Kardinal Koch – ordf för Vatikanens Enhetsråd – har varit huvudtalare under den gångna veckan på en stor internationell ekumenisk konferens i Innsbruck.
Kochs huvudbudskap kan enligt Kath Press sammanfattas i orden ”De kristna kyrkorna måste äntligen börja tala med en röst i etiska frågor. ”
http://www.kathpress.at/site/nachrichten/database/44866.html?SWS=8b9ee1632cb5ceb4309722d170e939b8
Sammanfattningsvis betonade Koch kyrkornas ansvar att skydda det mänskliga livet från dess början till dess slut. Koch beklagar att kyrkorna inte talar som en röst när det gäller områden som stamcellsforsking, abort, eutanasi. Och inte heller inom områden som äktenskap, familj eller homosexualitet.
Koch sa vidare att lösenordet ”Tro skiljer – handla förenar” från ekumenikens tidigare fas, idag ställts på ända. Idag är det framförallt etiken som skiljer och tron som förenar.
Så påtalade Kurt Kock ekumenikens stora uppgift att utarbeta en ”gemensam kristen antropologi ”.
När det gäller dialogen med de ortodoxa så är det i första hand kring frågan om påvens ställning som det hakar upp sig.
Vad anglikanska kyrkorna och vad personalordinariatet beträffar betonade Kurt Koch att det inte var påven som varit den pådrivande kraften. Personalordinariatet möjliggjorde att konvertiterna kunde behålla sina anglikanska traditioner i samtidig gemenskap med påven. Det rör sig inte här om ekumenik utan om en sorts konversion.Och en sådan måste alltid vara möjlig. Det är fråga om samvetsfrihet.
Största ekumeniska utmaningen för katolska kyrkan är frikyrkornas ökade betydelse. Hur kommer det sig att katoliker särskilt i Latinamerika i så stora skaror går över till evangelikala rörelser ?
Och även om de pentekostala gemenskaperna ofta är antiekumeniska så krävs dialog med dem. Och därför glädjande att det nu finns kommission för denna dialog. Och naturligtvis är de grupper som är villiga att samtala med katolska kyrkan inte nödvändigtvis representativa för alla gemenskaper.
// Irène
PS ”Idag är det framförallt etiken som skiljer och tron som förenar” säger Kurt Koch.
En förskönande omskrivning för Vatikanens vilseledande manövrar. Det det handlar om är Vatikanens tolkningsföreträde när det gäller definitionen på TRO. ”Klassisk kristen tro” enligt Vatikanen är bla förbud mot kvinnliga ämbetsbärare och obligatoriskt livslångt celibat för homosexuella.
Den som inte tror så räknas inte som riktigt TROENDE. Det är det stora problemet.
Alla döpta har inte samma syn på sin samtids kontroversiella frågor men alla döpta borde trots detta kunna dela samma nattvardsbord.
Kurt Koch bekräftar åter vad ekumenik i vatikansk tappning innebär. Individers och kyrkliga grupperingars samvetsfrihet gäller bara i den utsträckning samvetet / samvetena samman faller med påvens eget samvete.
Intressant är Kurt Kochs beskrivning av ekumeniken med de pentekostala rörelserna och att det helt plötsligt inte spelar någon roll om representanterna man samtalar med är representativa för rörelserna eller inte.
Nej bara representanterna representerar påvens åsikter i brännande frågor så är allt frid och fröjd.
Detsamma gäller anglikanska grupperingar som vill ha gemenskap med påven.
Är man bara tillräckligt uttalat mot kvinnliga ämbetsbärare och mot homosexuellas likaberättigande så plockas genast samvetsfrihetsargumentet fram ur garderoben och porten in till Vatikanen ställs på vid gavel.
Och att en påve kan tro att han efter 1 Vatikankonciliet har TROVÄRDIGHET bland ortodoxa patriarker som BARA den främste bland likar är alltid lika uppseendeväckande.
Som Vatikanen beter sig i ekumenik så beter sig också biskopsämbetet i Stockholms katolska Stift. Gärna Enhetens Kyrka där biskop Anders är biskop.
Biskop Anders står som symbol för Enhet mellan alla motståndare mot kvinnliga präster i Sverige. Och eftersom alla tjänstgörande biskopar i svenska kyrkan är för kvinnliga präster så kan de per definition ironiskt nog inte medverka i Enhetens kyrka i Sverige.
Men på det tvärkyrkliga gräsrotsplanet frodas den INKLUDERANDE ekumeniken glädjande nog. Såväl i Sverige som på andra håll i världen.
16 aug 2010
http://www.katolskvision.se/blog/?p=957
24 sep 2011
Irène.
”Alla döpta har inte samma syn på sin samtids kontroversiella frågor men alla döpta borde trots detta kunna dela samma nattvardsbord.”
Du och Åke Bonnier tänker i samma banor; apropå ekumenik med RKK skriver han:
”… vi har dopet gemensamt. Det är grundläggande viktigt. Dopet innehåller hela den kristna trons kärna. Inkarnationen, korshändelsen och uppståndelsen finns där. Därmed delar vi det allra met väsentliga.”
Jag tror de flesta kristna utanför Katolska Kyrkan skulle hålla med om detta, men det stupar på de kontroversiella frågor du nämner.
Ingen av dem är lätt men det skulle underlätta om alla kristna ställde sig två frågor:
Harmonierar min kyrkas lära med Nya Testamentet?
Följer jag den allomfattande kärlekens imperativ?
Den första löser frågan om kvinnliga präster genom insikten att begreppet ”in persona Christi” är ett patriarkalt påfund för att konstituera och skänka makt och status till en gammalromersk prästklass.
Den andra löser frågan om samkönade äktenskap genom insikten att kärleken kräver respekt för människors rätt att definiera sig själva, ”få vara sig själva” och älska enligt sin natur.
Paradoxalt nog är det genom att återvända till Kyrkans källor – sanningen och kärleken enligt den gudomliga uppenbarelsen i Jesu hjärta – som vi blir förmögna att lösa vår tids kontroverser.
Samuel.
Samuel
Jag känner mig hedrad att bli jämförd med Åke Bonnier. Han är nog den kristne företrädaren i Sverige som jag räknar som en av de mest TROVÄRDIGA anhängarna till Jesusrörelsen här i landet.
Den ekumenik han stödjer och företräder är INKLUDERANDE och att han inte brukar medverka i Jesusmanifestationen tolkar jag som en manifestation på att det finns 2 sorters kristna : INKLUDERANDE OCH EXKLUDERANDE.
Jag kan inte heller tänka mig att Åke Bonnier skulle stödja Enhetens Kyrka.
Det tragiska är att om en katolsk präst OFFENTLIGT skulle tala eller skriva på samma öppna inkluderande, fördomsfria och icke BOKSTAVSTROENDE sätt som Åke Bonnier så sitter biskop Anders alldeles egna inkvisitor, den bokstavstroende och fundamentalistiske Opus Dei mannen Jorge de Salas beredd till ”samtal”.
// Irène