Vänner,
i en artikel i National catholic reporter liknar författaren kyrkans ledning vid en döende eldsprutande drake:
http://ncronline.org/news/women-religious/essay-power-dying-hierarchy-illusion
Man brukar säga att den näst största kyrkan i USA består av före detta katoliker. Vad nu en före detta katolik är för något. Det är nog riktigare att tala om katoliker som tröttnat på kyrkoledningens ständigt tilltagande irrelevans och som slutat bry sig.
Författaren till ovanstående artikel bryr sig fortfarande. Det han säger är viktigt. Kyrkans ledning borde lyssna till honom och till andra som fortfarande bryr sig. Att i stället förfölja och förtala oppositionen är som att inför en EM-match i fotboll komma till fel arena, spela utan både motståndare och publik och efteråt kräva full poäng.
Det är inte oppositionen som hotar kyrkans framtid. Oppositionen bryr sig fortfarande. Det är likgiltigheten som är den stora faran. När skall detta gå upp för kyrkans makthavare?
Gert Gelotte
Gert,
Katolska kyrkan som en döende, eldsprutande drake är nog en träffande metafor. Lite senare i texten är det snarare Fågel Fenix skribenten Joe Orso beskriver och vi får hoppas att den bilden stämmer bättre i ett längre perspektiv.
Han för en intressant diskussion om vad som är katolsk identitet och om denna är avhängig kyrkan som institution. Själv går han t.ex. inte i mässan särskilt ofta men känner sig ändå som katolik och har en nära kontakt med ordenssystrarna som för honom mer representerar kyrkan än prästerna.
Fram till nu har nog en aktiv katolik definierats i kvantitet snarare än kvalitet, dvs hur ofta man går i mässan, biktar sig etc. utan att någon frågar sig vad det betyder för den troende. Jag har hört närmast rörande samtal mellan plikttrogna katoliker där de lite försöker bräcka varandra i hur lite och enkelt de ätit under Långfredagen. Jag undrar hur djupt de orkat reflektera över vad dagen egentligen innebär, mellan svaghetsanfallen och tankarna på mat?
Uppenbarligen börjar det här synsättet förändras och det måste nog till om inte likgiltigheten ska breda ut sig ännu mer. En aktiv tro måste vara en reflekterande tro och det gäller nog alla, oavsett om man är värdekonservativ eller reformsinnad, eller?
Anneli
Anneli,
Jo reflekterad och tolerant inför andras reflektioner.
Gert