DN 24 mars skriver Lena Andersson en kolumn under rubriken ”USA:s gudomliga vårdbistånd”
”I fråga om kvinnors liv, hälsa och autonomi i fattiga länder står USA på Guds sida.
USA avstår med andra ord aktivt och avsiktligt från att bota sjukdomar om mottagaren inte går med på att varje ägg och spermie som mötts måste utvecklas till människa.”
När det gäller katolikers och övriga högerkristnas åberopande av Gud i sin syn på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa i USA och Sverige har jag stor förståelse för att Lena Andersson inte blir lockad av tanken på Guds existens om hon tror att högerkristna har ensamrätt att tro sig kunna tolka Gud och hans vilja.
När det gäller våra dagars tvärkyrkliga förbindelser så kanske ska tilläggas att det även existerar tvärförbindelser mellan Gudstroende och icke troende i frågor som tex har med sex-och samlevnad att göra. I mångt och mycket känner jag här större samhörighet med Lena Andersson än med den högerkristna falangen varhelst den gör sig gällande.
I synen på ”vems sida Gud står” när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (och homosexuellas likaberättigande) håller jag därför inte med Lena Andersson när hon skriver
”I fråga om kvinnors liv, hälsa och autonomi i fattiga länder står USA på Guds sida.
Nu är det så att jag är helt övertygad om att Gud står på de fattiga kvinnornas sida men eftersom inte USA gör det så innebär det att Gud inte står på USA sida.
”Om man definierar abort som mord och moraliskt likvärdigt med nazisternas förintelse är det förstås en plikt att förhindra abort överallt, och teokrater måste givetvis följa Guds vilja vilket elände det än skapar. Vi andra får försöka verka för medmänsklighet och förnuft, och mot plågor som går att undvika.”
Jag är övertygad om att ”Guds vilja inte skapar elände” utan det är människor som skapar elände.
Olyckligt att Lena Andersson drar alla Gudstroende över en kam.
Jag som Gudstroende räknar mig till ”de andra ” i synen på fattiga kvinnors rätt till samma VALMÖJLIGHETER vad beträffar tillgång till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsovård som icke-fattiga kvinnor.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/usas-gudomliga-vardbistand
// Irène
PS Läs även Fredrik Heiding SJ kommentar i Signum av Lena Anderssons kolumn.
http://signum.se/filosofin-bakom-det-rimlighetsgrundade/
Nu är jag inte yrkesfilosof så jag kanske inte ska bedöma Heidings filosofiska resonemang vad beträffar Lena Anderssons text men när det gäller hälsovårdande reformer som gynnar jämställdhet mellan fattiga och rika kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa så är jag av den uppfattningen att Fredrik Heidings KRYSTADE filososofiska cirkuskonster är överflödiga överhuvudtaget.
Iréne,
Fredrik Heidings blogg har nog skrivits snabbt.
Man kan inte nog poängtera att det i USA eller någon annanstans är frågan om att tvinga någon att använda preventivmedel.
Den religionsfrihet man kräver är friheten att hindra människor från att använda preventivmedel.
Anneli
Anneli
”Den religionsfrihet man kräver är friheten att hindra människor från att använda preventivmedel.”
Just precis. Men det tragiska är att den enda grupp för vilken detta kan bli verkningsfullt är USA allra fattigaste kvinnor.
Om något är SYND i bokstavlig mening så är det vad USA biskopskonferens fn sysslar med.
USA biskopskonferens är ute efter att skapa religiös totalitarism under täckmantel av religiös frihet.
Jag passar på att vidarebefordra tankar från reformrörelser i USA
”We must ask whether that same demand for religious freedom is to be extended to Muslims and some Mormons, who may demand laws allowing for multiple wives. Will the USCCB support calls for Sharia law for Muslims?”
”We must therefore ask whether legislation proposed by the Obama administration is an attack on religious freedom, or a step toward freedom from religious totalitarianism. This is a question we must be free to debate on the way to determining an answer.”
// Irène
Varken i USA eller något annat land ska det vara.
Var räknar man med att gränsen går för att kunna prioritera preventivmedel? Är det vid välbärgad eller medelklass? Jag förmodar att de flesta amerikaner kan klara att betala preventivmedel själva annars borde det ha blivit ett ramaskri.
Vad som hade varit en intressant fråga att ställa till panelen i Signums diskussionskväll är just hur biskoparna tänkt sig att fattiga människor ska få tillgång till preventivmedel?
Eller är tanken att tvinga dem att leva efter biskopskonferensens preferenser? Vilken frihet talar vi om då?
Anneli