Samuel
Du ställer den eviga frågan
”Vad innebär det att vara människa?”
Att vara människa innebär för mig bla förmågan till språk och tänkande. I synnerhet abstrakt tänkande där det bla ingår att kunna föreställa sig sin egen död. Och kanske ligger den avgörande skillnaden mellan att tro och icke tro inte främst i synen på livet FÖRE döden utan i synen på livet EFTER döden.
Vad innebär det att vara människa …….efter döden skulle jag vilja tillägga ?
Hur människan svarar på den frågan avgör hur hon ser på frågan om livets uppkomst mm.
Jag tror att vad som är det viktigaste i en personlig tro kan variera mellan troende.
Inom alla religioner tar troende fasta på olika saker.
Håller vi oss för enkelheten till kristendomen så gäller samma sak.
Utifrån kristendomens grundare Jesus tar vi kristna fasta på olika aspekter i hans person, i hans liv och i hans uttalanden. Och även ett och samma uttalande tolkar vi olika.
Jag har mer gemensamt med Christer Sturmark i frågor som rör etik än med kristna fundamentalister men den stora skillnaden ligger i min och hans syn på Jesus och underförstått i synen på om det finns något / någon som vi kallar Gud .
Sturmark beskriver vid ett tillfälle hur han diskuterat med ”matematikprofessorn John Lennox i Stockholm.”
Sturmark uttrycker sin häpnad
”Han tror på fullt allvar att Jesus gick på vatten, förvandlande vatten till vin och återuppstod från de döda. En man med vetenskaplig bildning tror på detta. Hur är det möjligt i dagens kunskapsrika värld?”
HUR det är möjligt är svårt att svara på. ATT det möjligt är desto mer fascinerande.
Jag tror att begreppet Gud av olika anledningar skrämmer många ”humanister” .
Kanske skulle det vara lättare att särskilt för dem använda en synonym för Gud. Tex utveckling eller evolution .
”Evolution som Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv ”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=63
http://www.svd.se/kultur/litteratur/katolikerna-som-svor-i-kyrkan_793399.svd
// Irène
Irène, alla
Jag undrar om inte humanisterna och de mest regelfrälsta troende möts i en punkt i sin avsaknad av tillit och rädsla för att tappa kontrollen? Det ger nog samma grad av skenbar trygghet att tro sig ha kontroll på Gud och att tro sig ha kontroll på icke-Gud om ni förstår vad jag menar.
Att jag skriver skenbar trygghet beror på att Gud är så oförutsägbar, de lyckas inte fånga honom hur många påbud och förbud de än skapar. Något jag är övertygad om att de innerst inne vet.
Anneli
Irène, Gert, Anneli, Agneta och Krister.
First some sheer poetry;-)
Lars Linder, DN, 2011-10-18:
Den bästa av alla tänkbara världar.
En recension av Stephen Hawkings senaste bok ”Den stora planen”.
”Desto mer fascinerande att den detroniserade människan i Hawkings och Mlodinows förslag till världsbild åter tycks röra sig in mot världsbildens centrum.
De betonar nämligen starkt vad kosmologerna kallar den ”den antropiska principen”: att allt i vårt universum tycks peka fram mot livets möjlighet.
Av alla dessa miljarder möjliga världar råkar just denna vara den enda som passar just oss – minsta rubbning av någon liten naturlag eller fysisk konstant skulle göra människan och hela hennes livssfär otänkbar, alla andra varianter av universum blir antingen för instabila eller för heta, kompakta eller tomma.”
Bibelns äldsta bok säger:
Job 26:7
Gudaboningen har han rest över öde rymder,
jorden har han hängt över tomma intet.
Att vara human, naken apa, är att äga förmågan att omfatta allt och välja sin väg, sin identitet, genom detta allt. Ödet har stämt möte med oss envar.
Inte så att vi vet något alls med garanterad säkerhet, vi är alla troende i fråga om det verkliga, teister som ateister. Vi är av nödvändighet agnostiker.
Men få ting är så säkra som öde rymder och tomma intet. Vårt rum, universum, expanderar accelererande i tomma rymder.
Oavsett hur många universa rymden rymmer, tusen triljoner eller något annat ändligt tal, finns plats för oändligt många fler.
Ty rymden är oändlig i tiden och i rummet; utan början, utan slut breder svarta mörkret ut sig i alla riktningar.
I detta mörker föds ett hett ljus: dess hetta står i exakt förhållande till dess energi, dess partikulära energikoncentrationer, som frambringar liv, anda och allt.
Citat ur KV: ”Hans Küng åberopar sig på Jesus och det gör påven också. Hur ska nu en lekman förhålla sig till 2 olika försök till legitimitet.”
”Han ska läsa bibeln. Då kommer han att märka vem Jesus är…”
Med varma hälsningar till er alla, särskilt till Agneta.
Samuel.
Samuel
”Att vara human, naken apa, är att äga förmågan att omfatta allt och välja sin väg, sin identitet, genom detta allt. Ödet har stämt möte med oss envar.”
Inte så att vi vet något alls med garanterad säkerhet, vi är alla troende i fråga om det verkliga, teister som ateister. Vi är av nödvändighet agnostiker.
Men få ting är så säkra som öde rymder och tomma intet. Vårt rum, universum, expanderar accelererande i tomma rymder. ”
I poetiska ordalag förordar du att möta livet med öppet sinnelag och utan skygglappar våga språnget med enbart TRO som skyddsnät.
Jag trycker på GILLA – knappen.
// Irène
Jag ser inget fel i att Jesus gick på vatten, är jag då agnostiker?
Jozef
Du bestämmer SJÄLV hur du vill definiera dig SJÄLV
// Irène
Jozef,
Du skriver: ”Jag ser inget fel i att Jesus gick på vatten, är jag då agnostiker?”
Jag skulle anse dig vara troende, inte agnostiker. Vad tycker du själv?
Krister
Visst är jag troende och ser mig som sådan. Men när man skriver
Vi är av nödvändighet agnostiker
så hänger jag inte med längre. Därtill är just vetenskap en osäker historia. På 60-talet omväxlande krympte och expanderade universum, ansågs det. Att månen är en del av jorden har accepterats, förkastats och åter kommit på modet bara under min livstid. Vad ska man tro på när man tror på vetenskapen?
Jozef,
Du skriver ”Vad ska man tro på när man tror på vetenskapen?”
En mycket befogad fråga! Det rimligaste svaret är väl ”de för dagen/nutiden förhärskande hypoteserna, som (ännu) inte är falsifierade. T ex fortfarande Einsteins två relativitetsteorier,
strängteorin.
Så visst är det mesta vetandet utsatt för ”agnosticism”, när man vill hårddra.
Krister
PS Lästips: ”Bortom tro och vetande” recenserad i senaste Signum. Antologin beskriver några års samtal på Sigtunastiftelsen.