ARD* intervjuar ärkebiskop Müller – nye prefekten för Troskongregationen – om sitt nya ämbete, om kyrkans läroämbete, om SSPX, om kommunion till frånskilda och omgifta mm
*(Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland )
Utifrån att ”kyrklig auktoritet inte är förhandlingsbar ” fastnade jag för följande som Müller säger
” När man själv kommer från professorskretsar så vet man att där också finns primadonnor för vilka det fackliga inte alltid är i centrum. Men det tillhör också min uppgift att särskilja det fackliga från det personliga. Inom katolsk teologi finns det ett spelrum, en bredd , en pluralitet men den får naturligtvis inte överge grunden på vilken vi står. Katolskt innebär inte ett slags kollektivbegrepp -tutti-frutti för allt möjligt , utan vi har klara förebilder i Guds uppenbarelse såsom den framställs i den heliga skrift. Till syvende och sist har påvens och biskoparnas läroämbete och konciliet det avgörande beslutet. Det måste man naturligtvis acceptera för att kalla sig katolsk. ”
http://www.tagesschau.de/ausland/interview-bischof-mueller100.html
// Irène
PS Det hörs lång väg att Müllers modersmål är ett härskarspråk. Inte ett ljud om lekmännens – för att inte tala om lekkvinnornas – roll eller om Gudsfolket eller om sensus fidelium .
Nej nu när B16 börjar tackla av så har vi fått en ny ALLHÄRSKARE i Vatikanen. En som kräver TOLKNINGSFÖRETRÄDE på hur Guds uppenbarelse ska tolkas i den heliga skrift.
Underförstått Müller kommer stödja påven att enbart utnämna präster till biskopar och biskopar till kardinaler (Müller självskriven) som tycker som Müller och sedan går det lätt som en plätt för nye prefekten Müller att fortsätta hävda att det bara går att kalla sig katolsk om man accepterar vad Läroämbetet förkunnar.
Det är en skandal utan dess like att detta SLUTNA KRETSLOPPSTÄNKANDE, denna härskarmentalitet får fortsätta att frodas i Vatikanen.
Vi lever på 2000-talet. Hälften av katolska kyrkan utgörs av kvinnor som inte har rätt till ämbetsvigning och ämbetsvigning utgör förutsättning för att uttala sig i tros – och moralfrågor .
Att Läroämbetet har en SKYLDIGHET att inte bara förkunna utan också att LYSSNA till vad Gudsfolket – män och kvinnor- anser. Det tycker Troskongregationens nye MACHOPREFEKT är blaha blaha. Då blir det bara ”tutti frutti” av alltihop.
Den gode Müller är ute och cyklar om han tror att katolska kvinnor i västvärlden kommer att fortsätta att acceptera det teologiska svammel han kör med när det gäller synen på kvinnor och ämbetsvigning och läroämbetets BRISTANDE auktoritet.
Dagens katolska Magisterium är enbart en AUKTORITÄR MAKTAPPARAT.
Den MOTARTIKEL under rubrik ”Har kyrkan fullmakt att ge kvinnor vigningssakramentet ”? som Müller skrev om kvinnor och ämbetsvigning i juninumret av ”Stimmen der Zeit” är under all kritik för att vara skriven av en doktor i dogmatik.
Den intresserade kan ladda ned artikeln här för en kostnad av 4,90 euro
Men läs i så fall först artikeln ”Kvinnliga ämbetsbärare – något högst önskvärt inom katolska kyrkan” i decembernumret 2011 i Stimmen der Zeit av en annan katolsk dogmatikprofessor – Georg Kraus. Artikeln finns gratis här !
http://www.katolskvision.se/blog/?p=6497
Katolska professorer i dogmatik som tycker annorlunda i olika kontroversiella tros – och moralfrågor inom den universella kyrkan än ärkebiskop och professor Müller kan alltså fortsättningsvis avfärdas som ”primadonnor”.
När det gäller katolska LÄROÄMBETET är det alltid på sin plats att särskilja AUKTORITET från AUKTORITÄR.
Auktoritet utesluter per definition hot och tvång. Auktoritet är något man måste FÖRTJÄNA. Auktoritet är något människor underkastar sig FRIVILLIGT.
Jag har inget emot ett Läroämbete med auktoritet.
Tvärtom.
Irene,
Troende lekmän och kvinnor på Östermalm/Täby respektive Gahna vill inte alltid samma sak. Hur gör man då?
Får jag be dig som verkar ömma speciellt för kvinnor i Ghana att läsa nedanstående (2010)
Läs sakta ! Läs 2 gånger !
http://www.ghanaweb.com/GhanaHomePage/NewsArchive/artikel.php?ID=177094
Jag tror kvinnor över hela världen delar mer än du anar av gemensamma önskningar för sina liv.
Jag tror att kvinnor också mer än du anar delar en gemensam kvinnohistoria av förtryck, ojämlikhet och förödmjukelse.
Men kvinnors frigörelsekamp befinner sig på olika nivåer på olika håll i världen.
Kulturella,religiösa och socio-ekonomiska faktorer här avgörande.
Vatikanen har tappat greppet över kvinnor i västvärlden men kämpar tappert för att behålla detta grepp i tredje världen där män inom och utom kyrkan fortfarande samarbetar för att hålla kvinnor på plats.
Jag pläderar som sagt för INOMKYRKLIG demokratisering vilket per definition innebär att kyrkan bla helt enkelt börjar leva upp till sin egen lära för det civila samhället – SUBSIDIARITETSPRINCIPEN och samvetets överhöghet som aldrig får kränkas.
Detta kommer per automatik att medföra en VÄLBEHÖVLIG decentralisering och vitalisering av katolska kyrkan.
Nästan 1,2 miljarder katoliker i världen kan inte skäras över en kam.
// Irène
PS till mannen som särskilt ömmar för kvinnor i Ghana.
Kvinnors rättigheter och frigörelse har sin historia.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kronologi_%C3%B6ver_kvinnans_r%C3%A4ttigheter
Precis som slavars frigörelse har sin historia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaveri#Avskaffande
Allt fråga om tid och plats.
Tids nog är tiden INNE även för kvinnor i Ghana.
Och tids nog är tiden UTE för Vatikanmännen…………
// Irène
Tyvärr finns det för mycket modernism i Kyrkan. Det är inte bra att Påven väljer en Biskop som anses vara en heretiker. St Pius X, bed för oss!