Läs Svd intervju idag med prästkandidater på katolska prästseminariet i Uppsala
”Celibat skapar inte pedofili”
-Efter att detta mantra nu upprepats dag ut och dag in – och intresset för fenomenet celibat aldrig varit större i Sverige än i dessa dagar – kanske vi alla katoliker skulle passa på att diskutera varför av alla kristna samfund på jorden just BARA romersk –katolska kyrkan tackat ja till Guds gåvan ”obligatoriskt celibat”. Varför har alla andra kristna kyrkor och samfund sagt NEJ TACK till Gud ? Varför verkar ingen i den offentliga mediadebatten tycka detta är märkligt ?
”Fernand Niyonkuru från Burundi är 30 år, har bott i Sverige i fem. Han skakar på huvudet. Det är ju inte bara präster som lever i celibat. Jag känner många, läkare, journalister, som inte lever i förhållanden. Massor med studenter. Är de är pedofiler bara för att de lever utan kvinnor? Det finns inget som visar att pedofili och celibat hänger ihop.”
– Men hallå Fernand Niyonkaru. Bortsett från att vi är överens om att ”celibat inte skapar pedofili”.Skillnaden mellan dig och dina läkar- och journalistvänner kommer att bli gigantisk när du blir färdig präst. Din vän journalisten och din vän läkaren behöver ju inte omskola sig om UTIFALL att de skulle vilja byta singelskapet mot äktenskap. Lätt som en plätt fortsätter de att jobba i sina yrken till skillnad mot dig Fernand Niyonkaru om du mot förmodan skulle vilja ändra civilstånd.
”Den katolska kyrkans celibat är en fråga som ofta diskuteras. Även i katolska kyrkan finns det präster som fått dispens från celibatet och har familj, men då ingen egen församling.”
– Är inte det ett intressant faktum att lyfta fram och diskutera i dessa prästbristens tidevarv.
”Men då ingen egen församling”
– Och varför inte det är min fråga. Det är jag jättenyfiken på att få höra ett svar på.
”Att kunna ställa upp helhjärtat för människor, församlingen, anses inte kunna vara möjligt för den som har familj. Då kommer alltid familjen, barnen, i första hand, konstaterar präststudenterna.”
– Intresseklubben antecknar. Det är alltså enbart romersk-katolska präster som ”ställer upp helhjärtat för människor och församlingen” Präster inom andra kristna samfund gör ett halvhjärtat jobb. OK, då vet vi det.
”Men det finns ju en del att rådfråga eftersom celibatet har funnits i en 1000 år, säger Lars Dahlander med ett snett leende.”
– Lars Dahlander, vad är det för vilseledande uppgifter du sprider ? 1000 år ? Celibat har funnits mycket LÄNGRE än 1000 år. Celibat har funnits i 2000 år inom alla kristna samfund. Men OBLIGATORISKT celibat har enbart funnits senaste 1000 åren och enbart inom romersk-katolska kyrkan.
Att icke katoliker inte har så noga reda på saker och ting som rör vår kyrka må väl vara hänt. Men blivande katolska präster bör nog ha mer koll på vad de sprider för uppgifter om katolska kyrkan.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/celibat-skapar-inte-pedofili_4580259.svd
// Irène
Iréne,
En sak som jag fastnade för i artikeln var att det framhålls att genom celibatet kan prästen sätta församlingen först. ”Man väljer bort en kvinna. Men man får en församling, kanske tusentals människor vars liv man får följa, deras familjer och fester”. Sade en av prästkandidaterna.
Han ger därmed, säkert ofrivilligt, en nyckel till vad som fått en del präster att begå övergrepp. Jag tror att det lätt blir osunda relationer om man just försöker ersätta kärleken till en kvinna (eller man om prästen ifråga är homosexuell) med engagemang i barn och vuxna i en församling.
/Anneli
Vänner,
Om celibatet befriar prästen åt församlingen, varför är då så många prästgårdar så slutna och så många präster så svåråtkomliga? Det finns undantag, men de flesta katolska präster är inte mer tillgängliga än andra människor.
Men om det nu är så många fördelar med celibatet så förstår jag inte varför det måste tvingas på prästkandidaterna. Om de tycker celibatet är bra så kan de ju alltid fullt frivilligt välja att leva det.
Vem har intresse av tvånget – detta och allt annat?
Gert Gelotte
Gert,
De flesta av oss tillhör den stora gruppen ”vanliga” katoliker. Vi har inga särskilda bekymmer som gör det till prästens plikt att ägna sig åt oss och vi tillhör inte församlingens grädda av präktighet och /eller social position som är intressanta för präster att umgås med. Därför ser vi heller inte mycket av dem.
Sedan är det säkert ett gissel och väldigt slitsamt att förväntas vara så tillgänglig. Vilket är ytterligare ett skäl till att ge dem som vill möjlighet till ett mer vanligt liv än celibatet erbjuder. Jag tror att det skulle förbättra kontakten med församlingen.
Visst är det skumt att man måste tvinga människor till något de säger sig tycka är bra. Fast det är väl den logiska fortsättningen på att det enligt KK bara är män som vill leva i celibat som Gud kallar till präster. Då borde man inte heller behöva påpeka att övriga inte göre sig besvär.
/Anneli
Egentligen har vi nog de pusselbitar som behövs för att få fram en bild av Katolska kyrkans situation nu. Det gäller ”bara” att lägga ihop dem rätt. Det känns svårare än det borde vara, men om jag börjar kan säkert någon annan komma längre.
Om vi tänker oss Katolska kyrkan som ett 1600-talspalats med en vacker, utsmyckad. pampig och lockande fasad. Där interiören inte motsvarar utsidan och de förväntningar man kan ha, utan är ett gräsligt exempel på nybrutalism, en hård, kall och steril miljö att vistas i.
Vi kan ta exemplet med celibatet. Det beskrivs i artikeln ovan som en förmån, visserligen får man offra familj men man får så mycket annat i stället. Celibatet vilar också på en lång tradition. Där har vi den inbjudande fasaden.
Innanför finns något annat, till att börja med att alla de här fördelarna måste vara ett tvång. Många präster lider sedan av ensamhet, brist på närhet, tvivel på att de valt rätt.
Ett annat exempel är fasaden av KK som kärleksfull och förespråkare av alla människors lika värde. Inne i huset visar det sig snart att kärleken är villkorad, acceptera kyrkans detaljstyrning eller stötas ut ur gemenskapen. Ett ofött barn är värd mer än sin mor. Den som har hög position i samhället är värd mer än den som inte har det osv.
Med tanke på den osunda miljön med så många dubbla budskap ska man snarare förundras över att det finns kärleksfulla och goda ledare, präster och vanliga katoliker än att det är så många störda och hårdhjärtade.
Tror jag, men alla håller kanske inte med utan hittar andra förklaringar.
/Anneli
Anneli,
du träffar nog väldigt rätt.
Gert
Krister
Har du sett din brorsdotter Evas intervju i ”Världen Idag” med Göran Degen, rektor för prästseminariet i Uppsala ?
Eva skriver som avslutning
”Själv väljer Göran Degen att se något positivt i de massiva avslöjandena och skriverierna.
– Varje enskilt fall är en tragik för hela kyrkan. Men att detta kommer fram i år, som kyrkan utlyst till prästernas år, kan faktiskt ses som ett bönesvar – nu ska ogräset rensas ut! Jag tror det är Guds verk att det kommer fram. ”
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7402&Itemid=98
// Irène
Irène,
Tack för tipset, den hade jag inte sett! Jag har sett några andra mindre som hon
skrivit i ”Världen idag”, där nu två reportrar är katoliker. Praktisk ekumenik i media!
Bra intervju och en härlig avslutning av Göran Degen som du citerar!
Krister
Vänner,
jag tror inte det är så enkelt att det kan beskrivas som att rensa ut ogräset. För det första tycker jag inte man skall beskriva någon enda människa som ett ogräs – inte ens pedofiler. För det andra kan entusiastisk jakt på de skyldiga bli ett sätt att slippa konfrontera de djupare, strukturella, problemen i kyrkan. Och för det tredje har pedofilskandalen nu pågått i 25 år – räknat från de första avslöjandena i USA.
Gert Gelotte
Gert,
You are right here.
Krister
Gert,
Jag håller med, ingen människa ska betrakta som ogräs. Men är det inte symptomatiskt att den som uttrycker sig så representerer kyrkans ledning…
Min metafor längre upp får nog betraktas som en skiss, riktigt rätt träffar jag inte, än.
Men det slog mig i på promenaden till jobbet att Katolska domkyrkan är en bra illustration. Bakom en lovande fasad döljer sig vad som närmast kan beskrivas som en idrottshall från 1970-talet. Lika fin utsida och lika torftig insida har i mångt och mycket Katolska kyrkans människosyn för att ta ett exempel.
Ingetdera är bra för människors utveckling och det visar ju faktiskt Göran Degen med sitt uttalande tycker jag.
/Anneli
Jag måste stillsamt få protestera! Det är min yttre fasad, som jag är ledsen för att den inte är vackrare! Mitt inre liv är jag mycket stolt över, både i den nya och gamla delen; den senare har hyst generationer av bedjande vuxna och barn. Ni kan tro att jag har sett mycket!
Jag är Stockholms äldsta katolska kyrka. Och ni får tycka olika om mig, jag består säkert många år till. Hjälp mig att bli ännu mer levande!
Med ödmjukaste hälsningar!
Kära domkyrka,
Jag är den första att tycka synd om dig! En vacker gammal kyrka som misshandlats å det grövsta av dem som borde ha vårdat dig.
Samma personer har också vanvårdat det inre livet så till den milda grad att det i många, många år t.o.m. skett övergrepp på de allra mest värnlösa medlemmarna, barnen.
Jag tror att om det är något de som deltar i diskussionerna här vill göra så är det att hjälpa dig att bli en mer levande och dynamisk katolsk kyrka.
Personligen skulle jag också gärna se att någon hjälpte dig med ditt yttre, stackars hus. Det är faktiskt viktigt för de troendes inre liv.
/Anneli
Kära Anneli,
Tack för dina omsorgsfulla ord och omtanke om mig.
Nu känner jag mig som den stolta kyrka jag egentlgen är.
Som kan förtrösta på de troendes hjälp till mitt fortsatta liv.
Min välsignelse till Dig och alla Dina systrar och bröder – de senare kunde gott
vara lite fler och frommare!