Sveriges ambassadör i Vatikanen (och Malta) har varit på bokmässan och skriver därom på sin blogg inom Utrikesdepartementets Omvärldsbloggar
”Är påven Benedictus farlig? Är hans agenda att upphäva upplysningen och föra tillbaka Europa till medeltiden?
”Det anser den tyske journalisten och författaren Alan Posener. I torsdags, samtidigt som BXVI togs emot av förbundskansler Angela Merkel i Berlin, debatterade vi frågan på bokmässan. Vi var fyra i samtalet – förutom Posener o jag deltog Werner Jeanrond, en av 600 tyskspråkiga katolska teologer som undertecknat ett upprop för reformer i kyrkan, och Ulf Jonsson, jesuitpater och redaktör för tidskriften Signum (www.signum.se).”
http://blogg.ud.se/gudmundson/2011/09/24/ar-paven-farlig/
Ulla Gudmundson har numera också en egen hemsida , stilren och estetiskt ovanligt tilltalande såväl till innehåll och form.
Rekommenderar ”Essaäer och diplomati ” ur vilken jag väljer att citera
”Det innebär insikten om att man själv lika lite som någon annan kan göra anspråk på att vara uppkopplad till en absolut Sanning. Man inser att mot ens egen sanning kan stå andra(s) sanningar. Man inser också att man lika lite som andra besitter en överlägsen absolut kunskap , utan endast en begränsad , ofullständig. ”
// Irène
PS Fortsatt lycka till Ulla Gudmundson . Du är rätt kvinna på rätt plats.
Om någonstans så i Vatikanen skulle dina ovanstående ord behöva slå rot.
Hos Ulla Gudmundsson kan katoliker med olika åsikter om kyrkan hitta något att hålla med om. Irène tar fasta på kritiska uttalanden om påven och Bengt Malmgren i sin tur hittar positiva dito. Det tror jag gör att de flesta känner sig sedda och inkluderade. Tänk om katolska ledare, inte minst i Sverige, kunde inspireras av den hållningen.
För min egen del fastnar jag för den, i mina ögon, mycket kloka avslutningen i bloggen:
”Men det är som med Bibeln, det är inte så meningsfullt vare sig med slavisk bokstavstro eller med lösryckta citat. Med den här påven, som har ett så starkt drag av intellektuell sökare, går det inte att säga ”påven har sagt så, basta”. Man är tvungen att tänka själv.”
Och med det både bryter jag mot och bejakar uppmaningarna… 🙂
Anneli
Tack, Irène,
för tipset om Ulla Gudmundsons författarskap. Sällsynt stimulerande. Sig ovetandes skänker hon oss ett resonemang som går att tillämpa på vår tids folkrörelse för Kyrkans reformation. Under rubriken Trieste rymmer den europeiska själen skriver hon:
”Det är, i varje fall i Trieste, lätt att se 1800-talsrörelsen för ett enat Italien – il Risorgimento – som ett uttryck för det kollektiva Självets kamp för att bryta igenom strukturer som blivit föråldrade. ”Irredentismo” – spänning, väntan på förlösning – var i radikala kretsar beteckningen för tillståndet under habsburgmonarkins sista år.”
Kamp för att bryta igenom föråldrade strukturer. Spänd väntan på förlösning.
Byt ut 1800 mot 2000, Italien mot Kyrkan, och habsburgmonarkin mot påvedömet så får vi ”radikala kretsar” oss till skänks begreppen il Risorgimento och irredentismo. Om Italien kunde enas så borde vi kunna. Vi har ju grundritningen intakt, så nu är uppgiften given: Låt ressourcement och aggiornamento befrukta varandra.
Ord är makt.
Samuel.
Jag tycker Ulla Gudmundssons kommentar på Bengts blogg i dag var så uppfriskande att läsa; hon skriver att hon har ”stor glädje och nytta” av att läsa båda bloggarna (Katolsk visions och Bengts blogg).
”Själv blir jag mycket mer oroad av tystnad än av fri debatt där åsikter får brytas mot varandra,” säger hon
Jag blir glad åt ett sådant förhållningssätt till dialog och debatt!
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2011/09/26/ulla-gudmundson-f-246-rst-229-r-vad-p-229-ve-benedikt-s-228-ger-och-lyssnar-innan-hon-talar.aspx#comments
Elisabet Albertsson
Irène,
jag hakar på Samuel – Stort tack för tipset!
Det är en glädje att läsa Ulla Gudmundsons blogg.
Elisabet