Fr Tomas Doyle har engagerat sig i exkommuniceringen av fr Roy Bourgeois för att denne uttalat sitt stöd för att även kvinnor ska kunna få sin prästkallelse prövad. Doyle har med anledning av detta skrivit ett brev till ledningen på Maryknoll, där han ifrågasätter deras beslut.
Precis som många andra har Doyle reagerat på att inga av de präster och biskopar som begått sexuella övergrepp eller mörklagt dessa har exkommunicerats: ”Doyle also argues that the punishment of excommunication and expulsion from the society is disproportionate. As a comparison, he notes that priests and bishops who sexually abused children and/or covered up the abuse have not been excommunicated.”
Doyle säger vidare att Bourgeois inte anser att frågan om kvinnors rätt att få sin prästkallelse prövad är central för kyrkans lära och därför visst kan diskuteras. Man kan inte annat än hålla med om att det borde vara självklart att det är andra saker som är kyrkans kärna.
”In one of several documents filed with Dougherty between Aug. 15 and Aug. 30, Doyle explains that Bourgeois’ defense is based on two rationales: first, Bourgeois’ right to not violate his conscience and, second, his conviction that ordination of women is not an infallible teaching.
Doyle said Bourgeois believes the teaching is not “so essential to the core beliefs of Catholic Christians that to question or reject it is tantamount to a rejection of the fundamental teachings of Jesus Christ which form the core of Catholicism as a people of God.”
Bourgeois’ view of women’s ordination “is shared by countless others, including scripture scholars, theologians and church historians from among the ranks of the laity, priesthood and episcopacy,” Doyle said.”
Det är så självklart det Doyle och Bourgeois hävdar att jag har svårt att se varför det alls är ett problem att diskutera kvinnliga präster i Katolska kyrkan.
http://ncronline.org/news/people/canon-lawyer-questions-maryknolls-move-against-bourgeois
Anneli Magnusson
Systrar och bröder,
I sin artikel ovan använder Anneli uttrycket ”kyrkans kärna”. Dessa två ord sammanfattar det viktigaste vi har att debattera som katoliker på den här bloggen eller som kristna på någon annan offentlig arena med andliga anspråk.
Man skulle kunna tro av somliga inlägg (oftast anonyma) att saker som inställningen till påvens rang, prästernas kön eller medlemmarnas sexuella läggning är av avgörande betydelse för vårt eviga väl. Så är det inte.
Läs igenom Nya Testamentet och ni kommer att finna att dessa tre frågor är sekundära för att inte säga helt irrelevanta vad gäller frågan om Kyrkans kärna. Försök visa att KV har fel!
Det är inte vår vördnad för påven som frälser oss, inte heller prästens kön som gör eukaristin verksam. Och sexualitet har inte med saken att göra överhuvudtaget.
Kyrkans kärna är kärlek, förverkligad i en gudomlig kärleksakt som kan sammanfattas med ett enda ord: Kristushändelsen. Det tyngsta av ord.
Kristi kors väger tyngre än alla andra historiska händelser sammanlagda. Att bli kristen är att erkänna detta enkla faktum: Mina och alla andras synder är förlåtna.
Våra synder är fullständigt utplånade. Och alla är vi syndare. Och alla är vi förlåtna med Jesu egna ord på korset: ”Fader, förlåt dem ty de vet inte vad de gör.” Luk.23.
Problemet med pedofilprästerna och deras episkopala beskyddare är att de vet vad de gör. Är inte frågan om det är just de som är bortom räddning?
Samuel.
Samuel skriver:
”Problemet med pedofilprästerna och deras episkopala beskyddare är att de vet vad de gör. Är inte frågan om det är just de som är bortom räddning?”
Jag reagerade direkt på denna meing, men har inte hunnit skriva svar förän nu.
Samuel: I många stycken finner jag din iver och idealism sympatisk, men ibland går du över gränsen i din fördömelse av all ondska och illvilja du finner hos de andra, men som du själv i all din rättrogenhet gjort upp med. ”Ta först bort bjälken…” , frestas man säga.
Om du inte förmår balansera denna hållning blir du inte en sann ljusbärare och konstruktiv problemlösare av världens problem, utan snarare en don Quijote som fruktlöst förödar sin energi.
Att generalisera över ”pedofiliprästerna” och utdela denna dom är djupt stötande. Utslungar du samma dom över alla pedofiler som inte är katolska präster?
Låt mig inte missförstås: Att utnyttja värnlösa barn som objekt för den egna lidelsen och kränka deras integritet är ett avskyvärt brott. Men man kan varken dra personer som utför dessa eller andra grova brott över en kam och säga att detta görs med berått mod, framhärdas i utan ånger och utan föresats till bättring. Du har inte tillräcklig kunskap för att säga något sådant.
Bengt
Som läkare har du förmodligen RECEPTSKRIVANDE i ryggmärgen.
Något som utmärker dig som debattör är nämligen din ständiga BENÄGENHET att också i bloggosfären skriva RECEPT till människor – men som inte bett om recept.
Och följer man inte ORDINATIONEN så visar det sig att du också extraknäcker som DOMARE i bloggosfären och utfärdar hotfulla domar.
Och detta SAMTIDIGT som du själv inte följer dina egna ORDINATIONER om ”balanserad hållning” när dina KÄPPHÄSTAR är på tapeten.
// Irène
Bengt,
Det viktiga här är att en präst som uttalat stöd för att kvinnor ska kunna få sin prästkallelse prövad har blivit exkommunicerad, trots att frågan knappast, som Samuel också skriver, hör till trons kärnfrågor.
Detta samtidigt som präster som begått fruktansvärda brott inte exkommunicerats.
Katolska ledare måste återvända till trons kärna som är Gud och inte förledas eller förleda någon att tro att kristendomen är lika med kyrkan som institution, riter och moralfrågor.
Anneli
Irène , Anneli! Förstår inte era synpunkter. Låt Samuel svara för sig själv. jag har över huvud taget inte talat om hans inställning i kvinnoprästfrågan.
Bengt.
Å ena sidan kan jag förstå din reaktion; som universalist måste man vara konsekvent i ens tro på Guds totalitära nåd – och egentligen är jag det, lägg märke till frågetecknet.
(I vanliga fall, i privata politiska diskussioner, använder jag uttrycket ”bortom räddning” om sådana figurer som Bush, Blair och Netanyahu i betydelsen moraliskt förlorade maktmänniskor, fast utan religiös laddning.)
Å andra sidan har Jesus dömt ut dem som begår övergrepp mot de mest värnlösa i de allra hårdaste ordalag.
Prästerna tror likt fariséerna att de är skyddade från Guds vrede därför att de håller sig till stipulerade formaliteter, de 613 buden, det sakramentala ceremonielet. Jesus visar att detta är en falsk trygghet. Det är hjärtats tro och handlingar som är helt avgörande.
Tror du verkligen Bengt att trohet mot påven, prästernas kön eller läggning har någon som helst betydelse i Guds ögon?
Följ ditt upplysta samvete och anslut dig till det katolska uppvaknandet världen över.
Samuel.
Bengt
Det jag vänder mig mot är att du tar dig friheter generellt – inte mot Samuel specifikt – att betygsätta och värdera människors inlägg typ
”Om du inte förmår balansera denna hållning blir du inte en sann ljusbärare och konstruktiv problemlösare av världens problem, utan snarare en don Quijote som fruktlöst förödar sin energi.”
Ditt uttryckssätt stör mig då det låter som kommer det högt UPPIFRÅN någonstans.
Och detta oavsett vem du riktar till.
// Irène
Samuel: ”Prästerna tror likt fariséerna att de är skyddade från Guds vrede därför att de håller sig till stipulerade formaliteter”
– Så tror inte alls prästerna, åtminstone inte de som jag känner.
Bengt,
Jag försöker få dig att hålla dig till ämnet och inte komma ifrån det genom att diskutera pedofilernas drivkrafter.
Ämnet är den bedömning som katolska ledare gör, att en präst som anser att kvinnor ska kunna få sin kallelse prövas straffas, medan präster som begår och mörklägger brott inte på något sätt straffas av Katolska kyrkan.
Det är rent förskräckligt som jag ser det!
Ämnet är också vad som är kärnan i en kristna tron, knappast prästernas kön.
Har du fortfarande problem att förstå får precisera vad som är svårt.
Snälla Samuel och Irène jag ber er att inte låta er inte ledas bort från huvudämnet. Det är så pass känsligt att frestelsen kan vara stor att på alla sätt försöka vrida diskussionen åt ett annat håll.
Anneli
Anneli.
”Det är så självklart det Doyle och Bourgeois hävdar att jag har svårt att se varför det alls är ett problem att diskutera kvinnliga präster i Katolska kyrkan.”
Det är just denna självklarhet som gör att sådana som Irène och jag tar fram relevanta aspekter i samband med huvudämnet som exempelvis: ”Tror du verkligen Bengt att trohet mot påven, prästernas kön eller läggning har någon som helst betydelse i Guds ögon?”
Din formulering ”kyrkans kärna” ger oss öppet mål; varför skulle Gud fästa avseende vid prästens kön när kärnan är något helt annat?
Kyrkornas liturgiska former – inte främst deras kärna – bygger på ett stort antal teologiska förvrängningar.
Värst är de religiösa kontaminationerna från judendom och romersk hedendom. Och i detta synkretistiska paket ingår den antikristna patriarkalismen där kvinnan inte ges samma höga värdighet som mannen.
Jämför den enkönade religiösa hierarkin med den status kvinnan ges i Upp.12: ”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.”
Detta syftar på Kyrkan, där vi troende dels är klädda i Kristussolen och dels utgör Kristi brud och vår segerkrans dekoreras med tolv stjärnor, apostlarna vill säga.
Vilka är huvudpersonerna i det himmelska bröllopet? Bruden och brudgummen naturligtvis. Apostlarna är våra tjänare och får rollen att symbolisera det nya förbundet som ersätter det gamla och dess tolv stammar.
Skaparens avsikt sedan tidernas begynnelse var mannens och kvinnans ljuva förening som de gudar vi är. Utan rangskillnad.
Samuel.
Anneli! Samuel!
Jag vet att man skall hålla sig till ämnet. Jag har stor respekt för f Doyles argumentation som inte nedvärderar kyrkans lärotradition.
När någon i en bisats påstår de mest horribla saker kan jag dock inte låta bli att reagera. Vissa saker får inte stå oemotsagda, därav min replik till Samuel.
Samuel,
Din första kommentar håller sig verkligen till ämnet, men Bengt väljer ut den sista meningen ”Problemet med pedofilprästerna och deras episkopala beskyddare är att de vet vad de gör. Är inte frågan om det är just de som är bortom räddning?” och börjar ifrågasätta din bedömning av om de är bortom all räddning.
Då har vi kommit bort från ämnet om rimligheten i katolska ledares straff av Bourgeois respektive präster och biskopar som begått och dolt sexuella övergrepp.
Sedan fortsätter diskussionen på det spåret samt Bengts sätt att argumentera och lämnar som jag ser det de mest brännande frågorna. Jag vore tacksam om vi kunde fördjupa oss i dem.
Anneli
Anneli.
”Doyle said Bourgeois believes the teaching is not “so essential to the core beliefs of Catholic Christians that to question or reject it is tantamount to a rejection of the fundamental teachings of Jesus Christ which form the core of Catholicism as a people of God.”
Jag har nämnt det tidigare, men upprepar det gärna: evangeliet är inte i någon mening baserat på kön. Genom att vara personer är man och kvinna lika myndiga, lika fullödiga gudsavbilder. Och därmed gäller Jesu försoning i lika hög grad kvinnor som män. Så har det varit sedan dag ett – Kyrkans födelsedag.
Detta är både ”core belief” och ”fundamental teaching of Jesus Christ”. Så nu när samtidskulturen hunnit ifatt evangeliet är det hög tid att Kyrkan överger sin sedan länge antikverade kvinnosyn och i handling ger kvinnan samma status, samma privilegier, samma ämbeten, som mannen trotts ha rätt till ”av naturen”.
Om inte annat borde patriarkerna inse Kyrkans bästa; evangeliets framgång i det moderna, fullt upplysta samhället; det finns inte, har aldrig funnits, någon gudomlig hemlighet i manskönet.
Redan Paulus konstaterade detta uppenbara faktum om den nya verklighet som råder i Kristus.
Hur mycket tydligare kan det sägas?
Samuel.