Vänner,
NCR skriver idag om Roms planer på att tillåta grupper av konservativa anglikaner att konvertera i grupp och bilda egna, icke terriroriella, stift (personalprelaturer) inom katolska kyrkan.
http://ncronline.org/news/vatican/vatican-reveals-plan-welcome-disaffected-anglicans
Genomförs planerna kan rimligen samma ”korporativa återförening” bli en möjlighet för konservativa, högkyrkliga lutheraner. Sedan många år finns en grupp i svenska kyrkan som strävar efter detta.
Gert Gelotte
Det var intressant info Gert! Vet dock ej om de kommer att kunna ingå under det ”paraply” som påven nu skapar.
Gert,
Det är ju inte så bra att kyrkorna försöker lägga beslag på varandras medlemmar, sådant hör hemma i politiken. Men i det gemensamma uttalandet verkar det som om både den Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan vill undvika det.
Sedan tror jag inte att katolska kyrkan mår bra av medlemmar som byter från något de inte gillar snarare än till något de tycker om. Det är en mycket större skillnad mellan alternativen än man kan tro.
/Anneli
Man kan ju inte längre vara med den s.k. Svenska kyrkan – det förstår ni kanske.
Rom och påven står de bibeltrogna närmare.
Ja det är inne med tvärkyrkliga förbindelser.
Dessa har dock hittills varit ”lösa” men nu tycks tiden vara inne för att legalisera dem.
Att slippa kvinnliga präster och slippa ta ställning till om homosexuella ska ha ”kyrklig rätt” till ett sexualliv är de 2 primära frågor som nu har fått anglikaner att ”fria” till påven. Valet 2003 av den öppet homosexuelle biskopen Gene Robinson blev droppen för många anglikaner.
Av samma orsak som anglikanerna pågår också ”frieri” till påven från ortodoxa, men dessa har varit alltför jämställdhetsmedvetna (med rätta) när det gäller ”äktenskap ” med påven för att denne skulle ha nappat.
I Sverige har påven en fan-club i Enhetens Vänner som skapat ”en lustgård” för motståndare till kvinnliga präster från olika samfund och kyrkofamiljer.
Och i den ”lustgården” ser man till att inte heller behöva befatta sig med homosexuellas likaberättigande.
”Problemet” är borttrollat i ”lustgården” där endräkt i motstånd ger så stark och fin gemenskapskänsla så att den till och med stundom kan yttra sig i gemensam nattvardsgång.
// Irène
Vänner,
om konfessionen avgörs av var man får diskriminera kvinnor och förtrycka homosexuella är det bara för bedrövligt.
Vi kristna skall leva i världen men inte av världen, sägs det. Men om det är världen som står för ett anständigt förhållningssätt till andra människor, vad skall vi leva av då?
Gert Gelotte
På Vatikanens hemsida finns Troskongregationens officiella kungörelse
”NOTE OF THE CONGREGATION FOR THE DOCTRINE OF THE FAITH ABOUT PERSONAL ORDINARIATES FOR ANGLICANS ENTERING THE CATHOLIC CHURCH”
http://212.77.1.245/news_services/bulletin/news/24513.php?index=24513&lang=it
Där finns också lite bakgrundsfakta
”Since the sixteenth century, when King Henry VIII declared the Church in England independent of Papal Authority, the Church of England has created its own doctrinal confessions, liturgical books, and pastoral practices, often incorporating ideas from the Reformation on the European continent. The expansion of the British Empire, together with Anglican missionary work, eventually gave rise to a world-wide Anglican Communion.”
Schismen mellan Henrik VIII och Rom visar också åter en gång hur det går här i världen när kyrkan går in i världslig maktkamp och låter sin makt och sitt kontrollbehov gå ut över sitt egentliga uppdrag.
Henrik VIII – som lät avrätta 2 fruar – var inget dygdemönster men vem var det under renässansen med undantag av dominikanmunken Savanarola .
Och hur gick det för honom ?
Jo påven Alexander VI lät avrätta honom. 1498 hängdes Savanarola på Piazza della Signoria i Florens.
4 barnspappan påven Alexander VI är ett berömt exempel på att OFRIVILLIGT celibat inte är ett hinder att få barn i motsats till FRIVILLIGT celibat.
Bara ca 30 år ! efter Alexander VI egna utsvävningar har påvedömet mage att genom påven Clemens VII exkommunicera Henrik VIII som ”öppnar eget”.
Fortfarande 500 år senare kräver påven obligatoriskt celibat av sina ”egna” underordnade präster trots att verkligheten ständigt visar att i detta döljs också ofrivilligt sådant.
Det nya beslutet från Troskongregationen visar att finns bara DEN GODA VILJAN så går det ALLTID att kanoniskt ändra saker och ting.
Slutsats
TEOLOGISKA HINDER att göra förändringar i kanonisk rätt föreligger endast så länge påven saknar GOD VILJA att göra förändringar.
I samma stund påven får lust att ändra sig på någon punkt.
HOKUS POKUS är teologiska hinder som borttrollade.
En vacker dag kommer också teologiska hinder för kvinnliga präster och samkönade äktenskap att vara som borttrollade.
Jag tillhör en MAGISK kyrka.
// Irène
Det var intressant info Gert! Vet dock ej om de kommer att kunna ingå under det ”paraply” som påven nu skapar.
Gert,
Det är ju inte så bra att kyrkorna försöker lägga beslag på varandras medlemmar, sådant hör hemma i politiken. Men i det gemensamma uttalandet verkar det som om både den Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan vill undvika det.
Sedan tror jag inte att katolska kyrkan mår bra av medlemmar som byter från något de inte gillar snarare än till något de tycker om. Det är en mycket större skillnad mellan alternativen än man kan tro.
/Anneli
Man kan ju inte längre vara med den s.k. Svenska kyrkan – det förstår ni kanske.
Rom och påven står de bibeltrogna närmare.
Ja det är inne med tvärkyrkliga förbindelser.
Dessa har dock hittills varit ”lösa” men nu tycks tiden vara inne för att legalisera dem.
Att slippa kvinnliga präster och slippa ta ställning till om homosexuella ska ha ”kyrklig rätt” till ett sexualliv är de 2 primära frågor som nu har fått anglikaner att ”fria” till påven. Valet 2003 av den öppet homosexuelle biskopen Gene Robinson blev droppen för många anglikaner.
Av samma orsak som anglikanerna pågår också ”frieri” till påven från ortodoxa, men dessa har varit alltför jämställdhetsmedvetna (med rätta) när det gäller ”äktenskap ” med påven för att denne skulle ha nappat.
I Sverige har påven en fan-club i Enhetens Vänner som skapat ”en lustgård” för motståndare till kvinnliga präster från olika samfund och kyrkofamiljer.
Och i den ”lustgården” ser man till att inte heller behöva befatta sig med homosexuellas likaberättigande.
”Problemet” är borttrollat i ”lustgården” där endräkt i motstånd ger så stark och fin gemenskapskänsla så att den till och med stundom kan yttra sig i gemensam nattvardsgång.
// Irène
Vänner,
om konfessionen avgörs av var man får diskriminera kvinnor och förtrycka homosexuella är det bara för bedrövligt.
Vi kristna skall leva i världen men inte av världen, sägs det. Men om det är världen som står för ett anständigt förhållningssätt till andra människor, vad skall vi leva av då?
Gert Gelotte
På Vatikanens hemsida finns Troskongregationens officiella kungörelse
”NOTE OF THE CONGREGATION FOR THE DOCTRINE OF THE FAITH ABOUT PERSONAL ORDINARIATES FOR ANGLICANS ENTERING THE CATHOLIC CHURCH”
http://212.77.1.245/news_services/bulletin/news/24513.php?index=24513&lang=it
Där finns också lite bakgrundsfakta
”Since the sixteenth century, when King Henry VIII declared the Church in England independent of Papal Authority, the Church of England has created its own doctrinal confessions, liturgical books, and pastoral practices, often incorporating ideas from the Reformation on the European continent. The expansion of the British Empire, together with Anglican missionary work, eventually gave rise to a world-wide Anglican Communion.”
Schismen mellan Henrik VIII och Rom visar också åter en gång hur det går här i världen när kyrkan går in i världslig maktkamp och låter sin makt och sitt kontrollbehov gå ut över sitt egentliga uppdrag.
Henrik VIII – som lät avrätta 2 fruar – var inget dygdemönster men vem var det under renässansen med undantag av dominikanmunken Savanarola .
Och hur gick det för honom ?
Jo påven Alexander VI lät avrätta honom. 1498 hängdes Savanarola på Piazza della Signoria i Florens.
4 barnspappan påven Alexander VI är ett berömt exempel på att OFRIVILLIGT celibat inte är ett hinder att få barn i motsats till FRIVILLIGT celibat.
Bara ca 30 år ! efter Alexander VI egna utsvävningar har påvedömet mage att genom påven Clemens VII exkommunicera Henrik VIII som ”öppnar eget”.
Fortfarande 500 år senare kräver påven obligatoriskt celibat av sina ”egna” underordnade präster trots att verkligheten ständigt visar att i detta döljs också ofrivilligt sådant.
Det nya beslutet från Troskongregationen visar att finns bara DEN GODA VILJAN så går det ALLTID att kanoniskt ändra saker och ting.
Slutsats
TEOLOGISKA HINDER att göra förändringar i kanonisk rätt föreligger endast så länge påven saknar GOD VILJA att göra förändringar.
I samma stund påven får lust att ändra sig på någon punkt.
HOKUS POKUS är teologiska hinder som borttrollade.
En vacker dag kommer också teologiska hinder för kvinnliga präster och samkönade äktenskap att vara som borttrollade.
Jag tillhör en MAGISK kyrka.
// Irène