konstnär: Oscar Glemme
Jag inbjuder här alla till att diskutera. Jag kommer inte radera någon. Inte skälla ut någon.
Jag ber dock att alla dem som vill stödja den underbart fina möjligheten till en konferens om Kvinnliga präster som eventuellt Bengt o Gert kommer att ta ansvar för att förstå vikten av att där goda samtal finns kommer det goda samtal till.
Vi lyckades inte denna påsk hålla denna blogg fri från muckande till gräl och det är mkt beklagligt för att inte säga sorgligt att trots fina ikonbilder så haglar det av vad jag tycker elakheter. Personligen är jag urtrött på antagonism o protagonism. Söka vänner o leta fiender. Då skräms jag av det faktum att detta kan undergräva det goda framtida samtalet o möjligheten av det absolut adekvata o viktiga samtalet i tiden: Guds eventuella kallelse av kvinnor till prästtjänst.
Hur gör vi något nytt var mitt ämne här förr o menade då att reformer måste bäras av frukten o inte av dess yttre skal. Frukten är det liv vi är kallade till att leva av … i Kristus. Skalet är dess skydd.
Det är inte bra att jaga meningmotståndare på flykten eller sabla ner dem så fort de talar här. Det är inte heller bra att vi inte är vänliga mot varandra över lag. Ingen är förmer än någon annan här. Ingen gör något mer än någon annan här. Vi har olika gåvor. Omätbara sinsemellan. Till o med våra meningsmotståndare är viktiga. Jag är tacksam mot flera av dem. De har fört fram diskussioner i ljuset. Vi är inte här för att konstatera utan för att föra dialog.
Gud allena vet.
De som söker sig hit och vi som är här …är på sätt o vis alla i dialog med visionen.
Välkomna att tala om hur vi ska tala med varandra. Som sagt jag kommer inte radera eller stoppa någon.
Agneta
Till Kotten
Det var en väldig explosion mellan dig o Irene under ämnet Ulla Gudmundsson, nu raderat. Jag vill inte gå in o fälla några omdömen men jag tycker det vore intressant om du kunde vidarutveckla dina tankar om KV. Det tycks mig som om du ändå tycker att KV har en positiv sida…om vi nu lämnar ditt tyckande om Irene därhän. Jag minns också att du sa att du nu ämnade stanna kvar på bloggen denna gång o då kan det ju vara intressant att höra/läsa dina tankar.
————————
Samuel,
Vad tänker du?
——————————
Andra… (Inez ?) är givetvis välkomna att tycka till………..
o om jag ska precisera en fråga så blir den: tror ni att en framtida större öppen frisk debatt är möjlig o hur? Med öppenhet menar jag att alla tankar o åsikter kan bli hörda.
————————
Agneta
Agneta,
Efter ett längre påskuppehåll besöker jag KV-blogg och möts av brysk ordväxling. Det finns här en tendens att istället för att diskutera sakfrågan kritisera andras karaktärsegenskaper. Med tanke på att ni annars är så modiga och klarsynta människor minskar grälen trovärdigheten.
Jag som protestant med sekulariserad uppväxt har förstått att många katoliker blivit miljöskadade av kyrkans drill och krav på lydnad. En enkelt ställd trosfråga kan utlösa en allergisk överkänslighetsreaktion med symptom som känsla av inkvisition. För mig är Kristusmysteriet en gåva och befrielse eftersom ingen har tvingat mig till lydnad.
Irènes karaktärsmord på Samuel var onödigt. Samuel hade för länge sedan frågat Irène om hon trodde på Kristi uppståndelse och fick ett (medvetet?) undvikande vagt svar vilket provocerade Samuel till att upprepa frågan med variationer tills han klart gick till överdrift.
Vad jag förstår är Samuel egentligen fundamentalist på samma sätt som biskop Åke Bonnier. Så här skrev han 13 april 2009 om sitt sanningsanspråk på ÅB-blogg:
”Kristus har uppstått och jag är fundamentalist!
För mig är Kristi uppståndelse det viktigaste i hela den kristna läran.
Han som uppstod och är ett med Fadern (=Sann Gud) är med mig. Det är grunden för min livstjänst som präst i Svenska kyrkan. Det hjälper mig att förstå något mer av allt det andra som berättas om Jesus. I ljuset av uppståndelsen blir inkarnationen viktig. I ljuset av uppståndelsen blir Jesu ord och gärningar viktiga. I ljuset av uppståndelsen blir Jesu lidande, korsfästelse och död viktiga.
I Storkyrkan bar vi på påsknatten in det lysande påskljuset och sjöng orden: Kristus vårt ljus! På påskdagen ropade vi: Kristus har uppstått! Ja, Han är sannerligen uppstånden! Det budskapet bär mig för jag är uppståndelsefundamentalist!”
Det är orealistiskt och omöjligt att undvika förflugna ord på en blogg och KV är inte värre än någon annan. Präster i Svk har blivit kallade till domkapitlet för dispyter på nätet. En förklaring kan vara det förväntade höga tempot, det ges inte tid för eftertanke.
Henri Nouwen skriver i sin bok ”Ge oss idag”:
”När du skriver ett förargat brev till en vän som har sårat dig djupt, skicka då aldrig iväg det! Låt brevet ligga på bordet några dagar och läs igenom det flera gånger.
Du behöver inte dölja för din vän att du känner dig kränkt. Skriv om brevet om du tror att det inte är livgivande, och sänd det sedan med en bön för din vän.”
Ett ideal som vi aldrig helt kommer klara av att leva upp till.
Ämnet postmodern teologi togs upp, den är mångfasetterad och svårtillgänglig för icke-akademiker. Det finns flera katolska postmoderna teologer som David Tracy, Jean-Luc Marion och Werner Jeanrond. Jag har tidigare föreslagit WJ som gästskribent, han skulle exempelvis kunna ge en introduktion för lekmän till reformrörelsens teologiska bakgrund.
Inom Svk har den postmoderne ärkebiskopen K G Hammars teologi haft ett betydelsefullt inflytande på kyrkans utveckling. Likaså har den postmoderne ärkebiskopen för anglikanska/episkopala kyrkan Rowan Williams haft en frigörande inverkan på sin kyrkas tänkande och handlande. Båda ärkebiskoparna betonade den postmoderna teologins användande av dialogen som metod, såväl inomkyrkligt som med andra religiösa och sociala grupper. Det för mig personligen verkligt intressanta med RW är att han lyckas förena den ortodoxa teologins syn på de urkristna dogmerna med postmodern öppenhet. KGH rör sig med ett diffusare sanningsbegrepp.
Postmodern teologi hade väl en positiv kritisk funktion, nu handlar det om vad som kommer att växa fram ur den oumbärliga dialogiska friheten.
För den som vill få en lättillgänglig introduktion till postmodern teologi kan jag rekommendera uppsatsen: ”K G Hammar och Rowan Williams. En studie av två ärkebiskopar ur ett postmodernt teologiskt perspektiv”.
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=postmodern+teologi+studie&source=web&cd=3&ved=0CC8QFjAC&url=http%3A%2F%2Fhig.diva-portal.org%2Fsmash%2Fget%2Fdiva2%3A225452%2FFULLTEXT02&ei=Z9SKT9j6HqOn4gS4tuyRCg&usg=AFQjCNFTlVplosZR7fuM_b9wRwc4eaoleQ&cad=rja
Inez
Inez,
Tack, jag hade nästan gett upp hoppet om att någon ville ta sig an det viktiga ämnet ”diskussionstetik” emedan jag tänker att utan en värme i diskussioner med varandra … whats the point doing it?
———————————-
Du skriver: ”En enkelt ställd trosfråga kan utlösa en allergisk överkänslighetsreaktion med symptom som känsla av inkvisition”.
Jag håller med dig. Jag önskar – Irene om du läser detta- att du kunde känna in oss andra lite bättre… vi är dina andliga syskon eller ska så vara…
———————————
Angående Samuels varande som fundamentalist så vet jag det inte. Och jag fattar inte riktigt det citerade. Är du Samuel fd. präst? Men jag har haft privat mailkontakt med Samuel o uppfattar inte Samuel som fundamentalist utan som en helig sårbar troende dvs en som vandrar barfota i brännande ökensand.
Samuel, kan svara för sig själv, eller hur Samuel?
———————————–
Angående Nouwen. Jovisst. Men du menar nog att vi ska tänka som Nouwen innan vi kastar oss lösa här på bloggen, eller hur Inez? Det tycker jag med men vi är olika o alla är inte så lugna o metodiska som du, Inez.
————————————-
Postmodern teologi… ämnet får gå vidare till dem som bättre förstår ordet. Jag fattar inte ens vad ordet står för. Man använder ofta ordet ”post-modern” o var gång fattar jag nada nada. Andra som vill berätta? ’
————————————–
Werner Jeanrond. Han borde ha stött oss på bloggen för länge sedan. Han har mött oss o hållit seminarium men jag säger som jag tycker. Han borde ha ställt upp… men som det är med många- de tänker på sin karriär o det gör nog även du som inte presenterat dig med ditt riktiga hela namn. Inget ont menat men rakt på sak.
Nya gästskribenter. Hjälp oss gärna med förslag. Du själv?
—————————————
Vi har funnits i 8 år. Vi är inte sams med varandra o det syns mellan raderna ut till läsarna. Tidkunne (fd gäst här) som skrev i Dagen är inte så trevlig att ha att göra med men han hade rätt i att vi inom KV inte håller sams. Det skulle jag vilja ändra på! Det är därför jag skriver detta. Bidrar med mitt strå. Observera, andra tycker inte som jag kanske. Men så är det. Vi är fria. Ska vara fria. Ordet fritt.
Det svåraste av allt o i alla mänskliga sammanhang är att vissa personer bygger upp sin värld via fruktansvärt starka antipatier o sympatier. Detta är makt. Detta skapar mobbing.
Jag vill att jag blir ifrågasatt om du/ni ser att jag hemfaller åt dylikt. På mig bara! Säg till! Detta finns i alla sammanhang … att bakom plank speja fiender. Det gör säkert även kardinaler, präster o all sorts människor o djur. Och finns på KV:s blogg.
Fjäsk, favorit o fiendeletande har ingenting med kristendom att göra. En god diskussionsetik som inbjuder alla till dialog… utesluter detta. Varför? Därför att det är konstaterande o inte dialog.
Vad tänker du, Inez? Andra? Var med oss i det som verkligen reformerar: ömhet inför det faktum att vi ingenting innerst inne vet förutom att Gud är KÄRLEK. Det är mystikens källa: kärlek.
Dröj nu inte allt för länge med svar/tankar…alla-h.
Agneta
Jo, jag tänkte bara säga att det finns helig ilska. Det är värme för mig.
Helig ilska är inte ironi, sarkasm, elakhet. Så är det bara.
Jag inser oxå att mitt förra långa inlägg, Inez… låter som en moralpredikan (o jag som äckligt from).
Skid alltså, men förbenligt svårt att tala om detta som dock är ett måste, tycker jag. // Agneta
Agneta, Inez.
Fundamentalist eller ”en helig sårbar troende dvs en som vandrar barfota i brännande ökensand” – tack Agneta för den konstnärliga bilden som jag tar till mig direkt.
Eftersom ordet fundamentalist har en så bestämd innebörd av inskränkt bokstavistisk bibeltolkning och bigott religiös amerikansk höger så är begreppet omöjligt för min del. Men precis som Åke Bonnier – och ni två och de flesta på den här bloggen (?) – tror jag på vissa evangeliska fundamenta så som Paulus framställer saken i Kor.15:
”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står 2och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. 3Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet”
Kristuspassionen är det omistliga trons centrum som förenar oss alla och det prisma genom vilket hela den övriga uppenbarelsen ska tolkas. En sådan tolkning har tack vare broder Roger lett mig till en radikal universalism: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.” 1Kor.15:22.
Detta är verkligen trons fundament.
Samuel.
Vänner, inte minst Irène och Inez.
Till min egen förvåning och kanske Irènes har jag tack vare Inez förmedling upptäckt att det går att föra en meningsfull dialog med två så postmodernt influerade teologer som ärkebiskoparna KG Hammar och Rowan Williams.
En viss Ingela Madfors har gjort en studie av herrarna och i den har jag funnit dessa guldkorn:
KG Hammar citeras: ”Att tro på Gud blir att vilja vara lik Jesus. Att vara lik Jesus är att följa honom och vilja leva i den omotiverade kärlekens livsform som inte kan dra gränser utan älskar alla gränslöst.”
Om jag tidigare var osäker på om KG Hammar kunde sägas ha en kristen tro i sin radikala upplösning av sanningsbegreppet så har jag nu fått svar. Till saken hör att jag alltid respekterat honom för hans konkreta ställningstaganden, men aldrig förstått vari han grundat sin etik annat än i någon mystikt nebulös gudsbild. Hans Jesusbild är inte nebulös.
Om Rowan Williams skriver Malin Madfors:
”Förståelse och acceptans för det annorlunda innebär inte att Williams förespråkar en låt-gå- mentalitet, utan han anser tvärtom att vi genom konversation måste finna våra djup och våra gränser. Detta gäller inte minst för dagens teologiska pluralism: Det kan vara lätt att hävda att ”detta är sant för mig”, men Williams [menar] att om kristen teologi kan säga vad som helst så kan inte begreppet kristen teologi längre användas som en begriplig beskrivning.
Jag trodde att postmodern teologi kunde sammanfattas i två ord: anything goes. Icke så.
Tack, Inez. Förlåt, Irène.
Samuel.
Samuel,
Det lyckades! Jag blir jätteglad över vad du skriver. Nu kan väl KV bara bli bättre?
Jag skulle vilja skriva mer, men kan inte nu. Jag återkommer (om jag får?), fast det kan dröja X dagar.
Huvudsaken är att samtalsklimatet är gott.
Inez