När regnet faller ner och man är dum /eller klok eller vågad nog att läsa Saul Friedländers jätteverk om Utrotningens år 1939-45 (utg. Natur o Kultur 2011) så är man inne i en värld bortom det goa o varma. Saul Friedländer har även skrivit en bok om Pius XII o dennes samverkan med Hitler. Pius XII återkommer flera gånger i detta verk o det är alldeles särskilt sorgligt att läsa. Inte ens sorgligt utan uppvaknande otäckt… som om det inte räckte med otäckheter som uppdagas i RKK! Det som grep mig mest var detta ” Vi har inte tillgång till viktiga dokument som rör Vatikanens i synnerhet påven PiusXII:s inställning till nationalsocialismen o Hitler. Trots en omfattande sekundärlitteratur o tillgänglighet till vissa nya dokument utgör Vatikanens stängda arkiv ett avgörande hinder för historikerna”.
Att jag kommer i djup andlig nöd av att läsa avrättningen o tillvägagångssättet för likvidering av 6 miljoner judar är naturligt men i min förståelse för den vämjelse det måste ha varit för Friedländer att färdigställa detta material (jätteverk) så har jag inte ord för vad jag tycker om att Vatikanen inte släpper sitt material.I en stund av helig ilska googlar jag på reformjudendomen, liberaljudendom o den kristna judendomen. Då stöter jag på detta som ger mig en ny tanke/upptäckt.
”En av de mest påfallande och positiva utvecklingslinjerna inom teologin de senaste femtio åren är utan tvekan den omsvängning som har skett både inom den akademiska teologin och inom samfunden i synen på det judiska folket. Utvecklingen hänger tveklöst ihop med Förintelsen, vilken ledde till en omfattande självrannsakan bland kristna. Även om det ännu kvarstår mycket arbete och vi ännu bara har börjat ana konsekvenserna av denna omsvängning, är skillnaden på denna process och kyrkans och teologins tidigare historia dramatisk. Den lära som gått under namnet ersättningsteologi1 kom mycket tidigt in församlingens historia och bidrog till den tragiska skilsmässan mellan Jesustroende judar och icke-judar. Det sår denna första splittring i Kristi kropp gav upphov till har varit en illaluktande varböld i kyrkans historia sedan dess och det gäller såväl förhållandet till Jesustroende judar som den rabbinska judendomen. När församlingen miste sin judiska beståndsdel föll också dess rötter till stor del i glömska. Skilsmässan utestängde de Jesustroende judarna från två håll: Den hednadominerade kyrkan förbjöd dem att bejaka sin judiska identitet och synagogans religiösa ledare lät dem förstå att Jesustron var oförenlig med det judiska samfundet. I vad som blev en spiral av mörker utvecklades en mycket judefientlig teologi som fick stort inflytande i den kristna kyrkan. Kortfattat gick den ut på att det judiska folket var Kristusmördare (och därför också Gudsmördare), som Gud hade förkastat som straff. Istället hade nu kyrkan tagit över Israels roll i förhållande till Gud och världen.”( Av Henrik Engholm Publicerad i Keryx 4/2007)
Tankar?
Agneta
Tankar?
Tre stycken:
1) Som tyskfödd känner jag, trots att numera levt mera än halva livet i Sverige och trots att vara ”spätgeboren”, d v s född efter kriget och knappart personligt ansvarig – att den tyska yngre historien med tredje riket alltid kommer i kapp och klibbar fast, är en del av min identitet, om jag vill eller inte.
2) Det finns en tendens att alltid försöka vinna det förra kriget i stället för det nuvarande. Att stirra sig blint på Förintelsen med stort F, att fortfarande låter filmskurkar ha tysk brytning – det förställer blicken för att historien upprepar sig ungefär, men ej exakt. Därför missade man de röda kmeren, Balkan, Rwanda… Who’s next?
3) Bilden på Pius XII är mångfacetterad, om jag har förstått det rätt har nyare forskning delvis omvärderat honom och visat att han i det tysta motarbetade fascisterna och hjälpte judarna, instängd i Vatikanens lilla enklav i Mussolinis Italien. Men klart: öppna arkiven, ta bort hemligstämpeln (även i det svenska glashuset förresten…)!
Thorsten,
Var påven övertygad om att nazisterna var oemottagliga för de uttalanden mot deras anti-judiska politik som han kunde tänkas göra? Fruktade han vedergällningsaktioner mot döpta personer av blandras? Var han rädd för att han skulle utsätta de judar som höll sig gömda i Italien för fara eller trodde han att han att diskret hjälp till offren var det enda sättet att motverka förföljelsen? Oroade han sig för ett nazistiskt angrepp på Tysklands o Polens katoliker? Eller fruktade han att Vatikanen skulle ockuperas?
Skulle det hjälpa om man förmildrar så?
”Heliga stolen expedierade oftast protester, krav o förfrågningar som gällde de polska katolikernas situation och mordet på mentalsjuka via diplomatiska kanaler. Inga sådana diplomatiska ingripanden gjordes beträffande judarnas öde” (Friedländer s. 607)
Vi vet idag att Vatikanen lät nazister få fristad inom RKK/Vatikanens domäner i sin väntan på färd till Argentina. Vi vet dessutom mer och jag kan skriva mer o mer o mer. Kan du Thorsten hänvisa till någon källa som talar för att Pius XII inte var den fege fule jäkel som jag nu läser om?
Det är inte första ggr som Vatikanen har haft en påve som inte borde varit påve… det finns både mördare o horkarlar i det facket. Ursäkta min fräckhet…
Varför då inte öppna arkiven o rensa luften?
I Sverige har det ju kommit ut böcker som belyser svensk nazism, vilket är på tiden. Arkiv har börjat öppnas. Bra.
Sant… det är inte lätt att vara tysk när Förintelsen kommer på tal. En vän till mig vars mamma var nazist (Hitlers ungdomsrörelse … kan inte tyska) flydde till Sverige, blev katolik snabbt som ögat och själv fick han som född då efter kriget i Sverige infinna sig som ung skolpojke i Luleå hos polisen en gång i månaden. Det skar djupa sår i hans psyke.
Vi är alla drabbade när det sker: i Tyskland, i Maos Kina, Stalins Sovjet, Pol Pot’s land, Jugoslavien, Rwanda, i palestiniernas land o i Syrien idag. Men om en påve är som dom säger Guds utvalde döljer sig genom stängd arkivering faller skuggan över Gud.
Det gillar inte jag!
Men jag är också nyfiken på den text jag citerade ovan av Henrik Engholm… för när började vi tro att bara vi är guds utvalda folk? När ville vi vara som de judar vi förföljde o förföljer? När vägrade vi inse att Jesu ord o talesätt även fanns i judiska källor f. Kr. (Hillel). När började vi avundsjukt glömma att Jesu blev född som jude?
Som vanligt frågor mer än svar…
Agneta
Ps: jag är vare sig pro-judisk som pro-palestinier. Varken Pro-Is-ra-el som Pro-Is-ma-el.
det enda som skiljer är ra o ma.
Rama Rama (Krishna….samtida med Israel o Ismael)
Angående att tro att något folk är ett av Gud utvalt folk.
Skomakaren stannar vid sin läst, jag är inte tillräckligt insatt i de historiska detaljerna kring Pius XII, återgav bara det jag bl a snappade upp i ett tyskt TV-program när jag var i Berlin i påskas (fotnot: bodde i Lilienthalstrasse, samma gata som Vatikanens Nuntiatur och den polska katolska församlingen i Berlin, med en enorm tillströmning under hela påskhelgen).
Kriget upplevde mina föräldrar i Kassel (som blev lika sönderbombat som Dresden) och Berlin, berättelserna från bl a bombnätterna har jag så internaliserad att de nästan känns som självupplevda. Mamman ovan var säkert medlem i BDM = Bund Deutscher Mädel, min framlidna mor kunde några ”klämkäcka” sånger från denna tid. Det uppstod konflikter mellan mina mor- och farföräldrars familjers frikyrkliga engagemang och statens krav, bl a krockade ”Hitlerjugend” HJ med söndagsskolan, min mormor (svenskfödd) gav på torget i stan ledaren till HJ en örfil när han kritiserade han att pojken inte kom till HJ. Min mor trodde, det var slutet, men det enda som hände var att min mormor aldrig fick ”Mutterkreuz” som alla mödrar fick vid det fjärde barnet. Tyskland ville hålla sig väl med malmleverantören Sverige.
Thorsten,
Det är nog jag som vet minst. Jag skulle gärna ta del av någon som kan mer än vi två.
Men även om man vet lite så har man ju både tankar, frågor o egna reflektioner o bör få väcka debatt och jag tycker inte att KV har diskuterat detta särskilt mycket.
Agneta
OK, Agneta! Off line i stugan, troligen hela veckan.