Nu i jultider faller det sig naturligt att se på hur de fyra evangelierna inleds och för mig blev det i år tydligt i vilken hög grad de innehåller något för olika religiösa behov.
I det äldsta, Markusevangeliet, möter vi Jesus första gången när Gud högt och tydligt inför alla närvarande utvalde honom till sin son. Vilket var vad judarna krävde för att kunna acceptera honom som en ledare.
Matteusevangeliet lägger ut texten lite mer och författaren är också mån om att knyta an till GT. Han inleder således med en släkttavla som går tillbaka till Abraham. Värt att notera är att släkttavlan går fram till Josef, som enligt katolsk lära inte hade något som helst med Jesu tillkomst att göra. I Bibel 2000 nämns i en not att evangelisten grundar släktskapet på att Jesus blev adopterad av Josef. Frågan är vilka belägg som finns för den slutsatsen? Allt skildras sedan ut Josefs perspektiv, hur hans trolovade blir gravid och hur han i en dröm får veta att barnet kommit till genom helig ande osv.
Lukasevangeliet däremot är skrivet för en grekisk-romersk läsekrets och där dög det inte för en Gud (eller kung) med mindre än en tydlig gudomlig härkomst och gärna spektakulära omständigheter runt födelsen. Allt detta finns förstås med i Lukas skildring som till skillnad från Matteus har Maria som berättaren.
Slutligen har vi det yngsta, Johannesevangeliet, vars mäktiga prolog om hur ordet blev människa och om ljuset som övervinner mörkret känns tidlös. Jag förmodar att den uppfattades som lika mystisk och hoppfull när den var ny som den gör idag.
Evangelisterna och de som sammanställde NT var kloka och jag tror att de insåg att människor är olika och har olika religiösa behov och att det är en anledning till att texterna är sinsemellan olika. Det förs och har förts långa diskussioner, inte minst här, om vilken version som är den ”rätta”. Men jag blir mer och mer övertygad om att den frågan egentligen är oväsentlig, det viktiga är att dessa skildringar passade och passar olika människor olika bra.
Ska den nyevangelisation som Benediktus talar om i allmänna ordalag få någon som helst framgång måste katolska ledare inspireras av evangelisterna och på djupet bemöda sig att förstå att människor tro tar sig olika uttryck. Man måste presentera en kyrka där det finns något för alla.
Anneli
Anneli.
Minns att vi går in i Jerusalem från olika håll och att vi möts vid portarna till kyrkan i stadens mitt; den här gången får vi en gemensam ingång tack vare din referens till Johannesprologens tidlöshet. På vägen dit ser och tolkar vi tecknen olika.
Jesaja säger:
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Fyra tillnamn för samma person. Det lär finnas ett femtiotal beteckningar för Guds son.
Som synonymer delar samma kärnbetydelse, men med olika aspekter, nyanser, stil etc., så delar synoptikerna samma grundsyn på Jesu person när de återger det namn Jesus gav sig själv: Människosonen. Med det namnet ingjuter han ny innebörd i de gammaltestamentliga messiasförväntningarna från Jesaja, Daniel och andra profeter om en utvald jordisk Davids son; det nya är att Människosonen är samtidigt av jordisk och himmelsk härkomst.
Den gudomliga innebörden av detta namn framgår av den nyckelberättelse de tre första evangelisterna använder i vilken Jesus introducerar sig själv för folket och de skriftlärda i Kafarnaum med orden:
”Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.”
Jesus uppträder med gudomlig suveränitet i båda de verkligheter människan befinner sig i som gjord av kött och ande, eftersom han vet sig vara given gudomlig auktoritet över skapelsen, vilket framgår av den profetia från vilken Jesus hämtar sitt namn:
”Åt [Människosonen] gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.” Dan 7:14
Synoptikernas höga kristologi är dessutom gemensam med både Johannes och Paulus. Vi har redan nämnt Johannesprologens tidlösa logos som inkarneras, men även Paulus förkunnar den högsta av kristologier, se exv:
”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. ” Fil 2:6.
Det är Paulus sätt att säga att med Jesus har Gud fötts till jorden. Marias medverkan är därmed underförstådd som Guds moder.
Detta är den version av Jesus samtliga nytestamentliga författare förmedlar, oavsett publik, för att kunna tillfredställa mänsklighetens djupaste andliga behov: kommunion med gudomen.
Djupast sett har vi samma ”religiösa behov”.
Djupast sett är evangeliernas ”versioner” av Jesus identiska.
Evangelium måste förmedlas som det mångstämmiga orkesterverk det är.
Samuel.
Samuel,
Hmm, för att gå vidare och göra det hela mer komplicerat så är ”evangelium” inte ett kristet påfund, utan ett lån från den grekisk-romerska världen. Mytologiskt färgade biografier finns om kända män och frasen ”Här börjar glädjebudskapet om…” i Markusevangeliet verkar ha varit en standardformulering. Jag har hittat den uppgiften i Jonas Gardells ”Om Jesus”och det verkar vara den allmänna åsikten bland forskare, kan man läsa på engelska wikipedia, den svenska är tyvärr mer ofullständig.
”One important aspect of the study of the gospels is the genre under which they fall. Genre ”is a key convention guiding both the composition and the interpretation of writings.[59] ” Whether the Gospel authors set out to write novels, myths, histories, or biographies has a tremendous impact on how they ought to be interpreted. If, for example, Rudolf Bultmann was correct, and the Gospel authors had no interest in history or in a historical Jesus,[46] then the Gospels must be read and interpreted in this light. However, some recent studies suggest that the genre of the Gospels ought to be situated within the realm of ancient biography.[60][61][62][63][64] Although not without critics,[65] the position that the Gospels are a type of ancient biography is the consensus among scholars today.[66]”
http://en.wikipedia.org/wiki/Gospel
Men visst jag håller med dig om att just de här evangelierna kan ses som olika stämmor i en orkester och att en framkomlig väg att förstå deras budskap är att se dem som en del i ett större verk. Annars blir man bara totalförvirrad av inkonsekvenser, ”faktafel” osv.
Anneli
Samuel,
Det berikade och gladde mig att läsa dina ord om evangeliernas olika
ingångar till ”kyrkan i stadens mitt”; snygg metafor, tack! Det påminde mig om att
jag tänker leta reda på Jean Paillards Fyra evangelister – fyra världar – en
gammal ”goding”.
Anneli,
Vilken glädje att inte bara kristna budskap har kallats för Evangelium;
att det funnits glada budskap både före och efter Jesu födelse.
Krister