Vänner,
Hur kan det komma sig att en drygt 20-årig amerikansk militärpolis i Guantanamolägret omvänds till islam av de fångar han är satt att vakta?
Terry Holdbrooks, numera Mustafa Abdullah, har skrivit boken ”Traitor” om sina erfarenheter. Det finns en artikel om boken av Jan Arell den 9/10 i GP på sidan 21.
Holdbrooks kommer ur en extremt stökig uppväxt. Han tar värvning, blir militärpolis, lär sig att avsky fångarna i Guantanamolägret och skickas dit som vakt.
Där överraskas han av fångarnas moraliska integritet. De andra vakterna beskriver Holdbrooks som ”löjliga, öldrickande, tobakstuggande och porrsurfande rasister”.
Efter ett halvår konverterade han och inledde en lång och svår inre resa. Nu säger han :
– Islam är en väldigt disciplinerad tro som kräver mycket ansträngnng och stor övertygelse. Jag har alltid varit fascinerad av struktur och ordning. Jag älskar det.”
Är det inte detta vi möter även bland våra unga katolska ”talibaner” – en kärlek till ansträngning, övertygelse, struktur och ordning?
Personligen tror jag det är en slump att det för Holdbrooks råkade bli religon och islam. I en annan tid, på en annan plats kunde det ha blivit nästan vad som helst. Det är strukturen och förebilderna som avgör, inte det ideologiska innehållet, inte frågan om sant eller falskt, orimligt eller rimligt.
Det tål att tänka på för oss som kritiserar strukturer och ständigt möter samma till synes irrationella, ofta belästa men i grunden antiintelektuella motstånd.
Gert Gelotte
Gert,
Att människor har olika behov av strukturer och regler är min erfarenhet och övertygelse. För vissa måste tillvaron vara ”tydligt skyltad” och förutsägbar för att alls fungera.
Jag håller helt med dig om att man måste ta det behovet i beaktande när man resonerar med de katolska ”talibanerna”. Jag tror inte att deras liv skulle fungera med ett ”älska och gör vad du vill”. De allra flesta av oss är nog för övrigt alldeles för egocentriska för att det skulle gå.
Någon skrev här att det måste kosta att vara katolik, man ska be efter kommunionen och det fanns ytterligare flera ”ska” och ”måste” med i kommentaren. Vederbörande skrev inget om vad bönerna skulle innehålla t.ex. förböner för särskilt behövande. Det hela handlade så vitt jag kunde se om regler och att prestera en viss mängd bön och en viss mängd knäfall.
Vad den personen och alla vi andra verkligen behöver är kärleksfulla ledare som kan ge ett djup och innehåll i vår tro.
Det är värt att tänka på att så vitt jag vet inget helgon uttryckt sig i termer som att tron ska kosta. De talar i stället hela tiden om sin kärlek till Gud och medmänniskorna.
/Anneli
Med en sund mariafromhet behöver vi inte fastna i de maskuliniserade strukturerna. Med Maria förstår vi att Kyrkan är Moder och kan därför inte reduceras till strukturer och beslutsapparater med manlig aktivism utan kan bevaras i en feminin receptivitet i förhållande till Gud.