Dagens Dagen uppmärksammar ”Vatikanens tillrättavisning av progressiva nunnor”
”Det handlar alltså om systrarnas trohet mot den katolska doktrinen på tre punkter: att katolska kyrkan är den enda rätta vägen till frälsning, att homosexualitet är en sjukdom och att prästämbetet bara är till för männen.”
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176841
New York Times skrev bla tidigare i somras om hur kvinnliga ordnar upplever att Vatikanen betraktar dem som ”kyrklig arbetskraft ” (underförstått bra att ha)
”U.S. Nuns Facing Vatican Scrutiny”
”They think of us as an ecclesiastical work force,” Sister Sandra M. Schneiders, professor emerita of New Testament and spirituality at the Jesuit School of Theology at Berkeley, in California. “Whereas we are religious, we’re living the life of total dedication to Christ, and out of that flows a profound concern for the good of all humanity. So our vision of our lives, and their vision of us as a work force, are just not on the same planet.”
http://www.nytimes.com/2009/07/02/us/02nuns.html?pagewanted=all
// Irène
PS Vatikanen får det att låta som de tre punkterna ”att katolska kyrkan är den enda rätta vägen till frälsning, att homosexualitet är en sjukdom och att prästämbetet bara är till för männen ” är påståenden jämställda med satser som ”jorden är rund och 1+1=2 ”
Jag säger bara en sak. En vacker dag kommer påven att sitta däruppe i sin himmel och tvingas småle åt sig själv och förhoppningsvis skämmas en smula.
Hej Iräne,
tar du på samma sätt den nordkoreanska regimens kommunikéer som din enda källa till information om Förenta staterna?
Min pappa är psykoterapeut. Och han säger att homosexualitet visst är en sjukdom
Iréne,
Dagenartikeln var mer koncis än den amerikanska du(?) lade in för ett tag sedan.
Jag vill minnas att man inom kyrkan oavsett om man är lekman, präst, broder eller syster ska följa sitt samvete, givetvis prövat mot kyrkans lära.
Kanske är det som behövs att människor i större utsträckning följer sitt samvete. en präst eller syster som lämnar sin post betyder kanske inte så mycket men om det blir många borde det märkas och få konsekvenser.
Sedan anser jag som tidigare att kvinnopräster inte är en fråga om jämställdhet, utan om att låta Gud vara den som kallar, utan några som helst restriktioner från oss ofullkomliga människor.
/Anneli
Hej Anna F(reud)
”Min pappa är psykoterapeut. Och han säger att homosexualitet visst är en sjukdom”
”Din pappa” hävdade också att all religion är regression och att Gud inte existerar som verklighet utan bara som tröst.
Tror du på ”din pappa” på den punkten också ?
Jag vet inte om ”din pappa” berättat för dig att när han var liten trodde han dock på Gud och som judisk pojke tackade han Gud varje kväll i sin aftonbön för att Gud hade skapat honom som pojke och inte som flicka.
Det har hänt mycket på 150 år sedan ”din pappa” föddes i synen på könen, på män och kvinnor och samspelet dememellan.
Förändringar har dock skett men i olika takt och grad inom olika religioner, kulturer och länder.
I Sverige avkriminaliserades homosexualitet 1944 men klassificerades då fortfarande som ”medfödd och obotlig sjukdom” ända fram till 1979 då den ströks ur socialstyrelsens förteckning över sjukdomar.
1990 togs Världshälsoorganisationen bort homosexualitet från listan över sjukdomar. Men fortfarande idag är det dödsstraff enligt sharialagar i 7 länder i världen.
Så mitt råd till dig Anna F det är att inte förlita dig på allt vad ”din pappa” sagt.
Så är det med alla pappor. Allt är ”visst” inte sant för alltid vad pappor säger.
Hälsningar
// Irène
Anneli
”Dagenartikeln var mer koncis än den amerikanska du(?) lade in för ett tag sedan.”
Gläder mig !
Och framför allt viktigt att det blir känt också i Sverige vad som pågår inom katolska kyrkan USA bland de kvinnliga ordnarna obs under präståret.
// Irène
Stormuftin
Så länge du väljer att skriva under översittarsignaturen Stormuftin tänker jag inte prata med dig.
Och inte heller så länge som du översittaraktigt framhärdar i att stava mitt namn på det sätt som du anser att det ska stavas.
// Irène
Irène,
Min pappa är större, starkare och bättre än din.
Anna F
Frid och fröjd Freud !
// Irène
Stormuftin,
Jag har längre tänkt fråga dig hur det kommer sig att en muslimsk ämbetsman, vilket ju är vad titeln mufti står för, engagerar sig i katolska frågor?
Iréne,
Visst är det viktigt att frågan om de amerikanska systrarnas situation tas upp även i Sverige. Jag läste nu även länken till n.y. times och där framkom ytterligare detaljer.
Det är alltid vanskligt med media, men det är om jag förstår saken rätt den oklara urvalsprincipen systrarna värjer sig mot. Det har inte förekommit några sexuella trakasserier t.ex. som tydligen är en vanlig grund för dessa visitationer.
Annars tycker jag att skälet som uppges i artikeln d.v.s. att se hur ordnarna följer sina regler i sig är vettigt. Det sägs också tydligt att det förstås ser olika ut från orden till orden. Man borde egentligen utsträcka det till alla om skälet är det som uppges.
Men det sätt som visitationen kommunicerats till systrarna lämnar ju en hel del i övrigt att önska, så mycket tycker jag är klart…
Anna F.
Om nu din pappa är psykoterapeut och tycker att homosexualitet är en sjukdom. Be honom skriva själv givetvis med hela sitt namn eftersom han uttalar i sin yrkesroll. Nu tror jag ju att psykoterapeuten som hävdar att homosexualitet snarare är traditionalistens dröm än verklighet.
/Anneli
..är en sjukdom.. ska det vara efter homosexualitet i sista meningen.
Anneli:)
Annelie,
Mitt intryck är att systrar – hovsamt men bestämt – vänder sig mot många viktigare saker
än oklara urvalsprinciper. Vad är en urvalsprincip förresten, i detta sammanhang?
Och vilket grandiost företag Vatikanen skulle få om man (!) skulle kolla att alla människor följer sina regler. Då finge man verkligen prästbrist, mm, mm.
Har inte kunna hitta, men Washinton Post lär ha anmärkt apropås dessa visitationer:
”Faller damen så faller kungen.”
Krister
Krister
“Faller damen så faller kungen.”
Det är inte tal om någon dam som faller.
Läget är detta.
Det är damens drag som hon just nu använder genom att ställa sig framför kungen och säga Schack !
Hälsningar
// Irène
Irène,
Du har nog missat att damen och kungen tillhör samma lag.
Därtill, ingen kung kan definitiosnmssigt falla i det svart-vita spelet.
Krister
Om jag skall fortsätta analogin med schackspelet, så kan damen bara gå i närkamp mot fientliga kungen om hon har en försvarare inom räckhåll. Och då räcker det med en enkel bonde, om han är precis intill!
Hälsningar, Krister
Krister
”Du har nog missat att damen och kungen tillhör samma lag.”
Vem har sagt det?
Det är det dom inte gör. Washington Post måste ha fått saken om bakfoten.
”Därtill, ingen kung kan definitiosnmssigt falla i det svart-vita spelet.”
Vem har sagt att kungen faller?
Nej, jag ser i min kristallkula som är mer pålitlig än Washington Post att svarta kungen vacklar inför den vita damens angrepp och i nästa drag segnar han M A T T ned inför hennes fötter……….
Varma hälsningar
// Irène
OK, man är ju alltid fri att göra om en story.
Men uttrycket ”Faller damen faller kungen” hänför sig till vad som ofta händer för den sida som förlorar damen; den blir matt. Det är sällan damoffer lönar sig.
Krister
Krister,
Jag antar att de flesta förstår att systrarna känner sig utpekade och att det knappast är någon bra grund för en dialog.
Men för att det ska bli någon rim och reson i det hela måste Vatikanen, som jag uppfattar det, antingen presentera verkligt tunga skäl till att just systrarna i USA ska kontrolleras eller också säga att en allmän genomgång av hur ordnarna följer sina regler är på gång och påbörjas i USA.
En öppen dialog om hur man ska följa sina regler i den tid vi lever i kan vara konstruktivt och märk väl det fanns också positiva röster bland systrarna, som äntligen kände sig uppmärksammade.
Visst skulle det kräva resurser, ta tid och kräva en god organisation och kommunikation. Men jag kan inte se att det skulle vara ogenomförbart om man satsar på att få en mer övergripande bild och just få i gång en diskussion.
/Anneli
Anneli,
Visst kan bra dialog uppstå ur dålig grund; i det här fallet om 60 000 nunnor och deras 1 500 utsedda ledare i LCWR får peka tillbaka, för att uttrycka det så.
Dessutom väldigt egendomligt att just RKK skall vara så strikt regelstyrt på så många områden, när de flesta organisationer idag inser att det är en förlegad styrmodell i den kraftigt föränderliga verklighet som världen är idag. Jag förnekar inte att det finns ”permanenser i tillvaron”, men just ordnarna tror jag har väldigt goda förutsättningar att reformera sig själva; det finns ju mer än gott om exempel på det i kyrkohistorien!
Om man får i gång ett gott och ömsesdigt samtal, ja, som du skriver. Men det är det jag betvivlar lyckas; av alla artiklar jag läst så ser det mycket svårt ut om inte nunnorna själva får hålla i rodret och Vatikanen får lyssna mer.
Kanske har du och jag för olika uppfattning, så att det blir mest så att vi pratar förbi varandra. Varför skulle inte också vi ha svårt för dialog, jag har ibland svårt att begripa dina olika ansatser. Det blir på mig lite kringprat. Men jag vill ändå ge den här repliken i ett dialogförsök oss emellan.
Krister