Jayne Svenungsson, som är lektor i systematisk teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm, skriver i SvD:
Det enhetliga Europa har aldrig funnits
Publicerat: 3 januari 2008, 13:05
Ingress:
KÄTTERSKA TANKAR Återupptäckta dokument och nyare forskning visar att de medeltida katarerna inte fick sina idéer från utomeuropeiska kulturer. Strävan efter att främmandegöra katarerna var ett led i kyrkans försök att konstruera en enhetskultur som aldrig existerat.
Jayne skriver som så ofta kunnigt och medryckande om komplexa fenomen, tackar!
En del teser denna gång känner vi igen från tankar framförda inom Katolsk Vision och av systematiske teologen Werner Jeanrond, numera professor i Glasgow. Det torde aldrig ha funnits en läromässig enhetskultur inom katolska kyrkan. Tron på och livet med Gud medför en större mångfald – gärna i enhet, men ej i enhetlighet.
Vad ser vi för katarer i dag?
Krister Janzon
Några citat ur Jaynes understreckare:
— Men här bör man också inflika att dessa ”heretiker” själva inte såg sig som heretiker i betydelsen läromässiga avvikare. Det är deras teologiska motståndare som definierar dem som avvikare och som för dömer dem som kättare. Dessa skärpta teologiska motsättningar kan ses mot bakgrund av redan nämnda andliga enhetssträvanden vid tiden runt millennieskiftet, där anspråket på apostolisk autenticitet och läromässig renhet motiverade kyrkans skärpta intolerans mot avvikelser. —
— Brenons slutsats är därför att katarerna helt enkelt drog ut trådarna av en dualism som ligger latent i kristendomen själv och som delvis förstärktes genom teologins sammanflätning med platonskt tankegods redan i dess vagga.—
—Denna slutsats kallar till eftertanke av flera skäl. Inte minst utgör den en god påminnelse om att ett idémässigt arv kan tolkas och förvaltas på en rad olika sätt. Redan i fornkyrkan rådde en mångfald av synsätt i fråga om hur man skulle uttyda de vittnesbörd som apostlarna lämnat efter sig. Här fanns inte minst den doketiska syn på Kristus som katarerna senare skulle företräda rikligt represen terad. När de stora koncilierna som fastställer de kristna dogmerna äger rum under 300- och 400-talen är detta sålunda inte uttryck för en ursprunglig enhet eller samsyn. Tvärtom var det den rådande mångfalden i synsätt som föranledde den läromässiga likriktningen.—
Vänner,
Med anledning av artikeln tycker jag man bör ställa sig frågan vem som vill ha splittringen i kyrkan. Eller kanske ännu tydligare: Vem behöver splittringen och varför?
Gert Gelotte
Gert,
Jag instämmer i att dina två frågor ofta är både viktiga och intressanta att ställa i samband med många fenomen, t ex varför alkoholisthustrun stannar kvar, den slagna ej lämnar, etc.
När det gäller splittringar i en kyrka, så hade väl de tyska kungarna att vinna på att Luther och Rom splittrade sig. Med flera historiska exempel.
Men nu i anledning av artikeln, ingen har ju nappat på din fråge-krok än. Och själv förstår jag varken helt frågorna konkret eller ser relevanta svar. Men du verkar på mig som att du att själv kunde ge några första svar, antingen som provocerande hypoteser eller rimligt belagda fakta? Så kan kanske samtalet rulla igång.
Krister
Krister,
Ekumener och teologer inom alla samfund brukar säga att kristen enhet bara kan komma som Guds gåva. Vad de inte tänker på är att därmed också tyst säger att de inte vill ha enhet. Gud vill det ju. Alltså finns gåvan där, men ingen som vill ta emot den, eller åtminstone väldigt få.
Varför? Jag ser två skäl.
1. Krav på enhet i teologin. Ett vanligt argument är: Det räcker inte med att vara ense om att tro. Vi måste också vara ense om vad vi tror på. I någon mån är det sant. Men i huvdsak är detta en fälla. Teologi är teorier och spekulationer om det som vi vet väldigt lite om – Gud. För den som egentligen inte vill ha enhet är teologin en outsinlig källa till argument.
2. Makt och kontroll. Detta är framför allt katolska kyrkans synd. Det finns inget bärande skäl, med stöd i evangeliet, som motiverar påvens krav på absolut makt över hela kristenheten ner till varje enskild kristen. Ändå upprätthålls detta krav.
Gert Gelotte
Gert,
Instämmer helt i detta ditt inlägg! Oerhört viktiga iakttagelser.
Men jag tyckte att dina ursprungliga frågor antydde ett annat svar, såsom att
romersk katolska kyrkan i dess ledning skulle vilja och behöva splittring inom sin egen kyrka, av något skäl? Bättre med liten och rättrogen elit, t ex.
Krister Janzon
Krister,
Jag skulle inte gå så långt som att anta att ledningen inom katolska kyrkan vill ha intern splittring. Däremot tror jag att många föredrar ”en liten och rättrogen elit” framför mångfald och öppenhet. En del skulle nog gärna utesluta meningsmotståndare för att nå dit.
Gert
Själv tycker jag ”bäst före datumet” gått ut när det gäller Jayne Svenungssons artikel då den missar något av dagsläget i Europa vad splittring beräffar. Svenungsson kommenterar inte med en rad splittringen mellan gudstroende och icke gudstroende. ”Den nya ateismen” nämns överhuvudtaget inte, trots att mycket tyder på att vår tids nya skiljelinje såväl i Europa som USA ”på ytan” alltmer går mellan ”religiösa” och
icke -religiösa. Vad nu de termerna står för? Under ytan framträder dock andra intressanta skiljelinjer. Jag som gudstroende känner tex större samhörighet med en ”på ytan ” ”icke-troende” kyrkokritiker än med en fundamentalistisk katolik. Katolska kyrkans läroämbete tvingar sina medarbetare till en förödande lojalitet som strider mot Guds skapande av människans intelligens och som i sin tur medför att många tvingas vända kyrkan ryggen för att stå fri inför Gud och inte vända Gud ryggen.
// Irène