”I ett personligt samtal med programledaren Tithi Hahn berättar Axel Carlberg om sina reaktioner på de senaste pedofiliskandalerna i katolska kyrkan. Axel Carlberg har en unik inblick i katolska kyrkans inre liv. Han var under mer än tjugo år medlem i Dominikanerordern men är idag en gift småbarnsförälder. Från Människor och tro i P1 den 16 april 2010. ”
Axel Carlberg i dag gift med en präst i svenska kyrkan, 2 barn, coach, ledarskapskonsult och doktor i etik.
”Jag var naiv, otroligt naiv och hade övertro på mina ämbetsbröders förmåga att representera kyrkan på ett trovärdigt sätt.”
”Jag uppfattas som att jag svek genom att svika mina löften. Jag tror inte jag kommer att bli inbjuden till en reflexion över detta. Trots att jag lärt mig mycket sedan jag lämnade.”
”Jag var med och tog fram riktlinjer för beredskapsplan. Idag är jag lite förvånad. Hur ska man förbjuda en präst från att vara i enrum med en ung person som ska bikta sig. ?”
”Jag skulle ta mig en funderarae att skicka mina egna barn på ett katolskt läger. Det smärtar mig oerhört. ”
”Diskrepensen mellan högtidlighet och de stora idealen som man representerar och ens egen ynklighet när det gäller att hantera tex sexualiteten.”
”Präst – och biskopsämbeten mycket förknippade med makt.”
”Kyrkan som präglas av auktoritetstänkande och lydnadens och tystnadens kultur.”
”Kyrkan som Mater et Magistra. Kyrkan som moder och lärare som lär ut vad som är sant och vi kyrkfolket ska lära oss.”
”Ledarskap och medansvar borde ses över.”
http://sverigesradio.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2315010&BroadcastDate=&IsBlock=
// Irène
PS Mycket intressant intervju. Jag minns hur jag tyckte denne munk och doktor i etik var mer än lovligt naiv i sina uttalanden. Idag låter Axel Carlberg som om han tittat i facit. Papparollen tycks ha gjort susen.
Iréne,
Jag kan hålla med om att det är helt absurt att en präst inte ska kunna vara ensam med den som biktar sig. En omöjlighet eller hur?
Samtidigt har ju många övergrepp skett just under bikten, så vad gör man? Inför en nedre åldersgräns för den biktande?
För övrigt läste jag en notis i SvD i dag om att man gripit en 84-årig (!) präst i Argentina som förgrep sig på en pojke mitt framför altaret. Som jag fruktade verkar övergreppen på barn pågå nu också.
/Anneli
Irène,
En alldeles lysande intervju med Axel Carlberg som du förmedlat och kommenterat.
Den innehåller ju så oerhört mycket, hela samtalet visar på en framväxt mognad och klokhet
hos Axel. Alltifrån det han säger om Mater et Magistra – komplexet; när det missbrukas
och förslavar personen i stället för att medverka till fostran till en myndig och självständig
person, som ju är Guds vilja. Till att befara att han hans tjänster inte kommer att efterfrågas,
eftersom han nästan enbart ses som en svikare.
Tvärtom skall naturligtvis Gudsfolket tillfråga Axel om medverkan i vår vidareutbildning.
En församlingsafton på Eugenia skall ju gå att ordna, jag tilltror faktiskt den församlingen och dess
ledare den insikten. Goda ledare vill alltid att deras hjord/underställda/medarbetare skall växa
till eget och gemensamt ansvar och insikter. Skulle det komma så många på den församlingsaftonen och dess panel så att vi måste flytta ut på stan – eller in i kyrkorummet – så desto bättre. Tillfället för kyrkan i Sverige får inte missas. De som känner mig vet att jag är en kritisk f-n när det gäller ”prästerliga” uttalanden, men om denna intervju har jag ingen enda invändning; det är en väg till avlasting för det klerikala i kyrkan, till förmån för ett vuxet uppskattande och värderande
av prästen. Då klarar prästen bättre sin tjänst och sakramentsförvaltning. Och det mår alla parter bättre av.
Krister Janzon
Papparollen, ja
men säkert den tystnadens och skvallrandets mobbing han utsatts för i sin hemförsamling och som till en början säkert sved men som med tiden fick, tror jag,
Axel Carlberg till att våga förstå och se …liksom vi alla står inför det faktumet att vi måste våga och se… på vad vi bygger kristi kärleksgemenskap.
En fråga som kommit bort lite grann och som vi alla måste ta itu med det är ju: hur känns det i den församling där alla vet att halvruttna hundar ligger begravda men ingen vill känna lukten?
Folk vet men tiger av rädsla för “Kyrkan som präglas av auktoritetstänkande och lydnadens och tystnadens kultur.”
Vad skapar det i sin förlängning om det pågår år efter år och är sanktionerat eller tom påbjudet av en kyrkoherde som i sin tur är rädd?
Vi är alla kyrka. Vad säger då de som är modiga i debatten och de som bär en kappa efter vinden och försöker vinna popularitet geneom att säga de rätta sakerna när det inte är farligt. Lätt att se för oss och granska … febertermometern. Vissa katolska debattörer är det bäst att ge minsta möjliga intresse. Helst ingen alls.
Det är intressant att Axel nu talar så tydligt och jag är fullständigt övertygad om att det är just i egenskap som pappa som var riktign pappa och man föder det mod som det innebär att vara förespråkare för all världens barn och väl.
Eftersom jag bor i staden med samma församling som Axel så vet jag att han inte skulle bli inbjuden att föra fram egna reflexioner. Absolut inte där och troligen genom vissa på plats makthungriga som levererar påbud till högre ort och som garanterat minerar den mark där Axels reflexioner skulle kunna föras fram. Det är faktiskt viktigt idag att vi talar öppet om de lokala problemen. Och om du Axel läser detta så vet att jag tycker det är skönt att du finns och att du talar som du gör och att du så självklart har stått med din lilla familj stolt i mässan. Jag tillhör ju själv den allt växande skaran man pekar ut … NÄR ANDAN FALLER PÅ.
Det är makten, de makthungriga, de undergivna, de som vänder kappan efter vinden, de som beundrar utan att ens våga tänka en enda liten tanke själv, de som håller tyst, de som står i klungor och viskar för att sedan smila fromliga grin som de ingenting sagt …
som är huvudproblemet.
Pedofiler finns och det behöver inte ha med celibatet att göra utan problemet och det verkligt SJUKA är den kultur som göder underlåtelsens synd.
Pedofiler är ett visst mindre antal sjuka men antalet som håller tyst och viskar är enormt!
Här kan man inte bara granska biskopar och påven. Utan alla katoliker. Vi är alla grenar på en och samma stam.
Bra Krister, inbjud Axel och gärna hans goa fru Agneta som är präst i Svenska kyrkan.
WHY NOT? Bara gesten är en början! Till det som är värt namnet KRISTEN AGAPE.
Vänner,
Det var mycket modigt av Axel och förmodligen den bästa analysen hittills. Och för honom, som för så många andra präster som ”fallit”, gäller att det är nu han skulle vara en bra präst och själasörjare.
Nu vet han vad det handlar om. Nu skulle han ha något att säga värt att lyssna till. I stället blir han kasserad. Det är bedrövligt. Varför reser sig inte någon av hans forna medbröder upp och säger det många säkert inser: Att det är nu vi behöver Axel Carlberg – och alla de andra.
Gert Gelotte
Vi har inte sett slutet på Axel Carlbergs karriär.
Jag känner på mig att denne sk ”fallne” munk kommer att bli viktig för kyrkan i Sverige och därmed i kyrkan i stort. ”Luthereffekten” ?
Det finns ju så många av Axel Carlbergs sort. I avvaktan på att romersk-katolska kyrkan avskaffar obligatoriskt celibat skulle Vatikanen kunna samla ihop ett urval av gänget fd präster och munkar som gift sig och fått barn och bilda ett PÅVLIGT RÅD med uppgift att vara sakkunniga i sex- och moralfrågor.
Det vore något. Då skulle det bli annat ljud i skällan. Det har Axel Carlberg gett oss alla i Stockholms Katolska Stift ett smakprov på.
// Irène
Det är generöst av Axel Carlberg att dela med sig av sitt inifrånperspektiv på Katolska kyrkan. Och det är också kloka ord han säger om t.ex. den makt en katolsk präst och hur fel det blir om en olämplig person får den makten.
Men samtidigt så sade han inte ifrån medan han fortfarande var präst, utan anpassade sig den makt och lydnadsstruktur han var en del av. Och det var heller inte direkt dessa missförhållanden som gjorde att han lämnade sitt ämbete.
Jag är med andra ord inte lika odelat positiv som övriga.
/Anneli
Huruvida Axel var svag där gentemot överheten eller gentemot sin Agneta som fick vänta…
tja, kära nån det är inte lätt att vara människa.
Men Lund är en liten stad med ett vardagsrum till torg och ett pigrum till vardagsrum för den stora grupp av skvallrande församlingsmedlemmar …
I det lilla rummet står mest de lärda professorerna och högutbildade och en grupp beundrare. Några prelater hänger på några professorer och vice versa … andra ärliga förvisas utomlands.
Om en präst avstår sina löften för ett annat löfte (Agneta är präst inom sv. kyrkan) kan man inte vara säker på att inte ett duggregn av mordiska blickar, viskningar och rop hade gått ut över den kvinna han älskade.
Obs mina spekulationer. Ett välgrundat antagande. Väl värt att nämna i sammanhanget.
Katoliker är inte inkännande när det gäller ensamma kvinnors situation.Glöm ej att vi lever verkligen under och i ett patriarkaliskt system. Dessutom borde katoliker in Sverige läsa lite mer av den kristne mystikerns Swedenborgs syn på hur glad de himmelska härskarorna blir när man och kvinna möts i verklig kärlek och att denna kärlek lättar på all aska i hela universum.
Lunds församling är onekligen toppstyrt och många är de som farit mkt illa. Väldigt många.
Alla kan vara lugna…jag ska inte nämna några namn.
Men jag tänker varken vara hund eller mjau-mjau, det ser jag som min kristna plikt.
När Gud öppnar blicken på en kanske förut följsam människa så står människan inför ett val.
Se vad som hände i Tyskland under 40-talet.
Agneta,
Det finns säkert många skäl att väga in här och varför skulle församlingen i Lund vara mindre toppstyrd, ogin och ängslig än andra?
Men jag menade att Axel Carlberg inte reagerade då, han måste ha känt till en hel del om pedofilövergreppen eftersom han tog fram riktlinjer mot dem. Men han agerade inte för att bryta tystanden.
Då hade det gjort en väldig skillnad och varit väldigt obekvämt för honom, nu däremot hakar han på de som gått före och tagit de flesta smällarna.
Anneli
anneli,
Du har rätt i att jag kan inte veta om Lund är mer toppstyrt än andra.
Men om andra församlingar styrs som denna görs … Gud hjälpe oss!
I tågtidningen läste jag om generation E och den nya motståndsrörelsen jag talade om här:
Friganer: avståndstagande från konsumism o bevarande av jordens resurser
Gerillaodlare: återtagande ab städers gröna ytor
Bus-stickare: att arbeta mot shoporexi
Morotsmobb: fairtraide
Omställningsrörelsen: leva utan fossila bränslen
Frivillig enkelhet: att leva i harmoni med natur och människa i en långsammare takt och utan girighet.
Djurättsaktivister.
Fairtrade.
Amnesty.
Green Peace.
Människorättsaktivister.
ETC ETC ETC.
Vad är agape inom kyrkan? Ser kyrkan att runt om i världen växer denna motståndsrärelse rörelse. Denna AGAPE-RÖRELSE.
Sitter vi bara där och låter oss toppstyras emedan de icke kristna gör världen bättre?
Ok. Jag vet inte om Lund är värre som sagt men om det är lika illa överallt … har Gud bytt fot och inriktning.
Nej Kanske Axel inte reagerade. Då.
Anneli, återigen…du är toppen som bara står där fräsch och kollar läget från alla håll. Återigen tack!
I denna lydnadens kultur ligger väl problemets kärna, lydnaden mot kyrkan som organisation. Är det verkligen realistiskt att tro att denna hierarki skulle brytas? Jag måste säga att jag skeptisk till det, så troende jag är. Uttrycket ”det sitter i väggarna” är väl mer giltigt för kyrkan/kyrkorna än någon annan organisation runtom i världen. Kanske dock lättare för Svenska kyrkan och andra lutherska kyrkor, de har ju så att säga redan gjort uppror en gång i tiden och kan lättare fortsätta på den vägen. Men katolska kyrkan? Själva hjärtat – ibland ett mycket mörkt sådant?
Erik
”Men katolska kyrkan? Själva hjärtat – ibland ett mycket mörkt sådant”
Kyrkan som är Kristi kropp, hur kan dess centra Kristi hjärta vara ibland mycket mörkt?
Ska vi tillbedja Satan istället för Kristus …ibland?
Agneta
Agneta,
Man kan slå vitt och brett omkring sig om man vill. Jag undrar om det är det du vill? Jag är medlem av samma församling som dig; Sankt Thomas i Lund och känner inte alls igen mig i din beskrivning. Jag tycker du borde vara mer försiktig med svepande och odokumenterade formuleringar kring den församling som också är min. Om du nu står fast vid dina påståenden så tycker jag att du borde ge konkreta exempel.
Jag vet inte hur ni tänker med detta forum, men om det är tänkt som ett öppet dito så är det dumdristigt att på ett så onyanserat sätt reflektera kring och sprida ert budskap, annars är det risk att ni målar in er i ett hörn där alla förväntas hitta er; vi som är emot. Jag var själv i den fällan när jag var protestant; fast i högkyrklighetens enfrågeparti. När jag för ett drygt kvarts sekel sedan blev katolik gick jag från att vara en inmålad till att bli allmännerlig och befriad, dvs katolsk och liberal. Nu mer är jag med och inte emot.
Kanske har jag fel när jag tror att detta är ett allmänt forum. Allt tyder på det när jag läser hur många det är som skriver här; en handfull av samma personer. Vill ni nå ut som ett allmänt forum krävs nog lite mer nyans.
Hälsar vänligen i Kyrkans gemenskap,
Staffan Gerdmar
Staffan,
Har du läst insändarsvaret i sydsvenskan?
Och vad tycker du själv?
Angående St Thomas är det nog självklart att vi tycker olika. Vi har ju olika erfarenheter på sistone. Du kan ju förhöra dig om lite och gärna från olika läger. Du är ju med i dominikanernas tredje order, eller hur? Jag vill inte gå in på vad som inträffat men det är ytterst otrevligt och djupt okristet men förhör dig …rätt.
Jag vill dock ha rätten att säga vad jag tycker liksom att det är jättebra om du här presenterar din åsikt. Vi lever i ett fritt samhälle. Välkommen Staffan!
Varför inte börja med vad du tycker om själva frågan som berör Anders Carlberg. Låt oss vara öppna. Vad är din åsikt? Vad tycker du skedde? Här är ju en massa antaganden egentligen men nu är du och jag i samma församling som Axel och Axel har valt att presentera sin verklighet öppet. På sätt och vis bjuder han in till diskussion. Låt oss då vara öppna. Vad tycker du om det hela som varande dominikan i tredje ordern och blivande diakon?
Har du upplevt det som Axel också säger ang maktstrukturer och hur tycker du att han har bemötts efteråt. Likaså är jag nyfiken på hur du upplevde att kyrkoherde f Diego bemöttes. Upplever du att han mobbades av ex. din egen tredje order? Själv upplevde jag år av trakasserier och baktaleri bakom hans rygg vilket blev helt uppenbart för alla i församlingen. Jag kan ha fel men varsogod Staffan, följ ditt samvete och tala.
Det är det oerhört viktiga meed denna blogg. Vi kan försöka vara öppna.
Kul att du vågade dig in med ditt namn. Det uppskattar vi alla. Och det känns gott och riktigt. Nu blev det många frågor som jag hoppas att du har mod att besvara. Jag har alltid upplevt dig ärlig.
Agneta
Axel Carlberg är det och inte Anders Carlberg.
Anders Piltz skrev insändarsvaret.
För att vara tydlig.
Sedan Staffan bara som en extra info. det är väldigt många som följer KV:s blogg.
Vår ambassadör i Vatikanen t.ex.
Det gör inte oss oviktiga eller inmålade i ett hörn.
Allt gott// Agneta
Agneta,
Tack för ditt svar! Dock tycker jag du inte blev speciellt konkret, det låter snarast lite konspiratoriskt; ”…förhöra dig lite från olika läger…”. Jag tycker du ska använda dig av rätten att säga vad du tycker och göra det öppet. Eller är du rädd att trollet spricker i solljuset?
Jag är antagligen naiv, eller som jag hellre skulle uttrycka det, ointresserad av konspiration, och därför lyckligt ovetande om ”det ytterst otrevliga och djupt okristna” som tydligen sker i min spirituella gemenskap; Dominikanernas tertiärorden i Lund. Detta trots att jag är en av ordensmedlemmarna och dessutom i skrivande stund medlem av dess råd(den demokratiskt valda ledningen för vår lokala gemenskap). Jag ser fram emot att du öppet redogör för vad detta handlar om. Det borde det tåla.
Jag är god vän och kollega med Axel (vi arbetar med personalutvecklingsuppdrag tillsammans). Han var en kär broder och en fantastisk präst innan han lämnade orden och är för mig en minst lika kär broder när han nu är lyckligt gift med Agneta. Jag har stor respekt för hans val och hans väg. Jag tycker också att det var starkt av honom att komma till församlingen efter hans förändring av livsväg, samtidigt som att jag vet att många gläds åt att han är en del av vår församling. Vad gäller det han sa i Människor och tro så tycker jag att det är positivt att han berättar om sin erfarenhet, samtidigt som jag tror att det varit mer verksamt om det skett i ett medium inom Kyrkan. Risken nu är att det bara uppfattas som polemik och det är ju varken världen eller Kyrkan betjänt av, endast de som gottar sig i skandaler och konspirationsteorier.
Du svingar verkligen svärdet med kraft.
Dina insinuationer om att vi i tredje orden motarbetade vår förre kyrkoherde är verkligen något som får stå för dig. Jag vet inte vad du har för belägg för detta och jag tycker att det är i det närmaste kränkande att påstå sådana saker utan någon konkret grund för det. Detta är just det som jag upplevt sedan jag var barn i kyrkliga sammanhang; okvädna visor som inte berättar mer än det som rör sig i berättarens hjärna.
Jag hade alltid en mycket rak kommunikation med Diego, om än inte alltid helt enkel. Och jag vet att många broar har bränts av honom till människor som aldrig velat återvända till församlingen pga den behandling de fått.
Detta är Kyrkans – Kristi kropps – styrka och svaghet; att den byggs av Herren med oss ofullkomliga levande stenar. Och vad söker vi människor när vi hamnar i relation med andra – få eller många? Vi söker acceptans vilket ofta sammanblandas med makt. Så låt oss be för oss alla arma bräckliga varelser – dig, mig och Benediktus XVI inräknade – att vi växer i vår Kristuslikhet och bli mer heliga för varje gång vi ödmjukar oss och slutligen blir lika sanna och integrerade människor som Jesus var och är.
Jag vet inte om det var detta med Diego som var din konkretion av vad du menade med att vår församling är toppstyrd. i så fall tycker jag att du fortfarande är svar skyldig.
Du skriver om öppenhet och ärlighet – ser fram emot det.
hälsar
Staffan
Agneta,
Ledsen, men jag har missat insändaren och dess svar i Sydsvenskan. När var detta och vad handlade det om?
Missade att du skrev Anders Carlberg. Hade jag sett det hade min kommentar angående Carlberg inte varit lika översvallande 😉
Helt ok att vår ambassadör i Vatikanen följer er blogg, dock inte så överraskande; i en svensk generell samhällelig kontext är ni i K V ytterligt politiskt korrekta; inte inmålade i något hörn utan helt rättrogna. Mer intressant är om Vatikanens ambassadör i Norden läser denna blogg. Tvivlar på det….
Staffan
Staffan och Agneta,
Om jag, utan några befogenheter här, får ha en åsikt, så är den här bloggen inte rätt forum för den interndiskussion om församlingen i Lund som ni för nu.
Staffan det skulle vara intressant att veta vad du konkret menar med att bloggen här onyanserat sprider budskap? Här finns ju alla sorters katoliker med i diskussionen, liberaler, mittemellan och SSPX:re.
Jag vet att många har försökt länge och försöker föra en diskussion inom Katolska kyrkan. Det är ett viktigt arbete som sker i det tysta, men andra väljer att vara mer utåtriktade vilket också är värdefullt. Alla behövs om den kyrka jag är övertygad om att vi alla älskar och månar om ska kunna räddas.
/Anneli
Anneli,
det är ett intressant påstående att vi ”för en interndisskussion”. Är inte Kyrkan en; om en lem lider etc. Anledningen till att jag började skriva här var att Agneta i ett inlägg misstänkliggjorde min lokalförsamling och om inte det är tillåtet så förstår jag inte varför Agneta fick breda ut sig så tendensiöst som hon gjorde. Agneta är ju en mycket frekvent bloggare här så det är väl ok om hon ger en råsop hit och dit då och då, men hettar det till så ser vi till att få tyst på
det. Kan inte detta vara en definition av tysnadens kultur? Det som denna bloggkonversation visat mig är att även i detta sammanhang där ni så tydligt visar att ni vill bryta tystnaden önskar tysta ett samtal om en konkret pastoral situation. Ett samtal som med all önskvärd tydlighet visat att Agneta målat in sig i ett hörn i församlingen och måste ut med det på denna sida istället för att ta upp det i lokalförsamlingen. Hade ni hållit på de striktare samtalsregler Anneli ni vill att vi ska rätta oss till så hade ni sluppit höra mitt tangentbord här. Ni kommer att slippa det framledes.
Staffan
Staffan och Agneta,
Så bra, då avslutar vi härmed samtalet/diskussionen om villkoren i Lund.
Det hör som Anneli säger inte hemma på bloggen; hur en lokal lem lider må
på allvar tas upp lokalt. Även för att ingen offentligt skall frestas att synda mot åttonde budet.
Staffan,
Jag har uppskattat det du skrivit om Axel och dig. Jag känner Axel bara mycket lätt för många år sedan när ACS gjorde program där han medverkade. Ni verkar av nätet att döma ha ett spännande samarbete.
Krister Janzon
moderator
Staffan,
Det är tråkigt om du försvinner tycker jag, det är som sagt intressant att få ta del av olika infallsvinklar, vilket man får här.
Jag vill inte släppa det du skriver om att KV:s blogg sprider onyanserad information eftersom jag hört fler uttrycka sig på liknande sätt.
Sätt in Katolsk Vision och bloggen i en Katolsk helhet så kanske du kan se annorlunda på saken. Var annars i det Katolska Sverige kan du t.ex. läsa artiklar av Hans Küng? Eller artiklar som ifrågasätter det sätt Katolska kyrkan styrs på idag?
I själva verket bidrar KV till att vi får en bättre och man så vill nyanserad bild av vad Katolska kyrkan är, än annars.
/Anneli
Dom här prästerna behövs som präster.
Det är ett steg.
Skulle man inte gå till bikt för någon som vet hur det är-livet.
Inifrån äktenskapet,hur det är att vara tonårsförälder.
Rkk skulle behöva ha gifta präster som den ena normala livsföringen.
Kloster och kommunitetsliv som den andra.