Och ännu idag är Troskongregationens jakt på oliktänkande en ypperlig fingervisning om morgondagens profeter.
// Irène Nordgren
En taktiker av Guds Nåde?
Jag nämnde i en tidigare kommentar att jag ville länka till en mycket tankeväckande DN-artikel 29 jan av Erik Tängerstad, lärare och forskare i historia vid högskolan på Gotland. Nu finns den elektroniskt under länken
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=738095&maNo=-1
och rubriken ”En taktiker av Guds Nåde”. Läs och tyck till, den gör många påståenden.
Krister Janzon
Jag tycker att ni missar poängen helt, det var ju studenterna som i toleransens namn ville hindra påven från att tala, och när de lyckades så blev denna absurditet så klar att alla politiska partier från höger till vänster stöttade honom, t om Dario Fo(allt annat än en vän av Katolska Kyrkan).
Så att ni stöttar de rötägg som sabbade en tillställning som de flesta inte på La Sapienza inte var emot så är ni minst sagt pinsamma.
Johan
Mer än Sapienzafallet är jag intresserad av att diskutera påvens sätt att utöva sitt ämbete och gärna utifrån begreppet tolerans.
Irène
Varför då ens ta upp La Sapienza? Det är ju studenterna och professorerna som protesterade som var skurkarna i det dramat.
Johan
Påven är ju inte precis en ikon för tolerans om du förstår vad jag menar. Nu har han utsatts för en intolerant handling. Sapienzafallet är intressant för att diskussionerna i dess kölvatten just sätter fingret på den alltid relevanta frågan var toleransens gräns mot intolerans går. Med vilka medel och lagar ska dessa gränser skapas och vidmakthållas?
Tolerans definierar jag som acceptans för ANDRA människors rätt att tro, tänka och handla utifrån ANDRA principer än de jag själv finner de rätta.
// Irène
”Påven är ju inte precis en ikon för tolerans om du förstår vad jag menar”
Jag förstår vad du menar, men det är också en schablonbild som inte stämmer med verkligheten. En falsk ikon som bör förstöras eftersom den bygger på förtal och illvilja.
”Tolerans definierar jag som acceptans för ANDRA människors rätt att tro, tänka och handla utifrån ANDRA principer än de jag själv finner de rätta.”
Då skulle jag säga att din acceptans för påven och hans ståndpunkter i är i andan av din toleransdefinition. Allra senast genom att du faktiskt stötte studenternas aktion mot påven som var en högst intolerant sådan i toleransens namn.
Men även för din aggressiva och föraktande attityd mot påven och Kyrkan som nästan alltid gör sig påmind i allt du skriver. Om du frågar mig så är inte du precis en ikon för tolerans.
”inte är i andan” ska det stå.
Johan
Låt oss konstatera att vår uppfattning om påven skiljer sig åt. Jag vill inte göra anspråk på att min uppfattning har tolkningsföreträde före din. Jag respekterar din uppfattning om påven men däremot har jag svårt för ditt anspråk på att ha tolkningsföreträde på att kunna definiera en objektiv ”verklighet. ” Din uppfattning om påven och världen är lika subjektiv som min hävdar jag.
Var går som sagt var toleransens gräns mot intolerans? I mitt inlägg i Kyrkans Tidning avstod jag att ta ställning i denna fråga och i mitt ena svar till dig uttryckte jag ”Nu har han utsatts för en intolerant handling. ” Det hör du tydligen inte att jag säger? Kan intoleranta handlingar ibland krävas för att sätta fingret på en ännu djupare intolerans ? Jag ställer detta som fråga utan att ta ställning.
Kan det vara så att vi människor alltid blir upprörda över ”intolerans” och då lätt uttrycker oss aggressivt men att vi tolkar vad som är ”intolerans” olika beroende på om det ”toleranta” eller ”icke toleranta” stämmer med vår egen uppfattning eller inte?
Du beskriver studenternas aktion i värdeladdade (alternativt aggressiva) termer som ”absurditet ” ”rötägg” . Så använder du kyrkokritikern Dario Fo som slagträ mot mig.
Det finns en skillnad i den nu blandade kören av kritiker mot Sapienza universitetet.
Dario Fo försvarar ALLTID människors yttranderätt och i konsekvensens namn också påvens. Men många kritiker som nu kommer ut ur sina gömmor för att försvara påvens yttranderätt ligger och trycker tysta i dessa gömmor när yttrandefriheten kränks av tex just påven eller prefekten för Troskongregationen.
Johan tro det eller ej. Jag gillar katolska kyrkan jättemycket. Hoppas att du hör detta.
Men det jag inte gillar är Vatikanens centralstryrning och påven som Pontifex Maximus. Har Jesus instiftat Vatikanen upprepar jag med en dåres envishet?
Irène