Jag känner mig mycket tveksam till Katolska kyrkans allt närmare kontakt med Livets Ord och jag har därför sökt efter en annan bild än den Ulf Ekman presenterar. I en artikel i Dagen berättar den tidigare medlemmen Peter Kornhall om tillvaron i Livets Ord från grundandet fram till han hoppade av 2000.
Peter Kornhall beskriver en rörelse som ursprungligen hade flera tydliga kännetecken för en sekt med ett maktfullkomligt och manipulativt ledarskap och medlemmar som var noga med att tänka och göra lika.
Ur ett katolsk perspektiv är det förstås intressant att få en bild av hur denna sekt ser ut i dag. Tio år hade gått sedan Peter Kornhall lämnade Livets Ord när artikeln skrevs, han är inte längre troende utan har gått med i Humanisterna. Han säger så här i Dagen:
”Tio år har alltså gått sedan han begärde sitt utträde, och det allra mesta som citeras om isolering, elitism, person- och informationskontroll och annat ligger en bra bit tillbaka i tiden. Men att det är relevant att fokusera på nu, det hävdar Per Kornhall bestämt. – Jag påstår inte att jag har full koll på Livets ord av i dag, det gör jag inte. Men historien kan jag och den är särskilt intressant med tanke på att man aldrig gör upp med den. Nuförtiden brukar det talas om att man ändrat sig, men tittar man noggrant på vad Ulf Ekman skriver så handlar det bara om en sak egentligen: Han pratar inte skit om andra kyrkor längre. I övrigt ångrar han i princip ingenting. Jag har aldrig, aldrig någonsin, hört honom erkänna något personligt fel.Om Ulf Ekman skulle göra det, skulle det göra skillnad för dig?- Absolut, det skulle vara väldigt spännande. Att någon med den typen av position skulle erkänna misstag är ytterst ovanligt. Men det kommer inte att ske, tillåt mig tvivla, eftersom det skulle innebära att han sa att Gud inte alltid varit med honom i allt han sagt och gjort. Och då skulle allt falla, det skulle öppna för initierad kritik och öppen debatt.Men menar du att det är så, att Livets ord-medlemmar inte tänker kritiskt?- Det finns nog mer utrymme att tänka fritt i dag, det tror jag: man läser dagstidningar och tittar på tv. Ulf kan inte säga vad som helst längre. Det är en glidande skala – i slutet av 1980-talet fanns inget sådant friutrymme. Då skulle alla säga och tänka lika, det sektartade tillståndet är mindre i dag.”
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=213885
/Anneli Magnusson
Anneli,
”en rörelse … med ett maktfullkomligt och manipulativt ledarskap och medlemmar som var noga med att tänka och göra lika.”
Då är det ju inte så konstigt att det finns katoliker som finner själsfränder i Livets Ord 🙂
Gert
Anneli,
Man kan ha många åsikter om Livets Ord. Visst har vi gjort fel. Visst har det funnits – och finns – brister. Precis som i alla sammanhang där det finns människor begås fel. Vi är givetvis inget undantag.
Att försöka skaffa sig en uppfattning om Livets Ord genom att läsa Per Kornhall ger en synnerligen vinklad, selektiv och till stor del grovt felaktig bild av församlingen. Kornhall är fri att ha vilken uppfattning han vill och ge uttryck för den, men den som försöker skaffa sig en balanserad och nyanserad bild av Livets Ord och dess historia bör nog inte bara lyssna på Kornhall. Kornhall är styrelseledamot i Humanisterna. Han är engagerad i att motarbeta religion. Man bör läsa Kornhall med detta i bakhuvudet.
Livets Ord i Uppsala har 3300 medlemmar. Cirka 10.000 personer har gått vår bibelskola. Dessa människor kommer från alla samhällsgrupper och walks of life. Om det vore som ateisten och Humanisten Kornhall skriver, så borde det rimligtvis finnas rätt många av dessa tusentals människor som delar Kornhalls uppfattning.
Magnus Dahlberg
Pressansvarig
Livets Ord
Magnus,
Tack för att du tog dig tid att svara!
Vad jag ville med mitt inlägg var att nyansera den odelat positiva bild av Livets Ord som sprids i Katolska kyrkan.
De flesta blir mer sansade och kloka med åren och det gäller säkert även religiösa samfund, men det går inte att komma ifrån att fler än Peter Kornhall lämnat Livets Ord och vad värre är tappat sin Gudstro på vägen. Och som Gert Gelotte påpekar finns det nu en olycklig tendens i Katolska kyrkan att gå från mångfald till enfald, på ett sätt som påminner om beskrivningen av Livets Ord.
Jag tycker dock att man alltid ska betrakta en fråga från så många olika infallsvinklar som möjligt. Om jag förstår dig rätt anser du inte att Livets Ord längre bör förknippas med maktfullkomliga och manipulativa ledare och medlemmar som strävar efter att motsvara ledarens förväntningar. Var skulle du säga att Livets Ord står nu och i vilken riktning utvecklas ni?
/Anneli
Peter Kornhalls kritik av Livets Ord är allmänt känd, men han är knappast en representativ bedömare av rörelsen. För den som vill lära känna LO och Ulf Ekmans nya förhållande till Katolska kyrkan mera ingående som underlag för konstruktiv kritik är följande två böcker ett måste:
Ulf Ekman: Andliga rötter (2009)
Ulf Ekmans självbiografi, del 1 De första stegen. Henrik Sundbom recencerade den i Uppsala Nya Tidning. Sundbom skriver bl.a:
”(Det är) svårt att förneka den roll Ulf Ekman spelat för den svenska kristenheten de senaste decennierna. Att han nu ger ut den första delen av sina memoarer – De första stegen 1950-1983 – är därför goda nyheter för alla som är intresserade av kristendomens moderna utveckling… en betraktelse över en andlig mognadsprocess. Men Ekmans berättelse om resan från det sekulära arbetarhemmet i Göteborg till rollen som global predikant är ändå klart läsvärd… Framför allt är det intressant att få läsa berättelsen om Livets Ords första stapplande steg ur ett inifrånperspektiv. Den berättas alldeles för ofta baserad på hörsägen och lösa rykten.”
Se också min blogg:
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/47870.aspx
Bengt,
Lite magert; när du inte tycker att Peter Kornhall är en representativ bedömare av Livets Ord, så tycker jag du bör ange fristående källor och icke partiska personer än Ulf Ekman själv. Jag har tidigare läst den recension du anger, den var ju inte odelat positiv (som din citering också ser ut att antyda med ett ”Men”).
Med vänlig hälsning
Krister
PS Vad synes dig om Sigbert Axelsons uppfattningar om LO?
Krister!
Alla rörelser och organisationer har avhoppare, också Katolska kyrkan, och visst kan deras kritik säga något viktigt och behöva tas på allvar. Men fråga också alla de tiotusen nöjda bibbelskoleelever som gått igenom LO´s bibelskola. Jag menar att Kornhall är inte kvantitativt representativ i sin kritik.
Sundbom gör ingen grundläggande värdering av den andliga kvalitén i LO i sin recension, men väl av den llitterära kvaliten av boken, vilken han tycker är låg (väl låg enl min mening). Här är texten som föregick ”men”:
”Som litterärt verk är Ulf Ekmans memoarer knappast något att jubla över. Stora delar av boken är upprepande, långrandiga och språkligt banala. Har man svårt att ta till sig teologiska resonemang bör man nog också tänka en gång extra innan man dyker ned i texten, som inte minst är en betraktelse över en andlig mognadsprocess…”
Inte heller jag har gjort någon grundläggande värdering av LO som några tycks anse, bara konstaterat att UE på senare år närmat sig Katolska kyrkan, vilket är glädjande.
Angående Sigbert Axelson: Jag har inte studerat LO´s tidigar historia i detalj och är ingen expert (UE´s nästa memoardel blir intressant i denna aspekt), men kritiken har enligt mig varit överdrivet negativ. Idag kan LO i vilket fall inte betraktas som en sekt, och ”framgånngsteologi” enligt den vulgäruppfattning som framförs av många omfattar man inte. Frågan är om framgångsteologi i den bemärkelsen någonsin funnits annat än i huvudet på några få andligt omogna fundamentalister.
Förtydligande av mitt förra inlägg: Jag avsåg att uttrycka att jag tyckte Sundbom hade en alltför negativ uppfattning om den litterära kvaliten i Ulfs bok
Bengt,
Den som är eller har varit med i ett sammanhang är inte opartiskt, så att Ulf Ekman skulle vara mer saklig än Peter Kornhall faller på sin egen orimlighet.
För att få någon form av neutral syn bör man snarare läsa i rapporter om sekter o.dyl. som jag förmodar går att få tag på.
/Anneli
Anneli!
Opartiskhet innebär att man både lyssnar till kritiker och dem som försvarar systemet.
Tillämpa samma resonemang på Katolsk vision, så får du se hur orimligt det låter: Skulle vi bara lyssna till Katolsk visions kritiker när det gäller en opartisk bedömning, eller skall vi också lyssna till er som skriver på bloggen och era árgument?
Bengt,
Det ligger en hel del i vad du skriver. Och det var också för att bidra till en, som du kallar det, opartisk helhetsbild som jag skrev inlägget. Men det kan också vara bra med bedömningar från personer som har kunskap om, men inte något särskild känslomässigt engagemang i ett ämne.
När det gäller Katolsk Vision finns, så vitt jag förstått, egentligen inget vi. Men även här har du en poäng, man måste ta reda på om det man hör eller läser har någon bäring. Hade jag bara lyssnat till de negativa ryktena (jag skulle kunna använda ett starkare uttryck här) om KV och inte brytt mig att undersöka om de stämde hade jag haft en felaktig bild. Jag förmodar att du resonerat i liknande banor.
/Anneli