Vänner,
Svenska kyrkan har alltså beslutat tillåta äktenskap för homosexuella. Det är ett utomordentligt glädjande beslut och ett stort steg framåt i kampen för alla människors lika värde.
I debatten inför kyrkomötets beslut, liksom inför riksdagsbeslutet om könsneutral äktenskapslagstiftning, har förespråkarna tvingats argumentera för sin sak. Det är bra, även om debatten många gånger blivit onödigt snårig.
För vänder man på ”problemet” framstår det i all sin enkelhet. Varför skulle homosexuella inte få gifta sig?
Om vi vill inskränka någon annan människas liv är det enda rimliga argumentet att vi därmed förhindrar skada. Men vem skadas av att homosexuella gifter sig? Ingen!
Guds ord då? Är vi inte bundan till Guds ord? Jo, det är vi. Men när någon åberopar Guds ord, så är det alltså någon som gör det – någon! Det innebär att Guds ord alltid uttalas i en kontext. Den som åberopar Guds ord gör det i sin tid, med sin tids kunskaper och föreställningar om världen och med sin tolkning av Guds vilja.
Det är alldeles orimligt att kräva att vi, med vår tids kunskap om homosexualitet, skall använda Guds ord i exempelvis Gamla testamentets kontext, med den tidens kunskaper och världsuppfattning.
Alltså är Guds ord en ständig tolkningsprocess. Hur tillämpar vi kärleksbudet i vår tid? Då tycker jag det är självklart att homosexuella inte skall behandlas annorlunda än heterosexuella för att de är homosexuella.
Till sist. Det sämsta argumentet mot att ge homosexuella samma rätt och möjligheter som heterosexuella är att det skadar ekumeniken. När blev ekumenik viktigare än mänskliga rättigheter?
Ekumeniken syftar framåt, mot en bättre framtid. Det kräver mod och handlingskraft. Ibland måste någon våga gå före. Överlämnar vi framtiden åt de mest trångsynta når vi den aldrig.
Gert Gelotte
Gert,
Jag håller med dig om att vi alltid och jag menar verkligen alltid måste komma ihåg att vi katoliker, ja egentligen alla kristna, är människor som försöker tolka Guds ord och mening. Den ödmjuka inställningen gäller alla, från Påven till ”vanliga” lekmän.
Jag är också övertygad om att nyckeln för att vi alls ska komma i närheten av att förstå Guds vilja, som är så oändligt mycket större än vår föreställningsförmåga, är en ständigt pågående dialog inom kyrkan och med omvärlden.
Jag tror att det hade varit bra att för närvarande nöja sig med att alla får gifta sig borgerligt för att sedan se om det fungerar bra. Kanske skulle det liksom utomlands vara en lösning som alla oavsett sexuell läggning skulle vara nöjda med, om inte får man gå vidare ytterligare.
Till sist, det är Svenska kyrkan som tagit detta beslut inte den Katolska kyrkan, Pingstkyrkan eller något annat samfund. Visst kan övriga samfund kommentera, men bör sedan ägna sig åt att se om sina egna hus.
/Anneli
Anneli
”Jag tror att det hade varit bra att för närvarande nöja sig med att alla får gifta sig borgerligt för att sedan se om det fungerar bra.”
Ur ett katolskt perspektiv spelar det ingen som helst roll vilken beteckning svenska kyrkan ger homosexuellt samliv. Eller under vilka former ett homosexuellt samliv föreslås ska ske.
Ty för en homosexuell katolik FÅR inte sexuellt samliv överhuvudtaget ske.
Genom att biskop Anders stödjer ett visst förslag lyckas han KAMOUFLERA det BISTRA faktum att homosexuella katoliker måste leva i livslångt celibat.
Dessutom förespråkar katekesen att vi andra ska ”visa medlidande” med detta.
Jag kan inte få det till annat än att katolska kyrkan därmed avslöjar att homosexualitet är ett kors att bära.
Varför måste man annars behöva visa medlidande?
Jag menar istället. Varför måste katolska kyrkan TVINGA på homosexuella ett KORS att bära.
Livet är fullt av kors ändå så det räcker och blir över.
// Irène
Anneli,
du har rätt i att vi bör se om det egna huset. Men vad är det egna huset? Grundtvig sa: ”Människa först, kristen sen”. Jag brukar travestera honom och säga: Först människa, sen kristen, därefter katolik.
Därför tycker jag mig ha rätt att bli glad över bra beslut i Svenska kyrkan. När det är sagt får vi ta oss an vår egen hemvist.
Det är alltid svårt att veta när tiden är rätt. Men då kan det hjälpa att skifta perspektiv.
När var det rätt att avskaffa slaveriet – för slavägarna, för slavarna?
När var det rätt att avskaffa apartheidsystemet – för boerna, för svarta och färgade?
När var det rätt att ge kvinnor rösträtt – för männen, för kvinnorna?
Så kan man fortsätta för att till sist nå fram till vår fråga:
När är det rätt att behandla homosexuella som helt vanliga människor – för heterosexuella, för homosexuella?
Varför skall homosexuella acceptera diskriminering för att ge oss heterosexuella ständigt mera tid till eftertanke? När har vi tänkt färdigt?
Gert Gelotte
Det är inte den fria Svenska Kyrkan som fattat detta ödesdigra beslut utan den svårt sargade och splittrade organisationen som kallar sig Svenska Kyrkan och som nu öppnar sig mer för civilreligiositeten. Det ni här i Katolsk Vision gläds åt är ett varningens tecken för kristenheten
Thomas Andersson,
vad är det för fel med civilreligiositeten och vari består den, anser du?
Gert Gelotte
Gert.
Omedelbart tänker man kanske på Rosseau, men vi skulle kunna spåra dess rötter långt tillbaka i frälsningshistorien. Det tydliga civilreligiösa är dansen kring guldkalven, kravet på att få en kung som andra folk eller att försöka göra Jesus till förespåkare till sina egna idéer.
Med vänlig hälsning
Thomas Andersson
Thomas Andersson, Du skriver:”Det ni här i Katolsk Vision gläds åt är ett varningens tecken för kristenheten”.
Jag inser att det inte är helt lätt att förstå: Katolsk Vision gläds inte åt någonting gemensamt utöver vårt manifest. Vi som individer gläds åt olika saker, jag gläds t ex inte åt SvK’s beslut i torsdags och pläderar inte för ett sådant beslut i RKK, givet den sakramentssyn som är idag.
På samma sätt får andra manifestundertecknare fritt glädja sig – resp inte glädja sig – åt sådant som går utöver manifestet, såsom vigsel i kyrkan för samkönade par.
Jag anser däremot att det är bra att det pluralistiska samhället genom staten har en civil vigsel som visar på den grundläggande respekten för den tvåsamhet som visar sig i att man ger varandra ett samlevnadsförbund, hetero som homo.
Det kan vara svårt med dessa gränser, men för mig är dom viktiga att hålla på för tydlighet och respekt för varandra. Här gäller det gränsen mellan manifestet Katolsk Vision och Katolsk Visions Blogg och Forum, som är öppna för alla åsikter. Såsom de flesta sådana fora är, under iakttagande av resp. kommentarsregler.
Krister Janzon
Gert,
Självklart har du och Irène rätt att bli glada, jag att tvivla, Bengts blogg att tycka att biskopen ska få kritisera osv. Mångfalden är som jag uppfattar det honnörsord här och det jag uppskattar mest.
Jag har också funderat på tajmning, som är grunden för vår existens och tillvaro om man tänker efter. Det som blir bra görs vid rätt tidpunkt, av rätt personer och på rätt plats.
Sedan finns det frågor som t.ex. kvinnlig rösträtt där man inte kan uppnå total enighet, några månar helt enkelt för mycket om sina privilegier. Där får man välja en tidpunkt och vad det gäller kvinnors rösträtt gick det bra ingen ifrågasätter det idag, här i landet ska tilläggas.
Frågan är om homoäktenskapen hör till den senare kategorin? Troligen men säker kan man förstås inte vara? Jag hade föredragit fler steg, men vem vet kanske detta är bäst?
Irène,
Katolska kyrkan måste förhålla sig till både homosexuella och frånskilda/omgifta i församlingarna och jag betvivlar att dessa är intresserade av medlidande och att bli tyckta synd om. En utmaning!
/Anneli
Tack Krister.
Jag tackar för detta klargörande och ber om ursäkt för att jag har generaliserat Katolsk Vision, men det är tydligt att det finns krafter inom Katolsk Vision som driver frågan om enkönad vigsel eller gläds man åt att använda svenska kyrkans könsneutrala ideologi som ett medel mot KK? På något sätt påminner vår tid om det som står allra sist i Domarboken nämligen att var och en gör som man vill. För tjugo år sedan var jag imponerad av Hans Küng och via honom har jag mött en annan Hans nämligen Hans Urs von Balthasar. Han är i sig ett universitet för att inte tala om Adrienne von Speyr, Henri de Lubac och sist men inte minst Benedikt XVI. Jag väntar med spänning på Scotts Hahns nya bok om påvens bibelteologi. Jag vill minnas att Anders Ekenberg tyckte att påven var ”för protestantisk” i sin bibelteologi. Jag undrar vad konvertitet Scott Hahn säger?
Mvh
Thomas Andersson
Thomas Andersson,
Nu bara ett klargörande : Jag tycker det är en ensidig och otillbörlig tolkning eller fantasi av dig att ”krafter inom Katolsk Vision vill använda sina åsikter som ett medel mot kyrkan”. Jag tror att man alldeles legitimt får ha önskemål om förändringar, som inte kan eller skall ses som medel i någon som helst ”kyrkokamp”. Utan just som önskningar och förändringar som man både har rätt och plikt att kämpa för utan att det
skall uppfattas som vare sig mot kyrkan eller tron på gud.
Det du i övrigt skriver i din kommentar tycker jag tyder på en liknande öppenhet från din sida.
Mvh
Krister janzon
Thomas Andersson,
Vi skall inte diskutera Svenska kyrkan här, men går du inte för långt i ditt förakt? ”Dansen kring guldkalven” i betydelsen att vilja stå väl med den politiska makten är ju lika mycket vårt katolska problem.
Vår moderna katolska historia rymmer ju ett nästan entydigt stöd till Franco, inklusive hans systematiska avrättningar av politiska motståndare under inbördeskriget, samt konkordaten med Mussolini och Hitler.
Och går vi längre tillbaka i historien, så har ju franska revolutionens antiklerikalism sin tydliga bakgrund i kyrkans symbios med adelns privilegier och det kungliga enväldet.
Gert Gelotte
Bäste Gert.
Jag som själv tillhör Sv Ky skulle kunna ge några inifrånskildringar som skulle få er att
baxna, men jag avstår. På något sätt uppfattar jag Katolsk Vision som en missnöjesgrupp
inom Katolska Kyrkan. Jag befinner mig på en resa förmodligen på kollisionskurs med Katolsk Vision och jag är inte så naiv att jag tror att ”gräset är grönare” i Katolska Kyrkan, men Hon är definitivt inte lika lätt att manipulera som ett politiskt styrt samfund som Sv Ky är.
Mvh
Thomas Andersson
Pingback: Bengts Blogg
Thomas Andersson,
all förändring börjar med missnöje. Utan förändring inget liv. Det är bara döda människor som inte är missnöjda med någonting och aldrig ändrar uppfattning.
Gert Gelotte
Hur betraktar ni dem som ändrar uppfattning från det ”könsneutrala” till Kyrkans ämbets och äktenskapsuppfattning?
Thomas Andersson,
tja hur svarar vi på en sådan fråga? Jag tycker det skulle vara intressant att få ta del av skälen.
Gert Gelotte
Thomas Andersson
Om kyrkans ”ämbets och äktenskapsuppfattning” av de sina kräver skygglappar för VERKLIGHETEN så betraktar jag ”dem” som
VERKLIGETSSKYGGA
Jag vill att också katolska kyrkans kartbok ska ändras så att den överensstämmer med terrängen.
Du verkar mer inne på att vilja ändra terrängen.
Good luck !
// Irène
Iréne och Gert.
Det är uppenbart att vi befinner oss på kollisionskurs med varann.
Med avseende på ämbetet kan ni gärna studera Sara Butlers ”The
Catholic Priesthood and Women” och varför inte Manfred Haukes ”klassiska
arbete ”Women in the Priesthood”. Svenska Kyrkan har experimenterat med det könsneutrala
ämbetet i över 50 år, men ingen vågar göra en grundlig utvärdering av
experimentet, man känner förmodligen på sig att resultatet skulle bli nedslående.
Istället kastar man sig in i ett nytt till en början frivilligt experiment med enkönade
vigslar. Detta menar jag Iréne är att försöka ”göra om terrängen”.
Thomas,
Det är ambitiöst av dig att gå in på en liberal katolsk blogg när du verkar höra till de konservativa i Svenska kyrkan. Men det måste trots allt vara givande för dig, jag är rätt nyfiken på hur?
Vad det gäller kvinnliga präster i Svenska kyrkan, så har jag uppfattat att det på det hela taget fungerar bra. Problemen orsakas främst av dem som inte accepterar kvinnor som präster och inte av att kvinnor inte kan klara uppgiften att vara präst.
Jag håller med om att det är trist att det fortfarande inte flyter helt problemfritt. Frågan är om det hade gått bättre om man väntat lite? Alltså fått till en bättre tajmning som jag nämner längre upp här.
Samkönade relationer är en faktisk verklighet och behöver kunna bli juridiskt bindande om inte annat av rent praktiska skäl. Det skulle jag inte kalla experiment, inte kvinnliga präster heller för den delen.
/Anneli
Thomas Andersson,
du skriver: ”Svenska Kyrkan har experimenterat med det könsneutrala
ämbetet i över 50 år, men ingen vågar göra en grundlig utvärdering av
experimentet, man känner förmodligen på sig att resultatet skulle bli nedslående.”
Hur då experimenterat? Hur då utvärdering? Hur då nedslående? Nästan hälften av Svenska kyrkans präster är kvinnor och drygt hälften av teologistudenterna. På vilket sätt är det nedslående?
Dessutom: Varför är det kvinnorna som skall utvärderas? Varför inte männen? Och vilka hade du tänkt dig skulle utvärdera kvinnorna? Männen? Vilka män?
Gert Gelotte
Thomas Andersson
”Det är uppenbart att vi befinner oss på kollisionskurs med varann.”
Så ser inte jag det.
Utan snarare så att där du befinner dig är det natt och där jag befinner mig har solen redan gått upp för en ny dag.
Så vi får säga god natt och god morgon och ha lika rätt båda två.
// Irène