Läroämbete, ledarskap och ”äkta och oäkta källor”

Bengt

Jag forsätter samtal om läroämbete  på KV blogg istället för din blogg  där kommentatorena  definierar  det som inte passar dem som ”gnäll.”

Du skriver

”Att jag anser att Katolska kyrkans läroämbete med biskoparna och påven som dess samordnare är en viktig instans i sammanhanget det vet du. Du vet också att denna institution åtnjuter mitt förtroende trots alla skandaler och brister. Det betyder inte att jag anser att läroämbetet alltid har rätt och inte behöver korrigera sig, men man kan ändå inte gå förbi denna instans. Det måste finnas ett läroämbete i kyrkan.”

Kommentarerna på din blogg och på KV blogg  visar att polariseringen alltmer ökar bland kristna i Sverige och världen.  Splittringen består men ser bara lite annorlunda ut nuförtiden än tidigare.

Du påstår ofta att ”Det måste finnas ett läroämbete i kyrkan”.  Har du frågat dig själv om det nutida läroämbetet  uppfyller  de förutbestämda  kraven ?

Ty  om  läroämbetet  inte gör det –  då är det illa.

Läroämbete hör ihop med ledarskap.

Den ömsesidighet och KOLLEGIALITET  mellan påve och biskopar och biskopar och lekmän som är förutsättning  för ett Läroämbete och ett LEDARSKAP  värt namnet  existerar inte i dagens kyrka.

Katolska definitioner på läroämbete och det därtill hörande begreppet sensus fidelium innehåller  en god portion demokratiskt tankesätt.  Så om Magisteriet fungerade som det var tänkt så skulle ju katolska kyrkan per automatik vara demokratisk.

Definitionen på ”sensus fidelium” tagen direkt från   hemsidan för Fråga Prästen under rubrik

Kyrkans läroämbete –påven biskoparna.

”Det finns något i Kyrkan som vi kallar för ”sensus fidelium” d.v.s. den känsla de troende har för vad sanningen är ifråga om något som berör tro eller moral. Därför brukar påven, innan han gör något definitivt uttalande i någon viktig fråga, först fråga världens biskopar vad katolikerna världen över anser eller tror. Sedan brukar de påvliga dokumenten också föregås av många års reflexion på de teologiska fakulteterna överallt i världen. Till sist uttalar sig påven, och då är det som representant för apostlarnas tradition och den ytterste garanten för den autentiska tolkningen av Kyrkan tro. Sedan gäller det han har sagt för hela Kyrkan.

Det kan också ske vid ett koncilium då Kyrkans alla biskopar är samlade för att avgöra viktiga tros- och moralfrågor. Konciliet publicerar ett dokument som påven har godkänt.
Därefter är det biskoparnas sak att förklara Kyrkans officiella lära för katolikerna i sina stift.

Vi tror att han kan ha en sådan funktion pga. av Jesu löfte till Petrus att han skulle styrka sina bröder i tron och för att Petrus var den förste biskopen i Rom.”

http://www.fragaprasten.nu/html/pope2.htm

Som du själv kan konstatera så står det inget om mischmaschet med KARDINALER = KYRKANS prinsar  och KURIA .   Detta LEDARSKAP – hur får du ihop det  med  den där ”äkta källan” du påstår existerar ?

Med tanke på debatten i USA om att President Obama kränker religionsfriheten med sin sjukvårdsreform då den går emot katolska kyrkans lära om preventimedel,  så tål att upprepas att kyrkans lära om artificiella preventivmedel aldrig uppnått kravet för sensus fidelium.

Många katoliker har inte en aning om att påven Paul VI körde över lekmäns och biskopars  uppfattning  i sin encyklika Humanae Vitae när det gäller artificiella preventivmedel.

Massor av katoliker har inte  fakta i målet när det gäller den viktiga frågan om hur preventivmedelsförbudet sanktionerades i kyrkan på ett kuppartat sätt.

Men massor av katoliker är också  PÅLÄSTA och dessa grupper bland Gudsfolket kan därför inte hysa den respekt för LEDARSKAPET som är nödvändig   och alltid  utgör grunden  för LOJALITET och SOLIDARITET   till  alla former av ledarskap som vinnlägger sig om sann AUKTORITET snarare än diktatorisk AUKTORITÄR MAKTUTÖVNING.

För att använda ditt eget bildspråk – det senare kanske hämtat från ”oäkta källor” ????

Du säger ju själv

”Inte alla som säger Herre, Herre…”

Vatikanen har störst framgång  bland katoliker i tex Afrika där det fortfarande råder analfabetism och fattigdom vilket bla innebär icke tillgång till datorer  och internet.

Att bli katolsk präst och nunna i fattiga länder kanske inte så sällan har med fysisk överlevnad att göra.

Ett  MAGISTERIUM och LEDARSKAP   som katolska moderna internetanvändare  i västvärlden inte har respekt för kan EVANGELISERA i all oändlighet  – till ingen nytta.

Kunskapsnivån (när det tex gäller katolska kyrkans inre angelägenheter)  också mellan katoliker i Sverige varierar stort  vilket är en  anledning till osämja och konflikter

Även kunskapsnivån mellan katolska präster i stiftet är  skiftande, vilket också skapar spänningar.

// Irène