Vänner,
Idag hörde jag en katolik försvara celibatet med att tre pedofiler han kände till samtliga var gifta pastorer i svenska frikyrkor. Därmed skulle det alltså saknas samband mellan celibatet och pedofilin bland katolska präster.
På ett sätt tror jag han har rätt. Man blir inte pedofil av att leva i celibat.
Men på ett annat sätt tror jag han har fel. Tvångscelibatet är ett av flera uttryck för kroppsfientlighet inom kristenheten. Denna kroppsfientlighet leder ibland till att unga kristna får ett mycket problematiskt förhållande till sin egen sexualitet.
Detta kan i sin tur leda till att både celibatet och äktenskapet uppfattas som tillflyktsorter och ett medel för att kontrollera drifter. I båda fallen är risken för misslyckanden på olika sätt uppenbara.
Det tycks råda en allt större koncensus om att sambandet mellan celibat och pedofeli består i att katolska män med pedofil läggning flyr till det celibatära prästämbetet som ett sätt att försöka att kontrollera problem och i görligaste mån omvandla dem till något positivt.
Celibatet leder alltså i så fall till rekryteringsproblem. Men jag tror också man kan se celibatet som en del i en sexualfientlig kultur som orsakar att unga människor inte får ett naturligt förhållande till sin egen och andras sexualitet.
Alltså tycker jag att man bör avskaffa – inte celibatet, utan tvångscelibatet.
Många försvarar celibatet som Guds gåva och som något som tillfört kyrkan mycket gott genom århundradena. Det kan mycket väl stämma och ingen vill, såvitt jag känner till, förbjuda celibatet eller ålägga katolska präster tvångsäktenskap.
Det handlar om att i all enkelhet ta bort ett tvång som bidrar till ett problem. Det som vill leva i celibat och som finner denna livsform berikande skall naturligtvis fortsätta så.
Men varför behövs tvång för något som påstås vara så postivt?
Gert Gelotte
Gert,
Jag tror att du har rätt i att det snarare är tvånget att leva i celibat än celibatet i sig som är problemet. Om man ska viga sitt liv åt kyrkan, kan det vara svårt att kombinera det med att ha familj. Så jag tycker inte att idén med celibat är helt fel, bara det är frivilligt.
Sedan kan man undra varför Katolska kyrkan så i detalj definierar vilket kön, sexuell läggning och civilstånd prästkandidaten ska ha, om det nu är så att bara heterosexuella män som vill leva i celibat blir kallade?
Tyvärr stämmer det nog också att celibatet gör att män med olika sexuella störningar dras till prästämbetet. En del med avsikten att försöka hålla dem i schack, men jag tror även att andra t.ex. pedofiler ser en möjlighet att leva ut dem.
Jag tycker inte om försöken från kyrkans ledning att dra homosexuella män och pedofiler över samma kam. Det är lågt!
/Anneli
Gert
Jesus själv förordar inte celibat överhuvudtaget . ”Klippan” Petrus han väljer att bygga sin kyrka på var gift.
Så märkligt att inte detta faktum slår ut alla andra resonemang kring obligatoriskt celibat. Under 1000 år kunde katolska präster gifta sig. Sedan händer något ytterst anmärkningsvärt.
Gert du undrar
”Men varför behövs tvång för något som påstås vara så postivt?”
Jag kan bara komma på en enda förklaring och det är att vi tänker fel när vi tänker i termer av ”tvång”.
Kan det vara så att den Helige Ande efter 1000 år bestämde sig för att BARA till män inom katolska kyrkan – samtidigt med kallelsen till präst – ge GÅVAN att obligatoriskt kunna leva hela sitt prästliv i celibat.
Män inom den ortodoxa kyrkan och inom de orientaliska kyrkorna sa nej till Den Helige Andes GÅVA och då ville den Helige Ande inte tvinga på dem GÅVAN.
Jag har aldrig hört påven tala om TVÅNG utan bara om NÅDEGÅVA som BARA katolska kyrkan har UNDFÅTT och ska vara oerhört stolt över.
I det perspektivet kan man ju förstå att påven blir jättefrustrerad att
We are Church rörelser nu kräver att påven ska lämna tillbaka GÅVAN till den Helige Ande.
// Irène
Kul och bra logik.
Du glömde dock katoliken Luther. Han tackade också nej och insåg att kärleken till sin nunna också var en gåva. De fick barn. Också gåvor. Om barn är en gåva kunde ju Gud ha läxat upp Luther och gjort honom barnlös och på det viset straffat Luther och nunnan… ett ogiltigt äktenskap låg i dager.
Än så länge accepterar KK lutherska dop.
Det är ett sorgligt mischmasch allt.
Agneta
Bra att du påminner om Luther. Som katolskt skolbarn i katolsk nunneskola matades jag med skräckbilder av Luther. Satte inte min fot i en protestantisk kyrka under min uppväxttid. Nunnor och präster som jag hade till höger och vänster om mig hade förbjudit detta. Det tog mig många år att revidera min Lutherbild.
Idag beundrar jag honom.
Apropå Luthers ”ogiltiga äktenskap.” 18 år före Luthers bannlysning dog påven
Alexander VI.
Värt att notera i sammanhanget så var denne påve inte ens ”ogiltigt gift ”. Han var inte gift alls om man ska vara helt ärlig. Men barn inget hinder som det brukar heta.
Apropå ”sorgligt mischmasch” så var det ju påven Alexander VI som körde sitt eget race och hans kritiker Savanarola – som var präktigheten personifierad – som dömdes av den utlevande påven att brännas på bål.
Sedan stramas det upp på påvesidan så när Henrik VIII anhåller om att få skiljas ca 30 år efter att Alexander VI dött så blir det nobben av påven Clemens tror jag det var.
Då öppnar Henrik eget.
Och 500 år senare föreslår dagens påve B16 ”fusion”. Kallas det inte så när 2 företag slås ihop ?
Hälsningar
// Irène
PS Es ist unser in die Luft und bald kommen die Löwen und die Bären !
I sin bok ”Katholische Prinzipenlehre” menar dåvarande Kardinalen Ratzinger att Luthers lilla katekes är god katolsk teologi. Varför skall vi då tala om ”lutherska dop”?
”Diagnos och motåtgärd” på Signumbloggen. Om Marcus Birros debattartikel och om Signums bedömning av celibatets roll i sammanhanget.
”Men för att kunna sätta in rätta motåtgärder behöver man först ställa den rätta diagnosen på vad som är problemet. Den uppgiften går många – och så även Marcus Birro – bet på.”
http://signumbloggen.wordpress.com/2010/04/10/diagnos-och-motatgard/
// Irène
PS När det gäller diagnoser behövs ibland en second-opinion. Den tycker jag att du Gert kommer med.
Jag förstår inte Signumbloggen. Det står att man kan lämna kommentar men sedan inget mer. Var är den öppna diskussionen?
Här har de en blogg som kan bräda KV:s blogg men ingen debatterar.
Är de rädda för att även där härskar trospolisen?
Intressant.
Att lämna det akademiskt katolskt vedertagna för att bereda sig på det vanliga folkets frågor är svar är kanske alldeles för riskabelt med tanke på att man samtidigt blir granskad av trospoliser inom de egna leden.
Hur i hela friden kan då katolska kyrkan tro att vi någonsin ska kunna få ens en uns av demokrati inom kyrkan. De akademiska profeterna vågar inte ens tala öppet sinsemellan och inför öppen ridå.
Är det något jag missat? Jag har försökt flera ggr att komma in på en debatt via ”lämna kommentar”. Är det för vissa utvalda bara? Tja..ha, hemligt är ju kyrkan bra på.
Mindre intressant för mig i såna fall. Sånt ska man inte ge energi åt.
ps Irene… kan inte tyska men förmodar att ditt ps handlar om att i luften kommer löven och bären.
Vänner,
Signumbloggens kommentar till Marcus Birros artikel är komisk i sin tragik. Som kyrka befinner vi oss mitt i en pågående jordbävning vars magnitud inte har upplevts sedan senmedeltiden. Och Signumbloggen tror att detta går att åtgärda men lite mer öppenhet vid vissa inomkyrkliga rättsprocesser. Det är ju komplett enfaldigt!
Gert Gelotte
Er variant av Kyrkan har ju verkligen fångats med byxorna nere, man vill kräkas, är det inte dags att ge upp de stenhårda dogmerna från Häring, Küng mfl det är ju galningar som de som planterat vad vi skördar idag.
På bloggen ”Tankar från en dåre på gatan” kan man just nu läsa en text vid namn ”De historiska röterna till sexskandalen” http://darenpagatan.blogspot.com/. Här ses hela denna perversa utveckling som ett led i 68-rörelsens liberal-vänster-radikalisering av teologin. Tänkvärt, tycker jag, glatt medveten om att de tongivande skribenterna på KV kommer att såga allt längs fotknölarna!