22 oktober kl 19 Debatten inom Katolska Kyrkan, S:ta Eugenia Katolska kyrka Kungsträdgårdsgatan 12, Stockholm, Stora salen
Samtal mellan
Gert Gerlotte; ledarskribent GP och underskrivare av Katolsk Visions manifest samt
Bengt Malmgren; överläkare och ansvarig för hemsidan Isidor Katolskt Forum.
-
5 svar till ”Samtalskväll i S:ta Eugenia kyrka med Gert Gelotte och Bengt Malmgren”
-
Vänner,
Bengt Malmgren har efter debatten i Eugenia fortsatt den som förtal på sin blogg. Detta med anledning av hur jag svarade på frågan vad som är oundgängligen nödvändigt för en katolsk tro.
Som jag uppfattade frågan ville alltså frågeställaren veta vad som är ett absolut minimum. Jag svarade genom att citera vad jag tror är den äldsta kända kristna trosbekännelsen:
”Jesus är min Herre”. Det är ju också så Petrus bekänner sin tro i evangeliet. Det räckte åt Jesus, men det räcker uppenbarligen inte åt Malmgren som hänger upp sig på att jag fortsatte mitt svar genom att beskriva resten som ”varvig lera”.
Jag inser att metaforen är svår och att jag möjligen överansträngde Malmgren.
”Varvig lera” en en kvartärgeologisk, och arkeologisk, term som syftar på att man i de sediment som bildades när inlandsisen drog sig tillbaka, och som idag är lera, kan iaktta en tydlig skiktning.
Varje år lämnade sitt skikt. Alltså finns det i den varviga leran ett slags kalender. Det går att avläsa hur isen har betett sig år från år. I leran finner man också spår, till exempel pollen, som kan berätta om hur vädret var ett visst år och vad som växte.
Om vi då går tillbaka till ämnet trosbekännelser, så menar jag alltså att utvecklingen från ”Jesus är min Herre” till katolska kyrkans katekes och kanoniska lagen över tiden kan beskrivas som trons varviga lera.Gert Gelotte
-
Gert,
Det var väldigt tråkigt att höra att Bengt Malmgren inte tog upp saken då, utan nu på sin blogg där du inte kan svara direkt. Faktiskt rätt fegt måste jag säga.
En positiv tolkning är att han behövde fundera på saken.
/Anneli -
En sak till. Jag tror faktiskt att denna kritik på eller över gränsen till förtal som stiftet och dem närstående ger dig är en form av komplimang. De ser dig som den mest inflytelserike kritikern och lägger därför sitt krut på att svartmåla dig.
Döm inte Bengt för hårt, alla är inte modiga, att han ställde upp på diskussionen är vackert nog.
/Anneli -
Gert!
Jag missförstod det du sade och ber så mycket om ursäkt. Direkt efter att du skrev en kommentar i anslutning till det jag skrivit på min blogg ändrade jag i min text. Tack för visad förståelse trots min fadäs. Visst, jag snappade inte upp metaforen då.Det vore mig främmande att med vett och vilja fara med förtal eller svartmålning.
-
Bengt!
Tack! Missförstånd är missförstånd. Vi glömmer och går vidare.
Gert Gelotte
-
Bloggrulle
Vänner,
Bengt Malmgren har efter debatten i Eugenia fortsatt den som förtal på sin blogg. Detta med anledning av hur jag svarade på frågan vad som är oundgängligen nödvändigt för en katolsk tro.
Som jag uppfattade frågan ville alltså frågeställaren veta vad som är ett absolut minimum. Jag svarade genom att citera vad jag tror är den äldsta kända kristna trosbekännelsen:
”Jesus är min Herre”. Det är ju också så Petrus bekänner sin tro i evangeliet. Det räckte åt Jesus, men det räcker uppenbarligen inte åt Malmgren som hänger upp sig på att jag fortsatte mitt svar genom att beskriva resten som ”varvig lera”.
Jag inser att metaforen är svår och att jag möjligen överansträngde Malmgren.
”Varvig lera” en en kvartärgeologisk, och arkeologisk, term som syftar på att man i de sediment som bildades när inlandsisen drog sig tillbaka, och som idag är lera, kan iaktta en tydlig skiktning.
Varje år lämnade sitt skikt. Alltså finns det i den varviga leran ett slags kalender. Det går att avläsa hur isen har betett sig år från år. I leran finner man också spår, till exempel pollen, som kan berätta om hur vädret var ett visst år och vad som växte.
Om vi då går tillbaka till ämnet trosbekännelser, så menar jag alltså att utvecklingen från ”Jesus är min Herre” till katolska kyrkans katekes och kanoniska lagen över tiden kan beskrivas som trons varviga lera.
Gert Gelotte
Gert,
Det var väldigt tråkigt att höra att Bengt Malmgren inte tog upp saken då, utan nu på sin blogg där du inte kan svara direkt. Faktiskt rätt fegt måste jag säga.
En positiv tolkning är att han behövde fundera på saken.
/Anneli
En sak till. Jag tror faktiskt att denna kritik på eller över gränsen till förtal som stiftet och dem närstående ger dig är en form av komplimang. De ser dig som den mest inflytelserike kritikern och lägger därför sitt krut på att svartmåla dig.
Döm inte Bengt för hårt, alla är inte modiga, att han ställde upp på diskussionen är vackert nog.
/Anneli
Gert!
Jag missförstod det du sade och ber så mycket om ursäkt. Direkt efter att du skrev en kommentar i anslutning till det jag skrivit på min blogg ändrade jag i min text. Tack för visad förståelse trots min fadäs. Visst, jag snappade inte upp metaforen då.
Det vore mig främmande att med vett och vilja fara med förtal eller svartmålning.
Bengt!
Tack! Missförstånd är missförstånd. Vi glömmer och går vidare.
Gert Gelotte