Vänner,
Det finns texter som likt en lampa lyser upp ett rum som legat i dunkel. Länken nedan leder till en sådan artikel. Författaren ställer den helt avgörande frågan: Behöver vi katolska kyrkan? Självklart kan man också vända på frågan: Behöver katolska kyrkan oss?
http://www.catholica.com.au/gc2/ge/012_ge_031111.php
Gert
Gert,
Det är intressant att Graham English går in på de dysfunktionella strukturerna i Katolska kyrkan och hur destruktivt det blir när katolikerna förhåller sig till dem som medberoende till en missbrukare. Han beskriver det målande i citatet nedan:
”It is acting insanely. Too many people keep doing things that have failed in the belief that THIS TIME they will surely work. They beatify a recent pope when it is not at all clear he is a saint. They dismiss a theologian who asks awkward questions. They still think women are less valuable and able than men. They dismiss a successful pastoral bishop because he trusts his experience. A Cardinal somewhere is in trouble with the law so they move him to a sinecure in Rome. And they demand that we keep all this to ourselves in the name of unity.”
Fortsätter Katolska kyrkans ledning att strunta i missnöjet, som yttrar sig protester, men kanske ännu mer i att katolikerna slutar engagera sig, så undrar jag hur det kommer att gå.
I synnerhet om man utesluter kritiska präster och uppmana vanliga katoliker att lämna kyrkan om det inte passar. Vilket en del lekmän, likt papegojor, upprepar så fort någon går emot just deras syn på tron och kyrkan.
Jag undrar om inte det är det mest oroväckande nu, i alla fall här i Sverige.
Anneli
Annelie,
Många kräver att kyrkan skall vara en hamn. De vill inte höra talas om havet. Hör de stormen kräver de högre vågbrytare.
Gert
Gert,
Om jag vore biskop Anders skulle jag, via församlingarna, be folk att skriva ner sin metafor för Katolska kyrkan. Det skulle spegla vilka föreställningar och behov vi katoliker har och ge en vägledning om vad som behövs göras för att kyrkan ska kunna fungera.
Problemet är nog inte att människor har olika behov, utan att en del högljutt kräver att alla andra ska anpassa sig efter just deras syn på tron och kyrkan. Om man inte gör något åt den saken är jag rädd att det leder till att allt fler känner att det är för trångt och lågt till tak i kyrkan, att det inte finns någon plats för dem.
Anneli
Jag undrar om inte lösningen kan vara att såväl präster som lekmän hela tiden ställer sig från, hur visar det jag/vi just ska göra/säga vår kärlek till Gud? Och förstås i vilken utsträckning visar det Guds kärlek till människorna?
Då skulle kyrkans budskap vara väsentligt och beröra många.
Anneli
Ett nötskal med en smula uppmuntrande ord förmedlas över atlanten till reformvänner från den katolske teologen och författaren Anthony T. Padovano:
”The sensus fidelium is the point of convergence in Catholic life for law, reception, community, conscience, and faith.
The escalating division in the Catholic Church between what people believe and what administrators teach, between how people behave and what lawmakers require is not due solely to secularism or self-indulgence. Educated and autonomous Catholics do not accept monarchical legislation. They force a culture of dialogue on the Church by non-compliance if they have not been consulted or taken into account.
The three magisterial or teaching offices in the Church (bishops, theologians, and the People of God) are obliged by Church teaching to create a culture of dialogue between and among them. If this does not happen, the community acts accordingly. Today, bishops at large ignore university scholarship and have contempt for the sensus fidelium when it is not compliant. The response of people has been active and passive resistance to being governed in such a manner.
This crisis gives us the opportunity to act creatively and responsibly. . . .”
(Ur Padovanos anförande vid: The Catholic Coalition for Church Reform’s Second Annual Synod of the Baptized: ”Making Our Voices Heard” – September 17, 2011, DoubleTree Hilton, Bloomington.)
Längtan efter reformer är stark och världsvid. Det är betydelsefullt för alla oavsett livsåskådning att Katolska kyrkan reformeras, livsavgörande för dem som lever utanför västvärlden. Skilda röster kan samverka flerstämmigt. KV:s aktivitet kan vara exempel på kreativt och ansvarsfullt handlande som fortplantar sig likt ringar på vattenytan.
Historien lär oss att diktaturer trots allt inte består för evigt, självdestruktionen tycks vara inneboende. Därför är jag övertygad om att även den maktfullkomliga Katolska kyrkans uppbyggnad kommer att falla samman till slut. Längtan efter sanning, rättvisa och befrielse är inskriven som ett livsmönster i existensen och förverkligandet kan inte förhindras. Det kommer en katolsk vår.
Inez
(tillhör Svk)
Tack Inez,
för uppmuntran!
Jag lämnar över tangenterna åt någon annan som kan dansa med fingrar däruppå.
värme Agneta
Gert,
Det är intressant att Graham English går in på de dysfunktionella strukturerna i Katolska kyrkan och hur destruktivt det blir när katolikerna förhåller sig till dem som medberoende till en missbrukare. Han beskriver det målande i citatet nedan:
”It is acting insanely. Too many people keep doing things that have failed in the belief that THIS TIME they will surely work. They beatify a recent pope when it is not at all clear he is a saint. They dismiss a theologian who asks awkward questions. They still think women are less valuable and able than men. They dismiss a successful pastoral bishop because he trusts his experience. A Cardinal somewhere is in trouble with the law so they move him to a sinecure in Rome. And they demand that we keep all this to ourselves in the name of unity.”
Fortsätter Katolska kyrkans ledning att strunta i missnöjet, som yttrar sig protester, men kanske ännu mer i att katolikerna slutar engagera sig, så undrar jag hur det kommer att gå.
I synnerhet om man utesluter kritiska präster och uppmana vanliga katoliker att lämna kyrkan om det inte passar. Vilket en del lekmän, likt papegojor, upprepar så fort någon går emot just deras syn på tron och kyrkan.
Jag undrar om inte det är det mest oroväckande nu, i alla fall här i Sverige.
Anneli
Annelie,
Många kräver att kyrkan skall vara en hamn. De vill inte höra talas om havet. Hör de stormen kräver de högre vågbrytare.
Gert
Gert,
Om jag vore biskop Anders skulle jag, via församlingarna, be folk att skriva ner sin metafor för Katolska kyrkan. Det skulle spegla vilka föreställningar och behov vi katoliker har och ge en vägledning om vad som behövs göras för att kyrkan ska kunna fungera.
Problemet är nog inte att människor har olika behov, utan att en del högljutt kräver att alla andra ska anpassa sig efter just deras syn på tron och kyrkan. Om man inte gör något åt den saken är jag rädd att det leder till att allt fler känner att det är för trångt och lågt till tak i kyrkan, att det inte finns någon plats för dem.
Anneli
Jag undrar om inte lösningen kan vara att såväl präster som lekmän hela tiden ställer sig från, hur visar det jag/vi just ska göra/säga vår kärlek till Gud? Och förstås i vilken utsträckning visar det Guds kärlek till människorna?
Då skulle kyrkans budskap vara väsentligt och beröra många.
Anneli
Ett nötskal med en smula uppmuntrande ord förmedlas över atlanten till reformvänner från den katolske teologen och författaren Anthony T. Padovano:
”The sensus fidelium is the point of convergence in Catholic life for law, reception, community, conscience, and faith.
The escalating division in the Catholic Church between what people believe and what administrators teach, between how people behave and what lawmakers require is not due solely to secularism or self-indulgence. Educated and autonomous Catholics do not accept monarchical legislation. They force a culture of dialogue on the Church by non-compliance if they have not been consulted or taken into account.
The three magisterial or teaching offices in the Church (bishops, theologians, and the People of God) are obliged by Church teaching to create a culture of dialogue between and among them. If this does not happen, the community acts accordingly. Today, bishops at large ignore university scholarship and have contempt for the sensus fidelium when it is not compliant. The response of people has been active and passive resistance to being governed in such a manner.
This crisis gives us the opportunity to act creatively and responsibly. . . .”
(Ur Padovanos anförande vid: The Catholic Coalition for Church Reform’s Second Annual Synod of the Baptized: ”Making Our Voices Heard” – September 17, 2011, DoubleTree Hilton, Bloomington.)
Längtan efter reformer är stark och världsvid. Det är betydelsefullt för alla oavsett livsåskådning att Katolska kyrkan reformeras, livsavgörande för dem som lever utanför västvärlden. Skilda röster kan samverka flerstämmigt. KV:s aktivitet kan vara exempel på kreativt och ansvarsfullt handlande som fortplantar sig likt ringar på vattenytan.
Historien lär oss att diktaturer trots allt inte består för evigt, självdestruktionen tycks vara inneboende. Därför är jag övertygad om att även den maktfullkomliga Katolska kyrkans uppbyggnad kommer att falla samman till slut. Längtan efter sanning, rättvisa och befrielse är inskriven som ett livsmönster i existensen och förverkligandet kan inte förhindras. Det kommer en katolsk vår.
Inez
(tillhör Svk)
Tack Inez,
för uppmuntran!
Jag lämnar över tangenterna åt någon annan som kan dansa med fingrar däruppå.
värme Agneta