SSPX – i väntan på Vaddå ?

Det är turer fram och tillbaka mellan Vatikanen och SSPX .

Nu sist mest tillbaka enligt Bernard Fellay ”Non possumus . Preambeln är oacceptabel ”

http://www.kath.net/detail.php?id=37107

SSPX generalsekreterare Fr. Christian Thouvenot skriver i brev som läckt ut på internet

”As you know, our Superior General responded to the letter of the 16th March from Cardinal Levada who tried to impose the doctrinal Preamble of the 14th September 2011. By this document, dated 15th April, he wished to break free from the impasse created by this Preamble. According to several concurring sources, the new text seemed to satisfy the Sovereign Pontiff.

On the 13th June, 2012, Cardinal Levada returned to our Superior General his text of April, but it was amended in such a way that it still took up, in substance, the propositions of September, 2011. Msgr. Fellay also made known to him that he could not sign this new document, which was clearly unacceptable. The coming General Chapter will permit the analysis of the entire dossier.”

http://z10.invisionfree.com/Ignis_Ardens/index.php?showtopic=10034&view=getnewpost

Dantebloggen – SSPX mest hängivna fans i Sverige skriver ”Aldrig så här nära” och refererar till sin  stora favorit kardinal Burke.

http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/1202545.htm

”Trögt i förhandlingarna mellan Vatikanen och SSPX ”  skriver Signum

http://signum.se/trogt-i-forhandlingarna-mellan-vatikanen-och-sspx/

// Irène

PS Det finns redan nu en gråzon mellan traditionalister inom och utom katolska kyrkan.  Är det denna gråzon som alltmer kommer att öka och alltmer kommer att utgöra det som går under namnet katolska kyrkan oavsett hur förhandlingarna slutar mellan SSPX och Vatikanen ?   Vissa hoppas – andra fruktar.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

18 svar på SSPX – i väntan på Vaddå ?

  1. Irène Nordgren skriver:

    Washington Post 26 juni

    Samtidigt som generalsekreterare Christian Thouvenots brev läckt ut på internet (se ovan) som avslöjar att Bernard Fellay bedömt preambelns senaste version som oacceptabel har B16 utnämnt ärkebiskopen i USA Joseph Augustine Di Noia till den nya posten som vice ordförande i påvliga kommissionen Ecclesia Dei, som är den som sköter förhandlingarna med SSPX.

    Di Noia anses ha goda relationer i judiska kretsar i USA, vilket är av betydelse när det gäller att lugna judar i försoningsprocessen med SSPX.

    http://www.washingtonpost.com/national/on-faith/traditionalist-sspx-calls-vatican-offer-clearly-unacceptable/2012/06/26/gJQAkvrz4V_story.html

    // Irène

    PS Den seglivade försoningsprocessen med SSPX är en illustration på B16 envishet. När han väl fått något på hjärnan ger han sig inte i första taget. Det gäller såväl B16 euforiska vurm för
    SSPX som hans aversion mot Wir sind Kirche rörelser.

    Genuina latinmässor med brysselspets och kilometerlånga klerikala processioner kan man aldrig få nog av anser B16 och alla som därför tycker samma inom katolska kyrkan har strålande befordringsmöjligheter, då dessa därefter blir viktiga bundsförvanter i ansträngningarna i att få hem SSPX.

    Kardinal Burke -högste chef för Vatikanens högsta domstol – ett fynd i detta avseende.

    Burke är den som skulle kunna anmäla sin Cappa Magna till Guinness rekordbok och utan vidare vinna tävlingen om världens längsta Cappa Magna.

    SSPX distanserade hållning till kvinnor som inte ska vistas i närheten av gudstjänstens altare är också något som B16 uppskattar mycket. SSPX tex aldrig anammat kyrkans förödande beslut från 1983 att tillåta kvinnliga ministranter.

  2. Agneta Sofiadotter skriver:

    Som bildmänniska är det intressant att se vilken bild folk vill ge av sig själva eller sin verklighet.
    Vad vill Kardinal Dantesällskapet ge som bild?

    Här en länk till deras blogg http://dantesnyheter.kristkonung.se/#home

    (Krister hjälp mig om det blev fel, snälla du)

    Min summering av vad jag ser som bild är följande:

    SÖTA KATTUNGAR som logga

    därefter:

    idel män
    idel män
    idel män i strikta kläder o välfrisserade frisyrer
    idel män i spetskläder o långkappor
    idel män med flaggor o typ scoutpojkar

    därefter
    porträtt på män utan lysande blick eller leenden. Iskalla blickar. Se själva! Följ er intuition.

    Sorry, detta för bildmässigt tankarna till nazism eller fascism.

    ————————–
    Lägg då till att man uppvisar som logga en bild på kattungar.
    ————————–

    Detta är inte att leka med. Dessa prelater o denna rörelse är en cancersvulst o definitivt inget annat. Katoliker bör vakna upp! Läs deras blogginlägg o betrakta bilderna o bilden de vill visa fram av sig själva. Deras anhängare o prelater bör man uppmärksamma. Med namn.

    Vakna!

    Agneta

  3. Irène Nordgren skriver:

    Agneta

    Det jag tycker är mest kusligt med SSPX är KOMBINATIONEN.

    Kombinationen av ett visst kvinnoideal och ett överdrivet framhävande av manligt patriarkat som är på utdöende i väst. Dessa 2 företeelser som går hand i hand hålls där dock gärna till liv inom olika politiska ideologier av totalitär art.

    Det finns många män såväl inom som utomkyrkliga sammanhang som sörjer att denna kombination helt och hållet håller på att gå i graven i västerländska samhällen till förmån för allt större jämställdhet mellan män och kvinnor.

    Även inom protestantiska och anglikanska kyrkor finns sörjande män. Sådana kan tex konvertera till katolska kyrkan och där bli behjälpliga att få in SSPX eller vända sig direkt till SSPX och bli prästvigda där. Svenske SSPX prästen Sten Sandmark fick nobben av Stockholms Stift att bli präst inom katolska kyrkan men togs emot med öppna armar inom SSPX. Han har lovat ”att göra Sverige katolskt” om SSPX tas in katolska kyrkan.

    Det var svenska kyrkans inställning till homosexuellas likaberättigande som fick Sandmark att ta steget att lämna sin kyrka.

    Dantebloggen illustrerar i text och bild kontinuerligt sitt ideal manligt -kvinnligt genom MANNEN maktmänniskan kardinal Burke (vars öden och äventyr Dantebloggen noga följer) och KVINNAN via totalt maktlösa, tystlåtna ordenssystrar i burka … jag menar slöja och ordensdräkt.

    Om talföra kvinnor typ Nancy Pelosi och talföra ordenssystrar typ Sr. Carol Keehan uttalar sig Burke i machotermer typ ”OBSTINAT FÖRRÄDERI.”

    Agneta för sådana uttalanden upphöjs Burke till DYGDEMÖNSTER och belönas med medalj och utmärkelse ”Pro Fidelitate et Virtute” 2010.

    http://www.catholicvoteaction.org/americanpapist/index.php?p=6825

    Talföra Sr Carol Keehan

    http://www.ncregister.com/daily-news/who-is-sister-carol-keehan/

    Över-och underordning är A och O för SSPX män. Homosexuella relationer blir därför frustrerande trots att många traditionalister dras mer mot män än kvinnor. Det har David Berger vittnat om sedan han kom ut ur garderoben.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=1366

    Någon form av över-och underordning måste finnas i alla sammanhang i SSPX värld. Mellan könen, mellan raser och mellan religioner. Mellan människor som kan bli frälsta och människor som inte kan bli frälsta.

    Att jämställa kön, sexuell läggning, ras och religion finns inte i tankevärlden för SSPX män.

    // Irène

  4. Jack skriver:

    Suck

  5. Agneta Sofiadotter skriver:

    Ja, Irene.

    Det finns en teknik som jag brukar lära barn. Håll för munnen på någon gubbe i tv eller på en bild i tidning eller webb o du kommer att se om det finns kärlek/värme i blicken eller ej. Ögat är själens lykta sa Mästaren o det ljuger aldrig. Leenden kan ibland förvirra o man ser det förr man ser ögonen. Se Breivik t.ex. och när det gäller Breivik är det första gången man läser om skillnaden mellan ögonens språk o munnens i tidningar och det är intressant. Håller man för munnen på en bild av Ghadaffi eller Hitler ser man in i ett djupt tomt hål som är bottenlöst. Det bottenlösa kan dra till sig folk som fascineras av det okända. Eller de fadersberoende som lägger in sina egna behov i det bottenlösa.

    Håll för munnen på en bild av ex. Kofi Annan och man ser något helt annat.

    Detta är naturligtvis fem-öre psykologi för den etablerade beteendevetenskapen/psykologin men folk har känt till det i årtusenden som det ”onda ögat”.

    Jag slås av att många av dessa kattunge-sspx-are till män med vidhängande präster som är hängivna kyrklig makt o spetsmilitarism har så- observera i mitt tycke – kalla ögon.

    Jack,

    En annan variant på femöres-psykologi låter så här: ”suckar någon är den nervös” men vissa säger dock att det är hälsosamt att sucka då man omedvetet behöver luft.

    Agneta

  6. Jack skriver:

    Varför detta oändliga hatt till spetsar. Brukar sällskapet bränna spetsdukar i samband med brasor som annordnas i maj månad?

  7. Agneta Sofiadotter skriver:

    Spets knypplat av kvinnor för att pryda mäns ceremoniella klänningar i en mässa där inga kvinnor tillåts vara nära altaret. Jo, jag tackar jag. Idioti är ordet. Män som fjattar runt i sådan utstyrsel är definitivt inga män utan vilseledda påfåglar. Det tycker Agneta. Bestämt tycker Agneta det.
    Inga andra religioner har präster i spetsklänningar. Jag skulle vilja skapa ett historiskt museum …en typ vaxkabinett… över prästers klädstilar. Alltifrån schamaner till tibetanska präster till azteker. De katolska spetsklänningarna kommer ta priset!

    Kalotter, schamankastruller, påvemössor, luvor, älghorn, huvudfjädrar, sjalar, jätte-turbaner och svarta hus på huvudet som ceremoniella hattar. De mest fantastiska kreationer.

    Små röda pradaskor visar vägen till sista rummet.

    Där sitter Jesus, Gandhi o Maria Magdalena.

  8. Jack skriver:

    Haldol inj iv 5mg!

  9. Irène Nordgren skriver:

    Agneta

    Vi har inspirerat Dantebloggen att lägga ut nya bilder på Burkes Cappa Magna och samtidigt förklara dess ”rika symbolik.”

    http://dantesnyheter.kristkonung.se/#post1531

    Dantebloggen, kardinal Dante-sällskapet har sitt namn efter CEREMONIMÄSTARE kardinal Enrico Dante (1884-1967)

    http://www.kristkonung.se/dante.html

    Det är upp till varje kristen människa att ta fasta på vad hon eller han anser vara det centrala i Jesu budskap till eftervärlden. Vad är mer centralt, vad är mindre centralt dvs perfifert ?

    Som jag har läst evangelierna så verkar Jesus själv mycket ointresserad av ceremonier eller liturgisk utstyrsel.

    Det inpräntas i oss katoliker att prästen måste vara man då han ska vara ”in persona Christi”

    Men jag har svårt att föreställa mig evangeliernas person Jesus Kristus i Cappa Magna
    och tehuv modell X large.

    Det blir mer en känsla av teater eller välkoreograferad operaförställning – men inte av mässa – med alla dessa män i brysselspetsar, runt en huvudperson i cappa magna och alla dessa processioner och all denna pompa och ståt som görs till ett slags huvuduppgift för kristen verksamhet.

    // Irène

  10. Anneli Magnusson skriver:

    Agneta, Iréne och alla,
    Det handlar ju, som ni är inne på, mycket om hur man ser på prästens roll. Risken om man lägger för mycket kraft på dräkter, mässans scenografi och regler är att tron bara blir yta.

    Läs gärna den ortodoxe prästen Peter- Michael Prebles inlägg på Huffington Post, där han betonar prästens tjänande roll, att han inte ska sätta sig själv i främsta rummet. Det blir lite svårt att åstadkomma med alltför mycket siden och spetsar.

    http://www.huffingtonpost.com/fr-petermichael-preble/christian-leaders-as-servants_b_1608873.html?utm_hp_ref=religion

    Anneli

  11. Jack skriver:

    Iréne!
    ”Som jag har läst evangelierna så verkar Jesus själv mycket ointresserad av ceremonier eller liturgisk utstyrsel” och vidare ”teater eller välkoreograferad operaförställning”

    För att inte tala om den första filmen på hemsidan:
    http://pius.info/video/kirchenkrise/6926-tanz-im-altarraum-zum-fronleichnamsfest

    Dansföreställning, teater, revolution!

  12. Inez skriver:

    Irène och alla,

    Ordet liturgi, gr. leitourgia, betyder ”uppdrag i det allmännas tjänst”. Liturgin är alltså de kristnas tjänst för alla, uppdragsgivaren är Gud. Kyrkan kristnade den gammaltestamentliga liturgin så att den fick en fördjupad innebörd i ljuset av Jesu liv, död och uppståndelse. Det blodiga offret är ersatt med Kristi offer en gång för alla och söndagen blir viktigare än sabbaten. Liturgin ger den judiska påsken en ny mening.

    Jag tror inte att Gud favoriserar någon enskild liturgiform, ceremonierna befinner sig i kontinuerlig reform och tycks närma sig varandra. Vad som har betydelse är själva attityden; att inte tro sig förfoga över någonting, utan att upplåta sig och rummet för Kristusmysteriet. Människan har inte på något magiskt sätt gudomliga välgärningar i sin makt, de är en gåva. Det är Gud själv som handlar och förrättar sakramenten, prästen utför tjänarens uppdrag och är endast hans redskap. Prästdräkten är inte designad för att pryda personen på ett utmärkande och förnämligt sätt. Tvärtom är dräktens funktion att dölja prästens individuella kännemärken så att de inte distraherar församlingens samlade uppmärksamhet på Kristus. Prästen ska inte pompöst stå i centrum, Kristus är allas centrum.

    Självcentreringens lockelse förstod Johannes Chrysostomos redan på 300-talet som skrev: “Christ does not appear until the priest disappears.”

    Vissa liturgiformer tycks ha urartat. Se bildspelet ”The Cost of Looking Good in the Magic Kingdom” och bedöm själva:

    http://www.catholica.com.au/media/swf/TheCostOfLookingGood_850x638.swf

    Inez

  13. Anneli Magnusson skriver:

    Inez,
    Du milde tid, en mitra för 13 000 €, handskar för 1000 € paret! Detta trots att man under Andra Vatikankonciliet bestämde sig för att gå ifrån de extravaganta dräkterna.
    Anneli

  14. Jack skriver:

    Mer dans, mer disco, mer saft och kakor det är så vi behagar Gud, mera gulli gull.

  15. Anneli Magnusson skriver:

    Jack,
    Dans, saft och kakor är i alla fall inte så dyrt. Det är verkligen inte konstigt att Katolska kyrkan har ansträngd ekonomi om biskoparna gör av med 100 000-tals kronor per outfit…
    Anneli

  16. Jack skriver:

    Japp Anneli, du har rätt vi spränger Petruskyrkan. Varför skulle Gud den Högste få det vi människor kan ge efter behov. Om jag kan ge guld vill jag ge det, om min granne enbart kan ge lite rökelse så är det helt ok. Men som du menar guld tilltalar icke får Herre, som vi tydligt och klart läster i julevangeliet. Varför skulle vi klä upp oss för Gud, jag kommer i jeans och slitna skor, jag bränner upp kavajen och slipsen. Leve Revolutionen!

  17. Anneli Magnusson skriver:

    Jack och alla,
    Nu börjat det bli riktigt intressant. Du har rätt i människan i alla tider, på alla platser och i alla religioner verkar ha haft ett behov av att offra eller som du skriver ge det vi kan till gudar/gudinnor.
    Jag tror att det är klokt att erkänna det allmänmänskliga behovet.

    Hur man uppmärksammat gudar/gudinnor har förstås växlat genom historien, så även på detta område sker alltså en förändring.
    Frågan är hur man i vår tid ger de som vill möjlighet ”ge det de kan till Gud”, men undviker maktmanifestationer och rent slöseri med pengar?

    Kanske är det tanken och omsorgen om gåvorna som är själva skönheten? Det enkla är ofta att föredra.
    Men kvalitet kostar och färre saker som håller länge är förstås en god investering även i kyrkliga sammanhang.

    Bildspelet som Inez länkade till tyder på ett slöseri hos biskopar och kardinaler som verkar tänka mera på att se tjusiga ut än att ge till Gud. En inställning Katolska kyrkan till varje pris måste undvika, om inte tron bara ska bli ett ytlig spel för gallerierna.
    Anneli

  18. Irène Nordgren skriver:

    Inez

    Tack för länken till ”The Cost of Looking Good in the Magic Kingdom”

    Bildspelet bekräftar det jag ofta iakttagit. Vissa välsituerade män handlar på välkända Gammarelli i Rom och andra välsituerade män handlar Armanikläder.

    Enda skillnaden är att Armanimännen inte predikar hur fint och nyttigt det är med enkelt leverne och inte hyllar frivillig fattigdom som närmast en dygd och inte framhåller hur fint och nyttigt det är för själen att avstå från världsliga ting till förmån för andliga ting.

    Jag glömmer aldrig en TV dokumentär om Gammarelli där en av stamkunderna tycktes vara kardinal Óscar Andrés Rodríguez Maradiaga från det urfattiga Honduras och hur han kråmade sig i speglar när han provade hattstorlekar och hur han lät skräddarna ta mått för exakt rätt passform. Och hur viktigt det var att välja rätt färg på snoddarna som ska användas till att fodra knapphål………

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *