Vänner,
en mycket läsvärd artikel från The Washington Post:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/01/22/AR2010012202919.html?hpid=topnews
Gert Gelotte
-
8 svar till ”Kvinnor bak i bussen”
-
Vänner,
i texten finns ett citat från den katolske prästen Roy Bourgeois som kanske kräver en förklaring. Bourgeois säger följande till prästkolleger som inser att diskrimineringen av kvinnor i kyrkan är fel, men som inte vågar protestera offentligt:
”I understand your fear about going public with this,” he told them, ”but you and I are card-carrying members of this all-boys club, and our silence simply sends the message very clearly that it’s okay to have women sit in the back of the Catholic bus.”
Roy Bourgeois anspelar på rasförtrycket i den amerikanska södern före medborgarrättsrörelsens seger. Färgade fick då sitta längst bak i bussen och måste resa sig upp om en vit person krävde att få överta sittplatsen.
Den 1 december 1955 i Montgommery, Alabama ändrade 41-åriga Rosa Parks på detta. Hon var trött och vägrade resa sig. För detta greps hon av polis och sattes i häkte. Händelsen ledde till att de färgade medborgarna i Montgommery bojkottade de kommunala bussarna och, viktigast av allt: den drog in Martin Luther King i medborgarrättsrörelsen.
Rosa Parks dog 2005. Hon fick alltså aldrig uppleva att en svart man blev president i det land där hon 50 år tidigare vägrats sittplats i en buss på grund av sin hudfärg.
Rosa Parks kunde inte ana vad hennes vägran skulle komma att betyda. Det vet inte vi heller när vi står inför valet att vägra acceptera en orättvisa eller låta den passera för att slippa obehag.
Rosa Parks gjorde skillnad. Den möjligheten har vi alla.Gert Gelotte
-
Gert,
Varför tycker du att prästkallelsen är en jämställdhetsfråga? Jag har aldrig tänkt på vad det är som får dig m.fl. att se det så, utan bara konstaterat att jag inte håller med. Men det kan ju bero på att jag missförstår dig.Jag tycker att artikeln är bra i och med att den tar upp det viktiga i att varje kallelse prövas och även att de kvinnor som är beredda att utstå så mycket måste ha en stark prästkallelse. Sedan tycker jag att det är viktigt att hålla ihop den grupp som inte får möjlighet att få sin kallelse prövad dvs kvinnor och män som inte är kallade att leva i celibat.
När jag nu ändå är inne på skäl jag inte förstår vitsen med så kanske någon kan förklara varför man från officiellt katolskt håll mött frågan om kvinnliga präster med svaret att man i stället borde stärka lekmännens roll.
Jag tycker det är jättebra att ge lekmännen större inflytande, men det hjälper knappast den lilla grupp katoliker som är kallade att bli präster?!
/Anneli -
Annelie,
jag anser det självklart att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, samma skyldigheter och samma möjligheter. Jag kan inte förstå varför kvinnor som grupp skall vara underordnade män som grupp därför att de är kvinnor.
Men det var kanske inte ett svar. Ett principiellt svar blir att jag anser att samhället bygger på individer inte på kön.Gert Gelotte
-
Gert,
Jag håller förstås med dig generellt om att kvinnor och män ska ha lika förutsättningar. Men en kallelse är något annat, man kan inte förutsätta att Gud ska följa den svenska synen på jämställdhet, eller hur?
Däremot bör Katolska kyrkan förstås pröva varje kallelse individuellt oavsett vem som känner sig kallad.
Så vad jag egentligen undrade var vilket nivå du lägger jämställdhetskraven på, Gudsnivå då håller jag inte alls med dig, eller på kyrkonivå, då tycker vi nog ganska lika. Eller så kan du givetvis se saken från något helt annat håll som jag inte ens tänkt på.
/Anneli -
Annelie
vad Gud anser om jämställdhet vet jag inte. Vet du? Hur i så fall?
Gert Gelotte
-
Gert,
Nej hur skulle jag kunna veta vad Gud anser om jämställdhet?! Jag kan inte tänka mig att någon annan vet det heller. Därför undrar jag hur man kan kräva att kvinnor ska få bli präster, respektive bestämt hävda att kvinnor och gifta män inte får blir det.
Bedömer man varje kallelse på samma villkor kan det rent teoretiskt sluta med att det inte är någon skillnad mot hur det är nu, men det skulle också kunna slå åt andra hållet med bara kvinnliga präster.
Just för att vi inte vet hur Gud resonerar.
/Anneli -
Annelie,
våra tankar går lite olika vägar, men tycks hamna på samma plats till slut. Jag kräver att kvinnor skall ha samma möjlighet att bli präster som män. Det är väl vad även du anser? Kräva att få bli präst kan ingen göra.
Gert
-
Gert,
Jo vi är nog i stort överens, du lägger tonvikten på kvinnor och jag på kallelser tror jag. Men det är viktigt att vara tydlig med att ingen vare sig man eller kvinna kan kräva att få bli präst. Det är ofta en olycklig sammanblanding mellan ovanstående i diskussionen.
/Anneli
-
Bloggrulle
Vänner,
i texten finns ett citat från den katolske prästen Roy Bourgeois som kanske kräver en förklaring. Bourgeois säger följande till prästkolleger som inser att diskrimineringen av kvinnor i kyrkan är fel, men som inte vågar protestera offentligt:
”I understand your fear about going public with this,” he told them, ”but you and I are card-carrying members of this all-boys club, and our silence simply sends the message very clearly that it’s okay to have women sit in the back of the Catholic bus.”
Roy Bourgeois anspelar på rasförtrycket i den amerikanska södern före medborgarrättsrörelsens seger. Färgade fick då sitta längst bak i bussen och måste resa sig upp om en vit person krävde att få överta sittplatsen.
Den 1 december 1955 i Montgommery, Alabama ändrade 41-åriga Rosa Parks på detta. Hon var trött och vägrade resa sig. För detta greps hon av polis och sattes i häkte. Händelsen ledde till att de färgade medborgarna i Montgommery bojkottade de kommunala bussarna och, viktigast av allt: den drog in Martin Luther King i medborgarrättsrörelsen.
Rosa Parks dog 2005. Hon fick alltså aldrig uppleva att en svart man blev president i det land där hon 50 år tidigare vägrats sittplats i en buss på grund av sin hudfärg.
Rosa Parks kunde inte ana vad hennes vägran skulle komma att betyda. Det vet inte vi heller när vi står inför valet att vägra acceptera en orättvisa eller låta den passera för att slippa obehag.
Rosa Parks gjorde skillnad. Den möjligheten har vi alla.
Gert Gelotte
Gert,
Varför tycker du att prästkallelsen är en jämställdhetsfråga? Jag har aldrig tänkt på vad det är som får dig m.fl. att se det så, utan bara konstaterat att jag inte håller med. Men det kan ju bero på att jag missförstår dig.
Jag tycker att artikeln är bra i och med att den tar upp det viktiga i att varje kallelse prövas och även att de kvinnor som är beredda att utstå så mycket måste ha en stark prästkallelse. Sedan tycker jag att det är viktigt att hålla ihop den grupp som inte får möjlighet att få sin kallelse prövad dvs kvinnor och män som inte är kallade att leva i celibat.
När jag nu ändå är inne på skäl jag inte förstår vitsen med så kanske någon kan förklara varför man från officiellt katolskt håll mött frågan om kvinnliga präster med svaret att man i stället borde stärka lekmännens roll.
Jag tycker det är jättebra att ge lekmännen större inflytande, men det hjälper knappast den lilla grupp katoliker som är kallade att bli präster?!
/Anneli
Annelie,
jag anser det självklart att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, samma skyldigheter och samma möjligheter. Jag kan inte förstå varför kvinnor som grupp skall vara underordnade män som grupp därför att de är kvinnor.
Men det var kanske inte ett svar. Ett principiellt svar blir att jag anser att samhället bygger på individer inte på kön.
Gert Gelotte
Gert,
Jag håller förstås med dig generellt om att kvinnor och män ska ha lika förutsättningar. Men en kallelse är något annat, man kan inte förutsätta att Gud ska följa den svenska synen på jämställdhet, eller hur?
Däremot bör Katolska kyrkan förstås pröva varje kallelse individuellt oavsett vem som känner sig kallad.
Så vad jag egentligen undrade var vilket nivå du lägger jämställdhetskraven på, Gudsnivå då håller jag inte alls med dig, eller på kyrkonivå, då tycker vi nog ganska lika. Eller så kan du givetvis se saken från något helt annat håll som jag inte ens tänkt på.
/Anneli
Annelie
vad Gud anser om jämställdhet vet jag inte. Vet du? Hur i så fall?
Gert Gelotte
Gert,
Nej hur skulle jag kunna veta vad Gud anser om jämställdhet?! Jag kan inte tänka mig att någon annan vet det heller. Därför undrar jag hur man kan kräva att kvinnor ska få bli präster, respektive bestämt hävda att kvinnor och gifta män inte får blir det.
Bedömer man varje kallelse på samma villkor kan det rent teoretiskt sluta med att det inte är någon skillnad mot hur det är nu, men det skulle också kunna slå åt andra hållet med bara kvinnliga präster.
Just för att vi inte vet hur Gud resonerar.
/Anneli
Annelie,
våra tankar går lite olika vägar, men tycks hamna på samma plats till slut. Jag kräver att kvinnor skall ha samma möjlighet att bli präster som män. Det är väl vad även du anser? Kräva att få bli präst kan ingen göra.
Gert
Gert,
Jo vi är nog i stort överens, du lägger tonvikten på kvinnor och jag på kallelser tror jag. Men det är viktigt att vara tydlig med att ingen vare sig man eller kvinna kan kräva att få bli präst. Det är ofta en olycklig sammanblanding mellan ovanstående i diskussionen.
/Anneli