Sammanfattning av ett personligt brev i tysk översättning till påven från P. Henri Boulad SJ, som lades ut på Internet 11 febr 2010 med nedanstående inledande förklaring enligt P Boulads eget önskemål.
”Detta brev skrevs redan i juli 2007 till påven. Det var ett personligt brev av P. Henri Boulad som enbart var menat till påven. Någon som inte ville såra påvens känslor lämnade dock inte brevet vidare. 2009 skickade P. Boulad i förtroende brevet till en personlig vän i Kanada. Denne lade dock ut brevet på Internet och när P. Boulad fick reda på detta tyckte han att det justaste var att denna gång skicka brevet på officiellt sätt genom Nuntiaturen i Kairo. Detta skedde i september 2009.
P. Boulad ursäktade sig då också för omständigheterna kring offentliggörandet. Ännu till dags dato har inget svar getts från Vatikanen. Brevet skrivits på franska . ”
P. Boulad presenterar sig utförligt först för påven. Han är en 76-årig egyptisk-libanesisk jesuit med melkitisk rit. Rektor för jesutkollegiet i Kairo. Professor i teologi. Tidigare chef för Caritas i Egypten och vicepresident i för Caritas Internationalis i Mellanöstern och Nordafrika. Personlig vän med påven / patriarken Schenouda III.
P. Boulad beskriver ”att han besökt 50 länder på 4 kontinenter och publicerat 30 böcker översatta till 15 språk för att påven ska förstå att hans ord grundar sig på verklig kunskap om den universella kyrkan och hennes situation idag ”
Helige Fader
”Jag vågar vända mig direkt till Er ty mitt hjärta blöder när jag ser hur vår kyrka håller på att sjunka ned i avgrunden.”
Så inleder P-Boulad sitt brev som sedan struktureras i 10 punkter som här sammanfattas.
1. Den ”praktiserande” religiositeten är i konstant nedåtgående. Kyrkor besöks allt mindre i Europa och Kanada. Det kommer inte att återstå något annat än att stänga kyrkor eller att förvandla dem till muséer, moskér, klubbar eller stadsbibliotek som så också sker.
2. Prästseminarierna och novisiaten töms i samma takt och kallelserna är i fritt fall. Framtiden är mer än dyster och man frågar sig vem som ska ta över. Europeiska församlingar övertas för närvarande mer och mer av präster från Asien och Afrika.
3. Många präster lämner sina ämbeten och den lilla skaran som fortfarande arbetar som präster – och som ofta passerat pensionåldern – måste tjänstgöra i fler församlingar. Många av dessa , såväl i Europa som i tredje världen, lever i konkubinat mitt framför ögonen på de troende och sin biskop. De förra är ofta är införstådda i det hela och biskopen kan inte vidta åtgärder utifrån den rådande prästbristen.
4. Kyrkans språk är föråldrat, anakronistiskt, långtråkigt, upprepande, moraliserande, och fullständigt otidenligt. Det krävs en ”nyevangelisering” som Johannes Paulus II inbjöd till. Detta innebär i motsats till vad många tror inte en upprepning av det gamla utan en förnyelse, i ett nytt språk som på ett träffande sätt talar till dagens människor.
5. Detta kan endast åstadkommas genom en djupgående förnyelse av teologin och katekesen, vilket kräver reform – och nytänkande från grunden. En tysk ordenspräst som jag nyligen träffade upplyste mig om att ordet ”mystik” inte förekommer en enda gång i katekesen.
6. Som en konsekvens av detta vänder sig talrika troende till Asiens religioner, till sekter, till New Age, evangelikala kyrkor och mot ockultism. Det är inget att bli förvånad över. Ty den näring de inte finner hos oss söker de på annat håll.
7. Vad beträffar läroämbetets till leda upprepade utläggningar på moralens och etikens område angående äktenskap, preventivmedel, abort, eutanasi, homosexualitet, prästäktenskap, omgifte av frånskilda osv blir ingen idag mer berörd av utan dessa framkallar snarare ett trött leende och likgiltighet.
8. Den katolska kyrkan som under århundraden uppfostrat Europa tycks ha glömt att detta Europa nu har mognat och blivit myndigt. Vårt vuxna Europa vägrar att bli behandlad som en minderårig. Kyrkans paternalistiska stil som Mater et Magistra är för alltid överspelad och går inte hem mer idag. Våra kristna har lärt sig att tänka själva och är inte längre villiga att svälja vad som helst.
9. De forna katolska nationerna – Frankrike ”kyrkans äldsta dotter” och det ultrakatolska fransktalande Kanada har svängt 180 grader och förfaller till ateism, antiklerikalism, agnosticism och likgiltighet. Också i andra europeiska länder pågår denna process. Man kan konstatera att ju starkare roll i historien kyrkan haft som mor för ett folk desto häftigare blir nu reaktionen mot kyrkan.
10. Dialogen med de andra kyrkorna och religionerna visar idag en oroande tillbakagång. De sedan ett halvt århundrade uppnådda resultaten tycks idag bli ifrågasatta.
”På detta svarar jag” fortsätter P. Boulad och räknar upp nya 10 punkter varav jag här sammanfattar bara några.
– Kyrkornas skenbara vitalitet i tredje världen är bedräglig. Med all sannolikhet kommer dessa unga kyrkor förr eller senare att genomgå samma kriser som den gamla europeiska kristenheten.
-Hur länge ska vi hålla på med strutspolitiken och stoppa huvudet i sanden ?
-Klockan är fem i tolv!
-Varje företag som visar sig vara dysfunktionellt och uppvisar underskott börjar genast med ifrågasättanden, samlar ihop sakkunniga och försöker mobilisera alla krafter för att komma ur krisen.
-Varför gör inte också kyrkan det ? Varför mobiliserar hon inte alla tillgängliga krafter för ett radikalt aggiornamento ? Varför ?
-Lathet ? Feghet ? Stolthet ? Brist på fantasi och kreativitet ?
Vad göra ?
Dagens kyrka behöver en en trefaldig reform
1. En reform av teologi och katekes. En tro som inte betyder något längre, som inte ger det mänskliga livet mening blir bara en dekoration och en meningslös superstruktur som faller ihop.
2. En pastoral reform
3. En andlig reform i syfte att åter väcka mystiken till liv och att förstå sakramenten på nytt, att ge dem en existentiell mening som inbegriper livet.
Kyrkan är idag för formell, för formalistisk. Man får intryck av att institutionen kväver karismat. Löper vi inte risk att Jesus en dag kommer att behandla oss som ”vitmenade gravar ”?
För att avsluta föreslår jag att en generalsynod sammankallas på världskyrkonivå som alla kristna kan delta i. En sådan synod som skulle pågå i tre år och avslutas i en generalförsamling, låt oss undvika begreppet koncilium.
Graz 18 juli 2007
P. Henri Boulad
http://209.85.135.132/search?q=cache:gEm5C4EX5l4J:www.wayofhope.info/1.Startseite/Navilinie/Texte
http://religion.orf.at/projekt03/news/1002/ne100219_boulad_fr.htm
// Irène
PS Min egen hastiga översättning av ett brev som till punkt och pricka överenstämmer med min uppfattning av katolska kyrkan av idag. Att påven hittills inte bemödat sig att svara är ju ett svar i sig som bara bekräftar innehållet i brevet.
Hej på Er alla!
Efter att ha läst P. Boulads väl genomtänkta brev blott några gånger (tack Irène för att Du översatte det) kommer några tankar genst för mig. Först och främst rent praktiska.
– Lös alla från celibatslöftena, de som efter ett års betänketid vill leva i celibat förnyar dem då. De övriga får gifa sig och fortsätta som präster, givetvis. Inget celibatstvång för nya präster.
– Förbjud professionella celibatärer att yttra sig om sex, samlivet mellan man och kvinna samt de teologiska aspekterna på human reproduktion. Det räcker inte med teoretiska studier, det krävs praktik.
– Kallelsen har också den en praktisk sida. Nu ses den som en affär mellan Gud och den enskilde. Men det är ju i lika högg grad en angelägenhet för församlingen. Låt församlingen och kyrkoherden kalla mogna män, oavsett civilstånd som,
efter biskopens ja och lämplig utbildning , vigs och verkar som präster i sin församling samtidigt som de behåller sitt civila yrke och därmed behåller vi en bred, naturlig kontaktyta med samhället. Detta kräver att lekfolket tar över de flesta uppgifter som inte kräver en vigd präst
Vad språkets begriplighet och ””mystiska kapacitet”” (urdålig term – missförstå mig rätt) beträffar tycker jag själv att vår mässa på svenska är utomordentlig just genom att den är rak och det mystiska språket år ju inte lika med det dunkla och ogenomskinliga utan är glasklart som en rödingsjö där blicken slukas av djupet. Men mycket av värt kyrkliga språk behöver nyöversättas.
Och nu behöver gubben sova, återkommer i ämnet.
//Jörgen
Jörgen,
du skriver: ” Låt församlingen och kyrkoherden kalla mogna män, oavsett civilstånd som,
efter biskopens ja och lämplig utbildning , vigs och verkar som präster i sin församling samtidigt som de behåller sitt civila yrke och därmed behåller vi en bred, naturlig kontaktyta med samhället. Detta kräver att lekfolket tar över de flesta uppgifter som inte kräver en vigd präst.”
Jag frågar: Varför inte -och kvinnor?
Gert Gelotte
Iréne,
Jag undrar om inte finns i nedanstående citat från P. Boulad SJ är nyckeln till många av de andra problemen:
”8. Den katolska kyrkan som under århundraden uppfostrat Europa tycks ha glömt att detta Europa nu har mognat och blivit myndigt. Vårt vuxna Europa vägrar att bli behandlad som en minderårig. Kyrkans paternalistiska stil som Mater et Magistra är för alltid överspelad och går inte hem mer idag. Våra kristna har lärt sig att tänka själva och är inte längre villiga att svälja vad som helst.”
Vi har ju nämnt det förut, Katolska kyrkan behöver börja tala med och inte till sina medlemmar och dessutom börja lyssna. Mänskligheten är skapad för att utvecklas och gör det också. Kyrkan är till för att vara ett stöd för människor som följer Jesus och måste också utvecklas och röra sig. Det går inte att följa någon om man står still!
/Anneli
Jörgen,
Jag kan helt enkelt inte motstå frestelsen… Mogna män, hur i hela friden ska man kunna hitta tillräckligt många sådana?!
/Anneli (som bereder sig på matchstraff) 🙂
Gert
Svaret är enkelt. Jag delar Kyrkans syn på kristusrepresentationen i biskops- och prästämbetet.
Men det är väl ingen hjemlighet.
Medan diakonatet enligt den helige Johannes Chrysostomos representerar änglarna.
Och jag ser mycket gärna att lekfolket tar hand om de ledande posterna i stiften och församlingarna så att vi frigöra biskoparna och prästerna till det de skall göra, betjäna Guds folk med sakramenten.
//Jörgen
P. Henri Boulad, del 2
Mystik växer ur bön.
ur Eukaristin, tidegärden och den repetetiva bönen (Rosenkransen, Jesusbönen, Trishagion o.s.v.).
Och här har Kyrkan svikit folket.
Ända fram till Vaticanum II firades Mässan och tidegärden på latin, ett främmande språk där de flesta bara kunde läsa innmantill i en översättningg. Och ber gör man bäst på sitt modersmål där varje ord är maximalt laddat.
Lekfolket lämnades utanför den liturgiska bönen Man hörde Mässan, deltog inte, och hänvisades till privat bön för övrigt. I en så stympad bönemiljö har mystiken svårt att gro, Den överlämnades till de professionellt religiösa.
Alltså – alla lituirgiska texter på folkspråken.Även tidegärden, alla texter rationellt ordnade i bekväm förpackning.Där är KLN:s och p Anders Piltz OP nyligens utgivna utdrag ur Kyrkas Dagliga Bön exemplarisk.
Och tidegärdens betydelse för mystiken finns det otaliga vittnesbörd om. Kristus själv firade den under sin tid på jorden, apostlarna höll fast vid den efter Kristi Uppståndelse, hos ökenfäderna och i S.t Benedicts regel är den central, lilaså i Kartusianernas och Karmels (läs gärna Thomas Merton: Bröd i ödemarken), mystik och bön är sammanflätade med varan’, och i normalfallet kan man säga att tidegärden är den felade länken för de allra flesta katoliker idag. Och här är det ämbetsbärarnas, först och främst biskopens. och kateketernas och alla döpta och konfirmerades gemensamma uppgift att undervisa varandra om tidegärden, både dess teologi och praktik. Och aldrig glömma att även lekfolket firar denna liturgi med egen rätt i kraft av det allmänna prästadöme vi vigdes till när vi genom dopets vatten upptogs i Gudsfolket, smörjningen i konfirmationen och den delaktighet i gudomlig natur som tog sin början när vi tog emot vår första kommunion.
(1 Pet 2:9 Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.)
Mystik gödslas med bön och växer bäst i öknen. Vi måste hitta vår tids öknar , de vanliga finns ju kvar, öknarna, skogarna, öarna yttrst mot havet men ditut kan inte alla dra. De flesta har ju familj, och det är gott; barn som har första tjing på föräldrarna, Gud skapade oss sådana; jobb som måst skötas o.s.v. Därför måste vi oftast söka en vrå i tillvaron där vi kan upprätta vår egen inre öken. Det kan vara å bussen till och från jobbet; det kan vara en stund efter det barnen somnat, men glöm inte att sexlivet skall ha sin rättmätiga tid, samlagets njutning är en Guds gåva till oss. Det kan vara …
Vi måste öppna mystikens källor igen. och läroämbetet kan lugnt ta 95% av den tid det lägger på att grubbla över vår sexualmoral till att stimulera lekfolkets kont emplativa liv.
//Jörgen
Anneli
för min skull behövs det inget matchstraff. Jag är tillräckligt mogen för att ta dina söta små gliringar.
Som svar på frågan. Jo det finns. En del av de mest mogna är förvånansvärt unga, då är det flyktingar som burit ett tungt ansvarför sina familjer under fattigdom, förtryck och flykt.
//Jörgen
Jörgen
”Vi måste öppna mystikens källor igen. och läroämbetet kan lugnt ta 95% av den tid det lägger på att grubbla över vår sexualmoral till att stimulera lekfolkets kontemplativa liv.”
Gillade denna din uppmaning till läroämbetet.
P. Boulads rekommendation av en katekesreform brinner i knutarna. Och det särskilt utifrån katekesens avsnitt om sex- och samlevnad och läroämbetets syn på preventivmedel och sitt dömande av homosexuella till obligatoriskt celibat.
Det är särskilt två ställen som på ren svenska är så urbota knäppa så man saknar ord.
Ex 1
2366 Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet” att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”
Det ska vara celibatära män till att hitta på dylika tossigheter och som sedan SAMTIDIGT hyllar alla de stackars kvinnor som i tredje världen släpar sig fram i livet med jättestora barnkullar och dör i förtid av fattigdom, sjukdomar och umbäranden efterlämnande moderlösa barn. Inte lätt att odla kontemplativt liv om all tid går åt till fysisk överlevnad.
Det är dessa kvinnors ordlösa sorg och smärta det är viktigt att vi priviligierade människor i väst ger ord åt.
Ex2 Katekesens obsoleta syn på homosexualitet anno 2010
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.
Vanföreställningarna om preventivmedel och homosexualitet bara måste ändras på i en teologi- och katekesreform.
// Irène
Anneli,
”/Anneli (som bereder sig på matchstraff) ”
Absolut inte, on the contrary!
Krister
bloggmoderatorn
Irène
Jag kan hålla med KKK om att vu måste vara beredda på att att samlag resulterar i barn, men det betyder inte att vi skall slarva med preventivtekniken, men kondomer kan ju gå sönder. Och jag menar att kondom/pessar är att föredra framför hormonella medel då de innebär ett ingrepp i kvinnans kropp + ett faktiskt existerande miljöproblem.
De täta graviditeterna och enorma barnkullarna hör inte det naturliga till, de är en frukt av den neolitiska katastrofen. I det preneolitiska nomadiserande jägar/samlarsamhället talar goda fakta för att det var fyra till sju år mellan barnen. Och då är det 95% av Homo sapiens tid på jorden, Och det är väl troligt att samma ordning var gälande för H, erectus och H. habilis.
Sett ur reproduktionsbiologisk synvinkel har sex åtminstone två livsviktiga funktioner utöver betäckningen av honan.
1) Att hålla kvar mannen hos kvinnan och barnet som medförsörjare. Jägare som stod för anskaffningen av det viktiga animaliska proteinet då modern var hindrad i jakten av det hjälplösa barnet som hon måste ha med sig, det var ju hon son hade maten,
2) Ur detta kommer den positiva effekten som kallas incesttubut, Att när föräldrar och syskon håller ihop de första fem åren byggs incesttabut upp som enpsykisk blockering, Fungerar lika effektivt utan blodsband, det är den gemensamma uppväxten som sociala syskon/barn som ger effekten, därför är de vuxnas sammanhållningssex viktigt ur genetisk synvinkel då människan äe en inavelskänslig art,
Sett ur samma biologiska synvinkel är homosexualioteten en meninghslös drift, Och att den skulle vara naturlig opponerar jag mig mot utifrån arr människan är resultatet av en genetisk flaskhals, genetikerna sägs ha spårat 11 urmödrar och 7 urfäder. Länge var vi en rödlistad art och att då dras med homofili, som ju tar bort individer ur genpolen, skulle lätt ha slutat med inavelsdepression. Nej, homosexualitet är inte ett teoologiskt problem i första hand utan ett terapeutiskt, fixering vid felaktigt driftsobjekt. narcissistisk störning är två möjligheter som dyker upp i tankarna, Men jag kan tycka att det inte skall ges någon stor plats i KKK då teologer inte besitter den fackkunskap som krävs. Allt som behövs är ett
påpekande att de homosexuella äger samma människovärde som de heterosexuella. Och vad jag saknar i många sammanhang är en skapelseteologi som verkligen räknar med naturens ordning som ett uttryck för Guds vilja.
Så vi är som vanligt samsynta i somt och oliksynta i annat.
//Jörgen
Men Jörgen
”Jag kan hålla med KKK om att vi måste vara beredda på att att samlag resulterar i barn,”
Det är ju en HIMMELSVID skillnad mot vad som står i KKK att VARJE samlag ska ges möjlighet till att ge barn.
Det krävs VÄRLDSPROTEST mot KKK text annars fortsätter kvinnor att dö i illegala aborter i katolska länder i tredje världen där katolska machomän gör kvinnor gravida på löpande band och kan ha KKK som ALIBI. Det är ju groteskt !
Och berättelserna i 1 Mosebok om att föröka sig behöver ju absolut inte betyda det som Vatikanens celibatära män har fått för sig.
Bra att du tar upp ”livsviktiga funktionerna” med sex.
Ang homosex ”att den skulle vara naturlig opponerar jag mig mot ”
”Naturlig” kanske måste definieras.
Jag menar i detta sammanhang ”naturlig” i samma bemärkelse som tex att vissa människor är vänsterhänta. Helt enkelt att något FINNS som man föds med.
Och nuförtiden låter man vänsterhänta förbli vänsterhänta istället för att som förr sätta in pedagogiska hjälpmetoder MOT vänsterhänthet.
// Irène
Irène
Gen. 1 älskar jag helt och fullt. Där står det att vi skall uppfylla jorden, INTE överfylla den, för Gud hade ju redan sett att allt det övriga var gott och han gav det åt oss att råda över, inte förtrycka – att bruka, inte att missbruka. Men så åt vi av den förbjudna frukten och lärde oss bruka jorden och se’n gick det galet, mycket, mycket galet.
Att man som karl är malligare än tuppen högst uppe på dyngesta’n när man visar upp sin gravida kvinna och att det lyser som i eldskrift runt mannen: ”JA, det är JAG som satt henne på jäsning!!!” tror jag är en del av den livsnödvändiga ”göra-om-den-här-jägaren-från-en- slarver-till-en-ansvarsfull-försörjare-processen”.
”öppen för möjligheten” tolkar jag som ”beredd på”.
Se’n får uttrycket ”den äktenskapliga akten” mig att nästan kvävas av skratt, mitt eget normalspråk är betydligt rakare. Får mig att tänka på en historia från Dingleslätten i N Bohuslän på 1930-talet.
Seminrörelsen var ny och en ung seminassistent hade fått Dingle med omnejd på sin lott. Han steg in i ett kök där kärringa sto’ å baga. Han förklarade att han kom från de nybildade seminföreningen och undrade om inte frun ville vara me (korna var kvinnans område).
”Hô e de fö’ noge? Va’ ger di?”
Rodnande och stammande förklarade den unge mannen vad det var. När han var klar räta kärringa på ryggen, spännde ögera i pôjken å sa:
”De’ ska’ han vede att tåckna ogudaktigheter kommer al’ri i mett hus. En får ente nega kretture nöjet.”
Och de’n åkte han ut.
”Naturligt”. Enklast är ju att påpeka att vår anatomi ger ett mycket tydligt besked om hur det är ämnat att användas. Kvinnan har fått ett hål och mannen en stake att stoppa dit. Vår skapnad vittnar om heterosexualiteten som normen.
Och man + kvinna tillsamman är Guds avbild. Att då byta till man + man eller kvinna + kvinna det blir något annat än Guds avbild.
//Jörgen
Jörgen
En undran.
Förstår jag dig rätt så är inte påven och inte den celibatäre prästen eller den celibatära nunnan Guds avbild.
// Irène
Irène
Intressant tanke, om påven och prästen och nunnan.
Men
skämt åsido.
Visst är de det, Och alla skilda och änkor/änklingar.
För Gud kan inte tänkas utan att könen relateras till varandra, Även som singlar är vi ju man eller kvinna med alla könskaraktäristika i behåll. Men det blir extra tydligt när en man och en kvinna lever samman.
//Jörgen
Jörgen
”Även som singlar är vi ju man eller kvinna med alla könskaraktäristika i behåll.”
Så en singelman och en singelkvinna på varsitt håll är Guds avbild, men ”man + man eller kvinna + kvinna det blir något annat än Guds avbild.”
Intressant. Plötsligt alltså i vissa konstellationer försvinner Guds avbild och blir ”något annat.”
Det är som trolleri. Vad blir det då ? Vad innebär ”något annat” ?
// Irène
Jörgen,
”Men det blir extra tydligt när en man och en kvinna lever samman.”
OK, visst, jag kan instämma i det. Men att något blir extra tydligt innebär inte att något mindre tydliga relationer blir mindre värdefulla. Inte heller mindre sanna för de involverade.
Krister
Hur kunde celibatären Jesus Kristus, Guds Son, veta något om sex? Och hur kunde han veta något om synd, han som aldrig syndade?
Jonas B
Varför låtsas du vara nyfiken att få svar på frågor som du redan vet rätt svar på själv?
// Irène
Jag vill veta hur du tänker – och alla andra som använder ordet ”celibatär” som pejorativ.
Jonas B
”Vi tror ock på Jesus Kristus… … … på honopm genom vilken allting är skapat”.
Han var liksom med och uppfann sexet så vi kan nog lugnt utgå från att han vet allt om det och om allt annat i universum eller multiversum om det är skapelsens storskaliga struktur.
Dessutom är han ”Gud av Gud… sann Gud av sann Gud” vilket torde ge en tillräcklig uppfattning om hans intellektuella och empatiska kapacitet.
//Jörgen Thorhard
Irène
Ibland måste man förklara även det självklara.
Jonas B
Jag hyser största aktning för dem som frivilligt valt celibatet. Men jag skulle aldrig komma på idén att instruera en munk om hur han skall hantera sitt val när han har bekymmer med det, han och jag har olika referens- och upplevelseramar i den frågan. Men i allt annat då vi har allting gemensamt med munkarna, utom äktenskapet”, (Vår fader bland helgonen Johannes Chrysostomos)
//Jörgen Thorhard
Jag arbetar mig baklänges uppåt i kommentarerna för att inte missa någon. Därav den bakvända ordningen.
Ingen eller ingenting kan ta ifrån en kvinna eller man den individuella delaktigheten i Gudsikonen men föreningen kvinna + man är större än summan av vardera partens individuella delaktighet.
Detta ”något annat” som uppkommer kan jag inte tolka som något annat än en avgudabild vid sidan av.
Men jag dömer dem absolut inte då domsrätten över min nästa inte tillhör mig utan Människosonen.
//Jörgen Thorhard
Jonas B
Se där ! Varför gömma ditt egentliga intresse bakom Jesus Kristus ?
Mig veterligt finns ingen inom KV som använder ordet ”celibatär som pejorativ”.
Det gäller dock att skilja på obligatoriskt och frivilligt celibat för präster – där KV pläderar för det senare.
Bakom obligatoriskt celibat bland präster kan dölja sig ett och annat mindre lämpligt ”prästmaterial”.
Och också bakom till synes frivilligt celibat bland lekmän kan dölja sig personer som gjort dygd av nödvändigheten. Ålder, utseende etc.
De som är utanför riskzonen för sexuella trakasserier kan ibland vara de som ivrigast pläderar för celibat som ideal för sig själva och andra.
Frivilligt celibat ”på riktigt” är det väl ingen som förnekar värdet av inom KV. Men inte heller präster, biskopar och kardinaler som hör till denna grupp ska ha tolkningsföreträde och monopol på beslutanderätt när det gäller frågor om preventivmedel, sex- och samlevnad.
Det är fullkomligt OACCEPTABELT.
// Irène
”ingen inom KV”
Jag trodde KV inte var en medlemsgrundad rörelse!
Du har sjä’lv skrivit:
”Det ska vara celibatära män till att hitta på dylika tossigheter ”
”Och berättelserna i 1 Mosebok om att föröka sig behöver ju absolut inte betyda det som Vatikanens celibatära män har fått för sig.”
“Varför är inte dessa celibatära män som går omkring i Vatikanen ett hot mot familjen ?”
(Celibatära) män riskerar ju aldrig att FÖRBLÖDA för att få människosläktet att fortbestå.
Så varför bry sig ?”
”Och var den gränsen går kräver katolska kyrkans CELIBATÄRA MÄN att ha tolkningsföreträde i att bestämma.”
(Och sign Jörgen Thorgard skrev ju:
”Förbjud professionella celibatärer att yttra sig om sex, samlivet mellan man och kvinna samt de teologiska aspekterna på human reproduktion. Det räcker inte med teoretiska studier, det krävs praktik.”)
Osv osv.. Hoppas du vet vad du skriver…
Angående katekesen och mystik: P. Boulard borde läsa katekesen själv istället för att lita på tyska kolleger:
Följande paragrafer matchade ”mystisk”: 643, 795, 1119, 1474 och 2014 .
Följande paragrafer matchade ”mysterium”: 42, 48, 50, 69, 80, 90, 206, 230, 234, 235, 237, 244, 251, 260, 261, 280, 287, 359, 389, 395, 404, 448, 461, 462, 483, 494, 515, 517, 518, 526, 534, 537, 540, 556, 593, 601, 618, 624, 639, 647,
Följande paragrafer matchade ”kontemplation”: 771, 1380, 2654, 2687, 2715 och 2721 .
Följande paragrafer matchade ”förnyelse”: 616, 670, 821, 828, 1043, 1262, 1602, 1989, 2019 och 2691 .
Följande paragrafer matchade ”väcka”: 153, 635, 645, 1309, 2105, 2524 och 2729
Följande paragrafer matchade ”uppväcka”: 449, 992, 994, 1002, 1004, 1049 och 2572
etc
Jörgen skriver:
”han och jag har olika referens- och upplevelseramar i den frågan.” Och menar att det krävs erfarenhet av äktenskap för att råda i äktenskap, eller erfarenhet i andligt liv för att råda i andligt liv.
Därmed skulle gifta vara hänvisade till gifta, ensamstående till ensamstående, drogmissbrukare till drogmissbrukare, barn till barn, gamla till gamla…blinda till blinda…
Nej – så är det ju inte. Ty alla är vi människor med samma minne av Adam inbakat i vårt kött, samma eländiga synder, samma svagheter – och samma möjlighet till heligt liv. Glöm ej att hos förebilden för vår kristna familj – den heliga familjen – var alla enligt vår tro just – celibatärer! Heliga sådana.
Och naturligtvis, såsom alla präster och ordensmedlemmar, frivilliga sådana!
Jonas B
Jag vet ju inte vilket civilstånd du har men jag hoppas att du inte är far och att du har din svendom i behåll .
För de jämförelser du gör är som mellan mogna smultron och grus.
Du kan inte ha upplevt den glädjelåga det är att ligga med kvinnan man älskar och inte den totala sammansmältningen i orgasmen då alla gränser suddas ut och blodet blir till flytande eld och kroppen brinner utan att det smärtar och utan att förtäras.
OPch du kan inte ha upplevt stoltheten en man känner när han gär bland folk med armen om sin höggravida kvinna och ingen kan undgå att fatta att det är JAG som gjort henne med barn att det är MIG hon ligger med när vi kommer hem.
Och inte heller kan du tydligen förstå den omvälvning det är för en man att bli far. Jag vet det, jag har tre söner och de vet att min kärlek till dem är, absolut och ovillkorlig, gäller det nå’n av dem skulle jag inte tveka ett ögonblick att ladda storviltstudsaren som står i mitt vapenskåp, stoppa några nävar patroner i fickorna och storma helvetets eller himlens murar. De vet också att deras bröder skulle göra mig sällskap, med vapen i hand.
//Jörgen Thorhard
Tack för din undervisning i hur det är att vara med en kvinna. Och ha och barn och bössan beredd .
Jag är rörd av omtanken…stackars alla ensamstående, präster och ordensmänniskor som aldrig fått uppleva detta salighetstillstånd, så emotionellt handikappade de måste vara. För att inte tala om änglarna…
Jag ger nu upp detta forum. Nivån är bara för låg. Man behöver inte vara överens, men en gnutta vanligt hyfs och reson måste ju finnas.
Jag har ett råd: skriv ut och läs det du skrivit en gång, och försök sätta dig in i hur en normalbevågad läsare bedömer dig.
Hejdå
(Jag ska inte tipsa polisen, det får någon annan göra, men jaktlicens skulle jag nog vara tveksam att dela ut till en som är beredd att ”storma helvetets eller himlens murar” med älgstudsaren…)
Jonas B
Om utifall du tittar in här igen.
Eftersom du lagt ned en sådan möda i ditt senaste svar till mig.
Den noggrannhet du som ”opponent” lagt ned på att kritisera en enda av P. Boulads 10 punktskritik av katolska kyrkan ger intryck av att du håller med om resten.
Ang diskussionen om celibat och celibatärer ber jag dig göra följande disktinktion
Att uttrycka krav på att manliga celibatärer inte ska ha monopol på beslutanderätt inom katolska kyrkan på frågor som har med sex- och samlevnad att göra är inte liktydigt med att uttrycka sig ”pejorativt” om celibat som sådant.
Det vore oerhört underlättande om du kunde anstränga dig en liten smula att förstå skillnaden.
Den inlevelseförmåga som ”celibatären Jesus Kristus, Guds Son” hade i människors och inte minst kvinnors lidande – tex när det gäller sex- och moral – kan tyvärr inte Vatikanens celibatärer MÄTA sig med.
Det är som skillnad på natt och dag.
Ta scenen med äktenskapsbryterskan och hör hur Jesus vågar bryta mot gängse synsätt.
Jämför scenen med den 9-åriga brasilianska flickan och hör hårdheten och obarmhärtigheten från Vatikanens män och hör hur ärkebiskop Rino Fisichella i Jesu anda säger till världen
“The girl should have been defended, hugged and held tenderly to help her feel that we were all on her side,”
Och kolla hur det nu går med denna ärkebiskop. Om han pga av detta uttalande förlorar sin position som ordförande i Påvliga Livsakademin så är det ett mått på var Vatikanen står när det gäller synen på BARMHÄRTIGHET.
I praktiken.
Hälsningar
// Irène
Hej Jonas
Det är ledsamt att bli bemött på det sättet du nu åter blev bemött, såsom jag mkt ofta också blivit bemött av Kv:s skribenter. Jag förstår mer än väl att du blev indignerad speciellt med tanke på att du varit en röst så länge på KV:s blogg. Flera år, kanske. Jag hoppas att detta inte blir raderat eller ansett som ”tråkig ton” eller annat när jag vill tacka dig för dina ofta mkt intressanta invallsvinklar. Och så tycker jag slutligen att vi båda är värda ett bättre sammanhang än detta forum som är mer en privat blogg än en demokratisk allmän sådan.
Exemplet är väl tydligt när Jörgen tillåts säga vad han säger emedan du och jag snabbt tillrättavisas.
Vill bara ha detta sagt till dig, Jonas.
Någon sa vid min egen upptagning kloka ord och jag återger dem gärna till den som vill lyssna.
” Många föreställer sig tillhörigheten till den katolska kyrkan som om man införlivades i ett gigantiskt och förkvävande system, ett rutnät som i detalj reglerar ens liv genom många Du skall och Du skall icke – mest det senare. Men att höra till kyrkan är något helt annat. Det är en befrielse. Påskens berättelser i evangelierna skildrar hur Jesus kommer till sina i sin rädsla inlåsta, instängda lärjungar. Han står plötsligt mitt ibland dem och säger: Frid över er alla! Ta emot den helige Ande!”
Jag tror att du kunde ha sagt samma ord.
Det är dax att gå vidare.
// Frances
Tack Frances.
Det här är bortkastad tid man kan använda till att be istället.
Låt oss nu lämna klubben ifred.
Jonas B.
(som har hustru, barn och inte behöver jaktvapen för att försvara dem.)
Jonas,
Jag tycker inte att du ska lämna bloggen, för mig är du en utmärkt side-kick! Det är mycket som klarnar när jag försöker trassla ut din tankehärvor, även om jag inte alltid har tålamod och ork att ta mig an uppgiften.
/Anneli 🙂
Anneli och Jonas,
Sidekick, det var fyndigt och roligt skrivet! Klubben som inte finns kanske
skulle inrätta stipendier för att utse och belöna: ”Min sidekick och jag”
Ett antal kända ”par” återfinns på http://sv.wikipedia.org/wiki/Sidekick
T ex Bill och Bull till Elake Måns i Pelle Svanslös böckerna och Dupontarna till Tintin.
Med bästa hälsningar, Krister
Att Jonas B. förmedlar tankehärvor, det kan jag inte hålla med om! Snarare motsatsen. Han står upp för traditionell ortodox kristendom, medan de progressivas passion för det moderna och mondäna söker påverka i heterodox rikting. Inte minst inom det sexuella området! (Läs t.ex. Libido Dominandi av den store E. Michael Jones.)
Krister,
Kul, men det är med ett undantag, män som nämns både som sidekickar och hjältar i artikeln. Kan kvinnor inte vara hjältinnor eller roliga? En av mina favoriter, Miss Marple kunde platsa, hon har lite olika medhjälpare. Det är inte bara Ron Weasley som är sidekick till Harry Potter utan även Hermione Granger.
Man får alltså lägga till ett genusperspektiv på det hela också.
/Anneli
Annelie,
Visst, ok för genusperspektiv, men det måste väl då finnas en tillräckligt stor och rolig, verklig eller virtuell population av kvinnor som hjältar och sidekickar/medhjälpare? För att få ett färgstarkt urval. Jesus och Maria resp Magdalena. Teresa av Avila och Johannes av Korset, Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln, Modesty Blaise och Willie Garvin, ja många fler finns ju!
Men nu är vi långt från inläggets tema, P. Henri Boulads allvarliga uppmaning till Kyrkan genom dess påve. Vad gör vi såsom Kyrkan?
Krister
Jonas B
Det är väl bäst jag lugnar Dig genom att berätta att begreppen storma helvetet eller himlen är, jag trodde välkända, litterära figurer.
F. ö. känns det riktigt intressant att bli sedd som liberal och heterodox. Omväxling förnöjer.
Men nu fortsätter med jag P. Boulads brev
1. Den ”praktiserande” religiositeten är i konstant nedåtgående………
2. Prästseminarierna och novisiaten töms i samma takt och kallelserna är i fritt fall. ……
Det är inget att förvånas över. Detsamma händer i protestantiskt präglade regioner och oberoende av statskyrkosystem eller ej, Kyrkor och samfund har mer än villigt lånat sig till att hjälpa staten att diciplinera folket och därmed gjort sig till en del av maktens våldsamma och grymma repressionsapparat.
Det är denna onda sådd som vi nu skördar de bittra frukterna av. Kyrkan övergav så ofta folket och horade med staten och snart också med kapitalet (t.ex. genom att ge kungarna gudomlig legitimation genom kröningen, istället för att påpeka att en makthungrig omänniska är och förblir en sådan tills han omvänt sig och avsagt sig makten; ett annat exempel är avvecklingen av ränteförbudet; ytterligare ett accepterandet av dödsstraffet). Kyrkan måste svänga 180 grader och återvända till källorna. Bli en motmakt och de mäktigas fasa, bli folkets Kyrka istället för folkkyrka, driva en skarp samħällskritik och en lika skarp civilisationskritik när gapet mellan fattiga och rika ökar och när massiv överbefolkning och galopperande utsugning av jordens resurser hotar vår framtid.
Bristen på kallelser och noviser kan mycket väl handla om ett behov av nya former. För medan Kyrkans tro inte får påverkas av samhället hon verkar i måste formerna för trons förmedling ständigt omprövas. Idag växer det fram nya kommuniteter, olika modeller exiserar sida vid sida, alt ifrån löst sammanhållna kollektiv till direkt klosterliknande modeller. I många av dessa nya kommuniteter finns familjer, singlar och löftesbundna celibatärer under samma tak, löftena kan vara tidsbegränsade. I Kyrkan får vi inte binda oss vid en organisationsmodell och en betrakta den som huggen i sten. Kyrkohistorien visar både nödvändigheten av re-formering och nydaning och framförallt av lyhördhet.
8. Den katolska kyrkan som under århundraden uppfostrat …
Här häller jag inte med brevskrivaren. Man kan inte tala om en vuxen, mogen kultur när den för mindre än 100 år se’n hyllade sådana figurer som Hitler och Stalin.
Snarare att det handlar en extremindividualism, eller en massnarcisism.
Till detta kommer massmedias framväxt. Jag tror inte att fler tänker själva idag än för t,ex, 1000 eller 100.000 år se’n. Men det är fler som erbjuder sig att mot pengar eller makt tänka åt oss. Och på det området vilar det största ansvaret på det kristna lekfolket, att utöva Kyrkans apostolat i världen. En präst eller en ordenssyster ses ofta som ytterligare en försäljare av livsåskådningsbranchen.
Så kanske är de minskande prästkallelserna ett påpekande ovanifrån att prästerna skall spela en mindre framträdande roll utåt, att Kyrkans talan skall föras ab ett välutbildat lekfolk medan ämbetsbärarna till största delen betjänar de troende mvd sakramenten
5//Jörgen
Krister,
Egentligen var det inte sidekickandet som var huvudsaken i min kommentar… Det var de låsta positionerna här och på andra håll jag ville komma åt. Istället för att som vanligt skriva ”gör det då” när Jonas återigen skriver att han ska lämna bloggen, skrev jag tvärtom, stanna kvar, vilket är sant det med. Utan Jonas hade flera insikter förmodligen gått mig förbi.
Jag skulle också vilja se ett vänligare och mer respektfullt tonfall och där kan man förstås förvänta sig att kyrkans ledning och i synnerhet då prästerna föregår med gott exempel. Nog ingår det i prästrollen att bemöta sina medmänniskor med respekt?!
Humor är mer än välkommet och är ofta det bästa sättet att tackla ett allvarligt ämne. Men för att vara roligt måste det då till värme och glimten i ögat. När uppblåsta egon ”skämtar” blir det bara raljerande och hånfullt.
Eftersom ovanstående är aktuellt hela tiden tycker jag att jag håller mig till ämnet, men det kan man förstås ha olika åsikt om.
/Anneli
Pingback: En kyrka där det är de gamla som är rebellerna | Rebella undrar