”Blir du lönsam, lille vän” är titeln på Peter Tillbergs målning och jag sätter en alternativ titel på Forsmans bok ”Gudlös etik” som låter : ”Är du religiös, lille vän”. Detta i dialog till ”blir du lönsam lille vän”.
I boken radas det upp inkonsekventa o vansinniga etiska regler som framförallt enligt Forsman kristendomen genom historien uppvisat . Sant! Som suicidalmord exempelvis vilket innebar att genom döda någon annan så kunde man innan avrättningen få syndernas förlåtelse o därmed slapp man det helvete man definitivt trätt in i om man var en självmördare. Men trots hennes uppradande av inkonsekventa o vansinniga forntida o nutida religiösa etiska regler tycker jag inte att hon själv navigerar rätt eller är tillfullo konsekvent. Framförallt inte när det gäller rätt till abort-rätt till provrörsbefruktning-rätt till surrogatmamma etc etc.
Hon skriver bl.a. om surrogamammorna i indien : ” Ett barn tas fram genom kejsarsnitt på en av surrogatmödrarna , medan den kvinnliga kirurgen högljutt pratar i mobiltelefon med en ny kund, allt medan hon syr ihop såret. Ingen bryr sig om patienten, kvinnan som fött barnet. Men religionen blandas in när det passar . Den kvinnliga kirurgen säger till en presumtiv kund om en tilltänkt surrogatmamma att ”hon är mkt religiös” som vore det en merit.”,
JA, det är för j-ligt. På alla sätt.
Men denna människosyn hör ju ihop med en grundläggande syn att barn är en rättighet. För många är det ingen rättighet utan en gåva. Det behöver man inte vara troende för att tycka. Även om det är viktigt det hon gör att ta fram tanken på att vi kan kanske klara oss utan religiös etik så innebär det ju inte att vi klarar oss utan en grundläggande formativ etisk syn för livet på jorden. Djur har inte aborter, de har inte provrörsbefruktning o de har definitivt inte surrogatmammor . BF menar att vi behöver etik men inte religiös o det kan hon ha rätt i, det förtar åtminstone inte min tro. Gudar har visat sig vara nyckfulla när det gäller etik. Globalt sett o det är väl det enda intressanta
”Att fattiga kvinnor ställer upp som surrogatmödrar mot betalning är ett stort etiskt problem. De är socialt o ekonomiskt utsatta o borde slippa sälja sina kroppar till vare sig detta eller något annat”
Jo men… vad kom först ägget eller hönan? Eller som hon själv citerar Göran Hermerén: ” Konsekvens är enligt min mening en viktig dygd inte bara i logiken utan också i etiken”.
Hur var det nu med Sanning o Konsekvens… om man nu börjar säga att det är etiskt hållbart att fixa barn till dem som inte kan få på naturlig väg varför stanna vid att kvinnor tjänar pengar på det? Eller det faktum att ariska spermabanker står högst i kurs på Manhattan…
Är inte detta lite av Tillbergs målning, säg? Samma anda… Hela köret liksom…
Birgitta Forsman talar om religiösa människor som vore de nästan intelligensbefriade. Hon uttalar det inte men det känns. ”är du religiös, lille vän”.
Så Bengt, du får dig en skrapa…
”En av Tankesmedjans/Claphaminstitutets fellows, den katolske läkaren Bengt Malmgren, skriver med förtrytelse på sin blogg att man uppmärksammar minkar men förbigår aborter med tystnad. Detta skrev han efter ett allvarligt vanvård av minkar hade avslöjats på svenska minkfarmer.” sid172
Här är BF känslomässig o menar att allt liv är heligt (men det är ok med abort) emedan du Bengt menar att allt liv är heligt (men djur kan vi hantera som vi vill).
Eller Bengt?
Det skulle vara intressant om någon datorfixade Tillbergs målning.
I klassrummet satt djur. I klassrummet satt religiösa. I klassrummet satt foster.
Forsman känns lika hård …som kyrkan är hård.
Jag känner mig som sångaren i the Poodles sa ”jag vägrar äta något som har haft ett ansikte”. Poesi eller religiös etik?
En viktig bok att konfrontera sig med. Dock, jag längtar till poesin när jag läst färdigt boken.
Någon annan med tankar? Finns massor att säga…har bara sagt minimini.
Agneta
Agneta,
Jag har inte läst Birgitta Forsmans bok, jag läste för något år sedan en debatt om boken
i Sydsvenskan. Sedan dess visar google att det varit ett Filosofiskt rum i SR mellan författaren
och debbatörer.
Ditt mångvärderande inlägg om boken gör mig lite nyfiken att läsa den; då nöjde jag mig med andras intryck att den var ganska så förenklande. I dag vet jag alltså inte. Snyggt att du längtar till poesin efter den; jag kan gissa att jag skulle längta till musiken, t ex Puccinis
fantastiska Flickan från Västern just nu på Stockholmsoperan.
Krister
Agneta,
Jag letade på Bengts Blogg efter ett annat inlägg, och hittade då detta varierade samtal om
Birgitta Forsmans bok.
Krister
Det som citeras av mig skall självfallet inte tolkas som att jag menar att djur får behandlas hur som helst. Det var verkligen en grov vantolkning, så grov att jag tror den är medveten för att det skall passa in i hennes argumentation.
Humanisterna är världsbäst på att förvränga och missförstå. Här är ett annat exempel:
http://samvetsfrihet.blogspot.com/2012/01/humanistbloggen-och-fri.html
Vet du Bengt, jag tror att du är en djurvän, så jag blev bara förvånad när jag läste det. Sån’t där känner man på sig om någon är en varm eller kall person. På sättet personen skriver, väljer ord, förhåller sig till oliktäkande. Tilltalet av en annan människa.
Det är tråkigt med denna polarisering mellan troende o icketroende. Vilket jag själv fick erfara efter att min egen andliga upplevelse blev ifrågasatt i Tv av Martin Ingvars, Anton Geels o Christer Sturmark. Jag tyckte att Existens skötte det fint med respekt för min person o erfarenhet men däremot var det intressant när jag fick telefonsamtal från upprörda tv-tittare.
Hysteria av… Lars von Trier, typ.
Jag finner dock att det är nyttigt att ifrågasätta vad den religiösa etiken har lett oss till. En bättre eller sämre värld? Det är oxå viktigt att ta emot de många på vår jord som menar att religioner gett mest krig o eländes elände. Samt det dumma i att som kristen klänga sig fast vid föreställningen att kyrkan har gett konst o universitet o lärdom o den bästa etiken. Visst men konst, lärdom, universitet o god etik kunde ha kommit mänskligheten till del utan kyrkan. Det är inte sant att kyrkan är det enda som kan ge det, helt enkelt. Det är en ovetenskaplighet, dessutom. Här är BF viktig. Och humanisterna.
Det som är trist är den stora breda okunskapen om religion hos journalistkåren. Kanske är det som skillnaden mellan musikteoretikern o musikern. Konstteori o konstnärskap. Teologi o tro. Religionsvetenskap o tro.
Journalister beundrar ex. den store kompositören o förstår o accepterar hans inre spännvidd med dess komplexa värld … men de förstår inte att exakt samma inre spännvidden kan en troende ha. Jag menar att det tillstånd som vi troende ibland befinner oss i liknar det tillstånd den person har som är i en djup kreativ eller forskande process. Journalister läser på om musikteori för att kunna förstå kompositören bättre men jag tvivlar på att de läser på om religion för att förstå den troende.
Därför banaliserar journalister inte bara de religiösa utan framförallt SIG SJÄLVA. Klokt vore att inse det.
Fast Birgitta Forsman verkar ha läst på … o ändå banaliserar hon de troende, känns det som. Eller känns det det egentligen? … måste hon inte vara så arg för att väcka sovande? Får man en känsla av att hon banaliserar sig själv? Nej, det tycker inte jag. Eller , jo… hon tar ibland till så fåniga exempel när hon vill påvisa kyrklig stollighet. Som gardiner hos laestadianer…småttigt… banalt faktiskt.
Agneta