I Österrike pläderar biskop Egon Kappellari i Graz i sitt senaste herdabrev för ” trohet till det som vi lovat.”
Han skriver bla
”I andra länder på jorden är man ofta på ett negativt sätt förvånad över kyrkliga problem i tyskspråkiga länder och man kan inte förstå att präster mot bakgrund av begriplig oro offentligt manar till olydnad. ”
http://religion.orf.at/projekt03/news/1109/ne110908_kapellari_fr.htm
// Irène
PS Det framkommer inte vilka andra länder Kappellari syftar på. Men på något sätt får jag känslan av att det är länder som ligger långt bort ”på jorden” från oss räknat . Kanske länder i Afrika och Asien ?
Nu råkar det vara så att katolska kyrkans över 1 miljard medlemmar befinner sig i helt olika kontexter vad beträffar utvecklingsfaser när det gäller jämställdhet, ekonomi , statsskick och samhällsutveckling mm.
Dvs det kanske är så att tyskspråkiga katoliker –inklusive präster– är de första som uppnått MYNDIGHETSÅLDER i katolska ”länder på jorden” och därför kräver respekt att bli behandlade som vuxna och inte som barn
LÄNGRE.
Det är en helt ny erfarenhet för hierarkin att det inte räcker med att slå näven i bordet
LÄNGRE.
Så visst går det att beskriva detta som ett ”kyrkligt problem.”
Irène,
En första tanke är att ”regimtrogna” katoliker knappast har några problem med att uttrycka sin tro och därför inget anledning att oroa sig.
Troligare är det, som vi diskuterat under ämnet ”Treenigheter”, oviljan att acceptera andra uttrycker sin tro på ett annat sätt än man själv som ställer till problem. Det verkar som om den oron lätt leder till starka och irationella reaktioner.
Jag håller med dig om att vaga påståenden som att, många katoliker reagerar på protesterna, är olämpligt.
Anneli