Ja man kan undra utifrån att det tycks som om pressansvarig Maria
Hasselgren har fått utökade arbetsbefogenheter av nedanstående text med
pastoral omsorg om stiftet att döma.
Kyrkans Tidning nr 43
Kliv in och ta ansvar!
I Gert Gelottes och Irène Nordgrens värld är alla som inte delar deras åsikter
jäviga och inkompetenta. Alla tidningar har en ägare med en viss profil,
idéburen eller kommersiell, som direkt eller indirekt ansvarar för anställning
av journalisterna.
Konsekvensen av Gelottes och Nordgrens resonemang är att det inte någonstans
finns en enda journalist eller redaktion som arbetar självständigt enligt
journalistiska principer. Det är, Gert och Irène, alltid den enklaste utvägen
att stå utanför och kritisera allt och alla, än att kliva in i de befintliga
strukturerna och, i den mån som det behövs, söka förändring inifrån, och
framförallt att ta ansvar.
Maria Hasselgren
pressansvarig
Stockholms katolska stift
http://www.kyrkanstidning.com/ledare_och_debatt/debatt/kliv_in_och_ta_ansvar_0_11842.news.aspx
Slutreplik i dagens Kyrkans Tidning nr 44
Ägaren styr
Nu är vi ju helt överens från att tidigare ha varit frustrerade över att
Maria Hasselgren fick läsarna att tro att Katolskt Magasin var en ägarlös
tidning.
Vi instämmer helt med Maria Hasselgren när hon apropå Katolskt Magasin nu
medger att ”Alla tidningar har en ägare med en viss profil, idéburen eller
kommersiell, som direkt eller indirekt ansvarar för anställning av
journalisterna.”
Det är ju precis så det ligger till. Men utifrån att ”självständig” är ett
adjektiv som går att komparera framhärdar vi i att påstå att ägaren dessutom
”direkt eller indirekt” är den som styr graden av självständighet han /hon
önskar råda på en tidningsredaktion.
Irène Nordgren
Gert Gelotte
http://www.kyrkanstidning.com/ledare_och_debatt/debatt/agaren_styr_0_11930.news.aspx
Maria Hasselgren tog initiativ till replikskifte om Katolskt Magasin i Kyrkans
Tidning nr 39
http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/hasselgren_part_i_malet_0_11599.news.aspx
Irène och Gert,
Nu är jag inte så hemma i medias verklighet, men jag har för mig att för t.ex. dagstidningar är principen att ledaren är mer bunden av ägarnas åsikter men att man har betydligt större frihet när det gäller övriga artiklar. Detta gäller om jag förstått saken rätt inte för KM. Men KM kanske mer är att betrakta som medlemsblad eller information från Bä? Då är förstås premisserna annorlunda.
Om vi förutsätter att KM är en fristående tidskrift undrar jag hur vanligt det är att som här ägaren och inte tidskriftens chef uttalar sig å dess vägnar?
Söka förändring inifrån katolska kyrkan? Det antar var det första ni försökte och i likhet med många andra insåg var en Sisyfosuppgift? Men om Bä nu vill öppna arbetsgrupper och församlingsråd även för kritiska röster är det förstås positivt.
/Anneli
Anneli
”Om vi förutsätter att KM är en fristående tidskrift undrar jag hur vanligt det är att som här ägaren och inte tidskriftens chef uttalar sig å dess vägnar?”
Relevant undring.
KM ”uttalar sig” nu och oftast högt och ljudligt genom kompakt tystnad.
”Men om Bä nu vill öppna arbetsgrupper och församlingsråd även för kritiska röster är det förstås positivt.”
Stilfullt uttryckt.
Hälsningar
// Irène
PS Andra förkortningar på KM brukar vara HMV / His masters voice på svenska HR / Husbondens röst.
Irène,
Jag tycker inte heller att det är riktigt att påstå att ni inte tar ansvar, eftersom många av de artiklar ni lägger ut visar på konstruktiva sätt att t.ex. lösa prästbristen.
Att lägga mer ansvar på lekmän är som jag ser det mer innovativt än att gnälla (för att nu använda ett favorituttryck hos kyrkans ledning) över för få kallelser.
Apropå kallelser, har det gjorts någon undersökning av prästkallelser bland katoliker och då menar jag alla, både män och kvinnor?
Det är ju egentligen grundläggande för att veta om katolska kyrkan ligger någorlunda rätt i sin tolkning av vilka som ska vara präster.
Kan det göras på något enkelt, anonymt sätt borde en sådan undersökning ha högsta prioritet.
Jag misstänker starkt att det egentligen finns tillräckligt många kallade, men att de inte får möjlighet att följa sin kallelse. Jag menar varför skulle inte Gud kalla tillräckligt med präster?
Sedan är jag också oroad av möjligheten att det nu finns präster som egentligen inte är kallade, utan pga prästbristen uppmuntrats så till den milda grad att de trott sig vara det.
Pedofilskandaler etc. kan tyda på det.
/Anneli