Om morgonen trillade tårar på mig när jag på datorn lyssnade till gårdagens sommarpratare Anja Pärsson som berättade om sin kärlek Filippa och att hon avslutade med orden ”jag ska bli mamma”.
Det finns en sådan självklar naturlig o varm mänsklighet i denna fantastiska kvinna. Och så denna norrländska dialekt. Hon är som person allt – absolut allt annat- än katolska fundamentalister när de läxar upp med katekes så fort de får möjlighet.
Dessutom verkar Anja vara en person som ser heder i att tala sanning o bjuda på sig själv. Är inte det värd en olympisk medalj? Är alla helgon/saligförklarade sanningsenliga o bjöd de på sig själva (Opus Deis grundare?)?
Jag vet inte varför jag grät när hon sa att hon skulle bli mamma eftersom det går stick i stäv med min uppfattning om donatorbarn o jag vet inte om det är det som är fallet när det gäller Anja o Filippa och jag vill inte googla eller forska i det men…
Jag blev så rörd för jag kände att denna kvinna blir en otroligt fin mamma .
Här sitter jag i en knipa i o med att jag är emot att barn ska födas utan pappa o utan vetskap om vem pappan/släktgen är … att barn ska placeras i b-grupp eftersom deras pappa i motsats till andra barn är en donator…
och så samtidigt blev jag så rörd av Anja o blev verkligt glad när hon avslutade med orden ”jag ska bli mamma”.
Fast nu vet jag inte hur det är med Anja o hennes Filippa… men jag erkänner att jag inte vet vad jag ska tycka om vad jag kände så ömt o starkt imorse när jag lyssnade och det jag säger mig tro på. Detta min självreflektion kan bli mumsmums att kasta sig över för de bloggläsande fundamentalisterna (go ahead) … men varför inte vara öppen med sina tvivel?
Här lite Anja, klicka på namnet eller kopiera länken nedan!
http://www.vk.se/655330/anja-parson-berattar-om-livet-med-filippa
Jag satt och läste (på latinamerikanska och engelska tidningar) på nätet om den nya skandalen i Argentina med Biskopen i Merlo-Moreno, Argentina, och president i Carita latninamerika, och tänkte se om ni hade reagerat, eftersom jag nyligen märkte vad ni stod för och gillade det (som ”fundamentalistisk bloggare” måste jag ju det;-) ) Jag tänkte skriva om det nu…
Hade jag bara läst om påven och så (vilket var innan jag såg er sida) så hade jag kanske tänkt ett och annat om dina tankar. Nu vet jag att ni i katolsk vision ser världen med öppna ögon. Att då öppet våga fundera på vad man skall tycka om Anja och hennes situation är väldigt strongt gjort. Det är många från andra kristna inriktningar (och även agnostiker) som är tveksamma till sådant. Om man inte får tala om det så blir det bara ännu mer tabu, och då leder det till mer fördomar.
Jag är för att man skall få donera på det sättet (men tycker att barnet skall få en möjlighet att veta vem som är donatorn). Om man fick göra det i Sverige skulle det vara lättare att reglera så att barnets rättigheter tas till vara.
Det är inte bara homosexuella som kan ha svårt med att få barn, utan ofta är det även mannen som inte har fungerande sperma. Då kan det vara bra om man kan få en donator (kanske en inom mannens släkt om det är viktigt) så att båda kan få det som de längtar efter av hela sitt hjärta.
Detta är min åsikt, men jag respekterar andras åsikter med.
MVH
/Harald
Tack Harald! Ja, varför ska vi vara rädda för att erkänna att vi inte är säkra? Tänk vad dialoger skulle kunna bli givande om man inte alltid var tvärsäker. Det är kanske därför jag finner fundamentalister ointressanta o då menar jag från träningshysterikor, hälsofreaks till religiös o politisk fundamentalism. Även vi inom KV-sfären kan säkert rymma fundamentalister som är tråkigt tvärsäkra. Så länge man inte använder Bibel eller Katekes som vapen så går det att le åt mänskligt behov att tro sig veta.
Din tanke om att donatorn skulle kunna vara någon inom de två parternas egna släktled är en intressant tanke. Kom du på den tanken själv? Inte bröder eller fädrer men däremot kusiner skulle väl kunna fungera alldeles utmärkt, eller? Nej men vänta…den ene parterns bror eller far skulle väl funka…eller? Då skulle även jag kunna tänka mig att det är o.k.
Annars är jag mkt orolig för en a o b-gruppering bland barn som inte så sällan mobbar ut varandra. Med släktskap så vidgas möjligheterna o barnet har en hemvist. Hemvist är viktigt.
Agneta
Jag kom på den tanken när jag satt och skrev inlägget…
Inte ha sex med sin brors fru(som Onan vägrade), utan bara donera säden…då har man ett släktskap och ett band. fungerar i familjer där banden är starka.
Det är lite som Tobiasregistret (benmärgsregister med donatorer), de kollar först i familjen, sedan släkten, sedan ”nationen” (”blodssvensk” eller fransk) och sist i andra länders register. ju närmare släktskap desto större chans att det blir bra.
Sedan när du tänker så mycket på rötterna (släkten) och a- o b- barn så sa jag till ett ”b-barn” (fosterbarn) nu i veckan när den pratade om familjen: ”Familjen låter vackert, men det är inte alltid som den är det viktigaste. Ibland finns det familjer som inte är som en familj, då är det viktigare att man har bra vänner och personer man kan lita på. De blir ens nya familj” (en fosterfamilj som inte har något släktskap, men ställer upp till 110% istället för modern som inte syns till… då måste man försöka värna om det nya fina man får)
God natt
/Harald