”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
” …..och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.” — Matt 2 kapitlet
Theofania eller Epifania 6 januari var i den urkristna kyrkan den ursprungliga dagen som firades som åminnelse av Kristi födelse och Kristi dop av Johannes Döparen i Jordanfloden.
Epiphania, gr. epi’faneia, ”synligblivande uppenbarelse”
Så småningom började man i Rom i början på 300 talet fira Kristi födelse separat den 25 december för att konkurrera ut den hedniska festen med Sol invictus / Den obesegrade solen som firades just denna dag. Kristendomen konkurrerade under sin första tid i Rom också med Mithraskulten som hade nära samband med Den obesegrade solens fest.
Inom hela romarriket spreds sedan firandet av Jesu födelse till den 25 december. Men kyrkor som låg utanför romarriket tex armenierna firar fortfarande både födelsen och dopet den 6 januari.
Bland de ortodoxa har Theofanin (som inte har den västliga benämningen ”Trettondagen”) ingen som helst koppling till ”de vise männen”. Högtiden handlar uteslutande om Kristi dop.
Den första avbildningen man känner till av de ”tre vise männen” finns i Roms katakomber från 200-talet. Matteus preciserar inte antalet ”magoi ” – mager – men traditionen har så småningom fastnat för 3. Kanske utifrån att antalet gåvor var 3. Guld, rökelse och myrra som enligt vissa tolkningar står för rikedom, för gudomligt och för död.
En känd mosaik i Sant Appollinaire Nuovo in Classe i Ravenna uppförd av kejsar Justinianus under 500- talet visar de 3 vise männen – mager – i kläder som ”persiska stjärntydare.”
http://www.katolik.nu/html/liturgi_viseman.htm
Syftar Matteus på att männen han berättar om kan ha varit zoroastriska präster / stjärntydare från Babylon? Zoroatrism är världens äldsta monoteistiska religion och i en apokryfisk skrift ”The Arabic Gospel of the Infancy of the Saviour” nämns att Zarahustra förutspår Jesu födelse.
Betlehemsstjärnan har under tidernas lopp också tolkats på en mängd olika sätt. Olika stjärnkonstellationers betydelse, supernovor, kometer mm har beskrivits.
Den senaste ? tolkningen härrör från astromen Michael Molnar som på ett antikt mynt fann en bild med en stjärna och en vädur och skrev boken ”The star of Betlehem : The legacy of the Magi.”
http://www.eclipse.net/~molnar/#intro
Astronomi och astrologi var gemensam vetenskap fram till medeltiden.
Katolska kyrkan har bestämt tagit avstånd från astrologi.
Därför intressant hur BOKSTAVSTROENDE katoliker förhåller sig till berättelsen om vise män som tycks ha varit stjärntolkare dvs inte bara astronomer utan också astrologer och som enligt Matteus kunde FÖRUTSPÅ födelsen av ”judarnas nye kung”.
Är denna berättelse BOKSTAVLIGEN sann?
Ska man tolka allt som står i bibeln som bokstavligen sant? Om så är fallet hur kan kyrkan då SAMTIDIGT ta avstånd från astrologi ?
Och om man inte ska tolka allt som står i bibeln som BOKSTAVLIGT sant ? På vilka grunder avgörs vad som är vad ?
Vad kan /ska man tolka som SYMBOLISKT ? Sant i Andens bemärkelse ?
Och vem avgör vad som är vad ?
// Irène
Irène,
intressant fråga. Men astrologi och astronomi gick hand i hand länge än till medeltiden. De första moderna astronomerna, som Kopernikus, var även astrologer.
Sen kan man kanske säga att, om berättelsen om de visa männens besök i Betlehem är sann, så är inte förkomsten av astrologer i nya testamentet det samma som ett kyrkan erkänner astrologin. Eller?
Gert Gelotte
Gert
”inte förkomsten av astrologer i nya testamentet det samma som ett kyrkan erkänner
astrologin. ”
Jag har kanske uttryckt mig otydligt.
Det var precis så jag menade. Ty det jag ville få fram är att kyrkan plötsligt visar en förmåga till DIFFERENTIERAT tänkande när det gäller FENOMEN som beskrivs i bibeln. Med andra ord. Allt behöver tydligen inte accepteras /erkännas som BOKSTAVLIGT sant.
Det som väcker mitt intresse är att just när det gäller astrologi så har kyrkan så tydligt tagit ställning MOT TROTS att astrologi är så omhuldad i bibeln.
Jag tänkte närmast på jämförelsen med vår diskussion om julevangeliet och fenomenet med ängeln (till och med namngiven som Gabriel) som kommer med graviditetsbeskedet till Jungfru Maria, något som dessutom har FÖRESPÅTTS 700 år tidigare av profeten Jesaja.
Detta är fenomen som kyrkan gjort dogmer av och ännu på 2000-talet kan orsaka rabalder om man petar för mycket på.
Medan astrologi rätt och slätt har kunnat skiljas ut som ovetenskapligt och därför egentligen FÖRBJUDER bibelläsaren att tro BOKSTAVLIGT på stjärnan /stjärnfenomenet som förutsade ”födelsen av judarnas nye kung”.
Jag menar det verkar vara lite hipp som happ vilka bibelfenomen man MÅSTE tro på och vilka man FÖRBJUDS att tro på.
// Irène
PS Elaka tungor brukar skämta om att jungfrufödsel inte är lika sensationellt att tro på som på ”tre visa män”.
Irène,
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma, menar du att om man läser texten bokstavligt så tror man på astrologi, vilket katolska kyrkan numer anser är fel och att det blir motsägelsefullt?
Men även den som läser texten bokstavligt kan ju inte dra fler slutsatser än att på Jesu tid fanns det stjärntydare som då togs på allvar. Berättelsen om de tre vise männen säger inget om vad katolska kyrkan lär om astrologi idag. Egentligen är det samma invändning som Gert Gelotte har tror jag.
Sedan kan man alltid roa sig med att föreställa sig hur stjärntydarna skulle tas emot av dagens kungar och lärde… De skulle knappast ges en chans att visa oss till Jesus. Kanske har vi trots allt förlorat något på vägen?
/Anneli
Anneli
”Jag förstår inte riktigt vart du vill komma,”
Jag får ta på mig att jag tycks uttrycka mig oklart.
Jag gör ett nytt försök.
Genom att kyrkan tar avstånd från att tex babyloniska stjärntydare via sina ASTRONOMISKA kunskaper skulle kunna dra ASTROLOGISKA slutsatser av FÖRUTSPÅENDE slag och utifrån detta för 2000 år sedan bege sig den långa vägen från Babylonien ( nuv södra Irak) till Jerusalem, så vill kyrkan EXPLICIT säga att detta kan inte vara BOKSTAVLIGT sant, då det IDAG inte är VETENSKAPLIGT att hävda att det går att ”spå i stjärnor.”
OK.
Men nu har ju kyrkan (åtminstone i väst) bestämt att berättelsen om ”de tre vise männen” är så central så den till och med nästan ska ha en egen festdag.
Det kyrkan då I MIN TOLKNING INDIREKT säger är att denna berättelse är sann.
Och då är vi åter inne på begreppet sanning.
Kyrkan bekänner IMPLICIT att något kan vara SANT på olika sätt.
Och det är ett SYMPATISKT drag.
Men varför inte utvidga denna bekännelse även till andra berättelser i bibeln ?
Historien om ”de tre vise” männen har ju byggts på och ändrats mycket under historiens lopp.
Männen har ju gjorts om till kungar för att passa in på Jesaja 60:3
”Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång”
Och kungarna har fått namn Kaspar, Balthasar och Melchior och skulle representera människans olika raser. Därför fick Kaspar bli svart.
Relikerna av dessa kungar sägs finnas i Kölnerdomen där de hamnat först via Konstantinopel (kejsarinnan Helena) och via Milano.
Även till jungfrufödelsen finns ju ett berömt Jesajaställe 7:14 om ”Alma” som är havande.
Teologer strider fortfarande om Alma, den ”unga kvinnan ” var sexuellt orörd.
I hebreiska finns ju ytterligare ett ord för ung kvinna ”betula” som en del menar står för sexuellt orörd och skulle ha använts om biologisk jungfrudom var meningen att framhäva. Nej säger andra teologer. Det är hugget som stucket.
Alltså det finns ingen enighet bland teologer om översättningen.
Om berättelsen om ”tre kungar” är en EFTERKONSTRUKTION vid en viss tidpunkt för att kunna kopplas ihop med GT, så öppnar det ju möjlighet att berättelsen om jungfrufödelsen också är det.
Min poäng är att det vore sympatiskt om kyrkan ville nöja sig med att förkunna till människor ATT Jesus är Guds son. Men tillåta människor att UTAN DOGMER
(mentala tvångströjor) känna att detta är ett mysterium som inte går att förstå HUR det gått till.
Mysterier blir inte mindre SANNA bara för att de är mysterier.
// Irène
Irène,
i varje fall kan vi konstatera att kyrkan anpassat trons utryck till en förändrad verklighetsuppfattning.
När Matteusevangeliet blev en del av vår bibel så var förmodligen stjärntyderi okontroversiellt. Nu ses det som hokus pokus.
Men när tog kyrkan ställning mot astrologi? Någon som vet?
Gert Gelotte
Gert
”När Matteusevangeliet blev en del av vår bibel så var förmodligen stjärntyderi okontroversiellt.”
Och jungfrufödelse tydligen mer okontroversiellt än barn utom äktenskapet !
”Men när tog kyrkan ställning mot astrologi?”
Vad jag förstår fanns det redan rivalitet och intriger inom urkyrkan mot och kring astrologi. Men jag vet inget närmare om senare utveckling.
// Irène
Gert,
Enligt NE (hur skulle jag klara mig utan den?!) tog redan kyrkofäderna avstånd från astrologin, med motiveringen att det kunde leda planetkult och att ödestron var oförenlig med Guds frälsningsplan. Det verkar som om kyrkan i detta fall var långt före sin tid.
Iréne,
Texterna i Bibeln är ju av olika karaktär och jag uppfattar det som om du försöker jämföra två berättelser som hör till skilda genrer. Men jag har helt enkelt inte kunskaper nog att reda ut det, så jag får låta bli.
/Anneli
”Om de tre vise männen och om tro och vetande talade Påven vid Trettondagens Angelusbön på Petersplatsen”
http://www.radiovaticana.org/sv1/Articolo.asp?c=347301
Intressant predikan utifrån det vi tidigare diskuterat ang katolska kyrkans avståndstagande från astrologi som OVETENSKAPLIGT.
Nog tycker jag att påven tar sig frihet att i sin Trettondagspredikan blanda hej vilt mellan vetenskap och ”ovetenskap”.
Och gärna för mig under förutsättning att påven är lika generös mot andra teologer och predikanter som också har behov av att låta personliga känslor och fantasi ha ett finger med i bibeltolkning.
// Irène