Vänner,
häromkvällen lyssnade jag till ett föredrag om den franskfödde reformatorn Jean Calvin. Efteråt blev det förstås en del resonemang kring predestinationsläran. Jag tror varken föredragshållaren eller vi som lyssnade blev klokare.
Att Gud förutbestämt vissa till salighet och andra till eviga straff går helt enkelt inte ihop med kristen tro. Så hur kunde det gå ihop för Calvin?
Efteråt får man alltid de bästa idéerna. Då slog det mig att problemet kanske är att jag inte förstår Calvins svar därför att han inte förstår min fråga. Eller om man så vill tvärtom: att Cavin inte förstår min fråga eftersom jag inte förstår hans svar.
Gert Gelotte
Eller så kan det vara kittlingen av att vara en så maktfullkomlig ”guds” sändebud. Makten, utan institutionella begränsningar, frestar ”små” människor, Jag minns en otrevlig präst jag kände som kom tillbaks från en Englandsresa till likasinnade och talade lyriskt dreglande om hur hans nya bekantskaper ”vågade straffa” sina barn. Så det kanske inte behövs svårare förklaring än att Calvins gud passar en sadistisk läggning.
//Jörgen
Gert,
Jag tror att du har rätt, men det skulle vara bra att veta på vilket sätt du och Calvin missförstår varandra.
/Anneli
Gert
Här borde jag stannat upp och låtit resonemanget hinna ikapp svaret innan jag skrev något alls.
Vad jag menar är att Jean Calvin levde på 1500-talet i en annan tid och med andra värderingar. Det är inte så konstigt att hans svar inte fungerar på frågor vi ställer utifrån vad som är aktuellt i dag och vice versa.
Var det vad du menade?
/Anneli
Anneli,
just.
Gert