Enligt The Tablets senaste nummer har påven varnat biskopar från Brasilien på deras femårs ad limina-besök ”that liberation theology was “creating great suffering and a serious loss of vital force in [their] diocesan communities”. Befrielseteologin i Sydamerika har under de senaste tjugofem åren fått stark ekumenisk prägling. En luthersk teolog säger enligt The Tablet: ”But Dr Altmann said the core of liberation theology had never been Marxist. “It is rather the compassionate identification with the poor and their struggle for justice, inspired by the life and teachings of Jesus himself, which is at its heart,” he said.”
Läs hela artikeln Liberation theology ‘is still a danger’ här.
Krister Janzon
Krister,
den gamla vanliga blindheten. Det är inte marxismen som är problemet utan fattigdomen och orättvisorna. Det vore på sin plats om B XVI ägnade tid åt att i stället för att måla Marx på väggen analysera kyrkans och biskoparnas del i förtrycket av Latinamerikas fattiga.
Gert Gelotte
Gert,
Javisst, du och Altmann i artikeln har så rätt där. Den analysen stöds ju av många kyrkans teologer och filosofer och biskopar; så ock borde påvarna i sina socialencyklikor erkänna kyrkans del i förtrycket.
Och dessutom är det två mycket olika saker att använda marxistikt-filosofiska begrepp för att analysera orättfärdiga ekonomier och strukturer contra med att plädera för en dogmatisk ateistiskt-antropologisk människo- och samhällssyn. Om nu den senare kan existera bland fria människor.
Krister
Krister,
du gör en viktig iakttagelse. Marxismen är ett bra redskap för att analysera förtryck och orättvisor. Med den nästan enfaldigt enkla frågan, vem tjänar på det? kommer man långt. Att marxismen därtill är kontraproduktiv vad gäller att skapa och fördela välstånd är en av vår tids mest tragiska erfarenheter.
Gert Gelotte
Gert,
Och det var ju just den politiska marxismens misstag, inte den filosofiska-statsvetenskapligas!
Krister Janzon
Krister och Gert,
Jag kan inte särskilt mycket om befrielseteologin och vad jag främst undrar är om befrielseteologin är marxistisk eller anklagas för att vara det?
Marxismen kan möjligen ha sina poänger i teorin, men i praktiken har den ju varit förskräckligt grym rakt av.
Om befrielseteologerna är mer eller mindre marxistisk kan jag förstå att påven är skeptisk, men om han ”bara” anklagar dem för att vara det undrar jag vad det egentligen är han vill komma åt?
Sedan håller jag mer er om att det viktigaste att försöka göra något åt fattigdom, våld och förtryck, för att inte tala om korruption.
/Anneli
För den, som liksom jag, inte är bevandrad i vad befrielseteologin innebär, har jag kopierat NE:s beskrivning, nedan. För mig låter det konstruktivt och jag kan inte begripa varför påven går till angrepp till mot befrielseteologin och inte mot anledningarna till att den existerar.
/Anneli
befrielseteologi, en på 1960-talet framväxande kontextuell teologi, med rötter i motståndet mot kolonialism och indianfolkens förtryck. Befrielseteologin värnar om människovärde, ekologiskt ansvar och rättvis samhällsutveckling. Den kämpar mot förtryck och marginalisering. Befrielseteologin utvecklas i samverkan mellan fattiga och teologer också i Afrika och Asien. Metodisk utgångspunkt är erfarenheter hos marginaliserade. Kvinnors specifika erfarenheter leder till feministteologi som en art av befrielseteologi.
Befrielseteologin slog igenom på den andra latinamerikanska biskopskonferensen i Medellin 1968 (CELAM II). Där utarbetades ett samhälleligt och kyrkligt förnyelseprogram. Förtryck och orättvisa samhällstrukturer analyserades i ett teologiskt perspektiv som ”syndens situation” och ”institutionellt våld”. Följande biskopskonferenser i Puebla 1979 och Santo Domingo 1992 kritiserade ”fattigdomgörande” och socioekonomisk marginalisering genom kapitalistisk globalisering. Ekonomisk maktkoncentration och intern och extern neokolonialism kallades teologiskt för ”mammondyrkan”.
År 1968 lade den peruanske prästen Gustavo Gutiérrez grunden för befrielseteologin. Solidaritet och identifikation med de fattiga anses vara trons främsta uttryck och kyrkans huvuduppgift. Tron tolkas som ”engagemang för de fattiga”. Metoden ”se, bedöma, handla” syftar till förändring av orättvisa strukturer. Basförsamlingar (comunidades de base, CEB) utgör modellen för ”de fattigas kyrka”. Teologi sägs vara en reflexion över befriande praxis. Bibelläsning sker, utifrån de fattigas situation, som lyhördhet mot den folkliga religiositeten (relectura). Kyrkoförnyelse kommer ”nedifrån” i form av folkets kyrka, iglesia popular.
Befrielseteologin finns i olika sociala, kulturella, geografiska och religiösa sammanhang som kontextuella ”befrielseteologier”. Befrielseteologi i Latinamerika betonar social analys, enhetlig befrielse (liberación integral) och kritik av den globala kapitalismen. Interreligiös dialog och inkulturation betonar värdet av det indianska och afroindianska arvet med dess cosmovisión . I Afrika betonas religiös identitet och kritik av rasism (svart teologi). Efter apartheidsystemets fall betonas kampen mot ”ekonomisk apartheid”. I Asien pågår den interreligiösa dialogen i ett perspektiv som betonar världsreligionernas befriande värden. Generellt ökar det ekumeniska samarbetet kring befriande andlighet och praktik (spiritualitet). Kritik riktas mot religiösa grupper som, ofta försedda med stark ekonomi, försvarar status quo.
Framstående befrielseteologer i Latinamerika är Maria Bingemer, José Míguez Bonino, Leonardo Boff, Enrique Dussel, Ivone Gebara, Pablo Richard, Juan Luis Segundo, Jon Sobrino, Elsa Tamez. I Afrika finns bl.a. Kwame Bediako, Desmond Tutu, Isabel Phiri, Tinyiko Sam Maluleke och Charles Nyamiti. I Asien finns bl.a. Hyun Kyung Chung, Tisa Balasuriya och Aloysius Pieris. Ett gemensamt forum är Ekumeniska föreningen av tredje världens teologer, EATWOT, och tidskriften Voices from the Third World.
Kritik av befrielseteologin kom från katolska kyrkans troskongregation och fundamentalistiska grupper p.g.a. påstådd marxism, subversion, liberalism och överbetoning av det sociala perspektivet på bekostnad av det religiösa.
Anneli,
Så bra att du lagt ut denna allsidiga informatiom ur NE; jag har varit stort upptagen av den
fantastiska reträtt som Irène berättat om, den var befriande i praktiken 😉
Krister