Vänner,
debatten om Newmaninstitutet fortsätter i Kyrkans Tidning. Här är tre länkar till inläggen i kronologisk ordning.
Gert Gelotte
http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/ratt_om_newmaninstitutet_0_11382.news.aspx
-
13 svar till ”Hur ska Newmaninstitutet ha det?”
-
Gert,
Nu står det ju inte i Newmaninstitutets makt att bestämma vilka som ska få bli präster. Däremot hade det sett väldigt bra ut om Philip Geister inte bara skrivit vad man inte kan göra utan berättat om de ambitioner NI säkert har. Jag utgår från att kvinnor kommer att ges samma möjligheter som män att forska och undervisa i både teologi och religionsfilosofi hos NI och det hade varit väl värt att lyfta fram i hans svar.Nu ser ju inte vi på prästfrågan på samma sätt, jag tycker ju att det viktiga är att Gud får kalla de han vill. Sedan är det en annan sak att jag tror att han då skulle kalla kvinnor och gifta män också, vilket jag misstänker att kyrkans ledning också tror, varför annars dessa regler? Jag tror faktiskt inte att Gud kommer att ge sig nu, utan att kyrkan får leva med ”luckor” för de präster Gud men inte kyrkan velat ha.
/Anneli
-
Anneli,
nej det står inte i Newmaninstitutets makt att upphäva diskrimineringen av kvinnor. Men det står i Newmaninstitutets makt att argumentera för det. Och av jämställdhetsplanen att döma bör man göra det. Alternativet är att jämställdhetsplanen är ett skämt eller att den bara gäller i vissa lärosalar under vissa tider.
Jag tycker att första hand Philip Geister skall klarlägga vilka konsekvenser för Newmaninstitutets lärare och ledning jämställdhetsplanen får. Om han alltså menar allvar med den eller bara har skrivit för att hålla god min i elakt spel.Gert Gelotte
-
Gert,
Philip Geister kan, lika lite som någon annan präst, argumentera för att kvinnor ska kunna bli präster utan att bokstavligen riskera sitt jobb eller snarare kall och tak över huvudet. Det är att begära väldigt mycket av någon tycker jag.
Däremot kan han och Newmaninstitutet stödja kvinnor som vill läsa, forska och undervisa i teologi och det utgår jag i alla fall ifrån att de också tänker göra.Som jag skrev i min första kommentar så hade ett mer utförligt och språkligt ledigare svar i Kyrkans tidning varit att föredra och gett en mer positiv bild av NI och jämställdheten i läsarnas ögon.
Så där är vi rätt överens tror jag.
/Anneli -
Tänk, Anneli, om pater Geister helt enkelt tror på kyrkan och hennes lära? Vore det för simpelt att anta något sådant? Eller menar du att dagens jesuiter inte brukar dela kyrkans tro?
-
Gurra,
Ditt inlägg är raderat! Du förstår säkert varför. Lite hyfs, tack.
Krister Janzon -
Jonas B.
Jag gör ett undantag, min inställning till fegisar står fast. Men för att inte riskera ett onödigt missförstånd så, har jag inte kunskap om vad någon katolsk präst anser om kvinnopräster.
Min invändning handlade om vad som är möjligt och inte möjligt för präster och systrar att säga och göra utan riskera sitt arbete och hem.
Så mycket mod kan ingen förvänta sig av en annan människa, att stå för sina åsikter med sitt namn är däremot full möjligt för den normalmodige.
/Anneli -
Anneli, du skriver:
”Philip Geister kan, lika lite som någon annan präst, argumentera för att kvinnor ska kunna bli präster utan att bokstavligen riskera sitt jobb eller snarare kall och tak över huvudet. Det är att begära väldigt mycket av någon tycker jag.”
Ja, på ett sätt är det mycket begärt, på ett annat sätt, väldigt lite. Geister med flera riskerar ju inte att bli serverade för lejonen på Colosseum. Och kyrkans apartheidsystem gentemot kvinnor är ju ingen liten detalj där medlöperi inte gör så mycket.
Men visst, den rädsla du beskriver är utbredd i stiftet. Dessutom inte grundlös.Ändå förutsätter, här som alltid, förtryck att det finns några som låter sig förtryckas. Om alla de i stiftet som inte tycker att det är okej att diskriminera kvinnor sa detta skulle förtryckarna stå maktlösa. Deras förtryck förutsätter rädsla. Men det finns egentligen inget att vara rädd för utom rädslan.
Gert Gelotte
-
Gert,
Visst har du rätt i att det finns konsekvenser och konsekvenser och jag tror också att det är möjligt för präster och systrar att göra mer än de tror att de kan.Jag håller också med dig om att det är en stor fråga, men det handlar lite om infallsvinkel.
Säger man att det är en självklar rättvisefråga att kvinnor ska kunna bli präster så blir det högljudda protester från kyrkans ledning och traditionalister. Om man i stället säger att vem som ska bli präst är något som borde lämnas åt Gud att avgöra, protesterar ingen och jag menar verkligen att jag inte hört ett så mycket som ett pip till invändning. Man får helt enkelt välja en bra strategi om man som präst eller syster har en ståndpunkt som avviker kanske inte från majoritetens åsikt men från ledningens.Jag sade heller inte att det inte kan finnas präster med sådant mod och civilkurage att de vågar säga vad de tycker, bara att man inte kan kräva det som medmänniska. Att präster och systrar har så pass kringskuren frihet gör ju att lekmännens ansvar blir desto större.
/Anneli -
Anneli,
om det inte hörs några protester när du argumenterar för kvinliga präster bör du se upp. Problemet med argumentet, ”att det bör vi överlämna åt Gud” är ju att kvinnoprästmotståndarna är övertygade om att Gud inte kallar någon kvinna.
Högljudda protester är ett kvitto på att argumenten biter.Gert Gelotte
-
Gert,
Jag är mer taktisk än så (om nu ingen annan kommit på detta förut)…
Den som vill kommentera blir antingen tvungen att hålla med om att Gud ska få kalla vem han vill alltså även kvinnor och gifta män om det passar honom, eller så får man lov att hävda att så viktiga frågor som prästkallelser kan man inte lämna till Gud att avgöra.
Ingen kvinnoprästmotståndare har ännu så länge vågat sig på det sistnämnda alternativet och uppenbarligen känner de sig inte så säkra på att Gud följer deras vilja att väljer det första.
/Anneli -
Anneli,
åjo. När vi för en tid sedan på denna blogg diskuterade kvinnliga präster med Göran Degen, rektor för det katolska prästseminariet, förklarade han att kvinnor inte blir kallade till präster eftersom Gud vet vilka regler som gäller i kyrkan.
Gert Gelotte
-
Gert,
Med all respekt för Göran Degen så tror jag inte att någon av kyrkans dignitärer kommer att uttrycka sig så obetänksamt, för att inte säga korkat igen. Men det skadar inte att du lyfter fram denna kommentar eftersom den är talande för hur kyrkans ledning resonerat och resonerar.Jag funderade lite på vad du skrev om att högljudda protester visar att argumenten biter. För mig låter det mer som att man bankar varandra i huvudet och att positionerna blir allt mer låsta. Dessutom bli tonläget högt och av någon anledning väljer utomstående läsare att skylla K.V. för det och inte traditionalister i synnerhet SSPX:are som är sju resor värre.
Jag tror att det är bättre att försöka lösa upp låsningar med helt nya perspektiv på en fråga och då kan man också nå den stora grupp som faktiskt inte har någon särskild åsikt alls och få dem att tänka efter. Men det är nog en personlighetsfråga vad man föredrar.
/Anneli -
Anneli,
ja det var nog tungan som slant på den gode Göran – dock på ett intresant sätt. Gud skulle vara en funktion av kyrkan och inte tvärtom. Det tror jag till och med Humanisterna håller med om 🙂
Jag tror vi måste agera på olika sätt. Eller kanske snarare var och en på sitt sätt. Dock tycker jag det är dags att göra det offentligt – oavsett hur man gör det.Gert Gelotte
-
Bloggrulle
Gert,
Nu står det ju inte i Newmaninstitutets makt att bestämma vilka som ska få bli präster. Däremot hade det sett väldigt bra ut om Philip Geister inte bara skrivit vad man inte kan göra utan berättat om de ambitioner NI säkert har. Jag utgår från att kvinnor kommer att ges samma möjligheter som män att forska och undervisa i både teologi och religionsfilosofi hos NI och det hade varit väl värt att lyfta fram i hans svar.
Nu ser ju inte vi på prästfrågan på samma sätt, jag tycker ju att det viktiga är att Gud får kalla de han vill. Sedan är det en annan sak att jag tror att han då skulle kalla kvinnor och gifta män också, vilket jag misstänker att kyrkans ledning också tror, varför annars dessa regler? Jag tror faktiskt inte att Gud kommer att ge sig nu, utan att kyrkan får leva med ”luckor” för de präster Gud men inte kyrkan velat ha.
/Anneli
Anneli,
nej det står inte i Newmaninstitutets makt att upphäva diskrimineringen av kvinnor. Men det står i Newmaninstitutets makt att argumentera för det. Och av jämställdhetsplanen att döma bör man göra det. Alternativet är att jämställdhetsplanen är ett skämt eller att den bara gäller i vissa lärosalar under vissa tider.
Jag tycker att första hand Philip Geister skall klarlägga vilka konsekvenser för Newmaninstitutets lärare och ledning jämställdhetsplanen får. Om han alltså menar allvar med den eller bara har skrivit för att hålla god min i elakt spel.
Gert Gelotte
Gert,
Philip Geister kan, lika lite som någon annan präst, argumentera för att kvinnor ska kunna bli präster utan att bokstavligen riskera sitt jobb eller snarare kall och tak över huvudet. Det är att begära väldigt mycket av någon tycker jag.
Däremot kan han och Newmaninstitutet stödja kvinnor som vill läsa, forska och undervisa i teologi och det utgår jag i alla fall ifrån att de också tänker göra.
Som jag skrev i min första kommentar så hade ett mer utförligt och språkligt ledigare svar i Kyrkans tidning varit att föredra och gett en mer positiv bild av NI och jämställdheten i läsarnas ögon.
Så där är vi rätt överens tror jag.
/Anneli
Tänk, Anneli, om pater Geister helt enkelt tror på kyrkan och hennes lära? Vore det för simpelt att anta något sådant? Eller menar du att dagens jesuiter inte brukar dela kyrkans tro?
Gurra,
Ditt inlägg är raderat! Du förstår säkert varför. Lite hyfs, tack.
Krister Janzon
Jonas B.
Jag gör ett undantag, min inställning till fegisar står fast. Men för att inte riskera ett onödigt missförstånd så, har jag inte kunskap om vad någon katolsk präst anser om kvinnopräster.
Min invändning handlade om vad som är möjligt och inte möjligt för präster och systrar att säga och göra utan riskera sitt arbete och hem.
Så mycket mod kan ingen förvänta sig av en annan människa, att stå för sina åsikter med sitt namn är däremot full möjligt för den normalmodige.
/Anneli
Anneli, du skriver:
”Philip Geister kan, lika lite som någon annan präst, argumentera för att kvinnor ska kunna bli präster utan att bokstavligen riskera sitt jobb eller snarare kall och tak över huvudet. Det är att begära väldigt mycket av någon tycker jag.”
Ja, på ett sätt är det mycket begärt, på ett annat sätt, väldigt lite. Geister med flera riskerar ju inte att bli serverade för lejonen på Colosseum. Och kyrkans apartheidsystem gentemot kvinnor är ju ingen liten detalj där medlöperi inte gör så mycket.
Men visst, den rädsla du beskriver är utbredd i stiftet. Dessutom inte grundlös.
Ändå förutsätter, här som alltid, förtryck att det finns några som låter sig förtryckas. Om alla de i stiftet som inte tycker att det är okej att diskriminera kvinnor sa detta skulle förtryckarna stå maktlösa. Deras förtryck förutsätter rädsla. Men det finns egentligen inget att vara rädd för utom rädslan.
Gert Gelotte
Gert,
Visst har du rätt i att det finns konsekvenser och konsekvenser och jag tror också att det är möjligt för präster och systrar att göra mer än de tror att de kan.
Jag håller också med dig om att det är en stor fråga, men det handlar lite om infallsvinkel.
Säger man att det är en självklar rättvisefråga att kvinnor ska kunna bli präster så blir det högljudda protester från kyrkans ledning och traditionalister. Om man i stället säger att vem som ska bli präst är något som borde lämnas åt Gud att avgöra, protesterar ingen och jag menar verkligen att jag inte hört ett så mycket som ett pip till invändning. Man får helt enkelt välja en bra strategi om man som präst eller syster har en ståndpunkt som avviker kanske inte från majoritetens åsikt men från ledningens.
Jag sade heller inte att det inte kan finnas präster med sådant mod och civilkurage att de vågar säga vad de tycker, bara att man inte kan kräva det som medmänniska. Att präster och systrar har så pass kringskuren frihet gör ju att lekmännens ansvar blir desto större.
/Anneli
Anneli,
om det inte hörs några protester när du argumenterar för kvinliga präster bör du se upp. Problemet med argumentet, ”att det bör vi överlämna åt Gud” är ju att kvinnoprästmotståndarna är övertygade om att Gud inte kallar någon kvinna.
Högljudda protester är ett kvitto på att argumenten biter.
Gert Gelotte
Gert,
Jag är mer taktisk än så (om nu ingen annan kommit på detta förut)…
Den som vill kommentera blir antingen tvungen att hålla med om att Gud ska få kalla vem han vill alltså även kvinnor och gifta män om det passar honom, eller så får man lov att hävda att så viktiga frågor som prästkallelser kan man inte lämna till Gud att avgöra.
Ingen kvinnoprästmotståndare har ännu så länge vågat sig på det sistnämnda alternativet och uppenbarligen känner de sig inte så säkra på att Gud följer deras vilja att väljer det första.
/Anneli
Anneli,
åjo. När vi för en tid sedan på denna blogg diskuterade kvinnliga präster med Göran Degen, rektor för det katolska prästseminariet, förklarade han att kvinnor inte blir kallade till präster eftersom Gud vet vilka regler som gäller i kyrkan.
Gert Gelotte
Gert,
Med all respekt för Göran Degen så tror jag inte att någon av kyrkans dignitärer kommer att uttrycka sig så obetänksamt, för att inte säga korkat igen. Men det skadar inte att du lyfter fram denna kommentar eftersom den är talande för hur kyrkans ledning resonerat och resonerar.
Jag funderade lite på vad du skrev om att högljudda protester visar att argumenten biter. För mig låter det mer som att man bankar varandra i huvudet och att positionerna blir allt mer låsta. Dessutom bli tonläget högt och av någon anledning väljer utomstående läsare att skylla K.V. för det och inte traditionalister i synnerhet SSPX:are som är sju resor värre.
Jag tror att det är bättre att försöka lösa upp låsningar med helt nya perspektiv på en fråga och då kan man också nå den stora grupp som faktiskt inte har någon särskild åsikt alls och få dem att tänka efter. Men det är nog en personlighetsfråga vad man föredrar.
/Anneli
Anneli,
ja det var nog tungan som slant på den gode Göran – dock på ett intresant sätt. Gud skulle vara en funktion av kyrkan och inte tvärtom. Det tror jag till och med Humanisterna håller med om 🙂
Jag tror vi måste agera på olika sätt. Eller kanske snarare var och en på sitt sätt. Dock tycker jag det är dags att göra det offentligt – oavsett hur man gör det.
Gert Gelotte