http://www.youtube.com/watch?v=-a0zYIoE-cY
Varning för starka bilder om ni trycker igång You Tube.
Ni kanske redan läst om det.
Detta lilla barn levde i 8 tim och föddes utan hjärna o ett jättestort öga. Föräldrarna visste detta men valde denna väg. Grayson levde i8 tim.
Facebook raderade denna kristna familjs bilder på sitt barn men genom en folkstorm så ångrade Facebook sig och bad om ursäkt. Jag vet inte vad jag ska känna mer än att jag känner väldigt mycket.
Detta med den nya möjligheten att lägga ut allt på Facebook som ju folk ofta gör. De kan lägga ut ultraljudsbilder på ofödda barn, sin egna o andras dödskamp o sina samlag. Men detta var speciellt. Är speciellt. Och jag som hatar fromlighet finner ingen fromlighet här men det är något mitt i all min känslighet som stör mig. Vad är det? Jag reder inte ut det. Det provocerar mig men gör mig samtidigt högtidlig.
Någon?
Agneta
Känner mig minst lika kluven som Du, Agneta. Ett stort problem är att man inte kan få anden tillbaka i flaskan igen när man släppt något uppmärksamhetväckande på nätet. Om man i eftertankens kranka blekhet ångrar det man lade ut i den slags eufori man paradoxalt nog även kan känner i svåra stunder just när någonting pågår, då är det för sent. För många har redan laddat ner, så det hjälper föga även on FB eller Youtube tar bort det.
A propos nätet: här mit eget lilla inlägg efter en besök i min hemstad Kassel i Tyskland:
http://signum.se/konstverk-i-kyrktorn-blev-stotesten/
Thorsten,
Kul att du skrev detta i Signum. Jag hade gärna sett det konstverket… hur reagerade du själv när du såg det?
—————————————
Skönt att höra att även du är kluven inför inslaget om Grayson. Men VARFÖR ÄR VI KLUVNA?
Det finns en bild på det döda barnet i en jättemössa o en nalle o en Bibel. Det står my first Bible på Bibeln. Men varför skulle det väcka både ock?
Är det någon mer som känner något.
PS ser nu att jag skriver detta 3 minuter innan Dopet av e n perfekta bebisen nummer 1.
Agneta
Jag reagerade mycket positivt på konstverket. Dessutom rör den sig sakta i vinden, så den sträcker ut sina arma åt olika håll. Om Kristus levde i dag skulle han väl sannolikt ha byxor och skjorta, så jag ser i skulpturen en dubbelexponering vanlg människa och Kristus. Jag blev mycket förvånad över att documentas ledning är så snarstucken i stället för att vara glad över att Kyrkan på detta frejdiga sätt ger sig in i samtidskonsten.
Och att vi blir kluvna inför historien om den svårt sjuka bebisen – det är väl inte konstigt, man blir rörd och tagen av det hela, men känner samtidigt avsmak för medieexponeringen och att bebisen mellan raderna bir ett slagträ i abortdebatten.
Thorsten,
Klokt sagt. Kanske är det vad jag känner att bebisen blir till slagträ i abortdebatten men samtidigt är det något fint med att föda fram ett barn o att det lever i 8 timmar. Vi kan aldrig veta vad Gud vill att vi ska erfara och förstå och… liv är liv.
Att det blev storm på Facebook är också en verklighet.
Agneta